Transkriberad uppteckning

Det var engång en Konung, som var alltför sträng emot sin dotter, derföre att hon älskade en Riddare i hans hof. Riddaren visste alldrig hur han skulle undgå Konungens vrede och han beklagade sig för sin älskade Princessa. — Men en dag sade Riddaren till Princessan: »Jag lider så mycket i Eder faders hof, så att jag omskapar mig till en häst i slottsstallet.» Princessan sörjde mycket häröfver; men det kunde ej hjelpas Riddaren omskapade sig till en grann häst, den Princessan hvar dag klappade i stallet. Men då Konungen såg, att Princessan hade så mycket nöje af den vackra hästen, blef han rasande deröfver, och sade att han skulle skjuta ihjäl hästen för den olyckliga Princessan. Hon beklagade sig då för hästen; men denne sade: »Var ej sorgsen derföre, utan, då Konungen skjutit mig, så doppa bara förkläd-hörnet i mitt blod, klipp af det blodiga förklädes-hörnet och stick denna lapp med fingret ned i jorden i trädgården, så blir det genast ett vackert träd som bär guldäplen.» Så gick det ock: Konungen sköt hästen, Princessan fuktade sin förklädes-hörne med hans blod, stack det i jorden och det blef ett vackert träd, som genast bar guldäplen, hvilket mycket fägnade Princessan, som hvar dag omfamnade sitt träd och talade med det. Men när den elake Konungen såg det nöje Princessan hade af guldträdet, sade han: »Jag skall snart hugga ner det för dig!» När nu den sorgsna Princessan beklagade sig för trädet, sade det: »Sörj inte, utan då Konungen hugger mig kull, tag den tredje spånen, kasta den i vattnet, så blir det genast en Guld-and». Så blef det ock: Konungen högg ned trädet, en spån flög i Princessans knä, hon kastade den i vattnet och det blef straxt en liten vacker guld-and, som rodde om kring i slotts-dammen till Princessans stora nöje. Men när Konungen hörde det, tog han straxt sitt gevär och gick ner att skjuta guldanden för henne. Men Konungen tog också sitt svärd med sig som han lade på stranden. Guldanden rodde då bort till andra kanten. Men när Konungen sprang dit att skjuta guldanden, rodde han fort tillbaka, gick opp på landet och fram och lucktade på svärdet: och i detsamma blef Guldanden förvandlad till prins! Nu blef Konungen förskräckt och ångrade sig, och ville ej längre stå emot deras trogna kärlek, utan de fingo nu hvarandra till äkta, och blefvo oändligen lyckliga, och ett konunga-par efter Konungens dagar. — Slut. B. Timgren, f. 1788.