Transkriberad uppteckning

Det berättas att St Pehr, medan han vandrade här på jorden, en gång skall hafva begärt en "brukningsgård" af Vår Herre, och om han blott fick sjelf bestämma väderleken så skulle han kunna betala ett högt arrende, sade han. Ja han fick också en gård och det väder han önskade skulle det alltid blifva, blott han sade huru han ville hafva det. St Pehr begärde då att när han ville skulle det regna och solen skina så snart han önskade det. Så skedde det och i början gick allting bra, men som han glömt att äfven begära blåst och kyla växte säden bara på halmen men någon kärna blef det ej, och sjelf var han nära att försmägta i den qvalmiga af inga vindar rensade luften. Nu insåg han huru dåraktig han varit, som trott sig kunna förstå detta bättre än Vår Herre sjelf. Och derför gick han inför honom, föll på sitt ansigte och sade: "Jag är en stor Syndare och en fåvitsk man. Jag har velat mästra Gud!" — "Har du ej fått hvad du önskade?" — Ack jo det hade han visst, men det var just detta, som var hans olycka, och nu såg han ingen möjlighet att kunna betala sitt arrende. Han ref sitt hår .i förtviflan. Vår Herre smålog så innerligen mildt och vänligt emot honom. "Var vid godt mod, min son, ditt arrende är redan betaldt, men glöm ej att all din klokhet duger till intet, och finge menniskan råda öfver väder och vind så som hon ville, så skulle hon snart förderfva hela jorden. Nej St Pehr glömde aldrig detta; och som vi alla hvar på sitt vis äro Vår Herres brukare här på jorden, så böra vi ej heller förgäta det.