Transkriberad uppteckning

Torpare Lönning bodde på torpet Modal under Orremåla i Horn. Han hade en tolvårig son som hette Johan. Lönning hade alltid sin flintlåsbössa hängande laddad på väggen, och pojken var strängt förbjuden att röra den. En söndag var föräldrarna i Horns kyrka, och Johan var ensam hemma med sin yngre syster. Rätt som det var fick han se två vargar på Modalviken i Täftlången. De var på väg över isen uppåt skogen. Johan tog ner bössan, sprang fram till en lycka och ställde sig på håll. Han sköt, men ingen varg stöp, utan båda fortsatte. Johan lomade iväg in och hängde upp bössan. Han hoppades, att fadern aldrig skulle få reda på att han hade tagit ner bössan. Men när föräldrarna kom hem, kunde systern inte hålla tyst längre. Hon gick och vred sig, och så kom det: — Johan har skjutit en tusse. Nu blir det stryk, trodde Johan, men fadern bara frågade, var Johan hade stått, när han sköt. Så tog han bössan, laddade om och sprang ut. Han hittade ett blodspår i närheten av lyckan. Inget tvivel om saken. Skottet hade träffat. Lönning följde spåret och hittade till sist en varg hängande död på ett rishag, som han tydligen inte hade orkat över. Trettio kronor fick Johan i skottpengar, och det var mycket pengar för en tolvåring på 1860-talet. Jag har hört den här historien av flera, och eftersom jag har hört den också av Fredrik Åberg i Dansbo, kan jag gå i god för att den är sann.