Transkriberad uppteckning

När jag var ung, hörde jag mycket talas om vargar, men min mor hade nog varit med om det värsta. Morfar arbetade vid oljebruket i Orremåla, och mor brukade gå till honom med mat. En gång mötte hon aderton vargar i skogen. Hon hann lagom och jämt klättra upp i en tall, innan vargarna var inpå henne. När de inte kunde räcka upp, satte de sig i en ring kring tallen och började klappra med käftarna. Det lät, som om de hade varit av metall. Mor fick sitta länge i tallen, innan vargarna försvann. Men då var hon så skrämd, att hon inte vågade gå ner ur trädet. Morfar hade ingen klocka, och inte var det så noga med mattiderna, men när han hade väntat länge, anade han oråd. Han tog en yxa och gick hemåt. När han kom fram till tallen, fick mor se honom och vågade sig äntligen ner.