KORPSKRIFTEN

...
Meny

Vattenväsen

Berättare: Nilsson
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Skeppare kastade småpengar över klyvarebommen och köpte vind av sjöjungfrua. "Blås, Kajsa!" sa' de. De hade sett henne komma seglande i en halv båt. Det var glanskis till Rossnäs. Så hade pojkarna fått tag på en rännarekatt och bundit på honom näverlappar under fötterna, och det var storm, och katten for iväg över sjön med en hiskelig fart. En gubbe hette Stenholm, de kallade honom Pimpe, satt och pimpa på isen (metade genom en vak), och han fick höra katten ge sån jämmer i stormen. Han gav sej inte tid att se efter vad det var. Se'n sa' han, att sjöjungfrua hade varit ute och åkt på isen. Näcken. Det var en karl, som hade blivit kär i en flicka, men hon ville inte ha honom, om han inte lärde sej spela fi- ol först. Då tog han fiolen med sej en torsdagskväll och gick till / en bäck, och där satte han sej på en sten. - Nej, han offrade ingenting, men det var så, att näcken skulle ha honom, när han var utspelter. Han fick lära sej spela och spelade ofta på lekstugor, men så ofta han tog till att spela näckpols- kan fick någon vara till reds och skära av strängarna, för an- nars kunde han aldrig sluta.

Socken Västra Stenby
Landskap Östergötland
Härad Aska hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vattenväsen

Fler sägner från Östergötland

Se alla i Östergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //