Transkriberad uppteckning

Barnen från Häckeberga undervisades i Degeberga skola och i Tegelbruksskolan. Båda skolorna var fasta, ej ambulerande, som annars var vanligt den- na tiden. Man fordrade av föräldrarna, att de lärt sina barn de första grunderna i läsning före in- trädet i skolan, ty endast manliga lärare fanns vid båda skolorna. Detta hade ej alla föräldrar gjort. För att råda bot på dessa missförhållan- den, tillsattes en av Tegelbrukslärarens döttrar som lärarinna. Hon var bara 15 år. När hennes far tyckte, att hon ej höll ordning på sin barn- flock, som undervisades i samma sal som de större barnen, kom han med rottingen i högsta hugg. "Men / far", sa hon förebrående, "jag håller själv efter mina skolbarn". "Tyst du, annars skall du själv få av rottingen", sa pappan. - Eftersom föräld- rarna ville ha så stor hjälp som möjligt av barnen i hemmet, var det endast en kort tid av året de verk- ligen fick någon undervisning. När skörd och rot- frukter voro inbärgade, sent på hösten, släppte för- äldrarna i väg dem till skolan. Men så snart det blev april månad, tog de hem dem igen. Och när barnen gått 3- -4 vintrar i skolan, tyckte föräldrarna att de fått nog av lärdom. Föräldrarna fick själva bekosta undervis- ningsmaterialer, biblisk historia och katekes. Un- dervisning i svensk språklära, gografi, naturkun- skap och matematik bedrevs på det sättet, att bar- nen fick var sitt avsnitt att läsa över i kalssrum- / met. När de ansåg sig behärska d.v.s. rabbla opp detta, gick de fram till "Mäster" och blev förhörda. - Tabeller, böcker och kartor i des- sa senare ämnen tillhörde skolans fasta materi- ell och fick ej avlägsnas. Men när barnen gick så liten del av året i skolan, hade man bestämt, att de under sommaren skulle infinna sig varje lördag middag till förhör och för att få hem- uppgifter. Barnen sattes under sommaren att vakta kreaturen; för att underlätta denna vakt- tjänst, hade man hillor på djuren. De svältföd- da hästarna och korna vållade barnen stort be- svär. De befriade sig från hillorna och stör- tade ut i bovetet eller i säden. Särskilt svår mot barnen var en "vinghuvad" märr, hon slog bak- / ut eller visade tänderna mot barnen. När barnen sen lagt sig på kvällen, förföljdes de i drömmen av den "vinghuvade" eller också o- roades de av läxuppgiften. I synnerhet Marja var så ivrig, hon reste sig i sängen och skrek på korna. "Kulla, Blomma, var ska du hän?" Stora syster, som vilade i samma säng, drog ner hen- ne i bädden. En annan gång hände att Marja läs- te opp hela läxan. "Ja, nu har jag hört, att du kan din läxa", sa systern. Då vaknade Marja. Denna vana att tala i sömnen behöll Marja li- vet ut. Hon levde så intensivt i allt vad hon gjorde. Det hon en gång lärt sig, kunde hon sen göra reda för hur gammal hon än blev. / Skolundervisningen började i dagningen och höll på till mörkningen. Barnen hade matsäck med sig. Den bestod av kalla kokta potatis, bröd, salt sill eller en bit fläsk. I en kruka hade de dricka, i- bland mjölk, när kon fått nog att äta, så hon orka- de lämna någon mjölk, Potatisen värmde de på sko- lans ugn. Och mäster själv satt inne på katedern och åt sin frukost samtidigt som barnen åt sin. Men när barnen hade bart bröd, hade han smör och gräd- de till sina potatis, ty han hade egen ko. - En gång var det några barn som nappade åt sig potatis- skalarna och åt, när de andra barnen vände ryggen till. Men Marja hade sett det. Hon berättade där hemma om de fattiga barnen. Nästa dag fick hon fläsk och bröd med sig till dem. De blev mycket glada över / gåvan. Men de nändes ej äta allt, en del tog de hem. Deras far tog maten ifrån dem och åt själv upp den. När Marjas föräldrar fick veta det, bjöd de hem barnen för att mätta dem. - Under sommaren var Marja så ivrig att komma i väg till lördagsförhöret. "Det är inte tid än", sade mo- dern. Men snart fann Marja på en list. "Mor, nu är det snart tid att gå till skolan", sa hon. Mo- dern förnekade att tiden var inne. "Se själv på klockan då", sa Marja. Hennes mor blev förvånad, var hade den sista halvtimmen blivit av? Marja fick gå. Detta trick att vrida fram klockan an- vände hon sedan många gånger, utan att hon blev upptäckt. Föräldrarna tänkte aldrig att Marja vågade röra klockan.