Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul
Det var di som hitta på och gick ”julbockar” om julen. De klädde sig trasiga med skinn i ansiktet och på händer och fötter. Somliga var svarta i synen. Kunde komma och tigga när som helst i julen. Och de blev trakterade. Stjärngossar mins jag inte mer till än att di gick till stugorna och sjöng. Kan inte minnas om det var annandag jul eller på trettondehelgen.
Jul- och nyårsbrasan
På jul- och nyårsafton när de gjort ifrån sig skul- le de jämna askan efter brasan så slätt, men likaväl var det spår i askan på morron. Det var stora spår alldeles som om de satt en hand i, men man visste ej vad det var. Mor sa: "Vill ni se nåt får ni gå ut och jämna askan."
Annandag jul
Fattiga pojkar var ute och gick annandag jul på morron. De skulle göra rent i lagårdarna. Vi lämnade lite arbete till dem. När de var färdiga, fick de komma in och få måkebulle; det var litet brännvin och bröd eller en slant. De var kända; de ha- de sina vissa ställen.
Julafton.
Julgran hade vi hemma i min barndom. Det var ingen jul utan att vi hade julgran. "Gåsefecker" (= Lummer) - långa revor, som ligger på marken, hackade vi som granris och strödde på golvet. Jag har också skurit granris på skärkista och strött på golven. Jag har varit med om julhalm hos mina släktingar i Lycke Tofta heter herrgårn. Min kusin var skeppare där för Kihlman på Kastellgården. De hade ett särskilt rum för halmen, och där låg vi och kulta. Julhögarna var det roligaste vi barn hade. Vi fick flera kakor. De skänkte från andra ställen också till barna. Så yste de en sär- skild ost till barnen. Mat hade de mycket bättre då än nu om jul. De åt så förskräckligt mycket till julen. / Julbrasan. Ett stort stycke bröd och ost och en sup skulle al- la sitta vid julbrasan på var sin stol och förtära på julaftons eftermiddag. Spår tittade de efter i askan efter julbrasan. Var det fotbrå', trodde de att en skulle dö i släkten, men om det inga fanns, trodde de, att alla skulle få leva till nästa jul.
Tomtar
Jag har råkat ut för nissen. Jag låg i ladan och sov. Jag såg 'en inte, men jag kände 'en, det dufsa och gick. Nissen lika så somliga kreatur, och de blev pena, men de andra blev magra och dåliga. En karl banna i skallen, och han fick en örfil. De satte mat till nissen om jul, och om måran var det tomt i fatet. Om de glömde det fick de en örfil.
Trettondagen och Knut
Trettondagsafton var högtidlig. På kvällen brände man julljusen och ljusen i julgranen. Så åt man lut- fisk och gröt till kvällen. På trettondagen var det ingenting särskilt. Någon utklädsel minns jag inte. Stjärngossar har jag inte sett här. Det förekom före min tid. Tjugondag Knut kör julen ut: sedan började man äta haverkaka igen. Julgranen plundrades och bars ut. Ar- betet började som vanligt.
Annandag jul.
Stjärngossar. Jag har inte varit med och gått, men i min barndom kom sådana annandag jul. Det var pojkar från ställena mellan Orrevik och Eriksberg, Wikströms och Björke- viks och Kompassviks. De var långt över tio. De förnämsta var utklädda och bar stjärnan, de andra följde med. Stjärnan var gjord av rörtopp. Det var en gammal gubbe, som satte i- hop den åt dem. En del hade en rund ring av rotting. Det var all ljus, men dem hade de aldrig tänt. De sjöng Staffan var en stalledräng och vilka bitar som helst. Öppnade de, så de kom in snart, blev det inte mycket sjunget. "Goder afton både herre och fru, vi önska eder alla en fröjdefull jul," sjöng de. De fick kaffe och dopp och brännvin. Frampå natten blev de vanligtvis fulla. Måkning i andras lagårdar förekom också annandagens / morgon, men det var inte samma karlar. Folket höll tyst med att någon måkat åt dem. En del måkade ut, andra körde in gödseln i stället.
Jul och påsk (skjuta)
Te jul å te påsk då sköt vi. De kalla vi att vi sköt in julen. Vi använde då en gammal kanon, en neckhage (hickhake). Den var så här pass lång (ca 40 cm) å mynningshålet så unge- fär (c:a 5 cm). Den stoppa vi full med krut å i fänghålet en kruttråstump, å så tände vi. Sen kila vi iväg, å då - så förbannsingen dä small. Å kanonen, ja, den flög till- baka en fyra-fem meter. Den brukade ligga vid smedjan i en skrothög, men till jul å påsk skulle den fram. Den som kun- de få det till att smälla värst, den var "bas". Jag vet inte var den blev av sen, de sålde väl den till skrot. I grannstugan där hade de ett gammalt smidjestäd. När de vände det opp å ner, så fanns det en urgröpning där under, ett stort hål. Å när de sköt vid jul å påsk använde de det- ta städet. De lade först hålet fullt med krut, å så drev de i / en passande träpropp, å då slog de på med slägga. Sen borra de hål i träpluggen å stack ner stubintråd i den. Å så tände de på förståss. Å det small så... ja, det kan man inte beskri- va. Å träklossen for opp i luften, så man knappt såg den, så högt for den. Ibland band de trasor vid klossen, så man såg hur den virvla iväg.
Vårarbete
De började våren, när det var lämpligt. - När de fick se plogärlan, då var våren kommen. Om de fick se hen- ne i bringan skulle de få sorg. Fick de se henne bak eller på sidan det skulle också betyda något, men det minns jag inte vad det var. Kakan de gömt från jul skulle de äta upp, när de börja- de våren. De åt upp den inne. Jag hörde aldrig om något de gjorde för att få god skörd.
Frågor om julseder och dyl.
Uppgifter av en 84 år gammal person, som dock ej ville att hennes namn skulle näm- nas därför att hon trodde att det skulle publiseras. Född västra delen i Stala socken Orust. (Namnet kan möjligtvis medelas under förbehåll att det ej får komma till ofentlighetens känedom) Sifrorna i marginalen hänvisa till frågans nummer i den av Västsvenska folkminnesföreningen utlämnade frågelistan. "Frågor om julseder och dyl." 1. De arbeten, som skule vara avslutade före jul i hem- met och på gården voro: tröcke, bak, brygg 3. Några särskilte förberedelser för bak, brygg, yste, slakt, ljusstöpning, rengöring i stugan m.m. annat än rent nöd- vändigt, ej av vidskeplig art mindes hon ej. Nej, veckan före jul. Nej inget av vidskeplig art. De stöpte like många grenar på ljusen som det var barn i familjen. 4. Båtsman (det samma som marinsoldat) och kyrkväcktaren då kallad "stöten" skulle hava lön i form av matvaror till jul. man gav dem bröd smör, ost, fläsk, kött och anat sovel samt ljus. Detta kallade man för julkost. Båtsman skulle även hava utredningkost Tiggare och anat fattigt folk bådo endast om ljus till jul. (Sälv anser jag detta vara oförstånd eller glömska emedan andra säga att de bådo även om mat, bränvin och ved) 5. Lusia dagen firades med supgille och dans och sedan slogos deltagarne så mycket att andra människor icke utan tvengande om- ständigheter gåvo sig ut. / 7. I sagemannens hem begagnades ej julhalm eller figurer av halm 8. D:o 9. D:o 10. Julgranen började användas för ca: 50 år sedan 15. Sagemannen berättade att Prosten Sjöstet å Tegneby varje julafton gick till sina kreatur och sade, under det han klappade djuren, "Nu är det julafton", och så fingo de hö eller bättre mat än vanligt. 17. Julbordet skulle stå dukat från julafton till annandag jul berättade sagemannen att hennes föräldrar berättat. och ingenting fick utföras på juldagen, särskilt betonades att man i hennes förädras tid användes en sorts fiskfat av ända till en aln i dia- meter med en skål i mitten på en "tapp" eller fat, alt av svarvat trä i ett stycke. I själva fatet var fisk och i skålen sås, och så gick man på juldagen och tog en bit fisk med handen doppade den i såsen till "knogarne" (andra leden på fingrarne från spetsen räknat) sen åt man opp den 21. Man skulle åtminstone hava något av jul- brödet tills man satte plogen i marken om våren 25. När den yngre nös vid julbordet nös han ut den äldste > den äldste skulle dö nästa år.
Julseder
Då man hade satt sig kring julbordet, skulle mor i huset ha all mat och dryck inom räckhåll, så att hon sedan inte blev tvungen resa sig från bordet under måltiden , om någon reste sig från bordet, innan mål- tiden var avslutad, skulle en olycka drabba familjen (någon i familjen skulle falla ifrån) innan nästa jul. Både i min morfars och i mitt eget föräldrahem var man mycket noga med att julsed följdes. Mor var mycket bedrövad, om hon blev nödsakad resa sig från bordet före måltidens slut, och far, som var skotte (och långt ifrån vidskeplig), höll alltid styft på att de svenska julsederna skulle hållas i hälg. / Som barn hörde jag alltid far tala om Sante Clas om julen, och skottska julseder hade också insmugit sig i mitt föräldrahem. Var jag flitig med mina läxor på kvällarna, hängde det alltid en strumpa med några slantar eller något litet paket, högt uppe under spiskupan. Så var det också med julklapparna, dom hängde i strumpor under spiskupan. Vi hade alltid plompudding (importerad från Skottland) på julbordet och en låda candy hörde också till julgotterna.
Knut
Då sjöng barnen "Slut på jula, slut på ljusa, slut på brännvin i alla husa." Det har I själv varit med om att sjunga. Man for omkring på en kärra och sjöng detta och tiggde julgranen i husen. På sista tiden fick de inte gå uppför Konsulsliden och komma in på Kungsgatan. Det är ett minne från min tidigaste barndom, från det jag var 8 eller 12 år. Vi hade ljus på kärran och dekorerade den med julgranarna. Poj- karna drog kärran.
Skörden och tröskningen
När de kört in alltihop sa’ de att de ”kört #####”, då hade de skördeka- las med mat och dryck. De förmögna bond- hustrurna la’ ner en ost i ”stöa”, första varvet kärvar i ladan. Den fick de som tröskat äta upp när tröskningen var avslutad. Då var det ”tröskepotta”, kalas för alla som hjälpt till. Då fick de gröt, och så drack de brännvin. Om det var riktigt skulle / det vara färdigtröskat till jul, men det drog allt över också.