Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde i Mulabjärsbacken i Ålstorp, Ränneslövs socken. Under jul- natten stod backen på guldstätter, och då dansade trollen inne i backen. I Perstorp såg man inga troll utan talade endast om mulabjärstrollen.
påskseder
Askonsdagen intet särskilt, skärtorsdagen ej häller. Långfredag skulle man ha och ge långfredagsris. Påskafton gjordes påskeld och blåstes i horn för att driva bort påskkäringar- na. Påskdagen och annandagen liksom även långfredagen kyrkobesök. Många gamla tro än idag på häxor och troll. Spöken tro många även finnas. Att folk gå igen efter döden, tror man nog än idag en och annan Maktstjäla. Benämnes här måckstäla. Det gick icke an att till en husmor, som var på väg till ladugården, säga ex.: Granna kor I har mor. Då trodde genast husmodern att den besökande måckstal kreaturen d.v.s. di tog makta av, de blev sjuka eller svaga på något sätt. Som botemedel sade hon då genast: I kan kyssa mi ko i röven. - Då var det inte farligt.
Tomtar
När vi botte i Helgere, så hade vi en tomte. Och var gång jag kärna, så ville Johannes alltid ha en smörgås till tomten med färskt smör. Och då fick han en skörning och gick ut i lagårn och la den i en tomme bås. Kakeskörningen var allti borte om möra. En gång långt efter, när di reparera lagårn, så skulle di lägga in nytt golv. Då fann di alle smörgåsarne under telet i den båsen, där gubben hade lagt dom. Di var inte rörde på nåt sätt. Di trodde att tomten hade trollat dit dom, för där fanns inget hål i golvet nånstans. Och di undra mycke på att smörgåsarne inte var rörde. Råttorna hade inte rört en enda bit. Så tomten skulle väl ha hindra dom.
Häxor och trollkarlar
Lövjerska har jag inte hört något om. Det kom finnar ibland, å de kunde trolla. De var svarta å stygga. De gick omkring å tiggde kött å fläsk. Å det blev inte gott om de inte fick som de ville, för de kunde sätta "finskott" på kreaturen. Från Finnskogarna kom allt slags ont. Det trodde folk i min barndom. Men det var inga andra än finnarna, som kunde trolla riktigt. Något litet fick ju andra lära sig också. Men det var inte gott att få dem att lära ut konsten. Om det var någon som en visste hade trollat på kreaturen, så skulle en gå å slå till den så att näsblodet kom, för då skulle han inte ha makt sedan. Om någon berömde djuren / en hade, så kanske han menade att han skul- le skada dem, men om en bad honom att han skulle kyssa kon i "rava", så var det inte far- ligt att han kunde göra något. "V#######" var farliga. Det vet jag att en skul- le försöka att komma undan, om en fick se en sådan. Det skulle vara trollfolk med i den. Det var farligt för sjukdom, om en kom in i en sådan. Min syster var ute på gärdet en dag på sommaren. Då kom hon ut för en sådan, å hon fick huvudvärk i flera dagar efter. Men hon var glad åt att inte det blev något som kunde ha varit värre. Det var en trollkäring som mjölkade ihjäl en ko. Hon kom till prästen å han hade hört talas om att hon kunde trolla, så han frå- gade henne om hon kunde mjölka ihjäl en ko. Det sade hon att hon kunde. Då bad han att hon skulle mjölka ihjäl en ko för grannbonden. Hon tog av sig strumpebandet å / började att mjölka i det. När hon hade mjöl- kat en stund, så frågade hon om hon skulle mjölka längre. Mjölkar jag längre, sade hon, så stupar kon. Men prästen bad att hon skulle hålla på. När grannbonden kom åt ladugården, så låg den bästa kon död. Då hade han mjöl- kat så att blodet hade runnit ur kon också. När käringen skulle fara till Blåkulla så sade hon "Här uppe å här ut".
Kloka
Dä va' e gumma de kalla Gul-Ingja'l. Ho bruka å trolla å spå i kort. En gång berätta de en händelse som skedde då ho höll på å spådde ett par med kortleken. Far te en av de ho höll på å spådde va ute å körde. Rätt som dä va' slog ho korta i borle å geck bort å titta i e vrå sen kom ho tebak å sa' att han (den som va' ute ō körde) ente kommer hem levande. Efteråt feck de veta att han hade kört å vält omkull å sloge ihjäl sej. Dä skedde flere fjärdingsväg ifrå dä stället där ho spådde.
Troll
Det var en kvarn som var så full i troll att ingen vågade ligga där om natten. Särskilt farligt var det alla högtidsnätter. Men så var det en gång en gubbe, som hade fått pengar för att han skulle ligga där. Han hade tagit med sig en gryta full i tjära och satt i kvarnen och kokade tjära. Rätt som det var kom en trollpacka. Hon hade gått före de andra för att se, om någon fanns i kvarnen. Hon bad att få veta namnet på den som kokade becket. "Ja heter Ja Sjöll", sade han. Då lade hon den ena käften på kvarnkupan och den andra på tröskeln. "Har du sett större gapare?" sade hon. Men han tog en skopa med hett beck och kastade i gapet på henne och sade: "Har du känt värre sveane?" Då sprang hon bort och skulle möta det andra följet och skrek: "Ja själ har bränt mej". — "Då får du själ ha't", svarade de andra.
Folkmedicin
Sjukdomars uppkomst. Di kunde trolla sjukdom på folk, det hörde jag allt ibland. Här var en käring som satte sprättskita på en annan. Det var två kä- ringar och det var fiendskap emellan dom, och di glydde och disputera. Så sa den ena det, att jag ska göra nåt ve de, som ingen kan tro mig om, sa ho. Och den andra hon fick en sån sprättskita så gudsbedrövele. Och det var i Ryrs kyrka en söndag det var nattvards- gång. Det skedde just när hon var framme vid altaret, och det ble ju ett bedrövele elände. Di höll just på och reparera kyrkan då, den skulle vitlimmas. Och hon fick det till straff att hon fick bekosta mjölken till vitlimningen. Annat straff fick hon inte, för di visste ju att hon inte kunde hjälpa't. Di visste ju va den andra käringa hade sagt, så di räkna på att det var hon som hade satt sjukdomen på henne. Trollen kunde också göra folk sjuka. Di ble trollslagne eller letne. (Jfr samme meddelare Troll 5 sid 3.) Virvlevind kunde di också bli sjuke av. Om di kom i en virvelvind, så skulle det vara farligt för nån slags. Di kunde bli sjuke om di arbeta efter sol. Det hade di möt för se på månge ställen. (Jfr Troll 5 sid. 3.) / Botemedel. Åderlåtning det gagna di möt förr, särskilt mot ryggskott. Klockare Nilsson han gjorde sånt dära. Och en gubbe i Lerdal. Salt och brännvin det var bra för många sjukdomar. Här var en gubbe i Uvere (kartans Ulfverud, väster om Holmsjön), han gagna möt både brännvin och salt. Diverse sjukdomar. Gulsot. Till gulsot ska en ta antingen brandgult silke och hacka smått smått, eller ska de vara en slags gulakti måse eller slem som växer på gamle lagårdar på nordsidan. Det har di gagnat möt för gulsot, och jag tror inte läkare kan ta fram bättre läkemedel mot gulsot än det. En ska bara blanda i vatten eller nånting och dricka. Jag minns en gång här var en käring som hade gulsot. Jag gick själv till lagårn och skrapa av, och hon tog sig ett par dosi- sar. Men jag ska säga det ble inte långt te käringa ble bra då. På ett par dar så var hon frisk. Och hon hade ändå varit hos månge doktrar, och di kunde inget uträtta. Här är många som jag har botat med det. Jag har aldrig hört människa utan di har blett å mä't mäsamma om di begagnar det. Vårtor, det kunde di sätta bort. Jo då, på denne näven hade jag en tretti eller fyrti vårtor. Så var här en som heter Johannes, han är nu i Uddevalla, men han bodde i Holmen då. Han kom till mig och knöt en ulltrå, like månge knutar på trån som det var vårtor på näven. Och så gick han och la trån under en sten, och ettersom trån ruttna / så skulle vårtorna gå bort. Och jäggu gjorde di mä. Ormbett. Se samme meddelare: Övernaturlig förmåga: Fiken. Fallandesjuka. Se samme meddelare: Övernaturlig förmåga: Sparlösa.
Trolldom, huskurer m.m.
Trolldom, huskurer m.m. Uppt. i Ärtemark av Erik Gustafsson. Hade man ont i ett finger skulle man gå till någon som kunde trolla. Därvid tillgick på följande sätt: Det vär- kande fingret rätades ut varefter den trollkunnige bet över detsamma. Så skulle man tre gånger fråga: "Varför biter du mej?" varpå svarades: "Ja biter inte dej, utan den som dej ha bete." Om man blivit ormbiten skulle man ej gå in "under tak" ty då troddes det onda bli värre. Gröt kokad av stärkelse i mjölk, troddes vara ett bra medet för magknip. För huvudvärk var det bra att smörja sig med ättika i pannan. För tandvärk lades en påse med upphettad sand över kinden. Om en ko hade brutit av sig ett revben eller dyl. gick man till en smedja och tog från eldhärden s.k. "smisiner" som krossades och blandades tillsammans med mjöl och vatten till en deg som gavs åt kon som därav blev bra.
Djur
Om skatan kom fram till trappan och skrattade, så kom det främmande till gården. Hon var tjuvak- tig och stal ägg och sådant som var blankt. Kornsnarpen var en underlig fågel. Han ville va- ra där klövern var tjockast. Han gjorde inget ohägn i säden eller vallarna. Det skulle vara bra att ha honom där. Klöver och säd frodades bättre. Vesslan var förskräckligt giftig. Högg han sig fast så släppte han inte, utan han fick skäras bort. Sådan färg som vesslorna hade, sådan färg skul- le en ställa att en hade på djuren. Det blev lycka och tursamt med de djuren. När hästen fick förstoppning, så gav man ho- nom vesslekött. Köttet torkades och maldes, så att det blev som mjöl. Så fick han det i bränn- -vin / eller vatten. Det var en finngumma som trollade bort vargarna. Det brukade mamma säga. Hon tyckte det var synd om folk som fick djuren sönderrivna. Skrea är ett långt band. Hon har huvud i båda än- dar. Hon kommer och visar sig, när det skall bli krig och svåra år. Så sade farmor.
[utan titel]
Norman i Kölviken i Nössemark var hos Brynte på Jemnemon å lärde sej fresta eller trolla. Hinrek A. sa, att om någon ble öv (= kär) i e tös men ente kunne få'a sâ skulle de gå te Norman, sô kunne han göra så, att de feck tösa. (Enl. Joh. Nilsson, Bergsbol - Jemnemon ligger nära Bergsbol, o Johannes såg Brynte i många år - tog Brynte o ställde sej med huvudet innanför skåpdörrarna o repade med en stor kniv på innersidan av dörrarna (förmodligen kors) o läste. Johannes vägrar tala om trollformeln, som Brynte använde. De har allt sagt, att jag var styvare än Brynte te å fresta eller bota el. järåt, tyckte Johannes.) / Brynte hade, enl. Johannes på Bergsbol, varit på Billingsgosse (= arrendebostäder under Billingsfors bruk) o lärt sej trolla.
Trollboskapen
Efter berättande av H. A-n. (förmodligen Hinrik Andreasson, Ängebodane) I jättarnas och tomtars dar och trollenas, det sa' min far, jag gick vid hannegället helt obemärkt och tyst på lek att vända hem med fågelstek från lilla bäckkvarnsstället på Engebodafjället. Än hördes ej ett enda ljud. Naturen uti nyväckt skrud än låg i allsköns slummer. Blott puls och hjärta hördes slå och lätta andedräkten gå, den kalla fingrar ljummer - allt uppå ljung och lummer. Ja, trolsk var denna ottestund. Strömkarlen fattats av Jon Blund och sakta släppt sin luta. Men bäst jag lyssna, "klack jag te", det var strax före klockan tre. I vallhorn gällt det tuta' bakom min lummerputa. Strax kom det holingar och sang, och närmades grann bjällerklang från kor och får och getter. På avstånd skogrår lillade och troll och fåglar drillade. En väldig "skock med krötter" sprang över mina fötter. (Föregående rad är överstruken och ersatt med:) nätt trampade hans fötter. / En gång kom jätten och hans tös. Av skräck ej skytten längre frös. "Aj, aj! Far, där är skötten! Nu skjutr han väl oxen Ring." - "Lä'n skjuta; det gör ingenting. Var inte rädd!" sa' jätten, "Än är för mörkt se fläcken." "Å inte orkar'n skjuta Ring för han i dag ej spist nå'n ting å inte heller tvått sig". Men skötten hörde det och log, en brödbit upp av fickan tog, sig tvådde, var strax färdig. Det small. - Ring låg orörlig. Den gången gjorde skötten domt, ty från den da'n var ständigt tomt i la'gårn och i bingen. Han hade alldrig se'n nå'n tur till något enda kreatur. Förtrollade va' tingen, och bot - det fann han ingen. J. Holmblad I vallhorn gällt det tuta' bakom min lummerputa. Strax kom det holingar och sang, och närmades grann bjällerklang från kor och får och getter. På avstånd skogrår lillade och troll och fåglar drillade. En väldig "skock med krötter" sprang över mina fötter. (Föregående rad är överstruken och ersatt med:) nätt trampade hans fötter.
Jättar
En jägare från Klevmarken var en morgon ute på "fjäranskötteri". Vid ett berg stod ett naket kvinnfolk. Skytten drog kvickt upp sin kniv och kastade mellan henne och berget. Han visste, att kom det stål mellan troll och berg, var trollet maktlöst. "Ha, ha, ha", skrattade det inifrån berget, "vill du bli mågen min?" Jägaren blev så rädd, så han svarade ja. Så fick han ta kvinnan med sig och gifta sig med henne. Trollkvinnan blev en god hustru och de levde gott tillsammans. Omsider fick hon ett barn också och mannen skulle fara till prästen för att få det döpt. Först behövde han sko sin häst. Men han hade för liten hästsko och skulle gå till smedjan för att få den "viskad". Hustrun bad honom ge henne skon, där hon låg i sängen. Hon fick den och drog med bara händerna isär den, som om den varit av bly. Mannen blev storligen förvånad. "Ar du så stark, kunde du ju gjort allt vont du vella med mej", sa han. "Han sa inte så, den svarte", svarade hustrun. Hon menade prästen, som vigt dem.
Giftermål med jättemö
En jägare från Klevmarken var en morgon ute på "fjäranskötteri". Vid ett berg stod ett naket kvinnfolk. Skytten drog kvickt upp sin kniv och kastade den mellan henne och berget. Han visste, att kom det stål mellan troll och berg, var trollet maktlöst. "Ha, ha, ha," skrattade det inifrån berget. "Vill du bli mågen min!" frågade en grov röst. Jägaren blev så rädd, så han svarade ja. Så fick han ta kvinnan med sig och gifta sig med henne. Hon blev en god hustru och de levde gott tillsammans. Hon hjälpte sin man på alla sätt. Omsider fick hon ett barn också och mannen skulle fara till prästen för att få det döpt. Först behövde han sko sin häst. Men han hade för liten häst¬sko och skulle gå till smedjan för att få den "viskad". Hustrun bad honom ge sej skon, där hon låg i sängen. Hon fick den och drog med bara händerna isär skon, som om den varit av bly. Mannen blev mycket förvånad. "Är du så stark, kunde du ju gjort allt ont du velat mej", sa han. "Han sa inte så, den svårte", svarade hustrun; syftande på prästen, som sammanvigt dem.