Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Julseder
När det blivit mörkt på julaftonen skulle alla bada. Först husfadern, så husmor och sedan barnen. De minsta barnen måste alltid dricka av bad- vattnet innan de badade. Ber. var själv 5 år när han fick dricka av sådant badvatten och han kom ihåg att det var mycket motbjudande. Vattnet fick sedan stå inne till annandag jul, då bar man ut det och tömde på blomster- eller kålland. "Dä skulle vaxa se bra ätteråt".
Festmåltid när sådden börjades
När de börja så skulle de ha det fint och grannt som om jul. Bordet var dukat och när de kom in och skulle ha frukost, var det alltid så noga att en skulle granrisa golvet just då. Riset skulle vara jämnt och fint hackat och en skulle strö det riktigt jämnt, för lika jämnt kommer säa upp, sa de gamle. Så skulle de ha av julkorset som de hade torkat och gömt till dess. Ibland gömde de fler julbröd också. Nej de la dem inte i säbringen det jag vet.
Nyårsseder.
Nyåret skulle som nu invakas. Dessförinnan bortsopades det gamla året: hal- men. Mellan nyår och trettonde gick man julbock ur stuga och i stuge. Och kala- sade Närmare trettonde blev det trettondegetter av julbockarna d.v.s. en anledning till fortsatt festande. Under tiden mellan trettonde och tjugondan uträttades egentligen intet arbe- ta, djuren sköttes, det var allt. Före tjugondan gjordes rent efter julen och efter denna dag börjades arbetet åter.
Sådd. Vårarbete
På våren brukade de vänta att få se 'såärlan' (en liten gul fågel) innan de på allvar började så. Linet skulle sås den 17 maj och ärterna den 8 maj. Ärterna skulle sås medan det var kallat, ty då blev de löskokta. Man fick inte så efter Urbanus (25 maj). Det blev ingen kärna i den säd, som såddes efter den dagen. Vid såddens början kom man fram med en 'julstomp' och 'julkakan' som vi skulle äta av. Det brödet hade gömts från julen.
Julafton
I forna tider började de att "stöka" med det som skulle vara till jul en tre veckor före jul. Ja det kunde börjas ännu tidigare för det skulle vara malt att brygga "juldricka" av å det fick en ju börja att ställe med i god tid, så att en fick bra "juldric- ka". Så var det slakten. Det skulle vara slak- tat, så att en hade litet gott av grisen att äta på "lusseotta". Det tog flera dagar innan en fick korven gjord, för det var att sitta och hacka all korvmat i en "hackeho". Det gick inte fort det. Det fanns inga köttkvarnar den tiden. Så var det ljusstöp- ningen. En stöpte så många ljus som en hade talg till. De som hade mycken talg, stöpte ljus så att de hade för hela vintern. bakningen och städningen gömdes till närmast jul. Först bakning / och sedan städning. Och när en kom fram till "dan före dôppredan", så skurades det sista golvet för en ville att det skulle vara skurat när julafton kom. Å de som inte hade skurat då, så gjorde de det på julaftons morgon. Men det var ett stort göra med rengöringen, för golvet hade blivit väldigt svart och eländigt efter allt stök och så kanske en inte brydde sig om att skura de sista fjorton dagarna fö- re jul, för det tjänade måttligt till när en skulle hålla på och söla. På julaftons morgon gick en upp tidigt och började med de sysslor som skulle göras den dagen. Vatten, ved, potatis, rötter skulle in, så att en slapp att gå ef- ter något på juldagen. Allting skulle vara fint och iordning till tretiden. Vid tvåtiden på dagen sattes "julneka" upp. Och när den var uppsatt räknade de på att det var jul och sedan gjorde inte karlarna något mer utan de gick in å dop- pade i grytan. Julafton kallades för "dôppredan". Men de hade haft halm på golvet också, för den / skulle barnen ligga och tumla sig i. Det tyckte de var så roligt, när den halmen kom in. Å den fick de ligga på under julnatten om de ville. Någon särskild middagsmat fick en inte den dagen. En skulle reda sig på det som en doppade i gry- tan. Litet senare fick vi kaffe å bröd å ost. Det tog en lång tid av kvällen att tvätta sig å göra sig fin. För en skulle tvätta sig bättre den kväl- len än vanligt. Far tog in ett stort kar å mor värmde vatten i storspisen å slog i karet, å där skulle en nu tvätta sig. De äldre tvättade sig in- te över hela kroppen, men barnen skulle i vatt- net riktigt. Å det var mor som fick tvätta dem å ställa så att de fick rent på sig. På denna orten har det varit fattigt, så det blev inte så mycket nytt att ta på sig, men rent skul- le det i alla fall vara. Far tog på sig en vit, ren skjorta å mor tog på sig ren särk. Å när detta var gjort, så lades alla gamla paltor un- dan å karet togs ut och vattnet slogs ur / för att det inte skulle stå å frysa fast i karet. Klockan sju satte mor på fisk- och grötgrytan å så fick vi äta "julkväll" ett par timmar däref- ter. Det var inte annat än vitfisk, potatis o risgrynsgröt. Medan vi åt julkvällen, så brann en brasa i spisen. Ingen fick gå och röra i el- den eller askan, för en skulle se efter om det var några spår i spisen på morgonen.
Annandag jul (Staffansritt)
Om ann'da jul skulle ve allti ut å ri staffan. De for ikreng i hele bögda å hälsa på. Hästane skulle allti vattnas i no'lrinnande vatten. Där de hälsa på skulle sjunga. Ja ha glömt sången de sjöng men den börja så: I da' i da' ä anda jul å tackom vi så gärna Ja ve ska ri å ve ska må å ve ska föra ljusets stjärna.
Jul
Mina föräldrar bar in råghalm och strödde på golvet julafton. Barnen hade så roligt i halmen. Men jag hörde inte sägas att de låg i den. När själva julens helgdagar var tillända så bar man ut hal- men till lagården och gav den åt kreaturen, för om de åt av den halmen, skulle de hålla sig vid gott hull under vintern. Och fann man några korn in- ne på stuggolvet, skulle man få många kalvar och lamm. Kornen uppsamlades och förvarade i en ask. Jag vill minnas att de stöttes sönder och gav åt kreaturen.
Julafton
På julafton då arbeta di inte te kväll, de minns ja. Fågelkärven. Jo, fåglane skulle ha julkost sa di. Det satte di upp på jul- afton, fugleneker. På en del ställen satt de uppe året om, på en del ställe tog di ner dom. Doppa i grytan det gjorde di på kvällen. Det kallades ju dopparedan förr i världen. Stugans klädsel. Di hde julkors. Det var i stället för julgran på en del ställen. Det var som en stång på en fot och så tre pinnar tvärs över, den överste var kortast. Och så ett ljus i var pinne i ändarna och ett i toppen. Di var utå trä och klädde med papper. Di kunde väl va en aln ungefärä. - Julhalm hade di allt också Den tog di in ett par dar före jul. Men di låg inte i halmen. Det skulle va havrehalm. Den bar di allt tillbaka i ladan igen. Julbrasan. Det var björkeved, det skulle allti huggas särskild björkeved till julbrasan. Julklappar. Det sprang di mä och stal se te och öppna dörra och kasta in. Många gånger kanske di aldrig feck reda på vem det var. / Om julafta så gick soldaten ikring i sin rote. Han skulle ha kaker och limper och kött och fläsk, och brännvin mä kanske. Det va julränta, sa di. Julbordet. Till jul skulle di baka vörtelimpa och potätelimpa. Den de- gen (potätelimpa) låg och jäste i åtte dar. Var och en skulle ha en bare kakeskärning, en fjärndel, och så en skärning mä smör och riven ost. Det var julhögar, di ble utsatte om julekväll. Det skulle vara en kaka av var sort de hade bakat. De där julhögarne låg hele julen och di fick inte röras förrän trettene. Så skulle di koka svinhuve, di koka hele huvet om julafta, och det skulle stå på bordet hele julhelgen. Julaftons kvällsmat. Det var inte särskilt utan varjehande. Men det skulle vara julgröt va gevet, havregröt. Det börja di en åtta dar föra jul och mol havregryn på handkvarnar. Tydor och märken. Julekväll då skulle di gå te fynstret på ett ställe och se. Och den som då skulle dö om året, den va utan huve. Det var när di satt och åt. Det var om jul också di kasta skor över huvet. En satt och hade en gammel sko och bakom se. Om då tåa på skon geck åt dorra, då skulle den dö under året. Men snudde skoa se och inte gick åt dörra, så var det mindre farligt förstås. / Om det blåste bedrövele hårt om julenatta, då skulle de dö många storkära mä året.
Julbock av halm
Vi hade alltid en julbock av halm i min barndom. Far stod och gjorde den på lon. Han virade mycket halm på en träställning och bocken blev så stor att när den stod på golvet nådde nosen till bordskanten. Vi tyckte inte det var jul förr än j. hade kommit in. När vi åt på julkvällen, skulle j stå vid bordsändan och ett fat med mat framför honom. Ibland fick han ett ljus i huvudet, som var tänt under det vi åt. Se'n skulle han stå i en vrå till på anndan, då tog far ut den. När han stod i vrån var vi rädda om den och han fick inte röras.
Maran
En julotta, då berättaren var liten, åkte han med en gubbe till kyrkan. Hästen stannade. Gubben ansåg att maran red honom, tog av honom betslet och tittade genom detta. Pojken - berättaren var rädd för att det skulle bli något som flög på dem. Men hästen hade tydligen ätit för mycket havre eftersom det var jul - ansåg J. Påskkärringar. Ett par påskkärringar hade satt sig på ett kyrktak. Så kom det ett par löjtnanter ridande. Den ena for ut och pissade på den ene. "Hur kan detta bära sej, att himlen är klar och det ändå reg- nar", sa han. Men då skrattade käringen och återvände.
Julafton
Julhögen bestod av julosten och tre limpor på osten och tre kakor på limporna. Kakorna var alla lika stora. Högen låg på bordet hela julen till trettonde. De gömde en kaka att ge till hästarna 1 maj; de skulle bli starka- re, om de fick smaka på den. Folket fick äta, de med, av samma bröd. De brukade koka upp det i mjölk (Så hade de paltekakor med ett hål i. De la ofta bitar av paltekakor i soppa, som de kokte på kött.) Aldrig tal om att se i askan efter några spår. Vet inte, att det var förbjudet att se under julbordet.
Strömgubben och forsgubben
Forsgubbe fanns det vid varje kvarn och såg. Fram emot julen var han som värst, när det kom mycket folk till kvarnen och folk hade som brådast. Det kunde bli "högstilt" i kvarnen, när det blev många, och det tålde han inte. Då slog han igen vasshjulet, så att kvarnen blev stående. När en hade riktigt brått och inte ville försinka något, så var det att ta av det en hade med sig i nestet och gå och lägga i underhuset, där gubben höll till, men en skulle inte säga något då utan vara alldeles tyst. Det var att muta forsgubben, så att han inte slog sig på tvären. Denne gubben skulle vara alldeles luden på kroppen. Han var inte mer än en halv aln lång, men han var stark som en jätte.