Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Jul.
Om de gick avigt runt huset tre gånger jula natt och de inte såg alla vid bordet, så dog den, som fattades, under året. Och jula natt var allt vatten i åns och källor förvandlad till vin. Och jula da fick de inte sopa, för då sopade de ut jula. De so- pade ut välsignelsen för hela året.
Jul
Förberedelser. En och två dar före julafton skulle di baka. Det skulle va vanlika kaker och två sorters limper och så vörterbrö. Kakene det var sammalet rågmjöl, men till limpene sikta di mjölet. Så skulle di brygga till jul. En del gjorde svagdricka, di brygga på malt och hade humle till. En del brygga enebärsdricka. Julljusen skulle också stöpas i julevecka. Di hade en stöpekerna, en speta med två eller tre vekar på, och så i kerna ljummet vatten inunder och talgen ovanpå. Det skulle va talgljus till alle högtiderna. Uta speta di stecker. Julafton. Om julafton skulle man sluta arbetet på middan. Di ringde in helgen klockan tolv i kyrkene. Sen fick ingen uträtta nåt. Fågelneker satte di upp eftersom di hade råd till. Hemma var det alltid två. Och så skulle mor alltid ha en liten låda mitteför det frammare fönstret som skulle strös med ren havre. Nekerna skulle va uppe till klockan tolv. Man tog en gran i skogen och den skulle kvistas av förnärsom en krans under neka. Neka fick sitta så länge ho hängde ihop. Doppa i grytan skulle di göra allihop. Det skulle vara innan det var nerskymt. Allt såglet för julhelgen skulle kokas först på julafton. Sen när di hade koka det så blev / upphöst och insatt i ett skåp. Sen skulle gröten på. - När di doppa i gryta så skulle det vara kaka. Annars hade di tunnbrö det mesta. Kreaturen. Om julekväll skulle kräka ha utav alle sorters mat. Och så skulle en säga till dom: Ät och må väl, i kväll är den välsignade julekväll. Di skulle ha dreck också. Julhalm använde di aldri som jag hörde. Det skulle va granris på golvet. Di gick till skogen efter det finaste granris di kunde finna och hacka smått smått. Det skulle va gjort till klockan tolv. Julbrasan skulle inte få spraka eller sprätta. Därför fick det inte vart nån an ve än björkeve. Julklappar. Husbon skulle ge julklappar till dom som var i huset. På åtskilliga ställen gick di till grannarna och kasta in julklappar i smyg. Julhögarna. I botten på var julhög skulle det ligga en hel kaka med smör och re- ven ost. Sen var det en oklente kaka och så två limper. Den understa kakan var störst och sen var det mindre och mindre. Julhögarna skulle ligga till tjugonda Knut. (Vörterbröt som di baka på jul skulle inlåsas. Det fick inte röras förrän trettene kom.) Av julosten skulle di ha något kvar när våren kom. Då di börja och så skulle di ha en tredjedel eller en fjärndel av julosten igen, och då skulle det ätas upp. Halve grishuvet skulle också gömmas. Det skulle di ha när våren börja. Men det var noga att di / hade bägge örene, så di måste gömma örat från det andra halva huvet med. Julaftons kvällsvard. På julekväll hängde vi alltid nånting för fönstret, ett täcke eller nånting. Di räkna på ingen skulle titta in. Det skulle inte väre bra. På julekväll skulle di äta gröt, den skulle kokas på risgryn eller vetemjöl. En smörhåla skulle det vara mitt i gröten, och den sto i ett träfat mitt på bordet. Det skulle inte vara någon sugel- vara, utan di hade smör och brö till grötestänge. Rimma på gröten gjorde endel, men inte hos oss. - På julbordet skulle det vara ett ljus för var och en. Det var bara mennas vi åt. Sen fick di släcka så när som ett. Om en var död så skulle det vara ett ljus för den med. Om det inte var mer än ett halvt år sen han dog eller så. Julegoppan. Di skulle göra ett kors i spisen i askan om julekväll så inte julegoppa kom in. Det var en slags mara eller nånting. Hon kom rianes på en sopa eller raka. Var det nåt rört i aska på morgonen annat än korset, så hade julegoppa vart där och rört med sopa. Ett julljus skulle brinna hela natten. Ja, det tydde inte med ett ljus, utan di fick byta om flere gånger.
Jul
1. Julfodret. På julekväll skulle det vara bart hö till kora och kaka till hästane. Vår piga Hedda på Kikerud höll alltid mycket på det. Och när hon gav djura så sa hon till dom: - Ät och drick, för i kväll är det julekväll. Trind som en böna, fet som ett fläsk vare hela året omkring! Hon skulle tvunget tala till alla djuren. 2. När de hade varit i julottan på juldan så skulle di skynda sig hem, för den som kom först hem han skulle få först inbärgat. 3. På andan skulle di ut med hästane och låta dom dricka i norrinnande vatten. Min farfar gjorde det. Det skulle vara först på morgonen.
Julen
Jula, dä ha vöre helt annorlunda emot nu. Dä finns knappt nôa gamle seder kvar i bygdera nu. Jula ä den mest som andre dager. Före jul va dä stor brådska i alle stuger. Di höll på mest både natt å dag mä julstöke. Dä va inte nô som feck klecke. Allt skulle då vare iårning ätter havdvunnen sed an- nars ble dä på inga villkor bra. Ble julöle förstört änne att di inte rektit löckades mä dä, så ble dä messtämning i jula, å dasamme va dä mä andre saker som skulle höre te e rekti jul. Dagen före julafton kallades lelle julafton änne dagen före dopperdagen, då minner ja att då va som varst stökit. Då höggs dä julved, som skulle räcke över helgda- gera å lite längre. Å då skulle dä hövses å pyn- tes bå inom å utom hus. / Di baka särskilt te julhedern. Den la di på jul- bole om julafton ätter meddan. Först la di e rund kake som va tå sektat rågmjöl, sen la di e like stor kake oppå den, men den va taggi i kantera som e sågklinge. Di nöp ur di däre bete- ra mä fingrane. På di två kakera la di ett kôrs. Dä va bakat tå vörtedeg. För te å få dä kôr- se, så la di den utbakade kaka på bole, sen tog di e ullsax å klämde ner på fyre motsatte stäl- le i kaka å drog bort den degen, så ble dä ett kôrs tå dä x) På kôrse ställde di julosten. Den störste osten som va ystad om hösten skulle vare julost. x) På korse lades dä två limper pararellt mä var- andre. Sen julosten. Hele denne julheden gömde di te förste maj. Dä skulle också vare en mindre hög te var å en i huse. Den låg också på bole över jula, men sen åt var å en opp sin hög. Så ha dä vôre i mitt föräldrahem, å så bruka mi hustru å ja ha dä i forna dar. Men nu ä dä slut. / När förste maj kom, så leta di reda på denne jul- högen. Då skulle di drecke märg i bena. Dä va strax inna antimmera börja. Di blötte opp dette hale brö i drecke - på sômlie ställe gömde di allt tå juldrec- ken ôg - i drecken hade di hällt sirap, för att dä skul- le vare sött å gôtt. I denne sôppa smöla di senna ost, koka ihop alltihop å drack änne åt dä. Förste dagera i maj börja di å så, å dä skulle dette ka- lase vare överrustat. Hästera å kora skulle ha särskild förplägnad om jul- kväl. Ja gjorde som mine föräldrar bruka å göre. Dä va te å ta in en bôrk mä havre å tömme tå juldrecken på den också karve ost å blanne i. Dä ble som e extra julsörpe, som en ga hästen för att han skulle känne att dä val jula för hand. Kora feck smake på julmaten, å dä va allti hus- mor som gav dem dette. För var ko som feck denne beten så sa ho: "Ät väl å trivs väl, dä ä jul- kväl i kväll. Te julbrasa skulle dä alldeles nödvändigt vare / bättre ved. Dä geck inte an mä ris änne ane skräp som en bruka å elle i de store spisera på den tia. Dä skulle vare björkved änner all lövved. Dä skulle vare te ära för jula å den store händelsen. Men dä va också i den betydelsen, att dä inte skulle sprake på gôlve. x) Halm på gôlve va vanlit i stugera i min ungdom. I vardagslag så använde di hackat granris men te jula skulle dä allt vare halm. I fars tid tog di in halmen som han va, men ja mins inte ane än hackad. Ja hörde inte ane än att dä skulle vare en gammel sed. x) Julbrasa skulle sättes å tännes tå husfadern. Han rättade veden på ända, så feck brasa brinne ner på dä vise precis som ho va rättad. Den brann menna di åt julkväl. Då va allt vackert å högtidlit då. På möran såg di ätter i spisen om dä va nôa fät i askan. Geck fäta utåt, skulle nön dö unner åre, geck di inôt så skulle nôn komme. Va dä barnfät, så gällde dä barn å va dä större fät så gällde dä / e äldre mänske. Dä va månge som gjorde fuffens mä dette. Men dä va inte bra, för di gamle trodde på disse marka mä full övertygelse. Dä kunne vare möcke trevlit på jula men dä som va trevliast tror ja va, när vi geck mä ljusa stjärnan på. Trettondagen. Ja ska beskrive dä tefälle, när ja va mä ett säll- skap mä ljusa stjärnan. Dä va 1860. Vi va tio stöckna som geck mä ljusa stjärna å dä va tilit om trettondagsmôran. Den môran bru- ka di å gå mä den i min hemtrakt. Dä va två konunger i sällskape, konung Herodes å Mor- lands konung, så va dä tre vise män, som skulle föreställe att di va frå österlanne, så va dä stjär- nebärern å en di kalla Judas mä pongen. Konungera hade var si stor stjärne, så hade di svärd ve sija. De vise männa va vit- klädde ifrå topp å te tå å hade vite pappers- hatter på hôve. Judas va så ille utklädd, så / han va stygg te å se på. Han hade en utsleten å tra- si päls på sej, så e pinkebjälle mella bena. I ansek- te va han svartmålad. Ve sija hade han en stor pong som han hade di sakera i som han tiggde. Alle först, när vi kom te ett ställe så stanna vi fram- för fönstre å sjöng e vers tå e julevise. Så fort di därinne i huse hade komme opp å fått på sej lite kläder, så geck hele sällskape in i stuga å sjöng en en vers te. Sen tala di bägge konungera imella sej. En itå tjänerane steg fram te konung Herodes å sa: "Di tre vise män, di tre vis emän, di tre vise män ha- ver bud att till judaland, att till den nyfödde konungen fara att offra. Då svarade Herodes: "Vill du vänta i tre dagar och till natten skall jag följa eder. - Nu sjöng di ett vers på julvisa igen. Så ropade kongen på sin tjänare å sa: Stig fram min tjänare. Nu geck han fram, buga sej. Konungen fortsatte: "Sadla mig opp på min gångare grå mig lyster till Betlehem rida. Dräpa vill jag de svenne- barn små, som aktar emot mig strida." - Nu / sjöng vi ett vers igen på samme julvise. Sen roppa konungen på sin tjänare igen å sa: "Du skall i mitt ställe rida." När konungens tjänare kom teba- ka, så sa han: "Ja kommer tebaka min aldra trog- naste konung. Ja tror att din like finns icke i världen. Ja di svenbarnen klöv. Tag ut deras hjärta å krossa deras ben å till vittne ja bär ett blodit hjär- ta på mitt blanka svärd. x) Nu talar konung Hero- des till sin tjänare: "Haven tack min gode och trogne tjänare. Du skall vara hederligen och väl belönad." När dette va gjort, så kom Judas fram. Då sa ko- nung Herodes: "Vi haver ock en Judas. Jag tror han ä kom- men ifrå skogen, han tigger om penga samt brän- nevin å ljus å näsa den vänder te krogen. Sen säjer konung Herodes te den andre konungen: "Va ä dä för en man som kommit te mitt land. Han tyckes vara mera en tyran änne en kristen man? Då stod denne konungen på knä inför Herodes. Å denne svara: "Ja ä väl ingen tyran, fast ja synes x) Tjänarna va försedda mä svärd som di hade ve sija. På dä svärde hade han ett rött hjärta. / svart. Ja ä en herre å en konung från dä Moriska land.Det skall mitt röda guldbälte bevisa för- sant. Då sade Herodes: "Stå opp, du har min nåd." Sen kom Judas fram. Då sade konung Herodes: Du får icke vara i mitt land, du får draga din kosa hädan. Då svara Judas: "Ja går vart ja vill." Så rôska han på bjälla som han hade emella be- na. Så drog di frå ställe te ställe frå gå te gål, men främst va dä hengålera å di stötte ställa som feck disse besöka. - Judas tiggde allt möjligt ljus, bränn- vin, öl å andre saker som kunne bli nöttre te den bal som di skulle ha senna. Ljuse stjärna va bra mö större än en vanli sekt. Sjôl- stjärna va rund å löpte kring en axel. På den ax- el stog då ett par ljus. På själve omkretsen va dä änne som torn, som skulle föreställe uddera på stjär- na. Alltsamman va överdrage mä ôljat papper. Olika fär- ger. När di snôrra (snurrade) på den så ble dä så månge vackre sken å färger. / Inna vi geck så hade vi gjort en överenskommelse, att ing- en skulle få supe brännvin, utan allt va vi feck skul- le dä vare te julbal. - Vi feck allt drygt tre skål- pund ljus. Vi som hade gått mä stjärna ställde te bal senna, å då bjö vi granngôssera å fleckera. Men då ble dä fest mä både brännvin å mat. Mest lekte di å dan- sa. Dä kunne vare två spelmän som byttes ve å spele. Dräkten som vi hade på oss, när vi geck mä ljusa stjärna geck te en å femti å oss var.
Jul
De döda skulle komma upp och äta på julnatten. Om någon dött i huset hade de inte ljus i fönstren juldagsmorgon. Yngre personer klädde ut sig hur som hälst och gick julbock mellan gårdarna.
Husdjurens sjukdomar
Hästen kunde få ¨rivarn' ('kôllera). Mot den sjuk- domen gav man honom brännvin och tobak. De hällde det i näsborrarna. Hästarna voro mycket utsatta för den sjukdo- men förr i världen. Det hölls inte rent i krubban utan det var surt. 'Kvarka' fick hästen, när han hade blivit förkyld. Man ställde om så att han blev varm - bredde tjocka täcken på honom och gav honom in brännvin. För att inte hästen skulle bli utsatt för 'kvarka' for de och vattna- de honom i nordrinnande vatten annandag jul på morgo- nen. Så brukade de 'årläte' både hästar och nötkreatur. 'Orsten' gavs kreaturen in för 'rändreta'. När svinen fick rösjuken, så blandade de rödfärg i vat- ten och gav dem. Om en ko fick förstoppning så ko- kades / linfrövälling, som sprutades in i ändtarmen med en spruta. Om hästen fick 'kvarkekuler' på kroppen, sattes man i tagelstrå, som skulle hålla såret uppe. 'Gôre' rann ut och ned efter taglet. Andra sjukdomar på häst: 'Horöta' 'spatt', 'hovtrång', 'matlea', 'sprängd' Hos nötkreatur: 'Filtbränna,' 'mjältbrand', 'rösjuka', 'förlora imten', 'gallsjuk'.
Skörd och tröskning
Jag har inte sett eller hört talas om att någon lämnade strå kvar på marken till något slags of- fer. Men när en skulle skära den sista delen av säden fick de som litet brådare med lien, för de ville komma åt att ta haren. Det skulle lik- som vara bra att få ta den. Å när de kom till slut på sista skåren, så skrek de och hurrade så det hördes lång väg. Det var ett gammalt bruk. Den sista neken skulle sparvarna ha. Den lades särskilt, å när julafton var inne så sattes den upp. Det skulle inte vara bra, om råttor- na hade gett sig på den. Med tröskningen började de så snart som de ha- de skördat in på hösten. Å trösken ville de gärna / ha färdig till jul, för det skulle inte vara bra, om säden låg i ladan över jul. När det led fram mot lusse så gick de upp i otta på morgonen å började tröska, för de ville på skynda arbetet. De tröskade inte på kvällarna, för då var det inte bra att vara på logen. Det skulle vara fred för tomtegubbarna den tiden på dygnet.
Stjärngossespel
Annandag jul började "de sju vise männen" sin rundvandring kring bygden. De hade ett visst område. Först gick Herodes. De hade gjort sig en stjärna med ljus i. Framför varje dörr stannade de och sjöngo. Så gingo de in och fingo då gåvor. Det var vanligen någon limpa och 1/4 kanna brännvin som tömdes i en "donk" som de förde med sig och de fingo också penningar vilka "Judas med pungen" tog emot. När de så farit runt i bygden gjorde de en bal "Staffans-bal" vanligen vid Trettonde. Då fästades väldeliga ty brännvin kunde de få ihop en 25 kannor och för pengarna köptes läckerheter. / Josef sjöng. Jag svarter är av solen bränd en fattig timmerman från det judiska land Ber. kom ihåg följande fragmentariska strofer: Kung Herodes: Är du den judiska konung Skall du falla ned och tillbedja mig Jesus faller på knä. Alla Sjöng: Ack se här, ack se här denna judiska konung hur han för konung Herodes här månde tillbe
Läkekonst
Far och några till var på en mosse å skar. Hur det var så skar den ene av tåna på den andre med lien. Det skall snart bli bra, sa den ene i laget, för jag kan ’stämme blog’. Han tog upp en fällkniv å tog en trädart ur backen å skar på å så mômla han nô. Blodet stannade. Jag hade en syster, som fick värk i ett knä. En kärring sa’, att det var ’skôtte’. Det fanns inte annan bot än att de rullade ett täcke om henne å satte henne på ett bruns- kar å sköt över henne. När jag var barn å var i mitt hem, så hade vi julbjudning en jul. Far hade fått ’ryggskôtt’, så att han gick krokig. Jag skall bota dig, sa’ en av gästerna. Ja kan du det, sa far, så är du inte dålig. Så blev far tillsagd, att han skul- le gå omkring och spotta i varenda vrå. Han gjorde det. Gäs- terna skrattade åt honom. Som han gick så där krokig och / spottade, så hade den andre smugit sig bakom hans rygg med en sopkvast. Å ett tu tre så drev han den i ryggen på far, så att det sang. Far blev alldeles rak med en gång. Han blev så ond. Men bra blev han.
Utklädsel vid jul och påsk
"Julgopper." På julen klädde en del folk ut sej i långhalm å filler å traser å styrde ut sej så stygge. Se'n gick di omkring i stugerna å ba om än de ena å än de andra, iblann ba di å få komma in å ligga. Di låtsa allti som di va främ- mande, men en kunde allt känna igen dom. Då sa di att di va julegopper. "Påskegymla." På påsk så hade di "påskegymla". Då va de nån, som tog en lång stör å re på, precis som e påskekärring å så hängde han en stor fäll över hela huvet å så ble de en lång romp utå fällen, som hängde å slängde över stören. Så skulle di ha ett rackelag å stöta i golvet me, å så kröp di ihop iblann å iblann gjorde di sej större. På de viset gick di omkring å skrämde ongana.
Slakt.
Jag kan inte säga någon bestämd dag, när en slak- tade julgrisen. Men det var så där vid lussetiden. Det blev legna så att en hade färdet till julen. Det var inte bra om båset el-. ketten blev alldeles tom. Det var bra att spotta på en pinne å kasta dit. En ville allt snart vara för sig själv när en slakta- de å hade söven för sig, för det ville inte gå som det skulle om en råkade att få en främman- de till sig. Det ### sig, så att en inte höll på att få dö på djuret. - Det var svårt att få dö på ett djur som var dräktigt. - Om djuret fick litet med mat dagen föret, så dog det lättare. - En sopa- de å bar bort det som fanns kvar på slakt- platsen efter det en hade slaktat. / Blod som kom på backen tog en bort noga. Det var för att inte kreaturen skulle ha ont av det. I hjärtat skars ett kors. Levern skulle också ha ett kors. Det var gamla vann de hade. Jag minns inte annat än att alltig togs tillvara. Sevn och "sleter" å "slamser" kokades till svinen. Om det fanns ### så fick kom detta. Svin- galla tog en vara på å smörjde på ### "Tjurnegen" hängdes upp å torkades. Den hade en i stallet å tuktade hästen med.
Lucia
Om "lussemôra" tändes ljus. Det skulle vara lika ljust då som om jul. Pigan i huset eller någon annan var först uppe å kokade kaffe å bjöd de an- dra på sängen. Då hade hon ljus på brickan. På en del ställen var det så försiggjort att det var "lussebrua" utklädd som kom å bjöd på kaffe. Det var vid 3-tiden på morgonen. Det minns jag en gång att en granntös hade klätt ut sig till "lussebru" å kom in å bjöd på kaffe, så hade hon en annan tös med som hjälpte till att bära. "Lusse- brura" var grann. Vit från topp till tå å en grön krona på huvudet med ljus i. Två ljus brann på brickan. "Lussenatta" var mörk å lång. Det var den längsta natten på året. Det var en gubbe väst i socknen / som inte trodde sig att släcka elden den natten, för han var rädd för spöken. Om det blev mörkt, så kunde de komma. Det var gengångare han var värst rädd för. Om en fick höra buller eller annat un- derligt den natten, så var det spökena som var fram- me. När folk hade varit uppe å ätit ett mål så gick de och lade sig igen. Somliga var nöjda med att ba- ra få kaffe.
Visa
- 1 - Minns du när vi lekte alla dar san smekande varan’n som mor å far san Redde ler med handen byggde slott i sanden Ack hur lätt och lustigt livet var san. - 2 - Men den glada tiden snart försvann san jag fick lära tröska och du spann san Du gick vall i skogen och jag körde plogen Mycket sällan sågo vi varan’n san. 3 Blott när sommarn knöt sin blomsterkrans san och när julen bjöd oss upp till dans san (Kunde vi få råkas / rodna le och språkas Ingen större jordisk glädje fanns san. - 4 - Vad jag tänker eller vad jag gör san står mig alltid samma glada flicka för san Jag plär ofta drömma att den sköna ömma Anna blir min brud förrän jag dör san. 5 Lilla Anna när han skapte dig san tänkte han i stock i nåd på mig san Kom att jag mig giva och din make bliva Så skall det bli ljust på livets stig san’. 6. Lilla Anna snart flyr dagen bort san livet har blott en och den är kort san Liksom tid i drömmen och som spån i strömmen / Hastar människan till bättre ort san. - 7. - Melodien sändes nästa gång