Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Karl Eriksson
Forts. om kolning, en kolbotten där det väckte, skogsrået, sagesmannen såg tomtar i sin ungdom, tomtarna fick gröt, de som hade tomtarna blev rika.
Julafton.
Logen skulle rengöras väl på morgonen, men tröskningen var avslutad före Lusse. Ingenting sär- skilt med redskapen. Julstänger okända. Jularnek har av ålder brukats. Man tog vilken nek som helst. Doppa i grytan har nog också gamla rötter här. Denna måltid åts ungefär vid 3-4-tiden på efter- middagarna. Det skulle rikligt med sovel (sönning) till då. Var och en fick äta, hur mycket han ville: fläsk, korv och kött. Kreaturen skulle kvällfodras, innan gårdens folk själva satte sig ned kring julbordet. De skulle ha rikigt med foder av bästa slag. De äldre talade om, att någonting skulle sägas till varje djur, men jag, / kan inte minnas, vad det var. Själv har jag aldrig brukat det. Förr kunde alla djur tala, men jag tror inte, att detta hörde ihop med julnatten. Julbad. Efter det man hade doppat i grytan, skedde ett allmänt och grundligt bad i köket. Alla skulle byta om och ta på rena kläder både utan och innan. Fanns det någon möjlighet, ville man gärna ha något nytt i klädväg av dem, som hade det bättre. Sedan vankades kaffe. Stugan. På väggarna sattes upp långa, s.k. hängklä. De voro vävda med namn insydda i rött. Bredden var olika, vanligtvis omkring en halv aln. Alla väggarna kläddes på detta sätt. Må- lade "kunterfej" av papper användes aldrig här. I taket hängdes en julkrona mitt över stora julbordet. Kronan var gjord av halm (se den, som hänger i arkivet). / Julgran. Julgranen har funnits här, så långt jag minnes tillbaka (?). Den kläddes omedelbart sedan man druckit kaffet efter badet. Julhalm. Den fanns i varenda stuga i min barndom. Far själv skulle alltid bära in halm- kärvarna. Seden var att alla husets folk lågo i julhalmen hela julnatten, så att sängarna sto- do tomma. Men jag hörde aldrig talas om, att de döda, som förut hade bott på stället, skulle ligga och sova i sängarna den natten. En massa lekar hörde till julhalmen. Det började redn julkvällen, men sedan fortsattes det, så länge julhalmen låg inne. 1. Boaråsklöva. Hur det tillgick vid den leken minns jag inte. 2. Stecka. (Det är den lek, som i andra trak- ter heter dra krokhas, och som är allmänt känd). 3. Trä nåla. En skulle sitta på en butelj med fötterna korsade vid vristerna och hålla balansen / medan man trädde en nål. 4. Löfta tjärknuta. En person lade sig raklång på ryggen i halmen och höll kroppen styv. En an- na ställde sig gränsle över hans fötter, hukade sig ned och knäppte samman händerna under den lig- landes knän. Sen gällde det för honom att orka resa den liggande, så att denne stod rätt upp på fötterna. Det var ett kraftprov. 5. Smi söm (se Landa!) 6. Lura mus. En lade sig på magen i hal- men. En annan ställde sig gränsle på knä över honom, trädde sina armar under den liggandes vid axlarna och knäppte samman händerna över hans nacke. Sen var uppgiften för honom att hindra den liggande från att resa sig upp ur det läget. 7. Dra kävle. Dra kavel; allmänt. / 8. Ro till Tysklann. (Se Landa!) Själva slagvapnet hette här tässa. 9. Ta päng i vannet. Ett fat fyllt med vatten ställdes på en stol. En slant släpptes ner och la sig ju på botten. Att hämta upp slanten ur vattnet med munnen var inte så lätt som det kunde se ut. Och så var det rysligt roligt att se på - för andra. 10. Ta päng på stolstyret. En fyrbenad stol vältes omkull så, att styrets överstycke vette uppåt. En slant lades på baksidan av styrets överstycke, som nu var uppåt. Det skulle en armastyv och väl balanserad karl till att ta den slanten med munnen, medan han vilade enbart på raka armar med grepp över den delen av stolen, som motsvarade stolsitsen, och på sam- ma gång hålla stolen i jämvikt, så att den inte tippade framöver. Många starka karlar ha jämmer- liga misslyckats med den konsten. 11. Tämja stutar. Två personer stående vända mot varandra. Rep fästes korsvis mellan deras anklar. / Knepet låg sedan i att genom kvicka hopp och oväntade sparkningar dels själv hålla balansen och dels söka bringar motståndaren på fall. Vanligvis dröjde det inte länge, innan en av kämparna damp i golvet som en mjölsäck. Julklappar. Så vitt jag vet har det varit gammal sed här, att någon person har varit utklädd till tomte och sprungit omkring med julklappar till de närliggande stugorna och kastat in klap- parna. Det blev alltid en jakt efter tomten. Fick man tag i honom, så nödgades han med in och undfägnades. Men vanligtvis klarade han sig med glans. Julbordet. Under hela julen skulle någon mat stå framme på bordet, åtminstone ost och bröd samt brännvin. Ingen fick gå ofägnad från ett ställe från kl. 12 på julafton till Knuta- dan. Var och en skulle ha en sup och en bit ost och / bröd åtminstone. Därför skulle dessa "matvaror" alltid stå framme. Den, som fick gå utan någon trakte- ring sades "bära ut julen". Julosten var en fruktansvärd stor en bjässe, till formen fyrkantig och betydligt högre, än han var på de andra hållen. Han hade hedersplatsen på jul- bordet längst fram mitt för väggposten mellan de två sidofönsterna. På de tre sidorna, som inte vette, mot väggen flankerades han av tre stycken stora limpor av julbaket. De voro resta upp mot osten. På höger sida om osten - räknat inifrån stugan - stod brännvinsflaskan. Varje hem skulle ha sin julhög: en ka- ka av vart slag bröd, som ingick i julbaket. Dessa julhögar fingo inte röras förrän Trettondagen var över. Men julhögarna fingo inte stå framme på julbordet mer än över de två helgdagarna i själva julen. Sen skulle varje barn förvara sin julhög men inte smaka den inom sagd tid.
frieri och bröllop
När ej friaren vågade själv hade han en böneman, som följde med och inledde samtalet. Det var antingen ett fruntimmer eller en karl som var böneman. Det var vilket som helst. Mattias i Röshult var ofta böne- man. Friaren gick med själv. Ibland kunde flickan ve- ta om det. Hon kunde ha gett anledning, fastän han än- då inte vågade fria själv. Ibland yttrade flickan sitt hjärtas tankar, om inte han vågade. Flickan kunde även använda böneman. Bönemannen trakterades med supar antingen det var karlen eller tösen som skickade iväg honom. Det var de unga själva som bestäm- de saken. - Så reste de till marknaden och köpte psalmbok och ring och någon klädespersedel till de närmaste släk- tingarna å ömse sidor. Hon skulle ge honom en halskap pa som hon själv sytt. Far hade en som han fått "i gåver" som var så utstyrd så. Det var sytt ut både fiskar och fåglar / på den. Vid förlovningen hade man kalas. De gick inte så länge förlovade som nu utan bröllopet var kort efter. Bröllopet kunde vara vilken tid på året som helst. Ofta måste bröllopet ske i förtid. Det unga blodet kokte över, som man säger. - Bröllopet var merändels i brudens hem om hon var så förmögen. Det var någon närboende släkting till bruden som skulle fara omkring och bjuda. Han red. I min fars tid begagnade de så mycket att rida t. o.m. fruntimmer. Både häst och ryttare var utstyrda med blommor och band som fladdrade. Hästen hade rosetter i svans och man. Han skulle hälsa från brudparet och räkna upp vad som skulle bjudas på. Han red omkring och bjöd fjorton dar före bröllopet. De var beredda på inbjudan Gårdbönderna (de som var på samma nummer) och släkten skulle bjudas. Han bjöds mest på kaffe och gök. - Bröllopet varade tre dar eller ändå längre. Det kunde börja vilken dag som helst under veckan, men det skulle helst sluta på söndag. - När endera kontra- henten skulle flytta skedde det merändels dan före bröllopet. Först och främst skulle den ha med sig säng och sängkläder, byrå, flere husgerådssaker och till sist en kittel av koppar. Så skulle det vara / om möjligt en van trumslagare, som skulle trumma på den, eljest vem som helst. Först skulle förstyren bjuda dem på en sup ute på gården och så skulle spelmannen (vanligen klarinett) blåsa in folket. - I brudgummens hem var kalas bröllops- dan på morgon. Brudgummen red till brudens hem. Sadeln var utstyrd. Spelmannen skulle vara med. De blev bjudna på kaffe och gökar. Bruden skulle hålla sig dold tills hon var klädd. Hon kläddes i gårdsstugorna. Det var brudkvinnan som klädde henne. Det var ett åldrigt fruntimmer som ville ha den hedern, eljest var det väninnor till bruden. Hon häm- tades av brudgummen och horiddarna 1. Det var ett långt tåg. Bruden var klädd med krona och krans. Hennes tärnor kallades hunespigor 2. Det var fyra horiddare. De hade en rosett i knapphålet. När prästen kom skulle de hålla en duk över brud- paret. Duken kallades pällen. Den var utstyrd i alla färger. Jag tror att de hyrde den. - Så hade de en kokerska som skulle va- ra utsökt, och så tapparn. - Gästerna hade så mycket fon med sig. De hade smör, bröd, pannkaka, kött, fläsk och t.o.m. dricka med sig. Var det ej för långt hade de fon med 1) marskalkar 2) uttal mellan u och y. / sig samma dag, eljest hade de skickat den dan förut. - Om det regn- ade bröllopsdan hade de varit stygga mot katten. - Om de skul- le fara till prästen och vigas hade de två stycken förrida- re. Brudparet åkte, men de flesta gästerna red. Det var ofta så att det var obanade vägar, och då måste de rida. Spel- mannen red först. På senare tid brukade de spela "Björne- borgarnas marsch" som brudmarsch. - Vigdes de hemma var det i en kammare bredvid dagligstugan. I dagligstugan stod bordet dukat. - Det kunde bära till så att om de ej hade ring fick de låna prostinnans ring. - Det hände i Sätila socken vid åtskilliga tillfällen, för där fanns så mycket fattigt folk. - Matbordet var så långt att det gick från den ena gaveln till den andra. Gästerna placerades efter rangskillnad. De skul- le krusas. Förstyren och hans fru skulle sitta närmast brud- paret, sedan spelmannen. Jag minns inte riktigt. Så skulle ho- riddarna sitta till höger och hunespigorna på andra si- dan. Det var en sex-åtta par. Förstyren och hans fru skul- le skära maten. Det var särskilda töser till att passa upp vid bordet. De skulle ha lång väg till köket. Spelmannen blåste olika marscher för olika rätter. De fick trippa på tå i takt / mellan köket och bordet. Första dansen med bruden skulle för- styren ha. Det skulle vara kadrilj. Horiddarna skulle dansa bruden i taket. - Första bröllopskvällen skulle bondtöser, pigor och torpare till gården med mjölk. - De som kom för att titta på kallades apare. - Så många som rymdes fick ligga i bröllopsgården. De bäddade syskonsäng för gästerna. - Till allra sist vid skålarne skulle de skåla "för tomtebolycka". "Må sällhetens tomtar bebo edert hem ---- sällhetsfördärvande rävar --- det de eftersträvar." - Riktigt högtidligt skulle nån passa på att dra stövlarna av brudgummen, för där hade han lagt några slantar. Det skulle vara lyckosamt att dansa med pengar i skorna. Den som drog av skorna fick pengarna. - Andra dan gick horiddarna omkring i stu- gorna med brännvin och tilltugg och hunespigorna med konfekt. Det blev först mot eftermiddagen. - Så skulle de ut och hämta ved åt kocka. De fällde ett stort träd och drog hem. Hela bröllopsskaran var med och drog. Spel- mannen satt på roten och spelade fiol eller mest klari- nett. - Jag tror att det var andra dan som bruareskåln togs upp. Det var förstyrn som gjorde det. Han sa: "Så ska / vi tänka på brudparet. Så ska vi tänka på kocken." - Efter bröllopet skulle någon av brudens väninnor stanna, om bruden flyttat, för att hon ej skulle ledsna.
Sagan om rövarbrudgummen
Berättelsen ursprungligen hämtad ur gammalt skillingstryck Aarnes 955 Det var en gång en mjölnare som hade en mycket vacker dotter. När hon blev giftvuxen så tänkte han "Om en hederlig friare kommer så vill jag giva henne åt honom på det hon må bliva försörjd." Nu hände det sig att en friare kom som tycktes vara mycket rik, och då fadren ej kände något emot honom så lovade han honom sin dotter, men flickan älskade honom ej riktigt som en brud bör älska sin brudgum utan hon kände en besynnerlig avsky i sitt hjärta var gång hon såg eller tänkte på honom. Fästmannen sade till henne "Varför hälsar du aldrig på mig då du är min brud?" "Jag vet intet var Ni bor," svarade flickan. "Jag bor där uti den gröna / mörka skogen." - Flickan sökte undanflykter och sade "Hur skall jag då hitta dit?" Brud- gummen svarade kom till mig om söndag ty då har jag bjudit främmande och på det du skall hitta så vill jag beströ hela vägen med aska." Om söndagen då flickan skulle gå till honom blev hon mycket ängslig och fyllde sina kjortelsäckar med ärter. Då hon kom till skogen fann hon aska strödd och följde den vägen men för vart steg hon tog kastade hon ärter till höger och vänster på marken. Hon gick nästan hela dagen och kom slutligen till ett hus som stod mitt i tjockas- te skogen. Allt var tyst och stilla och hon upptäckte ej någon levande varelse, då hon / hastigt fick höra en röst som ro- pade: "Du unga brud vänd om vänd om här i ett mördarehus du kom!" Då hon såg sig om var det en fogel som satt i en bur och ropade än en gång: "Du unga brud vänd om vänd om, här i ett mördarehus du kom Den vackra bruden gick nu vidare ur det ena rummet i det andra men hela huset var tomt och öde och ingenstädes kunde hon finna någon människa. Slutligen kom hon ned i källaren och där satt en gam- mal kvinna "Kan Ni säga mig," sade flickan, "om min brudgum bor här "Ack kära barn" sade kvinnan "du har kommit i en mördarekula. Den brudgum som väntar dig är döden. Rövarne skola / säkert mörda dig. O, ser du där har jag måst sätta en stor kittel med vatten. När de träffa dig hugga de dig i stycken och koka dig däruti och därefter äta de upp dig. Om jag intet räddar dig så är du för- lorad. Därpå gömde hon flickan bakom ett stort fat och sade: "Rör dig ej från stäl- let eljest är det slut med dig. Så snart rövarna somnat skola vi fly tillsammans, ty jag har redan ledsnat att vara här." Knappt var flickan gömd förrän rövar- na kommo hem och förde med sig en an- nan flicka. De voro druckna och hörde ej hennes jämmer och klagan, de gåvo henne vin att dricka ett glas vitt ett glas rött och ett glas gult. Då brast hennes hjärta / Därpå avklädde de henne sina vackra klä- der lade henne på ett bord huggo henne i stycken och strödde salt därpå. Då blev bruden bakom fatet förfärad lika som hon ock så skulle dö. En av mördarne blev på flickans lillfinger varse en guld- ring, men som han ej kunde få av den så tog han en yxa och högg av fingret Men fingret spratt i vädret och föll bakom fatet precis i brudens sköte. Rövaren sökte efter fingret men kunde ej finna det. Då sade en annan: Har du ock sökt bakom fatet?" "Ack" sade den gamla kvinnan kom och ät nu och låt fingret ligga. Det springer intet bort" Då slutade rövarne att söka och gingo bort att äta och / dricka, men den gamla kvinnan slog sömn dryck i vinet så att de snart somnade och snarkade. Då bruden hörde att de sovo kröp hon fram men som de lågo varv- tals på golvet måste hon kliva över dem och var högst ängslig att de skulle vakna men det lyckades henne så att hon och den gamla kvinnan kommo på flykten. Askan hade blåst bort, men ärterna lågo kvar så att de riktigt hittade vägen genom skogen. Då skogen fram till kvarnen berättade flickan för fad- ren allt det som hänt henne. Den ut- satta bröllopsdagen anlände brudgummen och mjölnaren hade låtit bjuda alla sina släktingar och bekanta. Medan de sutto / till bords kommo de överens att var och en skulle berätta något. Då sade brudgum- men till bruden: "Nåväl min vän, kan inte du också berätta något?" Hon svarade "Jag skall berätta en dröm. Jag gick genom en skog och kom till ett hus men där fanns ingen människa, bara en fågel i en bur som två gånger ropade "du unga brud vänd om vänd om här i ett mördare- hus du kom." Men min vän jag drömde bara. Då jag gick igenom alla rummen men de voro öde och tomma till dess jag kom i källaren. Där satt en gammal gumma 'Bor min brudgum här?' frågade jag, men hon svarade: 'Ack kära barn du har kommit i en rövarekula. Din brudgum mördar dig och / sedan han huggit dig i stycken skall han äta upp dig - men min vän jag drömde bara Gumman gömde mig bakom ett stort fat och strax därpå kommo rövarna och förde med sig en annan flicka henne gåvo de tre slags vin vitt rött och gult och därav brast hennes hjärta, men min vän jag drömde bara. En av rövarne blev varse en guld- ring på hennes finger som då han ej fick av den tog han en yx och högg fingret av och fingret for bakom fatet och rakt i mitt sköte. Och rövarna ville söka efter fingret men först ville de äta och dricka. Och då de hade druckit så somna- de de och jag flydde tillsammans med gumman. Och här är fingret med ringen." Och så visade bruden fram fingret. Hennes fader och hans släktingar / och bekanta reste sig nu och grepo brudgummen, och sedan de gripit honom drogo de till skogen och dräpte alla rövarna.
Ordspråk, ordstäv, diverse talesätt samt personnamn.
1. Den som har tur, behöver inget ved. 2. D´ä inte borte, dä som rinner ur näsa åt mun. 3. Ingen bror i spel. 4. Dä bästa ä gott nog. 5. Ainveten venner. 6. Ante får ain ta skammen hälle skaa. 7. Fattigdom å halm i träskoa ä inte lätt å dulja. 8. Dä ä lätt å vära laier. 9. Dä ä lite, som roar småbarn. 10. Dä ä bätter å ha en liden välsignat bede än ett stort förbannat stöke. 11. ### langt å smalt, så du får´t i mek. 12. En kär ska stå ve sett or å a käring ve sina pôsa. 13. Osvuret är bäst. / 14. När en talar om trôlla, så ä da i förstu. 15. Töst, min mun, så får´e sôker. 16. Hure en vänner sek, så har´en röva bak. 17. En får äda, dä en har, å sjonga, dä en kan. 18. Dä ä varre å vära vånöser än brönöser. 19. Dä ä inte vart å vära rånöser. 20. Fråga ä fri, när hu ä ärliger. 21. Fråga ä fri, om hu så ä attan arna vi. 22. Den som inte ä framme, nôr mad å stryg vankar, så får han äda, dar maden har stått. 23. En lär, så länge en lever. 24. En lär, så länge en lever, å ska ha stryg, så länge en lär. 25. Dä ropar inte rum, dä som tomt ä. 26. Hunn på hunn. 27. Hunn på hunn å ingen på hynna. 28. Hunn på hunn, så länge dar ä en igen. 29. Stort huve å lide ved. / 30. Måttliger pölsa ä bäst, ante dä ä ätter oxe hälle häst. 31. Den ene korpen hogger inte ud öwat på den andre. 32. Lôva går an, men hôlla ä varrer. 33. Bättre nôet än inte. 34. Dä ä bätter å ha en trase än inga skjorta ha. 35. Dä ä rûset um röggen å inga skjorta ha. 36. Dä ä rûset um röggen å inga skjorta ha, den sum ä vansen en trase. 37. Den sum kommer sist i pôsen, ska först ud. 38. Var skulle slaiva vära uda i gryda. 39. Takelatten ä bortlagder å stäla ä förbuet. 40. Ta dä en behöver ä inga sönn. 41. Umbyte förnöjer sennet. 42. Fint ska´t vära, va dä kostar. 43. Fint ska´t vära, um en så ska binna skoa mä bast. / 44. Du har rätt, du ska känga. 45. Den, som ger sek i lek, får hôlla strek. 46. Kriatura ha ingen annan Gud ann män- ska. 47. Grisen får betala va soa bryter. 48. De, sum inte spinner sina blåner, så har han dum i behôll. 49. Ta den ena hanna å rädda den andra mä. 50. Köpa kontant sparar mången slant. 51. Den störste hunn tar dä största stöcket. 52. Dä ä bäst å klyva, var gärsgårn ä lågast. 53. En kan vänja en hund te å äda sur- äpple. 54. Måttan ä bra, den som bare orkar råka´na. 55. Troll ha allti häll. 56. Gud skapte inga hast. 57. Mad ska en ha å hud ska en veda. 58. Han ska ha ved te å göra seg gaern. / 59. En kan liga gärna vära nägen som te ha ingenting på seg. 60. En kan liga gärna gråda om kvällen som om môern. 61. Han ä inte bätter den som hôller än den som flår. 62. En ska teminstingen veda hud va attene gang. 63. Löcka rågar man å kula mana. 64. Dä ä lag som grannar göra. 65. En ä tjongen te å slô på den väggen som går. 66. Prada stollafora går la an, men äda gam- mel ost, nôr en ingen har, dä ä varrer. 67. Vane ä varrer än förved. 68. En ska klä seg i gôtt vär, så en står seg i ont. 69. Ja krusar inte skid, så länge ja ä skid själv. / 70. Ska en ha nôt roligt ,så ska dä vära mä en lever. 71. Efter fölleri kommer dröckenskab. 72. Den penga får han köpeskål består. 73. En ser inte si nästa länger än te tännera. 74. Ju fler kocka, te sämmer soppa. 75. En ska inte skåda hunnen på hårhamsen. 76. Alla svin ä svarta i mörket. 77. Dä finns fler brokia hunna än prästens. 78. Skam hjälper de sina. 79. Räven slôr inte ve ula. 80. Dä ä inte jul marum en gång um åert. 81. Den sum ha dåliga granna, så får han skräppa själv. 82. Den via far, blir möe var. 83. Staten ska föras, om tarma ska släpa. 84. En ska skälla mä den hunnen än äder mä. 85. En ska lä maden täcka mun. / 86. E knuten hann kommer ingenting i. 87. Penga ä en vandringsman, den som för- hindrar dess gang ä en skälm. 88. Körkans granne ä sist framme. 89. Alla nöckla ä la inte bundna ve e röv. 90. En rier la inte röggen å alle. 91. E arg käring å e ilsken man står dä inga rå te mä. 92. Laia fula spå allti ont vär. 93. Du vell la inte ha fett å dôppa talg i, nôr dä ä smult förut. 94. Nôr en ha betalt si kaka på torget, så skida inte röttera i kliet. 95. Musa dör inte unner säalasset. 96. Folk först å sen di som bätter ä. 97. Den lide spar, han lide har. 98. Bra kär redar seg själv. 99. En får löna efter böna. 100. Nôr musa ä mätter, så ä mjölet fräkt. / 101. En pradar så möe, nôr en dricker. 102. Inte tränga seg mellom barken å trät, heller mellom sarken å knät. 103. Inte tränga seg mellom barken å trät. 104. Ta vackert, så får´e ta omigen. 105. En onger kan dö å en gammal ska dö. 106. Dä ena goa skämmer inte dä andra. 107. Dä ä inte ens fel att två trätta. 108. Veljen drar halva lasset. 109. Större skepp ha gått i sank än e bötta välling. 110. En kan gömma ull, te dä blir mull, å hör te dä blir gull. 111. Förr än fruntimmera tia, sprecka de e halvarn. 112. Östanväder å käringaträtta, dä har svårt ve å lätta. 113. E lai käring ä varrar än ett stadigt dry- pane. / 114. Nu ä dä gôtt vär ute å vära inne i. 115. Har en hôppat över katten, så hôppar en la över rompen. 116. Stuvekyrd å pölsestörst, dä ä dä varsta, sum finns. 117. En behöver inte köba en halter häst, en kan la få ´n ändå. (Säges förklenande om fästmör.) 118. En ska lä maten dö, annars tror han, att han ä kommen åt en hunn. 119. Var och en har sett punn. 120. En har inte mer roligt, än en gör seg. 121. Nôr dä ä bjutt så ä et fägnat. 122. Den sum lägger seg sum e so, så stier ´n upp sum en kär. 123. Dä dunar la inna dä jolslör. 124. En ska sputta folk i syna å trampa dum på tära, så kommer en i språk mä dum. 125. All slags skid fryser i tivär. / 126. Dä va väl inte Kôlla feck horn, för då hade hu stangat ihjäl allt byafät. 127. Sôddet lär ska sôdda smörja ha. 128. Äter en seg inte mätter, så slukar en seg inte mätter. 129. Den sum springer mä han skider, så får han stå mä han tôrkar seg. 130. Nôr dan tryder tar natta ve. 131. Han ä inte födder i första. 132. Dä ska nawla te å klå seg i röva. 133. Koa äder kalvens varsle. 134. Hu har nawlen te brås( = brosch. Om en kvin- na lättfärdigt blottar sig.) 135. I ä så garna, så I burde ha spö. 136. Orkar du inte mä löba, så får du ner kryba. (Tattare till sina åldringar, vilka dränkas). 137. En ska vära allversammer å lä snôern rinna. 138. Enveten blir becketen. / 139. En får inte bå soba å raga i en buske. 140. Den, sum föräter seg fira ganger um daen, så har han ingen hälsetimme. 141. Gåver å gengåver varar vänner längst. 142. Dä ä ingi skam å veda hud. 143. Den sum äder möet, han skidet möet, å svina ä aldri frå hans hus. 144. Allting har en änne. 145. Allting har en änne, men korven han har två. 146. Allting har en änne, men korven den har två, å pannekaga hu har ingen, men hu går åd ändå. 147. Ongdom å ållerdom, dä furs inte åd. 149. Du tar ladmansböka (Till en som förlässer sig för att slippa gå mer än en gång). 150. Dä ä bätter å få lide på möern än svälta hele dan. 151. Lika nöjder blir aldrig nöjder. / 152. Ät inte för möe! Du ved, vad du le sist. (Skämtsamt tillrop på gillen). 153. En får inte möe för en tänker. 154. En ska inte bossa för ubuert (ofött) fä. 155. Gud har inte skapat nån brådska. 156. Guds burn ä inte noga: de vell hellre ha än ge. 157. Dä va sant så långt de rack; sen to lögna ve. 158. Snål spar å skam tar. 159. Dä ä bätter å väre gåane än illa å- kane. 160. Snålheda bedrar visheda. 161. Ingen kan för ulöcka fly. 162. Fattigdomen ä vehängsen. 163. Han tjänar inte saltet te kattens välling. 164. Den, sum ä fattiger, han har ingenting. 165. Dä, sum kôstar nônting, så smagar dä. 166. Du ä varrar än den sum kröb å sked. / 167. Dä ä bätter å ingen gris ha, än te å ha en sôdden sum en inte får håert å. 168. Dä ska vära ante häfta helle skeda. 169. En stölle gör många. 170. En ska inte nöa gôtt i ont. 171. Nu ä´et brått i brôden. 172. Ä´et uthälligt, så kan en bryda å tummen i röva. 173. Den sum ä sist i pôsen, ska först därifrå. 174. Äpplet faller inte langt ifrå träet. 175. Gömma heter ha. 176. Brännvin å salt, dä hjälper för allt. 177. Nör Erik ger ax, så ger Olof kaka. 178. Skomagarns käring å smens man får gå barfota. 179. En får rätta foten ätter fällen. 180. Dä ä ingi kunst, bare en kan. 181. En kan säga sanningen, te en inte får lana hus. 182. Dä ä ingen heder å skämmas. / 183. Nu ä fyern bätter än hela gäert. 184. Van töcker um sett. 185. Van töcker um sett, um dä ä aldrig så lett. 186. Den som äter längst, lever längst. 187. Dä ä bätter å leva, mä en lever, å dö än fjortan da förr. 188. Var en kommer, så legger nöja ve kubben. 189. Påka ska ha stryg: ante ha da gjort nôt ont helle tänka da göra´t. 190. Hid å did å liga langt. 191. För möe å för lite skämmer allt. 192. Nattavaga tar si kaga. 193. Han får lägga sin lade arm på sin tomme tarm. 194. Kär å kär, å vante å vante. 195. Den lejde måste gno. 196. Nôn gang ska väre den förste. 197. Rädda kära bära allti stora vapen. 198. En kan liga gärna sia "Hoppfaderalla" som "Åhå". / 199. Prästasäcken blir aldrig fuller. 200. Om en vore så föresluer som ättersluer. 201. Namnet skämmer ingen. 202. Penga gefta troll. 203. Gefta seg för pänninga ä ett stort bedrägeri. 204. Den ena ära tar den andra i hann. 205. Den ubedde ska setta på sobedönga. ( I en vrå borta vid dörren samlades soporna för flera veckor. Där var sopedyngan, där den objudne gästen fick slå sig ner). 206. Kärt barn har manga namn. 207. Den en älskar, den agar en. 208. Självgjort är välgjort. 209. Nôr äkta makar ha ätit upp en tunna salt ihop, så börja de lära känna varandra. 210. Skräppa å se själv, dä lokta illa. 211. Dä har varit i säck, inna dä kom i pöse. 212. Snälla barn roa seg själva. 213. Se, men inte röra, ska snälla barn göra. / 214. Nôr barna få sin velje fram, så gråda de inte. 215. Liga barn lega bäst. 216. Liden blir la stor. 217. Barnabrö ä svårt å äda. 218. Alle ä barn i början. 219. Om en skickar barn te bys, så får en själv gå ätter. 220. Dä vaxer inte bå ved å vägga på en gang. 221. Så gör barn i by, som dä hemma ä vant. 222. Kråga hu skrapper å sina onga. 223. Bränt barn ä rätt för ailen. 224. Små gryder ha också öron. 225. Dä ska krögas i ti, dä som kroget ska bli. 226. Den, som får stemmor, så få´ern steffar. 227. Höstanatta å barnaröva ä inte å lida på. / 228. En ska inte bju bagarebarn på brö (för dä ä sönn). 229. En, ska inte klä å seg, inna en ä teress å lägga seg. 230. Dä ä ingen for gammel te å lära. 231. Dä ä ingen for gammel te å bli luseter. 232. Dä går an å skära brea remma ur andras läder. 233. Nôden har ingen lag. 234. Nôr dä regnar välling har den fattige inga ski. 235. Fattigdomen ä inte goer å dulja. 236. Dä skiljer på lort å pannekaga. 237. Alle kan inte harra vära, nôn ska säcken bära. 238. Nôr dä regnar på de rige, så dryper´t på de fattige. 239. Gålboa byta inte gärna hästa. 240. Stränga harra få korter befallning. / 241. Frokta Gud å ärligt vandra. Sköd deg själv å skid i andra. 242. Var å en ä harre på si dränga. 243. Var å en hunn ä harre på si dränga. 244. En karl står ve sett or. 245. En karl står ve sett or å e käring ve sin pôse. 246. Kvinnans list övergår mannens förstånn. 247. Ett trä kan inte bränna, å e käring kan inte trätta. 248. Môreglans å käringedans varar inte te kvällen. 249. Dä ä inte kongsor allt va drôttninga sier. 250. Dä ä inte så hett i hälvete, som präs- tera skriga te. 251. Prästen å hunn tjäna föa mä mun. 252. Va en gör, så gör en åt seg själver. 253. Var å en ä seg själv närmast. / 254. På seg själv känner en andra. 255. Bloen ä tjyckare än vannet. 256. Dä ä bra å ha kongen te morbror. 257. Släkta ä varst. 258. De närmaste ä de värste. 259. Den, som ger te han tigger, ska ha stryk te han ligger. 260. En kan inte lita på nôn ann å knappast på seg själv. 261. Tar ja käppen å säcken får ja skäppa på fläcken. 262. Tjuven tror, att alle stäl, å hora tror att ingen ä ärliger. 263. Tefället gör tjuven. 264. Den, som veskar han luer, å den som snattar han stäl. 265. De små tjyva dum hänger man, men de store de få gå. 266. Nôr stôllen kommer te stan, får handlarn pengar. / 267. Mänska spår å Gud rår. 268. Manga å langa böner ä en stöggelse för Vår Herre. 269. Nya sobla soba allti raint. 270. Där geda ä bunna, där gnawer hu. 271. Sätt inte bocken te träggårsmästare. 272. Dä nöttar ingenting te å slô vann på gåsa. 273. Rädda hunna skälla mest. 274. Den hunn en ska jarva åt skogen, biter inte manga djur. 275. Garna hunna få rivet skinn. 276. En ska hôllamä den hunn en äder mä. 277. Nöa driver hunn i bånn. 278. En tar inte hunn där en släpper´n. 279. Feda hästa ä inte halfödda. 280. Nôr krubba ä tom, så slöss hästa. 281. Hästen å sön, de äda i dön. 282. Fora mä snartahavre. 283. Offra inte krud på döa höga. / 284. Männa gräset vaxer, dör koa (hästen). 285. Den koa som gabar mest, molkar minst. 286. Dålig kvia, som inte dansar mä första kalven. 287. Har ja klave, så får ja la ko. 288. Ja känner mina löss på gången. 289. Koa molkar genom tanna. 190. Då flyer inga stekta sparvar i mun på en. 291. Väl börjat ä halvgjort arbete. 292. E flyane kråga får nôet, e settane får inget. 293. En ska smi männa jarnet ä vart. 294. Fort å väl furs inte åd. 295. Arbetarn ä si lön vard. 296. Den, som inte vell arbeta, ska inte heller äda. 297. Den som har manga jarn i ailen, bränner allti upp någa. 298. Alle sar, huru väl dä ä gjort, men ingen sar hure fort de har gått. 299. Feskara å skötten gå ofta förgäves. 300. Gå inte över åa ätter vann! / 301. Dä ä lättare sagt än gjort. 302. Gör´en dät själv, så ä´et bå tackat å betalt. 303. Fåfäng gå lär möet ont. 304. Varket prisar mästarn. 305. Förste timmen i galgen ä varst. 306. De sum gömmes i snö, kommer upp i tö. 307. Vi ska inte tala om den snön, som föll i fjol. 308. De vise fela ock. 309. Um en räcker skam ett finger, så tar han snart hele näven. 310. En kan dra åt seg mä ett finger, så en inte orkar skjuta ifrån seg mä bägge näva. 311. Dä ä lätt å locka, den gärna vill ätter hoppa. 312. En kan liga gärna gräva um kvällen sum um môern. 313. Lätt fånget ä lätt gånget. 314. Den som vågar, han vinner. / 315. Kärleken drar. 316. Han (hu) ä gefteblinner. 317. Um kärleken ä stark så loktar fesen som anis. 318. Umbyte förnöjer sennet. 319. Gammel kärlek rostar inte. 320. Varma flickor fryser aldrig. 321. Våga vinna, tappa kan. 322. Dôla däger gefta seg själva. 323. Han tog tronet för guldet. 324. Kaga söger maga. 325. Det ä inte en mans göre å gefta seg. 326. Ingen ä sämmer än den, sum ska gefta seg å å ingen ä bätter än den sum ä döer. 327. Gefta seg dä går la an men sätta bo ä varrer. 328. Dä ä la inte så lätt å sätta föttera unner egen bohänne 329. Han har fått kam te håert. 330. Den ene töcker om mora å den andre om dotera, å så bli bägge gefta. / 331. Tebuen hjälp blir allti försmådd. 332. En ska inte skåda given häst i munnen. 333. Snar hjälp ä dubbel hjälp. 334. Nôr nöa ä som störst ä hjälpen närmast. 335. Så går dä te i kri: den sum ä hemma blir skuten, å den sum ä ude blir fri. 336. Lôva runt å hôlla tunt. 337. Han luer som en häst travar. 338. Han luer aldrig, men sier sällan sant. 339. Lua lide te husbehov, dä skadar inte. 340. Å barn å stôlla får en veda sanninga. 341. Sanninga ä svåer å höra. 342. Smörja vangen så går han lätt; muda domarn, så får du rätt. 343. Dä ä bätter å kasta te hunn en bede, än te å biss mä´n. 344. En ska inte sörja för den dan, som inte ä kommen. 345. Dä ä inte guld allt som glimmar. / 346. Nôr katten ä borte, så dansa rôttera på boert. 347. Te mer en stryger en katt på röggen, te mer sätter´n upp rumpa. 348. Här ä ugglor i môsen. 349. Den, som gräver e grob åt andra, faller själv i´na. 350. Du får tänka vad de vell, men du får inte tänka vad du vell. 351. Alla bäcka rinna te sjön. 352. Sum en bäddar, får en ligga. 353. Sum en kokar, får en äda. 354. Sum en sår, får en skörda. 355. Sum en ställer seg, få en ha´t. 356. Gjord gärning har inga vänning. 357. Dä sum ä gjort, så ä´et. 358. Den illa gör, den illa far. 359. Dä orätt fås, mä sorg förgås. 360. Tjyvagoss går å tar mer mä seg. / 361. Han feck släppa te båd ris å röv. 362. En ska lära seg kryba, inna en ska gå. 363. Stora or å fett fläsk fastna inte i halsen. 364. Eget beröm loktar illa. 365. Tomma tönner skramla mest. 366. Var å en skryder å sett skitna smör. 367. Var å en skrabar unner si gryda. 368. Han ved å sko seg. 369. Han slibar inte udan vann. 370. Han vänner allti kappa ätter vinn. 371. Enveten sum e lus. 372. Mörestunn har gull i mun. 373. Rig nock sum nöjder ä. 374. En får rätta mun ätter massäcken. 375. Bätter en ful i hanna än tie i skogen. 376. Små smuler ä också mad. 377. En gnawer nôt å ben men inte å sten. 378. Var ska en få fesk uda ben å jol uda sten. / 379. En får ta dan, sum han kommer. 380. Bätter tia än illa tala. 381. En får knyda för en fuller pôse. 382. Tänk först å tala sen. 383. Osvuert ä bäst. 384. Utfluget ord kommer aldrig tebaka. 385. Den som går i borgen, går i sorgen. 386. Den, sum inte ser upp mä ögona, får se upp mä pongen. 387. Köp inte grisen i säcken. 388. En ved va en har, men inte va en får. 389. Mö vell mar ha. 390. Ta först, räkna sen. 391. Dä ä bätter å stämma i bäcken än i åa. 392. Ta skia i vacker hann. 393. Dä ä så dags å sekta, nôr såera setta i röva. 394. I dä lognaste vannet gå de största feska. 395. Han har en räv bakom örat. 396. Jola ä allti frusen för lata svin. / 397. En liten kan göra möe, männa en stor vänner seg. 398. Han hôller åt den sum ingenting gör. 399. Han hôller helst i den lätte ännen. 400. Ila kommer aldrig te vila. 401. En aen gang ä en skälm. 402. Langsamhet gör lessamhet. 403. Magen blir förr mätter än ögat. 404. Gamla katter villa också lapa mjölk. 405. Lagom ä bäst. 406. Ta inte mair i skia än du orkar lötta. 407. Skam tar sett lan igen. 408. Den rike vell ha mair, å Skam vell ha flair. 409. Mörksens gärning ä dagsens skam. 410. Han ä så full å fan sum e körka å bön- ner julotta. 411. Han ä stella i skogen å töster på logen. 412. Ont krut förgås inte. / 413. Ont gräs förgås inte. 414. Ont ska mä ont fördrivas. 415. Den som gärna vell sjonga får allti viser 416. Dä, sum dålit ä, dä spörs la. 417. En väljer allti dä minst onna. 418. Den, sum inte ä nôt ont i, ä då inget gott i heller. 419. Den, sum sover, sönnar inte. 420. Äpplet faller inte långt ifrå trät. 421. Dä kommer inga duonga ur korpägg. 422. Dä va ol å inga viser. 423. Ja ha la e talane tonga å e rykane röv. 424. En ska kunna försvara sin tallrik. 425. Ett förnöjsamt senne ä ett dagligt gästabud.
Folkminnesuppteckningar från Ölmevalla
Folkminnesuppteckningar från Ölmevalla. (Där jag kan går jag efter frågebokens nummer) Djävulen N:o 8. förutom de namn jag förut meddelat kallades han även: "Den laje mannen" d.v.s. Den lede mannen. En gång tog den lede av det ena hjulet på någons kärra, men den som satt i kärran och körde kunde trol- la och gjorde så att den lede i stället fick sprin- ga utmed och hålla i kärraxeln. (Efter min fader.) N:o 21. Söder om Åsa där socknarna Ölmevalla och Landa gränsa samman ligger en plats som heter Rågelund (invid havet) på dess sandstrand kom en gång en sjömanskista drivande i land, vid den satt en kvinnoarm fastsurrad, på handen satt tre guldringar. Mannen som fann armen tog och begrov den i sanden på stranden, men han fick ingen ro, han hörde en röst som ropade: "Mina guldringar tre åt Kristi jord!" Rösten upphörde ej förrän han gräft upp armen och lagt den i kyr- kogården. Om ropet kom från havet, eller om man- nen hörde det hemma hos sig, är obekant. Min fader hörde sägnen i sin ungdom, men av vem, har han glömt, likaså vem mannen var, är obekant. N:o 40. Bl. a. i Deberg i Fjärås. / N:o 41. Ja. En trollkäring hade bytt barn med en Kristen kvinna, men denna hade ej sett då det skedde men hon anade att något var på tok. Ty en- dast barnets huvud växte. En dag kom en s.k. "Klok gumma" på besök och hon frågade denna vad hon skulle göra? "Du skall göra något som är så galet så att trollungen – om det är en sådan – tycker det är alldeles galet." Så bryggade kvinnan d.v.s. trollungens fostermoder dricka i ett äggskal. Då sade trollungen: "Jag är så gammal som tiven och toppen på ett träd, mossa uppå hallar, jag har sett Kolas skog brinna upp tre gånger och uppväxt igen men aldrig har jag sett någon brygga i ett äggskal!" "Jasså, du är så gam- mal!" sade fostermodern, varpå hon satte den på ungsgrisslan för att föra in den i ugnen, men då kom trollkäringen och hämtade ho- nom. (Efter min faders farmor som hon berätta- de, när han var barn.) Vad ordet: "tiven" betyder, vet jag ej. Då "Kolas skog" ligger i Fjärås är det troligt att sägnen härrör från trollen i Debjär. N:o 64. Lyktgubbe. Ja man offrade ibland åt honom, man lovade honom pengar om han lyste bra. "Lys mej hem ska du få en peng!" brukade man säga ibland. Det berättas om någon som kastade slanten i en stor ris- hög och på morgonen var hela rishögen plockad isär av lycktgubben, som hade letat reda på slanten. (Efter Far) / N:o 81. Det berättas om en kvinna, som skulle gå till julottan, men råkade komma för tidigt, det sa- des nämligen att de döda hålla sin julotta före d.v.s. tidigare än den egentliga julottan börjar. Hon gick in då hon såg att det var ljust i kyr- kan, men när hon kom in, var folket henne obe- kant. Plötsligt upptäckte hon sin döda grann- kvinna, som hon igenkände. Den döda sade: "Kas- ta av dig rocken och gack!" Hon lämnade så sin rock och skyndade ut. På morgonen låg det en bit av hennes rock på varje grav. (Efter far) Variant efter min mor f. 1887 i Värö. Den döda grannkvinnan sade till den inkommande: "Vänta utanför din ottesång har inte börjat än!" N:o 89. Om man förstod att maran hade ridit något ### ### ### hänga över djuret, eller en lie (förut namnet) Läkekonst N:o 108 Skiver, (Engelska sjukan). Botemedel: Man skulle taga en människoskalle från kyrkogården, samt pillra fram litet sand mellan kyrkodörren och lägga i den samt slå mjölk eller ev. vatten i och låta barnet dricka ur den samt sedan bära den tillbaka och lägga den på sin plats. Det be- rättas om någon som varit och lagt en sådan skal- le på sin plats, men när hon skulle vända hem, kunde hon inte gå utan liksom fastnade kvar i marken. Då kände hon i sin ficka att där låg en flis kvar av skallen, när hon lagt den på kyrko- gården, kunde hon åter fortsätta hemfärden. (Efter min fader.) / Variant av botemedel: Man skulle ge barnet att dricka ur huvudskålen av en hund samt lägga den under barnets huvudkudde så att barnet fick sova på den. (Efter Fru Matilda Isaksson Örmanäs 5. f. d. 16/1 -1867.) N:o 111 Piggar Botemedel: Lägga på kornmjölsdeg el. brödtugga av rågbröd gärna med fläsk i. (M. Isaksson m. fl.) Mot sängväta skulle man äta en stekt moss/mus. Det berättas om en husmor i Landa socken, som ha- de en dräng, som led av sängväta. Husmodern tog en mus och stekte, lade det lilla köttet bland det andra på drängens tallrik han visste ej att det var från en mus, åt upp det, tyckte det var gott och blev dessutom botad från sängvätan. (Efter Anton Isaksson ### ### i Landa s:n. 1881) ### ### ### läkekonst men mot vad slags sjukdom har jag ej lyckats få veta. Men jag vet en Fru som för några och 50 år sedan fick ett barn som var alldeles fullt av utslag på kroppen och mo- dern använde följande läkekonster bl.a. tog hon ett la- kan vilket hon under midsommarnatten drog över daggvåta ängar sedan kramade hon ur daggen och tvättade bar- net därmed, vilket skulle vara en bra läkekonst, men man fick inte lov att möta någon person då lakanet natte- tid drogs över ängarna, ty då uteblev dess helande verkan. I detta fallet torde väl verkan ändå ha ute- blivit, ty en tid därefter lät hon sin man stjäla en sko från ett förlovat par, ty av någon anledning skulle skon tillhöra någon som man trodde om att ha haft samlag före äktenskapet, annars ansågs inte ver- / kan bli tillfredsställande, skon skulle placeras under barnets huvudkudde en natt, sedan skulle den bäras hem och ställas på sin plats. Ägaren till skon fick na- turligtvis ej ha aning om att den tillfälligt bortrövats. Mot skiver var det även bra att skrapa rosten från låsarna på kyrkdörrarna och blanda i barnets dricka. N:o 152. En eldslåga syntes brinna där nattetid. N:o 156. Absolut tystnad under arbetet, ingen fick prata. N:o 159. Ja det fanns lösen. Någon har talat om en skatt, vars lösen var sju bröders blod, den kunde ej tagas fram utan blodet efter sju bröder, men så var det en man, som hade en hynda, som fick 7 han- valpar, dessa slaktade han och med deras blod som lösen kunde mannen tillägna sig skatten. (Hört av min Fader i hans ungdom.) Min faders morbroder Magnus Isaksson Örmanäs n:o 8 (Gårda) avliden 1927 några och 80 år gammal, hade i sin ungdom berättat för min fader att han nattetid såg ofta en låga lysa utanför sin bostad i närheten av den höjd, där nuvarande Örmanäs speceri- affär (Gustav Karlssons) är belägen. Han började gräva där det lyste och hittade en lerkruka med brända benrester uti. I rädsla att de kunde tillhöra någon, som var avliden i kolera grävde han åter ner krukan, vilken alltså än idag torde ligga på sin plats. N:o 161. Ja, man brukade offra småslantar i dem, ty i jättegrytan i Borgarås, Örmanäset, kunde man förr hitta sådana småslantar, som troligen fordom offrats. N:o 174. I Lygnern i Fjärås säges en kyrkoklocka vara sänkt, gömd undan något krig i forntiden, därför att man ej ville att fienden skulle stjäla klockan. Det sades att ingen / kunde få upp den utan att man drog upp den med 2 mjölkuppfödda stutar, d.v.s. två stutar, som inte fått an- nan mat än mjölk. Det var en bonde, som hade ett par sådana, men hade råkat att ge dem vassla en enda gång. När man försökte dra upp klockan och fått den så högt att den syntes, ropade det ur djupet: "Dä vill inte så'na vallakvatta te!" (vasslakvatta) så sjönk klockan igen. Därför säger Fjärås ena kyrk- klocka: "Min syster ligger i Lygnern, min syster ligger i Lygnern!" (Sägen hörd av min Fader) (te' betyder till.) N:o 177. Enligt sägen skall en kvinna på Örmanäs ha avlidit av kolera, "Gästgiverskan vid ledet" kallades hon, säges ligga begraven i sandhöjden Falkasand på Örmanäs 1. exakt plats obekant. (Efter Fru Matilda Isaksson o min Fader.) N:o 181. Ja, hon kastade sin guldring i sjön sä- gandes: "Så omöjligt som det är att finna denna ring så omöjligt är det för mig att bli fattig!" Rin- gen hittades en tid efteråt i magen på en fisk, frun sades även bli fattig med tiden. (Min fader Peter Carlsson) N:o 187 Rackaren N:o 188. Det fanns flera av tattarsläkt. Mest om- talad var Sexpunningen, enligt uppgift såg han fruktansvärd ut. Ibland var han försedd med två knölpåkar, en att stöda sig emot och en att freda sig för hundarna med, det fanns nämligen en hund eller fyra i snart sagt varje stuga. Rackaren var en mycket föraktad person. En dag kom Sexpunningen van- drande ut till Örmanäs, i sällskap med sin / dotter (om det var den i Åsa boende Fru Ekholm eller han hade flera döttrar är inte bekant.) När han hunnit fram till en gård som kallas "Lia" d.v.s. Li- den, sprungo sönderna till gårdens dåvarande ägare upp på rännet ovan porten varigenom Sexpunnin- gen måste passera och stodo färdiga med en spann vatten för att genom en lucka i väggen slå det över honom. Dottern varsnade vad som var i görningen, gav till ett varnande rop och så gick han fri för vattnet den gången. Så gick han in för att möjligen be om lite mat e.d. Upptågs- makarna väntade tåligt hans återkomst. När han kom ut igen, hade han glömt vad som hotade och då fick han hela vattenspannen över sig. Arma människa fattig och föraktad av alla, och till köpet angrep man hans person! (Matilda Isaksson) N:o 190. Lade ut kroppen till mat åt fåglarna på någon avlägsen plats. Den vandrande juden. N:o 192. Någon hade mött honom (var obekant) han hade en rock, som såg ut att vara riktigt mossgrön av ålder. Någon hade sett honom i en kyrka, varje gång han hörde Jesu namn nämnas bugade han sig. (Min fader Peter Carlson hört.) Födelse och dop: Söndagsbarn sades vara lyckligt att vara. Innan man begav sig till dopet skulle man läsa "Fader vår" så skulle barnet få lätt att läsa. Faddrarna fick akta sig så att de inte torkade sig om näsan under dopet, så sades att barnet blev snuvigt "snorigt", vidare fick de akta sig så / att de inte tappade något i golvet, då blev bar- net "släpphänt" d.v.s. fick svårt att hålla saker och ting i händerna. Faddrarna fick inte säga nej eller neka till att bli fadder, om de dock av en eller annan anledning inte kunde vara fadder fick de meddela det så att ordet: "nej" fick kring- gås annars kom barnet att säga nej i tid och otid under sin levnad. Faddrarna måste vara mycket rentvättade annars fick inte barnet renlighetens dygd, voro faddrar- na inte riktigt rentvättade, blev barnet smut- sigt av sig. N:o 217. Vaggvisor bl.a. "Vyssa lulla liten kind mamma springer ut och in, pappa är inte hemma. Han har kört till Nybro köper nya spännesko till sin lilla flicka. (el. gosse) eller "Jag ska sjunga för min lilla vän och mitt lilla hjärta. Så många som vilja gifta sej, vore de värd att svärta." (Efter min farmor f. 1837. d. 14/8.) (En visa som man troligen sjöng när man var alldeles utledsen på det myckna barnaskriket.) Eftersom man varnade för giftermål (ansåg att de borde svärtas.) Vidare hörde min far en gumma sjunga följande ram- ramsa vid vaggan: "Å fläsket dä' sedder på svinaröggen än, för agga dussa vyssa lulla, lulla, lulla, lej. Å köddet de' sed- der på söaröggen än för agga dussa e.t.c. Å smöret de' legger i flödakrocka' än för agga dussa e.t.c. Å osten den legger i vallagryda än för agga, dussa, vyssa, lulla, lulla, lulla, lej." / Uttydning: sedder = sitter svinaröggen = svinryggen köddet = köttet. söaröggen = fåraryggen. flödakrocka = gräddkrukan. vallagryda = vasslagrytan. Vidare hörde min fader en tattarkäring åter och åter för sitt barn upprepa: "Pappa har skåret den store fårlen, Alfred skall skära den lelle!" D.V.S skåret = kastrera eller skuret. fårlen = fålen. Det var här fråga om en rackare och att pojken Alfred var "rackarlärling". Det kom fordom stora skaror av tattare och rackare och allt möjligt löst folk till lantgårdarna för att tigga och min faders barn- domshem fick även besök av otaliga sådana. N:o 218. Från storken eller ur brunnen, på senare tid ur barnmorskans väska! Bröllop. N:o 226. Ja det gjorde man. N:o 231. Ja man skulle s.k. "skoga". Bröllopsgästerna gick till skogen, högg ned och halade hem ett träd, så att kocken skulle få bränsle. Vidare brukade man "gömma bruden" på något ställe, så fick bröllops- folket söka leta reda på henne. Död och begravning. N:o 242. De manliga begravningsgästerna hjälptes åt. N:o 245. Nej inte vad jag vet, men vid kanten av mos- se. Vid kanten av mossen Rörkällan på Örmanäs vid den s.k. Näsbokrok har man begravit en iland- fluten man. Tvenne stenar, en vid fot och en vid huvudänden på graven markera platsen än idag. N:o 247. Nej, men en människa som hade två skug- gor, han hade begått mened. "Svurit bort" sig. (Min fader hört i U.S.A. av en Smålänska.) Människor med två skuggor säges ha "svurit bort sig", har min fader hört berättas. / Husbygge. N:o 249. Nej ty det knakade och small i det virket. N:o 252. Ett hus som ligger i öster och väster säges vara bäst. Hemmet. N:o 256. Måremad = morgonmat, frukost. Dager. uttalas dawer, dauer liksom den Engelska w. Lilla middag eller merafta (på e.m.) samt Kväller d.v.s. kvällsmat. N:o 257. Morgonmat. fläsk och potatisstek, äggröra, smörgås, fast smör vankades inte på morgonen om man hade fläsk. Middag: t.ex. sill o potatis, köttsoppa, kål, ärter eller bönor, ibland risgrynsgröt eller kroppmjölk. Kroppmjölk d.v.s. klimp av mjöl och vatten kokt i mjölk. Lilla Middag (Merafta) antingen smör o bröd eller ost o bröd med kaffe. Hade man inte ost eller smör, fick man lägga socker i kaffet, annars fick man inte socker i kaffe på samma gång. Fisk o pota- tis kunde man ha till vilken måltd som helst. Kväller: Rågmjölsgröt eller risgrynsgröt, f.ö. tog man vad man hade gärna sill o potatis e.tc. N:o 258. Hälsobiten i Ölmevalla. Trivsbiten i Värö. Vårarbete. N:o 276. Ja man åt det för man skulle bli stark sades det. Man skulle "äta märg i bena". Somliga gömde ett julbröd för att äta den 1:a Maj, denna dag skulle man även dricka sav från björk, man borrade ett hål i björken och lät saven rinna i ett käril, vilket man ockminstone i en del fall blandade med bränn- vin. "Dricka märg i bena." Slåtter. N:o 293. Ja man lämnade dem åt fåglarna och åt fattigt folk, många fattiga gick och plockade ax. / N:o 285. Det betydde att någon skulle dö på gården, där skulle bli plats för en likkista på den osådda fläcken sades det. N:o. 299. Ja man brukade vila, "Pusta åker" som man sade. N:o 300. Den som var hantlangare åt den som lagrade säden i ladan brukade kallas: "stabbakråka" eller "nekakråka", var ladan stor fick man ha två "stab- bakråkor". Alltså man brukade vanligtvis vara 3 personer vid sädens införande, en stod i lasset, vad d en benämndes vet jag ej, men den personen kasta- de nekarna till "stabbakråkan", vilken i sin tur kastade till den som lagrade säden. Om ladan var så stor att "stabbakråkan" inte räckte att kasta till lagraren, måste man ha ännu en "stabbakråka" och var alltså 4 personer, i vanliga fall räckte dock med 3. Tröskning. Förekom med slaga eller "präl" d.v.s. präglarna. den ena av slagans stänger kallades "slagval" d.v.s. den man slog med, den man höll i kallades "handval", de voro sammanbundna med ett ål- skinn samt läder, detta kallades gemensamt för en "prälskurra". (Prälskurran = läder och ål- skinn sammanflätade.) Ibland skojade man så att man tog slagans båda stänger och satte om halsen på någon person, så att huvudet satt liksom i en tång, så tog man med en hand i vardera av stängerna och klämde åt litet. Detta kallade man att: "känna på lokatten". (Efter min far f. 1877 i Värö.) Husdjur. N:o 314. Man ledde kon runt omkring och för- sökte att om möjligt hindra henne att omedel- bart kasta vatten, då sades spermat / avgå och det blev ingen kalv. Lade kon sig strax efter betäckningen och spermat syntes vilja av- gå, skulle man gnida kon på ryggraden med tjuderstaken så upphörde det. Tjuderstaken = tjuderpålen, som kon var fastgjord vid mar- ken med. (Hört av Fru Matilda Isaksson att så gjorde en gumma på Örmanäs med sin ko.) (d.v.s. ceremonin med tjuderpålen som massage.) att förhindra kon att kasta vatten var mycket vanligt hos olika personer. N:o 315. Man gav henne jäst eller kaffesump. När man gav den nyfödda kalven mjölk första gång, fick man akta sig, så att man inte sade ett enda knyst hur illa motvillig denna än var. Absolut tyst måste man vara, annars sades kalven bli en "vrålhals" ("gaphals") d.v.s. vrålade i tid och otid. N:o 322. Man fick inte vända det på rygg, ty då dog det. ("Man fick inte "magvälva" det.") N:o 324. Man stänkte vatten eller jord på dem, eller slog på något föremål, som gav ett klin- gande ljud ifrån sig, en panna, spann, e.d., så satte de sig. Husdjurens sjukdomar. N:o 327. Mot fånget gav man kon jäst. N:o 328. Dröpjamisting d.v.s. när kon slutar idissla. Dröpja kalla de gamla idissla. Man lade en färsk gåslort i munnen på djuret och sökte få djuret att svälja den. Exkrementen förorsakade kvälj- ning hos djuret och detta började så att idissla igen d.v.s. dröpja. Detsamma gällde även fåren. / Annars om det gällde en ko, tog man dröpjet från ett får och gav henne, om man kunde finna ett "dröpj" från ett får. Ibland kunde ju fåren t.ex. "kas- ta upp" eller tappa den idisslade maten på åkern och då blev den som sagt till läkemedel mot kons dröpjamisting. (Anton Johansson f. 1881 i Landa. Matilda Isaksson f. 1867 i Ölmevalla.) N:o 333. Slaktade en orm och lade ormens ister på bettet. N:o 343. Enligt ovannämnde Anton Johansson skulle man borra hål i ladugårdens tröskel, fånga en orm i Mars mån, stoppa ned den levande i tröskeln, täppa till hålet. Detta skulle häva sjukdom och otur i ladugården. Skulle enligt sägen ha förekommit i Landa socken. Slakt. N:o 346. Somliga slaktade om Lusse eller dagen ef- ter domsöndag, det borde i varje fall ske under nymåne, så blev fläsket saftigare. N:o 350. Nej! N:o 351. Man sade att det är någon som öm- kar sig över djuret "man håller livet på det". Barn fick ej äta svinrumpan "då växte de nedför" eller slutade att växa sades det. N:o 375. Ja det påstod man att det skulle vara farligt. Lusse brukade ej firas på den- na ort. Julafton. N:o 388. Man hade först "slagit upp halmen", man hade en stor "kam" av trä, som satt fast i logbalken, genom vilken man drog halmen lite i sänder, så man fick bort all den kor- ta halmen, torrt gräs o. dyligt, så att den blev fin och ren, så lade man den i kärvar / s.k. "halmstupor" och bar in och bredde ut den på golvet, så lämnade man en kärve odelad till "kudde", ibland lade man den framför sof- fan eller på annan plats. N:o 389. Man strödde under djuren med den vanligtvis, ty ge den åt djuren vågade man ej, ty det var risk att det fanns synålar o.d. i den. N:o 390. Ja t.ex. julbockar (halmbock), flätor, ro- setter o.d. Vidare gjorde man karbaser, som man använde vid en lek som kallades: "Ro till Tyskland". Man lade sig på golvet och satte benen i vädret, så sade man "Ska' vi ro till Tyskland", varvid den andre sva- rade: "Kan du visa passa på de'" så börja- de man att växelvis slå varann i stjärten med karbaser. Man måste alltså vara två, när denna lek utfördes. Man låt motsatt s.k. "skaföttes" på golvet. Man hade stoppat byxorna fulla av halm så att inte slagen skulle kännas för hårt, men det var inte alltid att man varit så framsynt att man stoppat upp sig med halm, ty det hörde inte till själva leken; det var bara undantags- vis man gjorde så av försiktighetsskäl. N:o 391. Julgranen var mest klädd med olik- färgade pappersblommor, pappershjärtan, ro- setter och vad som helst, man kunde hitta på att göra av papper. Ljushållare fanns ej, man band fast ljuset vid granen med tråd. Vidare hade man hängt upp äpplen, pepparkaksgrisar och dockor av peppar- kaksdeg, polkagrisliknande karameller med pappersfransar samt ett slags konfekt gjort troligen av krita o lite socker, vilka förekom i olika former, ringar, hjärtan, gubbar o.d. (Efter min far o mor.) / N:o 392. Nej, men ljuskronor gjordes av halm på olika sätt och utsirningar förekom. N:o 394. Vet inte, men man borde hänga för fönstren då man satt vid julbordet, ty om någon ev. var utan- för och såg in genom fönstret, kunde denne som om någon skulle dö på slättet under det kommande året, ty den som skulle dö sades sitta utan huvud vid julbordet. (Efter min fader.) N:o 397. Ja, och någon fick vara uppe hela natten och vakta det, så att det inte förorsakade elds- våda. Man var rädd för spöken, men de sades ej våga sig fram, om ljus brann under julnatten. Dessa hemstöpta talgljus villa gärna rinna, så man måste gång efter annan klippa av veken, det kallades att "snoppa ljuset", det gjorde man med en för ändamålet särskild konstruerad ljussax på vars skänklar satt fastsmidd ett litet "hus" eller dosa, i vilken den avklippta veken blev liggande. N:o. 399. Ja det trodde man och mat skulle stå på bordet hela julen ockminstone ett par limpor och en ost. F.ö. vem som kom på besök skulle ha brännvin o "brännvinsbrö"! Ingen som kom på besök fick gå utan att ha fått nå- gonting, man fick ej "bära ut julen", hade man ingenting fått, hade man "burit ut julen". Det ansågs mycket dåligt att låta någon "bära ut julen". Annandag jul. N:o 401. Man brukade gå omkring och "måka" i ladugårdarna tidigt på morgonen, varvid man sjöng eller skrålade: "Nu ha vi måkat, nu ha vi gett, men inget brännvin ha vi sett"! Meningen var alltså att få brännvin, men fingo de inget ropade de ovannämnda ramsa. Uteblev det väntade brännvinet / kunde det hända att man ställde till ofog. Man kastade t.ex. in gödsel från gödselstacken, eller t.ex. strödde under djuren med i ladugår- den befintligt mjöl (gröpe) sådant lär ha hänt. Staffansritten förekom även på Annandagens morgon ("Staffansottan") då sjöng man: "Staffan var en stalledräng", vilken förekom i olika varian- ter, bl.a. en som började: "Staffan var en stalledräng i ra, i ra, fadderallalla Han sadlar upp de fålar fem i ra, i ra, fad- deralalla..." tyvärr kan jag ej denna variant) det skulle väl troligen heta så i "trallen": fa-de-ra-la-la... N:o 414. Halmen togs ut, spinnrockar och vävstolar kom åter igång bl. kvinnfolken, männen började tröska o.s.v. o.s.v. Påsk. N:o 415. Svarta måndag, vita tisdag, dymmelsonsdag, eller askeonsdag, skärtorsdag, långa fredag, äggelördag eller påskalördag. N:o 418. Skärtorsdagsnatt, ty den natten sade man att påskkäringarna voro ute för att fara till Blåkulla. Skall be att få här meddela följande som jag råkat uteglömma! (Nyår. N:o 408. Man borde ockminstone vara vänlig den dagen o.d., ty sådan man var Nyårsdagen, skulle man bli hela året. N:o 410. Om man såg Nymånen över högra skuldran eller åt högra sidan skulle medföra lycka, men det var alla nymånar det gällde och inte endast nyårsmånen. Knut. N:o 412. Jo, man klädde ut sig och gick på besök för att "köra ut julen" sopning förekom ej!) Påsk. N:o 419. Ja, det förekom, men det var i allmänhet utsocknes (alltså från grannsocknarna), som kom va- nligen tiggare och annat fattigt folk, så sjöng / man en visa som började: "Vi ä komna ut till att vandra så unga som vi är. Ni vet vad här tillstun- dar och Ni vet vad vi begär, ett påskägg eller två, det önskar vi att få, sen äro vi väl förnöjda att resa härifrå'". (Eller kanske började den möj- ligen: "Vi ha kommit ut till att vandra...") Efter min far som nu ej kan minnas flera strofer. Midsommar. N:o 420. Den var klädd med prästkragar och klöverblommor så trädde man urblåsta äggskal på ett snöre och gjorde till "pärlband" och hängde på själva korset, samt satte två tunnband i kryss och gjorde till en "krona" och satte på toppen. Så satte man ängsull på ändarna på kor- set på de s.k. armarna så att det skulle föreställa ludna handskar. (Efter min fader.) tunnband äggskal äggskal, en eller två rader på bredd alltså dubbla rader kunde även förekomma Vårhalvåret. N:o 423. Då skall lärkan vara så högt som oxen bär oket. N:o 425. Om solen sken så länge på Sigfridsdagen som det tog för en ryttare att sadla sin häst, så skulle det bli ett gott "gröaår" d.v.s. grödan skulle bli god. Den 9 Mars "De fyrtio martyrernas dag", sådant vädret var den dagen skulle det bli i 40 dag. framåt. Man var särskilt rädd för frost den dagen, ty då blev det 40 frostnätter framåt enligt många gamlas påståenden. N:o 431. Dricka det förut omtalade "märg i bena" (björksaft) N:o 432. Korsmässa, då skall bönan ha blad. N:o 435. Då skulle vinterrågen ha ax. När Erik ger ax, ger Olof kaka. Veckodagarna. N:o 455. Inte flytta på lördag eller måndag och inte ge sig ut på resa på måndag (Måndagsflött blir stäcket å stött" sade man) eller Lördagsflött e.t.c. (i olika varianter) det torde väl möjligen bero på minnesfel hos berättarna. / N:o 457. Söndag "Söndagsklippta naglar och söndagskammat hår ruttna ej i kyrkogård", ibland sade man: "Kvällsklipp- ta naglar och söndagskammat hår."..." e.t.c. Angående vädret under veckodagarna sade man bl.a. "Måndan grum gör veckan from "grum = grym, ful. "Fredagsvä'r är söndagsvä'r" = sådant vädret var på fredag skulle det bli på söndag. "Lördan ä en kär, (karl) han har sitt eget vä'r" (= väder) (Efter Anton J. f. 1881 i Landa.) Djur. N:o 460. Vesslan kallades Russleveska, sades kunna blåsa upp folk. N:o 462. Kraxade skatan mycket, sades det komma främmande till huset. Man borde inte förstöra dess bo, man sade att skatan då hämnas. Förstörandet av dess bo medförde olycka. N:o 464. Nola gök ä jolagök, söder gök ä döder gök, västa gök ä bästa gök, östa gök ä trösta gök. Nola = Norr eller nordan. Jola = jorden d.v.s. det blev sorg (jordfästning) troligen för den som hörde den. Det betydde alltså mycket från vilket håll man hörde göken första gång på året. N:o 465. Han borde helst ha slutat att gala, när höet var färdigt att bolma. Man sade: "När göken gal i såta, då må folket gråta." såta = höstack. Det var inte bra att göken stannade så länge, det kunde betyda miss- växt eller för mycket nederbörd under sommaren e.t.c. N:o 466. Det var ej bra att höra göken på fastande ma- ge, varför obekant. N:o 468. "Gullhöna, gullhöna, lova gott vä'r i more, annars mister du din högre vinge." Detta sade man, när Nyckelpigan kröp upp på fingertoppen, flög den, så troddes det bli gott "vär i more" more = morgon. Flög den ej fanns det tyvärr så elaka människor, att de slet av hennes vinge. vär = väder / Växter N:o 474. Fläderbuskens blommor kokade man té på mot förkylning. Vidare kunde man "sätta bort" tandvärk i fläder. Man tog en flis av fläderns ved, varmed man petade tanden tills den blödde, sedan passade man in fli- sen åter på sin plats, men den skulle tagas och passas in åt ett visst väderstreck, åt vilket är mig obekant. Den personen, som fällde busken, sades få tandvär- ken. Man kunde även peta den värkande tanden med en spik tills den blödde samt sedan slå in spiken på något oåtkomligt ställe, ty den som drog ut spiken eller ev. rev det hus var denna satt, sades få tandvärken. (Ur svartkonstbok läst av Far.) N:o 475. Hasselns käppar användes till "täckeskäpp" att lägga på halmtak och skulle fasthålla halmen. N:o 479. Röksvampen, dess rök sades vara farlig att få i ögonen; man sades bli blind. Vidare använde man svampen till att stämma blod med och till nåldyna (när den hade slutat ryka). Himlakroppar. N:o 482. Slakta gris bl.a. N:o 485. Man sade bl.a. liggande ny, stående sjöman (det blev storm), stående ny, liggande sjö- man (blev vackert väder). N:o 484. Ja det fanns dem som kunde spå efter vintergatan och trodde sig av den kunna se, hur den kommande vintern blev. Naturfenomen. N:o 489. Åskan kallades Åskya, åskväder kallades Åskya- vär. (sjeljud som i t.ex. skyn) N:o 492. "Våroxen" kallas de dallrande luftångor som man ser stiga upp om våren och som man ser i luften. Vidare förekommer ett naturfenomen, som man kallar: "rå- gård", det är en ring som man ibland ser i luften kring månen. En liten "rågård" säges förebåda ett stort oväder. Stor "rågård" förebådar litet oväder. / N:o 494. Påskafton. N:o 497. Ja, det var en gång en gubbe som lovade att sätta sig på en sten, som man skulle spränga med dynamit, om han fick 1/2 liter bränvin som belöning och det fick han försöka. Satte sig på stenen, skottet brann av. Gubben hamnade oskadd i en snödriva, fick sin 1/2 liter. Minns ej var det skedde eller vem som berättat det för mig men det skulle i varje fall ha hänt enl. sages- mannens påstående. Marknader. N:o 498. Vanligen Aprilmarknad och Oktobermarknad i Kungsbacka och vid Korsvägen i Frillesås. N:o 499. Laggkärl, kar, byttor, träskor, sängar, träskedar, träskovlar och visor s.k. skillingtryck m.m. m.m. N:o 500. Potatis, höns, ägg, hemvävt, lakansväv o handduks- väv, linvävnad s.k. "bleke" d.v.s. linväv, som legat ute och blekts i solen. Dessa vävnader sålde man gärna på den s.k. "Larsmässemarknad" om denna marknad förekom på Larsdagen d. 10 Aug. enl. vår nuvarande Alma- nack, vet jag inte för tillfället. Tillägg vad jag förut glömt. N:o 167. att bryta upp jordfasta stenar var inte bra, ty man kunde ha "satt bort" vårtor under den, vilket tillgick så att man tog en tråd och knöt så många knutar på den som man hade antal vårtor på sig, så petade man in tråden under stenen, när tråden var rutten, försvann vårtorna, eller tog man en stulen fläskbit och beströk vårtorna med samt lade den under en sten, när fläsket var ruttet försvann vårtorna, men den som bröt upp stenen sades få vårtorna i- stället. Ett tredje sätt att bli av med vårtor var att ta lika många ärter som deras antal var, så skulle man kasta ärterna i en brunn, men denna skulle vara belägen så nära en byggnad att man skulle hinna vara under tak innan ärterna nått brunnens botten, annars uteblev resultatet, som var att den första person, som kom och tog vatten i brunnen, fick vårtorna. (Min mor har själv försökt det sista sättet, vilket tog bort nio vårtor.) Mot kikhosta: Man skulle ge barnet att dricka mjölk från ett sto. Eller ge barnet att dricka mjölk ur en snäcka en av de gamla kallad "kikbolle" d.v.s. en vanlig neptunus eller valthornssnäcka. / Låtasör. Om en person äger ett får och överlåter det till en annan som ger det mat och bostad kallas låtasör eller "lådasör" som man vanligen säger på landet. Alltså man har fåret till s.a.s. "hälftenbruk". Ibland sade man: "ha sö på låda". På våren skulle den som givit fåret (eller fåren) vinterföda ha all ullen, på hösten skulle den delas så att de fick häften var - fårets ägare hälften och den som bestått mat hälften. Ullen var två sorter på så sätt att den som klipptes på våren var mycket lång och kallades: "lå" (vinterlå) på allmogespråk, skall väl tydligen heta: ludd som kommer ur ordet luden. På hösten var den kortare och kallades endast ull. Vidare finns bukull och "lårkloddar" eller lårkluddar, denna lår och buk- ull var den sämsta ullen, kort, tovig, och ofta smutsig. Lammen skulle delas lika. Fick fåret t.ex. 2 lamm fick ju dess ägare ett och den som gett fåret mat, ett, fick fåret 1 lam sålde man det och fördelade pengarna lika. Fick fåret flera lamm sålde man dem och delade på vinsten. *) Att var och en kun- de särskilja sina får om flera ägare hade gemensam- ma beten: Man hade olika igenkänningsmärken. En t.ex. målade sina får med en tjärfläck i pan- nan, andra klippte hack i fårens öron, andra högg hål i fårens öron och satte olikfärgade trådar genom och knöt fast, alltså trädde genom hålet i öronen, en kunde ha en färg på tråden en annan färg hade en annan bonde. Mycket vanligt var att vid klippningen kvarlämna en eller flera stora ulltofsar kvar på rygg eller sidor, dessa ulltap- par är än idag ett vanligt igenkänningstecken om man har får på gemensamt bete. Man hade fordom ofta får gemensamt på öarna i *) Eller, fick fåret t.ex. 3 lamm, fick man var sitt, sålde eller slak- tade det tredje, delade köttet eller pengarna o.s.v. / Kungsbackafjorden lydande under Örmanäs säteri. Då fick var och en som hade får, en liten plåtsticka med nummer och satte i fårens öron. En ägare fick t.ex. n:o 1 för alla sina får, en annan n:o 2 för sina o.s.v. o.s.v. (Efter min fader o Matilda Isaksson.) När man delade ullen vägde man den vanligen men det hände även att den ene "låtasöägaren" klippte först sin hälft på fåret och sedan den andre sin hälft. (M. Isaksson.) Strandsittarna hur de fingo virke och bränsle: Man repade och brände mestadels ljung o ris, vidare plockade man pinnar och vrakspillror vid havet, ibland brände man i nödfall torkad kospill- ning vilka i stora "kakor" lågo soltorkade på kor- nas betesplatser. Virke kunde man hitta vid havet ibland, fartyg förliste emellanåt, men det var endast någon enstaka planka då och då, ofta söndriga, vid något enstaka tillfälle kunde det ju hända att några större partier kun- de flyta iland. Enligt min fader, m.fl. gamla, var det så svårt och fattigt för stugfolket och strandsittarna på alla område, att detta ej går att beskrivas, ingen kan göra sig en föreställ- ning om hur det var. Ibland hade man endast potatis att äta, vilka man doppade i saltlake eller strödde salt på. Annars hade man sill o potatis hade det ej funnits så god tillgång på sill, vilket det till alla lycka var, och denna varit så billig, skul- le de flesta svultit ihjäl. Ibland gåvo sig stugornas män till sjöss, men omkommo ofta under förlisning, eller om de voro fiskare och omkommo, ofta lämnande maka och stora barnaskaror efter sig då var nöden namnlös för efterlevande. Ibland kunde ju strandsittarna byta till sig lite mjöl eller mjölk mot fisk av någon bonde, vidare plockade man ju sjöfågelägg någon gång / vilket blev ett litet tillskott till den fattiga födan, men det var ju bara rena undantagen. En fattig tiggde lite mjölk, hon hade en träbytta med åt- sittande lock med sig, vilken hon satte vid trappan och gick in. Om en stund sade bonden i dörren: "Mor har vesst sla't i di bötta" (slagit i din bytta). Glad och tacksam gick gumman sin väg, byttan var mycket tung och gumman glad åt all mjölken när hon gått ett stycke, lyfte hon på locket, i byttan låg en stor sten, som bonden smugit dit. Gumman sjönk gråtande ihop vid vägkanten, förtviv- lad över sin fattigdom, man kan förstå hur det kändes! Denna gumma bodde inte vid havet utan längre inåt socknen. Exempel på strumpstickning av män: Det var ganska vanligt att männen kunde detta. Både min fader och min farfar t.ex. kunde sticka strumpor o många flera kunde detta. Kringvandrande försäljare: Bl.a. kom de s.k. "Askemännen" det var sådana som körde omkring och sålde träaska björkaska) som man skulle använda till bykning av klä- der. Bykning kallas även lakning ("laka kläder"). Det fanns många som körde omkring och sålde aska. Ofta voro de från Mark i Västergötland. Deras reklam ljöd på deras bygdemål: "Ko' ta mor ska' de va' nuka ascha i da', ja' har fasa goer ascha, dä vajt ek för ja har själv bränta!". (Go' da mor ska' dä' va' någon aska i da, ja har faslig go aska, de' vet jag för ja har själv bränt den.) (Hört direkt av försäljaren av min fader. "Ascha" uttal som t.ex. i pascha och alltså inte det vanliga aska.) Judar och knallare av olika slag gick ju omkring men några direkta minnen efter dem kan jag inte beskriva. Hur Emigranterna tog sig ut i U.S.A. Det berodde på ödet, hälsa och framgång m.m. Många förtjänade mycket pengar, blevo rika, kommo drivna av längtan till fäderneslandet hem och bosatte sig, andra blevo för alltid kvar i U.S.A. Andra igen omkommo på grund av sjukdom och tusen svåra öden ha förekommit därute i U.S.A. Där fanns inte / vare sig pension eller annan hjälp, slog hälsan fel, var man ofta förlorad, så vida inte välmenande männ- skor trädde hjälpande emellan. Min fader t.ex. tog sig ann en hjälplös lungsjuk och hjälpte honom efter bästa förmåga de sista veckorna han hade kvar att leva. Det var som sagt mycket skiftande levnadsöden från hälsa och stor framgång till yttersta nöd och elände, omåttligt spritförtärande kunde ju även bli mångas förfall m.m. Hur de underhavande på Örmanäs avlönades: På slottet: Männen: 1 kr om dagen, om sommaren. 75 öre om vintern. Kvinnorna: 87 öre om dagen (i skördetiden) (87 öre = 5 delar enligt Fru Matilda Isaksson). Om vintern: 68 öre om dagen. (68 öre = 4 daler) (17 öre = 1 daler, 6 daler = 1 kr.) I skördetider fick man alltså mer betalt. Ibland gjorde man ju dagsverken för sina torp 2 eller 2 1/2 dagsverke i veckan, beroende på hur stort torpet var och hur mycket jord man hade att göra dagsverken för. En kvinnlig släkting till min fader som dog i slutet av 1800- talet 80 år gammal, mindes den tid då kvinnorna endast fick 5 öre om dagen. Diverse andra uppteckningar. Jag nämnde i ett av mina brev om den mycket omtalade företeelsen s.k. "Förbud". Min faders släkting Petter Börjesson från Hanhals hade ett synnerligen starkt "förbud" jag nämnde då hustrun hörde honom komma körande och kasta en järnlänk i gården hon tände den gången lycktan och sprang ut för att lysa honom när han satte hästen i spiltan, när hon kom ut fanns han inte där men kom körande omkr. 1/2 timma efter varslet. Enligt vad hon under sin livstid berättat, hörde hon "för- bud" för maken varje gång han var ute och körde om kvällarna hon kunde höra honom komma, börja sela av hästen, först släppte han den ena av skä- gerna i gården, sedan den andra (skägerna kallas på allmogespråk de träarmar inom vilka hästen står bun- den vid seltyget) men då hon gick ut var allt tyst en stund därefter hördes åter skägerna falla och då var han personligen återkommen. Det verkade / alltid spökligt kusligt. Min faders äldste broder Albin Karlsson hade också "förbud". Om kvällarna när han var ute kunde båda föräldrarna höra när han kom, gick upp på trappan, satte nyckeln i låset men kom aldrig in. En god stund därefter upprepades samma ljud och då kom han personligen. Enligt far sade alltid "de gamla" att den som har starkt "förbud" får inte leva länge, "blir inte gammal" det tycks inte stämma ty Petter Börjesson i Han- hals blev mycket gammal, medan farbror Albin Karls- son dog i U.S.A. endast 22 år gammal. Fru Matilda Isakssons fader hade även "förbud" påstår hon, anhöriga kunde höra när han om kvällarna kom upp på trappan skrapade av sina fötter mot den men kom inte in. Efter en stund upprepades det samma och då kom han in. Även han blev åldrig innan han dog. En man från Mark (Västergötl.) bodde tillsammans med min fader i U.S.A. Denna hade också "förbud". Han arbetade i nattskift. Min fader kunde höra när han kom på natten i synnerhet vinter- tid hur han gick upp på snödrivorna som lågo frusna hur snön krasade under fötterna, han fortsatte nedför drivan och gick till dörren men kom inte in. Vid pass 1/2 timme efter hördes åter trampet o knarret i snön då kom han personligen. Ett annat slag av varsel före- kom enligt M. Isaksson här på Örmanäs. Det var "förbud" strax före dödsfall. På den tiden köptes ej likkistorna utan snickrades ihop hemma. Man kunde nattetid höra hammarslag och hur osynliga händer t.ex. kastade eller slamrade i brädor, när man hörde detta visste man att snart skulle någon dö på stället. Man hörde sådant varsel och hantering av brädor på Örmanös säteri för många år sedan, har far hört berättas, ingen vågade gå upp på vinden var ifrån ljudet kom, men skickade dit en / liten flicka som inte förstod att vara rädd, när hon kom upp var emellertid allt tyst, ingen männska syntes, ingen kista var under tillverkning. Några dagar efter åt inträffade dödsfall och då fick man börja att snickra kista i egentlig mening. (sägen efter far, berättad i hans ungdom.) (av vem har han glömt.) Matilda Isaksson har själv hört sådant varsel. En natt gick hon förbi en gård där hon visste att en person låg döende. Det var mitt i natten, hon hörde hur man kastade bräder i en på gården upplagd brädhög, men där fanns in- te en människa där som rörde vid brädorna alla på gården sovo påstår hon, på morgonen inträffade döds- fallet. Sådana s.k. "förbud" och "likkistesnickring" talade man mycket om fordom. Så fortsätter jag med ett annat mycket omtalat övernaturligt fenomen: "Att se i syne" denna kategori av människor och denna företeelse var fordom mycket omtalad och mycket vanlig här på 1800-talet och naturligtvis längre tillbaka, och har förekommit i mängd av varianter. Ja naturligtvis förekom det väl ännu mer tillbaka i tiden sådana berättelser. Fenomenet: "Att se i syne" säges utan undantag av de äldre uppkomma däri genom att den gravida mo- dern fick se himlen under en likkista. Om modern råkade se en flik av himlen under botten av en likkista blev barnet "i syne" samma blev förhållandet om modern tittade ned i en öppen grav, man lade därför ett par spadar eller bräder i kors över graven så ansågs det ej vara "öppen". Att skåda himlen under likkistan var en allmän sak på den tiden man bar liken och inte körde, t.ex. om man stod på en väg och man fick se likbärarna komma gående på en höjd e.d. Att vara "i syne" säges numera vara sällsynt på grund av att man kör liket och detta befinner sig närmare marken, stod man förr på en låg väg och likbärarna buro kistan på en höjd såg man ofta himlen rakt under dess botten, detta fick en gravid moder akta sig för, men många gånger halp ej försiktighet. Symptomen av att "se i syne" var att det barn som föddes fick förmåga att se "bortom graven" ofta mötte de likfärder som en- / dast de själv kunde se, möta redan avlidna personer förutsäga dödsfall e.tc. Min faders svåger som hette Axel Andersson född i "jutagården" n:o 12 Örmanäs, död sedan några år tillbaka i U.S.A. hade detta fenomen som var mycket omtalat här på Örmanäs fordom. Redan som liten pojke begrep för- äldrarna att något var å färde han såg sådant som inte de såg och grät ibland, ty det låg i sakens natur att han ej fick omtala vad han sett samma dag det skedde utan fick vänta tills påföljande dag, annars blev han mycket sjuk. Han berättade att han mött personer som för längesedan voro döda, han mötte ofta likfärder på kvällarna som ingen annan sett eller såg. En kväll grät han: "Varför gråter Du? sade moderna har du glömt att släppa in söra?" (fåren) "Jag skall säga i morron vad det är, men inte i dag" svarade han, det var inte på grund av att han glömt att stänga in fåren, utan han hade mött någon död vilket han berättade dagen efter, det var första gången hon märkte att han var "i syne" och då erinrade hon sig att hon under sin grosess stått på en viss plats och sett himlen under likkistan vilket hon aldrig tänkt på förut, hon mindes platsen var hon stått vem som bars också. Sedan pojken blivit större var fenomenet helt naturligt för honom ej ringaste rädsla förspordes blott han teg med vad han såg tills nästa dag, annars blev han allvarligt sjuk. Enligt min fader och en del ännu min- nes-goda personer säges, att ibland om kvällarna när han gick och lungt pratade med någon följeslagare som han för tillfället kunde ha i sällskap, plötsligt sprang han åt sidan eller upp på någon åker vid sidan av vägen och vek undan för annalkande möte som endast han själv såg till följeslagarens stora bestörtning som inget såg. Dagen efter berättade han att han mött likfär- den och att kamraten han haft i följe gått igenom hela följet som varit osynligt för denne, vem som bar kistan, begravningsgästerna e.tc. själv / kunde han ej gå igenom likföljet utan måste väja annars blev han sjuk. Det var f.ö. omöjligt för honom att sammanstöta med de osynliga. Han blev seder- mera gift med min faders syster och flyttade till U.S.A. Han teg sedan med vad han såg då han ej ville skrämma henne, men hon märkte att fenomenet fanns kvar ty då de voro ute om kvällarna drog han henne med åt sidan eller upp på någon kant av vägen och väjde för "möten" som var osynliga för henne.... men någon nervositet hade han inte för saker.... Min fader hade även en morbror som var "i syne" och såg en massa övernaturliga saker han hette Petter Isaksson och brodern Börje. En kväll var Börje ut och körde landsvägen fram och Petter åkte med honom. När de kommo till "Kolas skog" i Fjärås fick Petter se en sugga gå på vägen: "Titta där!" sade han åt Börje, men denne såg ju inte suggan då ju inte han var i "syne" men han slog med piskan på den punkt där Petter pekade, då förvandlades suggan till en karl inför Petters ögon, karlen sprang in ge- den stängda dörren till en gammal stuga som låg vid vägen som kallades "Svarta hålet" där bodde en gammal gumma som det var mycket synd om. Hon var så fattig och mistat en son genom drunkning. – – – – men det var väl på senare tid hon bodde där, det kanske bodde någon annan på den tiden ty det är längesedan han såg suggan på vägen! de ha alla varit borta i många år! En annan gång han körde, såg han en stor kyck- linghöna med en massa kycklingar sitta bred- vid sig på vagnen som gick ovanligt tungt! Det berättades fordom så många spökhistorier och syner i Fjäråstrakten. Jag tror att gubbarna ofta voro berusade av sprit men i detta fall tror inte min fader att synen be- / rodde på sprit, då hans morbror såg ofta märkvärdiga ting då det är fullt klart att han var fullt nykter. Invid berget Borgårasen på Örmanäs bodde en gammal man som hette Anders Vessberg, kallades mest "Gamle Vessberg" han var i "syne". En dag gick han förbi "Källe- gården" n:o 2 Örmanäs gården är till än i dag, fast i något förändrat skick. Plötsligt fick mannen se i "syne" han såg begravningsgäster komma med en kista ut genom porten, men denne man blev ej sjuk om han omtalade vad han sett. Han gick in på gården till sönerna som för tillfället voro sysselsatta med att sko hästen, mannen berättade utförligt vad han såg vem som bar kistan och vad de hette som buro. Sönernas moder låg mycket sjuk varför den ene sade att: "mor har legat så länge så det blir väl snart slut". Men det blev han i stället som dog några dagar *) därefter. Hans systerdotter gav noga akt på att precis de personer som man- nen utpekat buro kistan, det var släktingar från andra socknar m.fl. Deras systerdotter dog för några år sedan hon hade berättat saken för min fader. *) Far påstår att han dog ungefär en månad efter den gamles syn. Enligt Anton Johansson i Örmanäs I fanns i Landa socken en man som var i "syne" och förutsade ett dödsfall 2 år före det inträffade. En dag stod han och pratade med en bekant då han fick se ett begravningsfölje komma över en äng, han berättade synen för den han för tillfället samtalade med. De tyckte det verkade mycket konstigt då det ej ens fanns något hus på platsen. Två år därefter kom en man och köpte en tomt och byggde ett hus på platsen, en flicka dog i huset och man konstaterade att de buro ut henne samma väg som mannen förutsagt långt förut och att allt stämde in. Om det var precis 2 år efter, är väl mycket sagt ty exakt minns jag inte precis men min sages- man som lever vet precis hur det var. Ja det finns oändliga berättelser om slika ting! / Så fanns det ju berättelser om andra övernaturliga ting som inte hade med förmågan att "se i syne" att göra! t.ex. Ibland trodde man att de döda hängde sig på nå- gons rygg och ville bli hemburna, ville "påsa" (hänga som en påse, = säck) då skulle man tända en tändsticka och föra den i en cirkel från munnen runt huvudet så försvann den döda från personens rygg. Att tända en tändsticka och göra ovan antydda rörelse med den, var f.ö. bra vid sådana tillfällen då man trodde att spöken och övernaturliga ting var i farten. (Anton Johansson Örmanäs 1.) En gammal båtsman (som numera är död) som bodde här på Örmanäs och som fordom en tid var ladugårdskarl på Örmanäs säteri berättade att en patron som fordom ägt sä- teriet spökade mellanåt. En morgon då båts- mannen i gryningen kom till ladugården visade dju- ren mycket stor oro, plötsligt märkte han att ett osyn- ligt väsen kom gående ladugården fram allt ef- ter som spöket gick gången fram steg ko efter ko upp tills hela besättningen var på fötterna (det var så tidigt på morgon att det var nästan mörkt), då tände mannen en tändsticka och ut- förde rörelsen kring sitt huvud med den. Båtsman- nen berättade saken för nedtecknaren av dessa folkminnen, men jag minns det tyvärr inte så i detalj som han sade. (Båtsman Johannes Brandt Örmanäs.) Skjutsar. Ibland hände det att personer som voro ute och körde och gastar kom och satte sig på vagnen och ville åka. Det förmärktes med att hästen började draga mycket tungt och blevo genom svettiga. Då skulle man stanna och gå av och titta vid bedslet på hästen, men man måste noga ge akt att man därvid stod mycket lägre än hästens huvud (titta mellan remmen och huvudet) – ty gas- / ten flög då av vagnen och slog till och då fick hästen "örfilen" i stället för kusken. Hästen ville sätta av i sken och det gällde till att hålla hårt i honom. Det berättas att på vägen mel- lan Hanhals och Eskatorp i Fjärås blev en gång en person mördad han hängde död på en gär- desgård intill. Vid denna plats voro alltid häs- tarna oroliga, ville stanna, hade liksom svårt för att vilja passera och man fick gå av och titta i bedslet som ovan antytts. (Matilda Isaksson Örmanäs.) Sådana berättelser ha funnits i många varianter, än på den ena platsen än på den andra fick man gå av och titta i bedslet. Men det var inte bara på vagnarna som gastarna satte sig. Båtsman Johannes Brandt som jag förut nämnt, berättade för fordom att en man på Örmanäs fick en gång en gast i sin skottkärra som han själv körde, skottkärran var alldeles tom och lätt att köra men plötsligt kom någon död och ville ha skjuts till sitt forna hem, kärran som var tom blev full med ens av ett osynligt väsen ehuru till synes tom blev den så tung att svetten flöt i strömmar av mannen som körde den. Jag minns inte riktigt hur det blev till slut men jag tror visst gasten gick av vid en avfartsväg och gick till sitt hem och kärran blev åter lätt att köra. Födelsemärken. Om detta stora långa kapitel skall jag ej myc- ket gå in på, det skulle föra alldeles för långt ty det fanns massor av normer och mycket, oändligt mycket en gravid kvinna hade att iaktaga och akta sig för. Hon fick som förut påpekats inte se himlen under en likkista, då blev barnet i "syne" hon fick inte kika i ett nyc -kelhål, då blev barnet vindögt. Hon fick inte bada, då fick barnet frossa och blev f.ö. så rädd / för vatten. Hon fick inte sätta sig på en o- låst kista ty om låset sprang igen och modern blev rädd just som kistan sprang i lås så kunde barnet få "kistenavlar" d.v.s. få runda bru- na märken på kroppen liknande de navlar som satt i beslagen på kistan. Den gravida fick al- drig vara med när någon låg döende, eller be- se dödskamp då kunde barnet få skakningar eller frossa. Hon fick inte äta på något fisk- huvud det fiskköttet var inte bra då sades barnet vilja drägla s.k. "seckla" d.v.s. saliven rann ur barnets mund ständigt ner på kläderna så- dana barn som dräglade fanns gott om i under- tecknads barndom. Den gravida fick aldrig se på något lik e.tc. e.t.c. e.t.c. etc. et.c. Botemedel mot "kistenavlar", man skulle lägga det barn som fått dessa i en kista samt sätta sig så hårt på denna att locket small igen precis som det gjort då moderna blev skrämd, ty det hände ibland trots försiktighet ty fordom var det vanligt att man hade kistan till stol emallanåt, efter den- na procedur försvann de bruna fläckarna "kiste- navlarna" från barnet så småningom. Botemedel: mot ett barn som dräglade, man skul- le ge det ett slag över munnen med en "fiskarump" d.v.s. stjärtbiten av en fisk helst torsk så upphörde barnet att drägla "seckla" som det hette på allmogespråk. F.ö. var ett bra sätt att taga bort födelsemärke som t.ex. bulnader av olika slag att stryka över födelsemärket med handen av ett lik man tog den dödes hand och strök över platsen där barnet hade "märket" men det skulle vara man mot kvinna, kvinna mot man, var det en pojke som hade "märket" skulle likets hand vara en kvinna eller omvänt. Ja nu var ju detta naturligtvis överdrivet / något det med födelsemärken, men det är i alla fall ett faktum att de fortfarande existera i den dag som inne är och kommer väl alltid att göra det trots att läkare förkasta dess exi- stens, men det är ju ett känt faktum att det som inte läkare kan förklara på naturlig väg bortförklara de som obefintligt hur klara bevis vi ha för dess existens. Den läkare är inte född och kommer aldrig att födas som skulle kunna få undertecknad att förkasta födelse- märkens existens och uppkomst. Men 1800-talets läkare trodde på dem. Men de gå inte att för- klara, det är endast i början av grossessen just när barnet får liv som skrämsel är farlig och olika märken kan uppstå, i slutet av grosessen blir inga märken. Min kusin som är född samma år som jag 1912. fick födelsemärke på följande sätt: Modern rostade kaffe på gammalt vis i en gammal- dags kaffebrännare varje gång slog hon det bränn- heta kaffet i sitt knä och rörde om, kaffet var så hett att modern ofta hoppade till och ryste. När barnet föddes var mage och knä och lår fulla av bruna fläckar av kaffebönans form och utseende. En gumma, nu död, bad modern slå kaffebönor i vatten koka upp det och tvät- ta pojken med, detta gjordes och fläckarna försvann. En ogift flicka här på Örmanäst var i grosess, ingen anade det då ju inte hon var gift, en dag kom en fiskare. På skoj slog han flickan på handen med en flundra. När barnet föddes satt flundran på handen. En annan gravid moder fick en möss mellan kläderna, blev myc- / ket förskräckt vilket ju är förklarligt, när barnet föddes fanns mössen på dess kropp med ögon svans och hårbevuxen, ett sådant fall har jag personligen sett för ett 15-tal år sedan på en Göteborgspojke – mycket näpen satt den lilla råttan på pojkens sida. Från samma stad såg jag en pojke vars moder blivit klöst av en katt, vid sitt ena öra. Pojken hade klorna vid sitt öra. I en grannsocken blev en gravid- kvinna vid slakt slagen på skoj under örat med djurets lunga – fruktansvärt – barnet fick för livet hela kinden vanställd av lungans färg och form. Det berättas om en moder som stackade hö och fick en orm med höet på sin gaffel. Ormen hamnade mellan blusen på hennes nakna bröst, att förskräckelsen blev fruktansvärd behöver väl ej ens påpekas. Hon födde småningom ett barn med en orm på bröstet (hörsägen från olika håll) sådana fall kunde bevisas i det oändliga. Just på den punkt där kvinnan rör vid sig när hon blir förskräckt, på samma punkt brukar barnet få märket – sedan kan läkare säga vad de vill. Men som väl är så är ju inte födelse- märke så förfärligt ändå. Min far berättar om en kvinna vars make skrämde hen- ne med en havskatt. Barnet fick havskattens hemska mun. En gravid moder blev skrämd av en apa som en kringvandrande positivhalare ägde. Barnet betedde sig som apan och vill ny- pas som denna, o.s.v. Barnet som nu är gammal kvinna lär fortfarande vara förstörd och lever avskilt från folk här i grannskapet säger man. / Att vara i grossess och titta genom en kikare kunde även vara farligt det kunde liksom kikandet i nyckel- hål medföra vindögdhet för barnet. Att under havande- skap sätta sig på en soffa eller stol där man under bakning haft en varm kaka liggande var även vådligt om modern blev rädd eller upprörd då hon satte sig och fick känna den förmodade värmen efter kakan, medförde i- bland födelsemärke, hela barnets "stjärt" blev eld- röd till färgen, verkade liksom skinnlös vilket ut- bredde sig i en runddel ungefär som kakans form. På tal om barn kan nämnas att barnkläder som tvät- tats aldrig fick lov att hänga ute över natten innan mo- dern blivit kyrkotagen, vådan därav har jag inte riktigt fått veta, men man var nog rädd för trollen att de skulle kunna göra barnet något ont. (??) I anslutning till "Läkekonst" N:o 108 och N:o 121 "stulet och hemburet" kan nämnas att man trodde att vissa kvinnor kunde sätta "skiver" (Engelska sjukan) på barnet det var sådana kvinnor som stode i "otillbörligt förhållande" till karlar s.k. slynor som sprang med alle handa karlar som fick skul- den. Men även sådana flickor som hade fästman och man kunde misstänka könsumgänge före äktenskapet sades kunna sätta skiver på barnet. Man vågade – när man bytte på, eller tvättade barnet – aldrig visa det naket för någon sådan kvinna eller flicka där man misstänk- te samlag förekommit, barnets bröst var ej far- ligt att visa men absolut aldrig dess under- kropp. Det var från sådana kvinnor som troddes ha satt "skiver" som man stal och bar / hem t.ex. en sko och satte åter på sin plats se- dan man först låtit barnet ha den under sin huvudkudde någon natt. (se sid. 4 o 5.) (Efter Matilda Isaksson f. 1867.) I anslutning till N:o 256 Måltiderna i hemmet kan nämnas att man på kvällen kokade s.k. "Valla- gröt" = vasslagröt. När man hade yst kokade man upp vasslan, skummade av ostämnet och blan- dade med mjölk samt rörde på med rågmjöl och kokade vasslagröt eller välling, även "Vallakroppen" förekom d.v.s. mjölsklimp. "Vallakroppen." På kvällen använde man också "Drickavälling". Man kokade svagdricka och mjölk i hop blande i mjöl och gjorde välling. I anslutning till N:o 415 Påsk. På påskdags- morgonen sades solen "dansa" i glädje över Kristi uppståndelse. Enl. min mor brukade man tidigt stiga upp för att i soluppgången skåda solens dans. (Från min mors barndom i Värö.) I anslutning till Värö socken skall jag nämna ett par av de massor av sägner som där förekom i socknen. I Ambjörntorp(?) i Värö ligger ett berg som kallas Borrås i det finnes en lång smal klyfta mellan två berg den s.k. "Borrås skåra" i slutet av klyftan hänger tvärs över ett stort stenblock möjligen en manshöjd från marken. Sägnen förtäljer att om man var ett sällskap som gick genom klyftan skulle stenen falla över den siste som passerade. I klyftan fanns öven två "kamrar" en liten / och en stor, i en av kamrarna fanns ett hål i bergets vägg, där brukade man offra små slantar, men vanligen blev det bara knappar – då man i min mors barndom hade mycket ont som småslantar – man påstod att där fordom bott en skomakare, om det var till hans minne aller till bergatrollen minns inte mor. Ordet: Borrås uttalas Bôrås som är svårt att skriva det måste man muntligen höra. I Sunnvära ligger en plats som kallas "Humla- krik" där finns ett berg i vars vägg finnes formation av en jätte. Sägnen förtäljer att en jätte suttit mot bergväggen för så länge sedan att berget ännu inte hunnit stelna utan var mjukt. I den f.ö. släta väggen finns tydliga märken av jättens bakhuvudet, rygg, säte, och lår.... Dessa bergformationer ### svårt att beskriva utan att se dem! (Efter min mor.) Då jag till Folkminnesarkivet för några år sedan beskrev en gammal Orlovs- sedel råkade jag möjligen uteglömma en rad. Här följer den i helhet. Pigan Stina utan medel, ger jag här en orlovssedel, var't hos mig i fyra år, härmed hon betyget får: Bäddar illa, sover väl, snattar gärna, aldrig stjäl, har ett barn och önskar flera, jag vill henne rekommendera! Angående Död och begravning sid 13 i frågeboken. Om graven sjönk hastigt sades någon snart komma efter någon skulle snart dö i familjen, d.v.s. den döde väntade på någon. (att graven sjönk menas att jorden snabbt sjunker samman och det blir som en fördjup- ning på graven, detta är ju olika ilband längre ibland kortare tid.) / Örmanäs i Maj 1950 Till föreståndaren för folkminnesar- kivet i Göteborg. Sänder här några folkupptn. vill först emellertid svara på Eder fråga i brevet av d. 22/9 1949. angående Anna Stina Karlsdotters bostad så var den Fagared Åsa. vid den tiden när dåvarande Fröken Möller gjorde uppteckn. hos henne. Hon bodde som jag trodde vid trakten kring Öl- mevallasjön och kallades "Anna Stina i Vålamossen" – hon är död nu. Det har även hänt mindre glada ting även i mitt hem sedan jag sist skrev, min fader är död, han dog d. ### ###. Han började bli dålig vid nyår just som jag började skriva närslutna uppteckningar men han var aldrig sängliggande någon enda dag utan vi satt här och pratade om gamla tider och händelser tills de allra sista dagarna – trots att han led av kräfta och hjärtsjukdom hade han inga plågor i egentlig mening utan han pratade om vad han mindes och jag skrev ned, men jag skrev som syns på brevpapper, ty jag gav mig inte tid att skriva efter fler blanketter. Jag var aldeles för apatisk, då jag såg vad som stundade och allt var och är så obeskrivligt trå- kigt sedan pappa dog. Ack vad det var en härlig, obeskrivligt lycklig tid då man var / barn och de gamla levde och man fick höra sägner och visor i mängd o. vad det var trev- ligt på den tiden, ja om jag kunnat draga tillbaka tidens hjul - ja, om jag kunnat! Nu vet jag ju inte vad pappa pratade om för Fröken Möller; kanske att hon upptecknat förut vad jag skrivit, men jag tog med vad jag fick tag i, men tyvärr är ju detta ett mycket blygsamt fragment av allt som funnits fordom och finns väl kvar ännu hos andra personer. Mycket märkvärdigt, det sista pappa pratade om av folkminnen här i livet, var om "se i syne" och likkprosses- sionerna som de personer mötte som voro i "syne" det blev det sista jag skrev efter honom innan han dog. ### fråga vad jag vill ha för ho- norar, så begär jag givetvis inget för själva arbetet – jag har visserligen inte "Hallands- säger" men ännu hellre skulle jag vela ha frimärke för vad jag lagt ut i porto ark o papper, då jag är handicapad av ohälsa, har jag alltid ont om pengar, och frimärke går ständigt åt. Alltså för mitt förra brev: 2 ark à 2 öre styck, 1 kuvert 2 öre styck samt 20 öre i porto. Summa 26 öre. och för närslutna 19 ark à 2 öre styck = 38 öre kuvert 7 öre = 45 öre samt därtill kommer ju så portot allså för båda breven 71 öre samt därtill kommer porto till detta sen- / are brev. Om ni ville samman- räkna detta samt sända mig detta i fri- märke voro jag allså tacksam så bägär jag inget för arbetet, utan endast vad jag kostat, det tycker jag vore väldigt snällt. Så hoppas jag att det med tiden skall gå och överflytta på blanketterna, ty detta kan jag inte åtaga mig på grund av bristande tid, så hoppas jag att det skall finnas nå- got av intresse i mina uppteckningar. Högaktningsfullt Ogden Carlson