Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Troll
Det var en ryttare som blev bjuden av ett troll att dricka ur ett horn. Han kastade ut det som var i hornet, och det svedde håret av hästen, och se'n red han därifrån. Men då ropade ett an- nar troll: "Rid åkern den årde å inte vägen den hårde för då tar Dônefot dej!" Då red han över åkrarna och mot kyrkogården. Vid kyrkomuren högg trollen av hästen på mitten, men karlen räddade sej in på kyrkogården med hornet. Nej, jag vet inte var det skedde. Pansägnen är okänd för meddelaren.
Vattenväsen
En stor sillbåt var ute. En havsjungfru visade sig i förvannet. Hon sa: "Du skånske man, vänd om igen, du kommer här icke tillbaka. Vänd om igen, jag säger för sant, du kommer ej tillbaka." – Mannen sa: "Ditt troll", och skulle skjuta. Men hon försvann i djupet. "Ditt förbaskade troll", sa han, "jag ska snart göra av med dig." – Han kom aldrig tillbaka. Gasten bådar oväder. Gastaropet var Håj tre gånger å rad. Det var märket. Sen blev det storm.
Troll.
En gång - tala de om - kom troll in på ett ställe, där de hade bryggat till jul. Drickat stod i ett kar i köket. Trollet hade med sej två stora kopparspänner. Det kom ett annat troll in och ropade: "Dönfot, skynna dej hem, för --- ä dutten i elden !" Då satte trollet ifrån sej bägge spän- nerna och sprang sin kos, och det kom aldrig igen och hämta- de dem.
Jättar och troll
Ute i Knipered är en bäck, de kallar Finebäck. Där var en kvarn. Så gick de och mol om nätterna, de var många om den, så de fick hålla på om nätterna. Det var en gubbe, som hade varit och fått malet. När han gick hem med sin mjölpåse om natten, kom trollen efter honom. Så ropte ett troll: "Mitt öga är rött." — "Ja, min röv är svart", svarte han. De fick ingen makt med honom, de bara nappa i säcken. Se, de ville han skulle vänt sig om, då kunde de tagit honom i ansiktet, förstås.
Troll
Det var ett hål i berget ovanför kyrkan som de kallte trollfursta. Det skall vara en gång i berget så man kan komma ut bort i Fjärås. Det var många berg som de trodde var troll i. I Debjer i Fjärås var det en människa som skulle ha sett hur hela berget stog på pelare och de dansa och levde innan- för. En skulle inte släcka ljuset om natten, innan bar- nen var döpta, för då kunde det komma troll och förbyta ungen. Det var en bortui Torpa, som hade en så´n elak unge, som skrek jämt och den skulle vara förbytt. Trollen skulle vara så rika. Alla som höll sig be- kanta med dem var så rika. Julanatt och nyårsnatt var en särskilt rädd för troll. / När de hade gått och lagt sig om kvällen, kom trollen och tappa´ upp dreck och tog vört från dem. Så gick de bort i fähus och mjölka för eget behov.
Sägen om troll
På julkalasen förr i världen brukade de bara berätta om troll och spöken, så vi barn blev till slut så rädda att vi knappast vågade gå ut. Jag mins de hade så många historier om trollen i Deberg. På Astalund (Asserlund) brukade de spinna för trollen, men de fick inte väta fingrarna i munnen, utan trollen hade med sig ett fat vatten, som skulle användas vid spinningen. En gång var det julkalas på Högen, och där var en med som såg i syne. När de hade fästat om en stund, såg han hur en trollkarl kom med spinnevattensfatet och / slog i öltunnan. Då blev gubbarna alldeles som vilda, och den som var i syne blev så rädd, för han visste ju, att det skulle hända något galet. Men han sa´till en annan: "Tag nöa (en stor klubba som alltid låg vid kubben) och slå till, när jag säger ifrån." Om en stund kom trollgubben och klev upp på kubben. Då blinkade den som var i syne, och den andre slog till på kubben. Då hörde alla ett förfärligt skrik, och han som var i syne såg, hur trollgubbens ena ben var avslaget. Nu kommo alla de andra trollen springande, och den som var i syne hörde dem fråga: "Var det den som ser eller var det någon av de blinda?" "Det var en blind". "Då kan vi ingenting göra," sade de.
Trollen i Vabränna hög.
Trollen i Vabränna hög. I den stora sandåsen i Vabränna by i Veddige bodde fordom trollen. De voro så rika, att de varje julafton satte åsen på guldpelare. De ville gärna stjäla så traktens folk fick vara på sin vakt, och se upp med dem. Om det föddes ett barn i trakten, var det inte rådligt att släcka ljuset, innan barnet blev döpt, ty strax voro trollen då framme för att byta barn. En gång hade de rövat till sig en brud. Många år gingo innan någon vågade sig till högen för att befria henne. Men så en julafton var det en dräng, som sad- / lade sin gångare, och red dit till högen. Den stod som vanligt på guldpelare, och därinne dansa- de trollen kring sina skatter. Nu sändes bruden ut med en silverbägare, fylld med något, som drängen skulle dricka. När hon räckte honom bägaren, viskade hon till honom: "Slå det bakom dig, och stoppa kalken i fickan". Han gjorde som hon sade, och det var så giftigt, att några droppar föllo på hästen, och håret blev av- svett. Därpå drog han henne upp på hästen, och det bar av i vildaste trav mot kyrkan. Men trollen som sett när de rida av springo efter, och ryttar- en var nära att upphinnas. / Men då ropte trollen på andra sidan Viskan: "Rid inte på vägen den håle, utan på åkern den båle så hinner inte trollen upp er". Då svarade de som voro efter ryttaren: "Tig du Halla-Kajsa i Ingegärdsåsen". Ty grann- sämjan var inte stor bland trollen. Ryttaren kom i sista stund fram till kyrkan, där porten var stängd. Då hoppa- de hästen över muren. Men trollen voro då så nära, att de höggo av hästen på mit- ten. Drängen och bruden kom mo innanför, och voro lyckligt räddade, ty på kyrkogården hade inte trollen någon makt. / Silverbägaren förvarades sedan i Veddige gamla kyrka. Sänder härmed några av mina anteckningar berättat av de gamle i våra bygder. Elin Emanuelsson Drared Veddige
Vättar
De sa att "vättern" puppade barnas fingrar. De har hängt vätter- ljus på barnen, så skulle inte vättern komma. - Det var nog någon sorts troll.
Trollen
Nära Knäreds kyrkoby ligger en hög kulle som kallas Rigenshöjd och i vilken det bott troll. En bonde därintill brukade alltid få hjälp av trollen med att skära sin säd. En dag då drängen gick förbi Rigenshöjd fick han höra en röst därinne som sade; bind du gör band skär jag för hand. Drängen härmade då rösten och sade efter vad den sagt, men efter den dagen fick icke bonden någon mera hjälp av trollen, till att skära sin säd.
Bergväsen
Det var en gång en kvinna i Morup i byn Kume- red som en gång var ute och gick en kväll. Då hon kom i närheten av en bergkulle, där det bodde troll, blev hon lockad in till dem och bergadörren stängdes. Nu var det så, att hon nyss fått ett barn, och dels besvärades hon av mjöl- ken och av längtan efter barnet, och hon tiggde och bad att få gå hem. Trollen lovade slutligen detta mot villkor, att hon kom tillbaka. Detta upprepades tre gånger. Slutligen blev hon borta för alltid.
Bergtagen
Skulle en kvinna, som fött barn men inte var kyrktagen, gå ut, skulle hon ha ett av sin mans klädesplagg på sej, rock eller väst. En gumma på Hurrås gick efter bränsle en kväll, och hon hade sin gubbes väst på sej. Då kom ett troll och sa: "Hade du inte haft den västen, skulle jag tatt dej med mej in i berget." Kreatur kunde bli bergtagna. Då skulle man gå till berget och skjuta, så kom de ut. Eller ock ringde de i kyrkklockorna, så hade inte trollen makt att behålla dem.
Jättar och troll
En man red förbi ett berg, där det bodde troll. Han hörde, att de talade om att de skulle till ett ställe och byta ett barn. De skulle göra ett träbeläte och lägga där i stället. Det ena trollet beskrev barnet, som skulle bytas: Stor och lång och långa ben och långa armar, och smal och lång i ansiktet, och det har Bodil i Bårarp. Det var i Bårarp, mannen bodde, och han skyndade sig hem och lade sig bredvid hustrun och lade handen över henne, och då hade trollen inte makt att ta barnet.