Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Festeldar
Sådana eldar ha förekommit här på orten vid midsommar, påsk och trefaldighet. Eldarna var allmänast vid påsk och trefaldighet. Man el- dade på bergen och vid sjön. Ris och tjärtunnor brändes. Nästan varje by hade sin eld. Ungdom samlade ihop riset flera dagar i förväg.
Påsk.
Dagarna i dömmervecka kalltes svarte måndag, vite tisdag, dömmer onsdag, skärtorsdag, lång fredag och äggalördag. På påskafton tände de upp påskeld, det var för jordbruket, det var ett gammalt märke efter kolelden som Petrus värmde sig vid.
Påsk
De skulle inte spinna i dymmelveckan och inte visa karlarna något rött, röda förkläden, röda huvudkläden e.d
Påsk.
Påskägg åtos helst på kvällen, en 3 - 4 stycken. Fanns det tillgång, ville man gärna ha färsk sill till påskäggen. Men då gick det åt många fler ägg. Långfredagssris har hört till gammal sed här. Påskakäringar trodde man på. De redo till Blå- kulla på ugnsrakor och såna redskap.
Påsk.
Förr brukade barn gå omkring påskafton och "sjunga för ägg", precis som ungdomen gör Valborgsmässoafton. Barnen hade en särskild påskvisa, som de sjöngo framför husen. Men den har jag glömt nu.
Påsk.
Dagarna i "dömmelvega" hade särskilda namn: Svarta manda. Wida tista. Dömmel onsta. Skärtorsta. Langa fraida. Ägga lorda. Under denna vecka hade varje familjemedlem - små och stora - sin särskilda "äggada", då det ar hans (hennes) rättighet och skyldighet att taga reda på och samla in de för dagen lagda äggen. Var och en höll noga reda på antalet, ty det var en stor ära att hava samlat flest. Det hade dock ingen praktisk påföljd. Insam- laren fick nämligen inte behålla, vad han funnit, utan detta lades till husets gemensaamma förrråd. / Påskäggen skulle ätas på aftonen; icke på morgonen av påskdagen. Den som inte hade många nog höns själva, fingo köpa ägg, ty den gången hade var och en rätt att äta så många han orkade. Påskeldar voror lika vanliga förr som nu. Den tändes var som helst på någon bergknalt nära en gård. Ty i regeln hade var gård sin. Tjärtunna var inte ovanlig, så vida man kunde få tag i någon. Dans kring påskelden kan jag inte erinra mig. Påskakäringar har jag knappt hört talas om. De voro nog, utdöda före min tid. Men jag har ju reda på, att för längesen trodde man nog på dem. De reste till Blåkölla, trodde man. Ingen enda historia om dem har jag hört. Solen dansar påskamorgon.
Påsk.
Den vind, som rådde påskdagen, stod sig i regeln hela tiden ända till pingstdagen. Den kunde vara starkare eller svagare, men den blåste i alla fall från samma håll. Likaså med kölden. Var det kallt påskdagen, så fick man bereda sig på, att de följande sju veckorna kommo att vara kalla. Påseldar höra till gammal sed. Någon särskilt märkligt med dem, tror jag inte vi hade här. Ung- domen skulle alltid dansa vid påskelden, det var klart. Man sköt väldiga påskasmällar. Det var för att skrämma bort påskakäringar, som på påsk- kvällen kommo hem från Blåkullaresan. Man var mycket noga med att skjuta spjället, / så fort solen gick ner. Annars kunde lätt någon påskakäring ha kommit ned och in den vägen.
Påsk.
När ja´va´ tie eller elva år, klädde ja´ ut mej ej påskafta å skulle ut å sjonga å bea om ägg. Ja´ hade alla sorters gull- å selverpapper på klära å flor för ansektet. Ja´ va´ klädd som en knekt. På höstet hade ja´ ett stort kors utå papper, å dä va´ grön stam å gullförgylt tvärs över. På huvet hade ja´ en halmhatt, klädd mä grant papper runt om, så dä sto´ inte te å se att dä va´ en halmhatt. Å så hade ja´ en korg, å den va´ virater mä gull- papper - bågen å allerstäss. Å så hära sjongde ja´ : "Ja´ ä utkommen till att vandra, ja´ som andra. Denna korgen ä bunden mä bambiliska band, den bär ja´ för mej å min kära I ser väl mitt begär " - Så teg ja; tess ja hade fått ett ägg eller två. Se´n fortsatte ja´ å sjongde: / "Tack å tack, dä ska´ I ha, för I har mej fägnat! En vacker fästemö ska´ I ha, ja, uppå armen i sänga. Höken ska´ vi skjuta å räven slå ihjäl, å era höner ska värpa, å hanen få en fjär." Dä va´ en pojk, som hade gått året förut. Han lärde mej. Nä, visa´ va´ inte tröckt. Dä va´ många som geck så påskafton. Ja´ feck två tjog å mera. Dä va´ för mej å mina.
Påsk
Det talte om att före min tid gick påsketiggare. Det var två och två i sällskap, och de bar en gryta emellan sej. De fick ett eller två ägg på vart ställe, för på den tiden värdera folk inte äggen som nu. Så hade de en sång, de sjöng: "Å räven ska vi skjuta å höken ska vi slå ihjäl, å tuppen ska få granna fjär." Det var nog mer, men jag minns det inte. Det var en som berätta´ det för mej, när jag var pojk, och sjöng visan. Men i Älvsåker höll de på och gick påsketiggare länge sedan de slutat med det i Lindome.
Påsk
Påskeldar ha alltid varit vanliga. Väldiga risbål, ibland med en tjärntunna på en stång högst uppe. Närmaste stora påskeld hade vi här i Öinge by. Där eldades all- tid på Blåkullaberget. Varför det hette så, vet jag inte. Vid en påskeld skall det alltid skjutas påskasmällar, ju fler desto bättre. Påskkäringar var det mycket tal om förr. De reste genom luften till Blåkulla. Det är allt, vad jag minns om dem. Under hela fastan var kyrkdräkten helsvart både för karlar och fruntimmer. Jag tror rent av, att det hade varit synd att komma till kyrkan under de veckorna i kläder av någon annan färg. / All spinning var strängeligen förbjuden under hela dömmeluga (dymmelveckan). För resten var detta arbete lika farligt varenda lördag efter kl. 6 på efter- middagen året runt. Dagarna i dymmelveckan hette: Bollamanda. Då vankades ett slags ovanligt stora bullar. Pannekagetista. Stående rätt var pannkaka. Dömmelonsta Skärtorsta ***. Langafredda Påskafta På långfredagsmorgon skulle barnen risas. Det var langafreddesris. Det hade den verkan, att barnen blevo snälla under hela året. Långfredagen var också bemärkelsedag för väder- leken. Ett gammal rim säger: När langfreddan ä våter, Går gammel man å gråter. / Såvida årstiden tillät det, skulle man alltid ta in blommande sälgkvistar och sätta dem i vatten till påsk. Hängena kallade kissar (***). Påskäggen ätas på påskaftonens kväll; aldrig såsom någon stående rätt på morgonen därpå. De brukar alltid färga sina påskägg. De kokade dem tillsammans med lökskal. Man kunde dessutom få vackra figurer på ägg- skalen, om man före kokningen smetade fast blad av hundkäx. På de fläckarna tog inte färgen, och när man sedan tvättade av bladet, så hade man bladets teck- ning på äggskalet. Det är en gammal tro, att ett sådant påskägg kunde gömmas, tills det blev en guldklimp. Solen dansar på påskmorgonen.
Påsk.
Påskdagen kunde vem som helst taga reda på hur många häxor det fanns i kyrkan om man ville iakttaga följande regler: Man skulle gå till kyrkan bärande en kycklings första ägg i fickan, med absolut fastande mage och utan att hava sagt ett ord den dagen, inte ens om någon hälsade fick man svara. Då när man kommit in i kyrkan kunde man se, alla häxor hade en mjölk- bytta på huvudet.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: svarte måndag, vita tisdag, as- ke onsdag, - , - , ägglördag. Kan ej förklara namnen. I den veckan skulle "ingen roste mina och ingen rock spinna"; det skulle bli förhäxat då. De har gått utklädda till påskakäringar och tiggt ägg. De hade vita skjortor på sej med band om livet. Vet inte, vad de sjöngo. De kunde vara stygga emot dem - ge dem ägg som var urblåsta och fyllda med sand och kritade för än- darna. Hugga ved var inte förbjudet den veckan. Har ej hört talet om dymlingen i veden. Ej heller att förtära mjölk på långfreda- gen. Skärtorsdagen reste påskakäringarna till Blåkulla. Har aldrig hört att risning förekommit om påsk. / Har ej hört att man inte skulle ge eller låna bort något i dymmelveckan. Påskeld hade vi i Limmanäs; när elden var slocknad, dansade vi på vägen om natten. Det förekom ingen an- nan eld än påskeld.
Påsk.
Många fattiga gick omkring och tiggde ägg i min barn- dom. Det var omöjligt at se, som det var pojkar eller flickor. De kom för det mesta två och två, hade vita skjortor med ett grant band om livet och ett svart flor för ansiktet och ned över axlarna. De sjöng en visa strax de hade kommit innanför dörren och bugat sig: Vi vore utkomna i dag till att vandra vi som så unga är. Ett påskägg eller två går vi genast härifrå ! Får vi två eller tre går vi till nästa stuga här inte´, och får vi fyra eller fem, kommer vi till nästa år igen. / När de hade fått äggen, sa´ de: Och tack och tack det skall I ha för en sådan gåva. Er doter skall bli gift i år, hon skall få den hon vill ha, den rike och den sköne, och tuppen ska få granna fjär, och hönan den skall trivas väl, och räven skall vi skjuta och höken skall vi slå ihjäl. - Vi försökte, men vi fick aldrig känsla på den (kände ej igen den). I dymmelveckan skulle man inte ge bort något eller låna bort något, och hade man lånat något på ett ställe, så skulle man bära tillbaka det innan dymmel- veckan gick in. Känner ej till förbud mot mjölk och mjölkmat lång- fredagen, eller mot satt skära med kniv e.d. skärtorsda- gen. / Dymmelveckans dagar: Svarta måndag, vita tisdag, dymle ons- dag, - " - , ägga-lördag.