Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Fredrik Svensson
Mantorps trollkäring, mera prat om trolldom, gamla ord och uttryck, ordstäv. Fattigdom, jakt, trolldom, klockor, div. historier, ordstäv o. talesätt, gamla ord o. ordformer m.m. Olika fångstmetoder, sax, grop osv.
Visor
Mamma kunde många gamla visor, men jag har glömt dem. Följande bruka hon sjunga: "Se fåglarna de små i skogen de sitta var o en sin maka de ha på lummiga trän, på kvistarna de sitta, de giva då varann så munteliga svar. För är jag ej din vän o du min älskarinna, för dig har jag vågat mitt liv o mitt blod, för om jag emot dig hela världen kunde vinna, tro aldrig att jag ändrar varken sinne eller mod. / Tro inte du min vän att jag dig övergiver, fastän jag reser långt bort ifrån dig, för när jag kommer hem så skall vi oss hoppara, ja, liksom vi voro ett par turturduvor små." _____ "Det stod två vänner vid en lind, mång tårar fällde hon på kind, hon bjöd sin vän ett ömt farväl o önskade honom lycka. Min lilla vän, vad gråter du som nu i morgon skall stå brud " " " " " allt med en annan gosse. Jag må väl gråta o ej le, när hjärtat mitt så omvänt ble, / att jag dig kunnat överge som förr av kärlek lekte."
Folklekar
"Det gick två herrar i snögen" känner jag till från julgransskak- ningarna förr, men jag minns ej vidare av den. (Fru Jonsson). "Fåglarna i skogen de sjunga var dag, att du o ja min vän skulle varandra få, Nånånå, håhåhå, så kan det gå!" De lekande voro i ring o någon var inne, denne gick strax o tog någon i ringen. Vid "Nånånå" lyfte de pekfingret mot varann samt lyfte omväxlande på benen. (Lektes på Frkn Jonsson skoltid men okänd / av Fru Jonsson.) ____ "Flickan går i ringen med röda gullband, sen knyter hon det om sin kärastes arm. Ack kära lilla flicka knyt inte så hårt, jag tänker ej att rymma bort. Så hastigt den flickan ur valsen försvann, vi skall skjuta efter henne med femton gevär, men vill ni mäj något, så har ni mäj här. Dansa då min flicka så länge du är ung, när du blir gammal, så blir du så tung. " " " " " De lekande voro i ring, o någon / var inne, som så knöt ett rött band eller en näsduk om armen på någon i ringen. Men så gick denna ut ur ringen, men vid "Vill ni mäj något" så öppnades ringen o den som var inne fick ta henne (honom) igen. Vid "Dansa då min flicka" dansa de båda om inne i ringen. (Lektes på Fru Jonssons tid). _____ "Höga berg o djupa dalar, här ä vännen som mig behagar. Hej hopp, min lilla hjärteknopp! Hej hopp min sköna, vi ska dansa i det gröna!" De lekande voro i ring, o någon eller några inne, som så tog någon i ringen, varefter paren dansade om där inne. (Känd både av Fru o Frkn / Jonsson). _____ "Tjyv o tjyv" lektes mycket i Fru Jonssons barndom o ungdom. Efter första versen fortsatte man: "Store Jon o lille Pelle, give att ja kunde få, lite brännvin i ett skrälle sette o skramle i e vrå. Tror ja, trallala " " " tror ja, trallalala! Udden han ä later Sjong faderi faderallan la, han tjäner inte maten Sjong faderallan la. Han ä lat, han ä lat, han tjäner ingen mat! / Nu ä udden dummer Sjong faderi, faderallan la, söker bara gummer Sjong faderallan la. Inte ska vi skorna spare utan låta marschen gå, flickorna ska inne vare, gossarna ska ute gå. Tror ja, trallala " " " tror ja, trallalala!" _____ "Du tycker att du ä vacker, men dä tycker ä ja, se ängen va grön o flickan va skön, kom valsa mä mäj, ja tycker om däj!" (Ord o melodi kända både av Fru o / Frkn Jonsson men obekant hur den lektes). _____ "Räven o gässen." Först stod "gåsen" med armarna utbredda o sen de som var gåsungar i en lång rad efter henne. Så var det en räv som skulle ta, o den räven snudda vid bland gåsungarna skulle han ha. (Känd både av Fru o Frkn. Jonsson). Till den hör följande ord, som Fru Jonssons farmor sjöng för barnen: "Räven ligger o lurer, gåsa går o nopper gräs, han stal getter, han stal får, han stal boen i sänga låg, om sommaren." _____ Att "Springa änkleken" o "Kappas / te lucka" lektes mycket i Fru Jonssons barndom. ______ "Friska vattnet i klara källorna frysa friska vattnet o.s.v. Sen så kommer prästen med sin långa svarta kappa sen så kommer o.s.v. Han skall oss tillsammans viga " " " " du ska heta far o ja ska heta mor, o du ska hetta lille prästepige!" De lekande voro i ring o någon var inne, så tog denne någon i ringen, o de dansa om. (Lektes på Frkn Jonssons skoltid, ej på Fru Jonssons). / "Dansa i en ring " " " dansa alla, dansa alla dansa alla i en ring! Dansa två o två " " " dansa alla, dansa alla " " i en ring! dansa tre o tre " " " dansa alla, dansa alla " " i en ring!" De lekande voro i ring o dansade runtom. Först var en inne ensam o snurrade om, vid "Dansa alla" tog han åter ihop med ringen. Vid "Dansa två o två" dansade två om inne i ringen o vid "Dansa tre o tre" tre stycken. / Därefter börja man om på nytt. Den leken lärde en gammal gumma oss barn på en julgransskakning. (Frkn Jonsson). _______ "Dansa vill du o dansa vill ja, träskor har du o lärskor har ja, vara vem dä vara vill, mäj skall du höra till, vara vem dä vara vill mäj skall du ha!" De lekande voro i ring o någon var inne, som så tog någon i ringen. De dansa om, stod så still o satte fram fötterna mot varann vid "Träskor har du," o sen dansa de om på nytt (Frkn. Jonsson) ______ När man räkna vid lekar förr lästes följande ramsa: / "Eseke, deseke luntan, tuntan, vimmeli maka kuckeli kaka attan, pattan pys. Sol och måne käpp o stång, ister, bister sjömansknekt, gå din väg mä dä du feck!" (Fru Jonsson).
Födelse och dop
Vid dopet var barnen klädda i sina lindkläder o så med något vitt omkring. Och ett blad ur psalmboken skulle stickas i lind- kläderna för att barnen skulle bli duktiga att läsa. En nål skulle också fästas på dem. Gudmodern skulle akta sig så hon inte stod mitt över en springa vid dopet, då kunde ej barnet "hålla tätt" sedan. Skrek barnen bra vid dopet, så skulle de bli riktiga sångare. När de kom hem med barnen efter dopet, så skulle / de lägga dem att sova i dopdräkten, o de skulle sova så länge som möjligt, för då skulle de bli snälla.
Födelse o dop
En svåger till mig talade om att när hans hustru fick första barnet så levde hans svärfar. Och när barnet skulle till dopet, så sa' svärfadern till, att de måste släppa ett eldkol mellan kroppen o kläderna på barnet innan de tog ut det. För elden skulle kunna skydda för ont. Detta var här i Nysund. Och om de kom in på ett ställe där det fanns ett nyfött barn, så skulle barnet ha en slant. När vår minsta flicka var född, kom en gammal gubbe hit från Mickelsrud här i socknen. Han la' då en tvåkrona på barnets kudde. / Om de stack slanten i handen på barnet, o barnet släppte den, så blev han (hon) slösaktig sedan. Men höll de fast den, så blev de styva att hålla fast pengar. Mor hade för sig att ett litet barn alltid skulle ta i en hund först o inte i en katt, då fick det gott läk- kött. De fick vara så försiktiga, att det inte tog i en katt först, då blev det dåligt läkkött. När jag fått barn kom de med gröt o fruktsoppa, särskilt far- mor o mormor. Min svärmor hade alltid risgrynsgröt, en stor gryta o så hade hon lagt skivor av hårdkokta ägg över. Barnens bad- o tvättvatten fick ej slås ut åt norr utan åt söder. Och aldrig fick några tvättade / småkläder tas in sen solen gått ner, var de ej intagna förut, så fick de hänga kvar till nästa dag. Vaggvisor. Vysch, lulleri lull kok kättelen full, dä kommer tre hungriga mågar. Den ene va blinn, o den andre va halt o den tredje va trasi, han tordes inte gå in, han stod uti farsta o gränga. _____ Vyschan, lullan, liten Per geck åt skogen, plocka bär åt sin stackars mamma. När ja plocka struten full feck ja mäj en godan / skull, då sa' ho ja va vacker.
Födelse och dop
När de slog ut badvatten efter barnen, bruka de släppa i något eldkol, så att intet ont kom på barnet. Ett par gifta personer bruka- de vara faddrar åt barnen. Det hörde jag, att det inte var bra att en kvinna som fött barn gick ut innan hon var kyrktagen. Söndagsbarn skulle kunna se spöken o se i syne.
Djävulen
Jag har hört att de kunde gå bak- länges för att komma från djävulen om han var ute för att ta dem. De kunde kalla djävulen för "perkel", "skam" o "den onde." De sa att han kunde visa sig i skepnad av en hund med varme i gapet. Med Lucifers släkte har man också menat den onde här.
Vattenväsen
Näcken lärde folk spela, jag tror det var midsommarnatten som de skulle sitta vid en bäck o lära sig spela. En styv spelman hade lärt sig spela av näcken. Om "strömgubben" har jag bara hört namnet.
Skogsväsen
Det var ett ställe som de kalla Böxberga här i Nysund där jag var med och rev kol som pojke. Jag och kolarens pojke gick hem för att äta, men då sa kolarn: "Ni får ta mä lite mat åt mäj." När vi kom igen, skoja vi mä gubben o sa: "Ha ni inte hat ***nôa fästmö här?" "Inte fästmö," sa han, "men nog va dä e här som va så grann." "Dä va nog fästmö," sa ja, "dä går e här som de kaller Tall-Maja." Sen skulle sonen å jag vaka på kolen, men jag / somna när jag höll vakt. Men då fick jag en örfil så käken blev sned. När sonen kom o skulle byte av mäj, sa han: "Va ä dä mä däj?" Men jag sa ingenting förrän på morron, då tala jag om det, "det var för jag sa så där om Tall-Maja," sa jag. "Ja far hade henne allt inne hos säj," sa han. Min far, Lars Johan från Lämåsen i Nysund, höll på med en kolmila. En söndag skulle han gå till kyrkan, då bad han en annan vara där o sa till honom: "Så fort du hör att dä knacker på dörra, så ska du gå o se efter om det är fel med milan. "Ja," sa han, men han sov o hörde ingenting förrän / det tog dörren o kasta den utåt fallet. Då blev han så rädd, men så knacka det igen, men han tordes inte gå till milan, utan han sprang hem. Men att det var hål på milan, såg han.
Skogsväsen
På Krämmermarken i Nysund strax ovanför Fågelåsen kunde de ibland få se e som de kalla "Krämmar-Siri." "Den o den ha vare ute för Krämmere-Siri," har man hört. Krämmermarken är en krono- park strax ovanför Fågelåsen. Skogsrån visa sig i all- mänhet som ett fruntimmer, men hon hade svans.
Drakar, ormar och fiskar
Förr sa' de, att om man skulle slå ihjäl en orm men inte lyckades, så hämnades ormen sedan på människan.
Gastar
Jag vet bara att de kunde skrämma barn för gasten. "Ä du inte snäll, så kommer gasten," sa de. Gasten skulle vara en stor fågel.
Lyktgubbar
Lyktgubbar kunde gå o lysa o leda folk vilse borta i skogen.