Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trebandskvasten
Det var en som måste springa undan skogsrå. Till slut kom han in på ett ställe i Brattbäcken. Då rev skogsråa på dörren där, så att hon höll på att ha sönder den, men den gick inte upp. Sen ropa hon: "Treband kvast, kom och öppna!" Men det fanns ingen kvast där med tre band om, bara med två, så han gick fri.
Död och begravning
När morfar o mormor begrovos här var det ena gången 24 hästar i likföljet o andra gången 22. De karda grå ullkarder o hängde opp här o där på väggarna i rummet där den döde stod på bår. Sen risa de golvet där, o likaså risa de utanför begravningsgården o utåt vägen. Till begravningen bjödos grannar i tre à fyra gårdar (byar) omkring, alla äldre. Här var det Sinnerud, Gökhult o Kvarntorp som hörde ihop. Sen skulle alla släktingar bjudas. / Begravningar var mest på söndag, de samlades på morron i begravningsgården, sen var jordfästningen före gudstjänsten. När de kom tillbaka, var det först kaffe, sen skulle de spisa, äta, dricka o supa. De satt vid samma bord, särskilt när det var stora rum. I mitt föräldrahem var en stor sal med ett långt bord o sen bord efter sidorna (i hästskoform). I rummet, där den döde stod, satte de också opp lakan för fönsterna, o på morron vek de undan dem. Äldre skulle köra lik- vagnen o äldre skulle bära kistan om en äldre person var död, var det en ung, skulle unga personer / bära. De hade båren, där liken stod, på axlarna o bar, sex karar, vanligen släktingar eller närmaste grannar. Grannarna bruka sätta ut granar eller risa nån bit vid sina gårdsgrindar, de hacka riset o strödde ut det på den tiden. Det var särskilda personer till att tvätta o svepa de döda. De gamla bruka tala om, att de gjorde svepningen själva, men det minns inte jag. En i Vårbo här i Nysund gjorde kistor när jag var barn, han gjorde en åt sig själv också som stod i många år, när han var söpen, la' han sig i den. Det var svarta kistor / åt äldre folk o ljusa åt barn. Lite hyvelkaser lät de allt ligga kvar på botten, men någon betydelse med detta vet jag inte.
Död och begravning
Halm och sängkläder efter en död skulle vanligen brännas. När de körde ett lik till graven, skulle de ha en svart häst, och en gift man skulle köra likvagnen. Men jag vet ej varför. Jag körde min farfar till graven, men då skällde de på mig o sa': "Varför körde du liket som var ogift?" Och ingen annan än den som körde ville åka på likvagnen, men de tala ej om anledningen. För att inte en död skulle gå igen, sådde de linfrö i vägen efter när de fört bort liket. Det / var en som kom bakefter och sådde.
Död och begravning
När någon var död förr, la de en lång strimma med ris efter var sida av vägen, utåt vägen ett stycke, där liket skulle föras fram. Och vid gårdarna, där de for förbi, åtminstone de närmaste, lades risrundlar av granris vid grinden eller porten, två på var sida vägen. Denna sed bibehålles fortfarande.
Husbygge och flyttning
Ett hus skulle byggas "solrätt", sär- skilt en manbyggnad, de ville ha den i norr och söder om möjligt. När de var ute på fälten, så såg de när det var middag, solsidan kom på huset.
Hemmet
Först man kom opp på morron så åt man "frukost", sen var det "daggelmål" kl. nio, "medda" klockan tolv, aftaval vid femtiden på eftermiddagen och kvällsmål på kvällen. Det var så gott som det samma sommar och vinter. Vallpojkarna skulle ha stor massäck med sig ut när de valla. De åt frukost hemma, sen åt de ute "lellemedda, storemedda, ***snokôpp, ***tettôpp o ***aftaval". Jag vet ej närmare om detta, jag hörde bara talas om de namnen. Förr i världen, när de slog / eld, hade de en särskild bön över varmen om kvällarna. De kara ihop glöden i ett hörn o hade aska över o läste: "Aske, badaske, badus min varme han slockner inte förrn dagen ä ljus. Gu bevare min varme!"
Husdjurens sjukdomar
Vesslebett kalla de här att koa blett "lekattebläsen." Men hur de bota detta vet jag inte. Ett föremål som va "***stôle o ***ijänstôle" (stulet och igenstulet) kunde de trolla med, det var ett botemedel för djur, en för vilken sjukdom vet jag inte.
Slakt
Ko o tjur o svin o kalvar slaktades på hösten, så de hade sovel sen hela året, o får också. Slakten var i slutet på oktober eller i november. Då slakta de vanligen allt på en gång. De skulle slakta på otta före dager, o då skulle någon yngre stå med ett par spingade stickor o lysa. Och så fick man ovett för att man inte lyste ordentligt. Kararna snarade djuren o höll i dem dem, men fruntimmerna skulle sticke dem, vanligen gamla gummor. Om det inte gick bra med slakten, / så berodde det på att någon kom dit o hade "onne öge."
Slakt
Kvinnor slakta både kor o oxar o svin förr. Stora kor leddes in bort i köken, o kararna snara omkull dem o fruntimmerna stack dem. Om de ledde bort en spädkalv ur en kitte, så kasta de in nåt i kitten i stället, vad som helst, det var för att det snart skulle komma en dit i stället. De var inte roade av att någon främmande ställde sig att titta på när de slakta för de kunde ha "onne öge." Innan de stack ett djur somliga, / så satte de kniveggen för munnen, o så blåste de tre gånger på den.
Slakt
Det var alltid fruntimmer som stack alla djur förr. Och jag såg en, just som hon skulle sticka, så höll hon i kniven o sa', liksom om hon talade till kniven: "Du ska dö för mat o inte för hat!" Det var så skamligt om en kar skulle sticka ett djur då förr.
Slakt
När de slaktat ett djur, skulle de ha en sup innan de tog håret av detsamma. En gång på ett ställe här tog två vargar grisen medan de var inne o fick supen. Slakt skulle alltid ske på ny, ej på nedan.
Slakt
Jag såg en gång när en käring här i närheten slakta en gris. Kararna höll i benen, o en höll i trynträet, o så sa hon: "Nu i Herrens namn börjer vi!"
Jakt
Jag gjorde några bösstockar, o på den första jag skulle laga, såg jag att under skyddsplåten baktill var borrat ett hål. Där var nerlagt några hårstrån, harull o älghår, några fjädrar o en bit tobak. En, som de kalla "Göstas-Jon" i Finnerödja kunde trolla med skjutning. Han ladda bössan åt en annan en gång o sa' till denne: "Dä här skotte får du bara skjuta på älg!" Jag var med när han skulle skjuta av detta o fler till, jag var bara en pojke då. Men de fick inte se någon älg o inte tjäder heller. När de kom nästan / hem igen var han arg o sköt på en gulsparv, skottet small av, men fågeln han flög.