Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Hösthalvåret
Det är en märkesdag de har, när Anders braskar så slaskar jul, och om Anders slaskar så braskar jul. "Om stubben har hatt Andersmässnatt, skall vintern ligga till Vafrenatt".
Jul
Vi luta med aska vår lutfisk. Men den låg inte i vatten hela tiden som man gör här söderut, utan den vattna- des sina dagar och sen fick den ligga ute i snön och frysa först på den ena sidan och sedan på den andra. Sen las den in på en hylla i kebre. När den skulle kokas, las den först i kallt vatten. Och den var lika god jämt. - I bättre hus hade de sina skinkor och korv. Man hade julgran förstås med grannlåt i av papper, som man gjort själv och ljus, som man stöpt själv. Man var noga med städningen till jul. Man hade hackat granris på golvet och klippris. Det var sånt som kallas ”slängor” här. Det klipptes fint och ströddes kring kakel- ugnar. Kakelugn och spis var fint vitlimmade. Det var före min tid man hade halm på golvet. På ett bröllop vet jag, att de en gång hade halm på golvet, / som de sedan bäddade syskonbädd i: utanför hade de gran- rismattor. Men sånt hade man jämt. Man la nytt till varje söndag. Man hade inga halmkronor men träkronor klädda med ris och grönt med stöpta ljus i. Man hade inga lampor på den tiden. - Man hade ingen julmarknad på lan- det. Det var inte heller någon julskyltning i kyrkstans affärer. Man gjorde inga stora arbeten mellan jul och 20:dagen. Ingen vävstol fick vara framme. – Var och en fick sin julhög. Det var kusar och pepparkaksgummor. – När de for till jullotta, hade de ljus i fönstren. Man drack julglögg, innan man for. Man hade bränn- vin i ett stort lerfat och russin och nejlikor i. Det tändes på och det brann grant. Barnen tyckte, att det var roligt. Det gjorde man andra gången också. – Man bota till jul i stora bykkaret eller i bad- stun. Det gjorde man dan före julafton, antar jag. – Julklapparna kastades in. Ingen tomte. – Efter 20:dagen togs allt arbete fram och sedan kom det igång igen.
Husligt arbete
Karlarbetet på vintern var att skära stickor. Det gjorde de ända till fettisdagen. Sedan höll de på med ve- den ute på backen. Och sedan skulle karlarna också tjära skidor och skor. Skidorna vallades inte på den tiden. Man begagnade skor av mjukt kalvskinn, och hade hö inne i dem. Man hade en låda full med träshö vid spisen alltid. Så tog man ur höet på kvällen och la det på spisplattan till nästa morgon, för man hade inte råd att skifta hö för varje dag. Såna sportskor, som finns nu för tiden, använde man inte förr. En del av karlar- na var ute på vinterkörning förstås. Mor satt vid spisen och höll på med sin stickstrumpa. Allt arbete tillgick utan lampa. Man fick ljus ifrån den stora brasan från den öppna spisen. På spisen hade man en stor gryta, där man kokade vällingen. / Ett höstarbete var också att väva vadmal, som skulle vara färdigt, till dess skräddaren kom och skulle sy allt, som skulle bli klart till jul. Ett annat höstarbete var tunnbrödsbaket. Det hade man en gång på våren också. (Se bröd!) Julbrodet bakades, så att det var färdigt till Annadagen. Det var jullimporna. Sedan skulle de ligga på den ena sidan i en vecka och på den andra i en vecka, så var de färdiga att ätas på jul. (Se jul!) Hur julslakten tillgick, vet jag inte så noga.
Julen
Julgran förekom förr endast på de större bondgårdarna. Först efter 1900 har julgranen kommit allmänt i bruk även på mindre ställen. År 1903 byggdes järnvägen till Morjärv (numera Boden – Haparanda), och från den tiden har man blivit mera modern.
Bröd
Tunnbröd bakade man två gånger om året, på hösten och på våren. Degen saltades inte och jästes inte. Man hade korn i eller kokta potatisar. Tre stycken var med om baket: en kavla, en nagga, en grädda. De använde mycket stora fjölar, som ett stort fyrkantigt bord (menar bordskiva) med avkarvade hörn. Man grädda i stora ugnar, som eldades med pannevedsved, det var barr och tallved. Först sopades hällen rent. Först nagga man med en grov nagg och sedan men en finare, så den riktigt kunde blåsas över fjölen. Tunnbrödet viks ihop. Det förvarades i hebret eller härbärget, kan man också säga, i kistor. Torrt bröd. Det jästes på kvällen. Skulle man hinna med en säck, fick man allt börja baka tidigt på mor- / gonen vid 5-tiden ungefär. Då fick man arbeta upp degen och sätta en ny deg, som var färdig, när man bakat färdigt den första degen. Var det rysk rågmjöl kallades det en rågmjölsmatta. Det var ungefär samma mått som en säck. – Det bakades på höst och vår, innan vår- arbetet började. Det torkades i taket på stänger. När det var torrt, las det i lådan och tunnor. Jullimporna bakades färdigt till Annadagen, för att de skulle hinna ligga på ena sidan i en vecka och på den andra i en vecka före jul. Degen vannstöptes d.v.s. man slog varmt vatten över den, då den stod i stora såar, så att det hoppade fram småpärlor. Degen fick inte bli kall. Man arbetade den först utan jäst i. Så fick den stå i sån till dan därpå. Så arbetades den en timma på morgonen. På kvällen jästades den. Sen var den färdig att bakas ut på morgonen. Den gräddades i stor ugn. Väl rensad. Luckan las igen, till dess det det blev hett. Så öppnades luckan och man kände efter, om det var lagom varmt. Var det för hett, la / man salt på botten. Man hade grovt rågmjöl och kryd- dor. Jag minns inte, vilka kryddor man tog. Den sötma sig själv nästan genom vannstöpningen. Viktigt var det, att inte degen fick svalna, utan den fick vara väl inbäddad.