Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Jul.
Om de gick avigt runt huset tre gånger jula natt och de inte såg alla vid bordet, så dog den, som fattades, under året. Och jula natt var allt vatten i åns och källor förvandlad till vin. Och jula da fick de inte sopa, för då sopade de ut jula. De so- pade ut välsignelsen för hela året.
Tro och sed. Husligt arbete o tydor.
På den tiden, då jäst ej fanns att köpa utan man tillverkade den själv, förekom ofta, att man lånade jäst i en granngård. Man lade tre glödande kol i stopet ovanpå den lånade jästen. Om man kunde komma hem, innan glöden slocknat, blev man gift innan jul.
Nyår
Om en karl var den första som besökte huset på nyår så blev det ett lyckosamt år men kom ett fruntimmer så blev det ett olycksår. När alla helgdagarna var undanstökade på julen så vän- tade man att någon karl skulle komma som inte besökt stugan under julen. Den kallades för "kålle". Nu kommer min "kålle" sade den som satt å spann. Om mannen var liten till växten, så blev det litet med ull, lin o. dyl. men var han stor så blev det mycket. Om en "kålle" kom medan någon var i ladugården, så var det "kokål". Var då karlen stor, så blev det stora kalvar det året. Kom en främmande medan någon högg ved, så var det "vékål" som kom o.s.v. Maja i Kampängen tog fram mat å brännvin å fägnade med, om det var en stor "kålle som kom. Liten "kålle" fick ingen fägnad.
Julafton
Man stökade inte på bestämda dagar före jul, men det skulle grynas o slaktas o bakas, o allting skulle vara färdigt till julaftons middag. Julhalm minns jag inte, men de risa golvet med granris o det låg på till tredjedagen. De hade bjälkar i taket förr, o där hängde spett med bröd, hela taken fulla. Till jul baka- des också vörtlimpor. De bryggde julöl, o då tog de undan vört o baka vörtlimpor o la' ner dessa i korgsängar sedan. / Sen lades det opp brödhö- gar åt var o en till jul, en fin- siktad kaka, limpa o "julbock". Julbockarna klippte de opp o rulla i hörnen. (illustration) På bättre ställen var det smörbakelser också. Ost skulle det också vara till jul. När min mor gjorde ost, så la' hon ner den i humle, o så gjorde de i Vall i Visnum också, där jag tjänte. I min barndom skulle en limpa, en kaka, osten o ljus stå kvar på bordet över hela jul- helgen. Åtminstone över första helgen, de tog kanske bort det / sedan, ty det torkade. De kasta över en servett eller handduk om nätterna. På julaftons förmiddag ko- kades "***sôgel" (sovel), gröt, fisk och kål. Djuren fick foder på jul- kvällen, hö o något bröd, o så tala de om för dem att det var jul. Om de hade julklappar, så kunde någon klä ut sig till "julbock" o dela ut dessa. Den, som först kom hem från kyrkan på julmorron, fick först inbärgat sedan om sommaren. Lutfisk, gröt o ***sôgel (sovel) var det på julafton o alla "aftnar" vid helgerna. Och så åt alla vid ett bord då, husbondfolk o tjänare.
Elofsbyn i Desember 1919
Hur jul firas föritiden, Vilket beretas af Elina Svensdotter som i sin barndom såg en mycken het af Desa seder och bruk hon var föd år 1844 men även beretar en del efter sin fader Sven Svensson i Elofsbyn, som var föd 1806 död 1889. Han lefde och var bosat här, som nu bebos af Dottern Elina Svensdotter, Plassen är belägen i hemmanet Elofsbyn i Töcksmarkssocken Nordmarkshärad af Wärmlandslän. (Posttadres är Töcksfors) Berätelsen lyder sålunda klokan 3 på lisotas mårgon skulle julesuga slacktas, Sedan skulle skona som till hörde huses folk smöras. Allt till jul skulle vara färdigt 3 dagar före jul, äfven veden skulle då vara hugen. Och Då kåm fästingarna körandes till gårdarna. Och då skulle Di ha säd i sina säckar samt kallas. Di hade grana säckar med röda och gröna dafser i säckbanda. tömmarna var snoda af nåt vit och grönt garn, hästecke var det ock så gröna dofser i alla 4 hörn. Och allt deta skulle fäste piga ha jort. den fest när fästingarne kåm till en gård, kåm huses töser utt för att se på stassen, för att di skulle lära att jöra desa saker när di blef fästepiger. Hästrana skulle klifsas 3 dagar före jul tidigt på atta. Deta för de att di inte sulle få nisse i stalet. Om julafton skulle man bära in så mycken ved, att man hade över juldagen, och äfven skulle man intaga köt och allt vad man skulle ha tur boden, för om man gjick till skullet eller till boden om juledagen då skulle det stopa varken ved, eller mat.
Lucia och husligt arbete
På hösten efter sedan de hade fått in skörden hade de mycket arbete inomhus, där var det så mycket som skulle vara gjort före jul. De fick börja med detsamma och ställa i ordning med vadmalsväv så att den blev färdig så pass snart att skräddarna kunde få komma och sy före Lusse. Då på hösten skulle linet göras i ordning också och ljus skulle stöpas till julen. Så slaktade de undan alla djur som de inte kunde ha över julen och utav hudarna garvade de läder. Det där var mest manfolkets göra. Dessutom hade de all trösken att göra undan före julen och det tog lång tid när de skulle slå med slaga och slå av vart enda strå. Allt sådant där arbete ville de ha färdigt till Lusse för då var det liksom en helgdag. Då var de uppe i ottan och fick en sup var med detsamma och sedan var de ute och tröskade ett tag och sedan kom de och fick mat igen. De skulle ha sju frukostar den dagen. På herrskapsställen hade de allt Luciabrudar som gick omkring med ljus på huvudet och bjöd både herrskapet och tjänstefolket kaffe på sängen men hos bönderna i allmänhet gjorde de inte så för där begagnade de inte kaffe utan där fick det vara brännvin istället. På förmiddagen på Lusse slaktade de julgrisen, den andra slakten var gjord förut liksom allt annat som de kunde göra ifrån sig. Nog var det stökigt emellan Lusse och jul också, men det var det riktiga julstöket som de hölls med då. Allt julbrödet bakade de då och brände julbrännvinet och bryggde julölet. Malten hade gubbarna gjort i ordning förut och humle hade de vid varje gård. Brännvinet brukade också gubbarna få ställa med själva. Tunnbrödsbaket var gjort före Lusse. Det varade i flera dagar och då bakade de för hela vintern. Det var hål i kakorna och så träddes de upp på stänger i taket och där fick de hänga. Det brukade vara hela taket fullt av tunnbröd och paltbröd. Paltbröd bakade de ungefär samtidigt på samma gång som de slaktade. De tog blodet och hade rågmjöl och jäst i och fick en vanlig deg fastän den var blodfärgad. Sedan bakade de vanliga tjocka kakor av den och gjorde hål i och stekte tämligen lätt på dem. Sedan hängde de upp dem i taket och där tog de av dem vid behov. De kokade dem lösa i vatten innan de kunde använda dem och så åt de dem med flott till.
Lucia. Husligt arbete.
På hösten eftersedan de hade fått in skörden hade de mycket arbete inom- hus, för det var så mycket som skulle vara gjort före jul. De fick börja med detsamma och ställa iordning med vadmalsväv så att den blev färdig så pass snart, att skräddarna kunde få komma och sy före lusse. Då på hösten skulle linet göras i ordning också, och ljus skulle stöpas till julen. Så slaktade de undan alla djur, som de inte kunde ha över julen och utav hudarna garvade de läder. Det där var mest manfolkets göra. Dessutom hade all trösken att göra undan före julen och det tog lång tid när de skulle stå med slaga och slå av vart enda strå. Allt sådant där arbete ville de ha färdigt till Lusse, för då var det liksom en helgdag. Då var de uppe i ottan och fick en sup var med detsamma och sedan var de ute och tröskade ett tag och sedan kom de in och fick mat. De skulle ha sju frukostar den dagen. På herrskapställena hade de alltid Luciabrud, som gick omkring med ljus på huvudet och bjöd både herrskapet och tjänstefolket kaffe på sängen, men hos bönderna i allmänhet gjorde de inte så, för där begagnade de inte kaffe, utan där fick det vara brännvin i stället. På förmiddagen på Lusse slaktade de julgrisen. Den andra slakten / var gjord förut, liksom allt annat som de kunde göra ifrån sej. Nog var det stökigt emellan Lusse och jul också, men det var det riktiga julstöket, som de hölls med då. Allt julbrödet balade de då, och brände julbrännvinet och bryggde julölet. Malten hade gubbarna gjort i ordning förut och humle hade de vid varje gård. Brännvinet brukade också gubbarna få ställa med själva. Tunnbrödsbaket var gjort före Lusse. Det varade i flera dagar och då bakade de för hela vintern. Det var hål i kakorna och så träddes de opp på stänger i taket, och där fick de hänga. Det brukade vara hela taket fullt av tunnbröd och paltbröd. Paltbrödet bakade de ungefär samtidigt på samma gång som de slaktade. De tog blodet och hade rågmjöl och jäst i och fick en vanlig deg, fastän den var blodfärgad. Sedan bakade de vanliga tjocka kakor av den och gjorde hål i och stekte tämligen lätt på dem. Sedan hängde de upp dem i taket och där tog de av dem vid behov. De kokade dem lösa i vatten innan de kunde använda dem, och så åt de dem med flott till.
Lucia.
Mellan lusse och jul fick inte ungarna hålla sig ute. Det skulle vara farligt, för de kunde bli blin- da. Det var en käring, som gick på rote, som var så bestämd på detta. Ni får se vad det går, om ni släp- per ut ungarna, brukade hon säga. Men det var ju ingen som var så dum att ly på henne. Hon hade så mycket annat "skreppel".
Skottning av gödsel annandag jul
Annandag jul bytte dräng- ar och pigor arbete, dräng- arna skottade lagår'n och pigorna stallet. Då var pigorna rädda för att ställa sig i onåd hos dräng- arna, i sådant fall kunde drängarna skotta in gödsel så att halva ladugården blev full.
Julafton
Barn o tjänstefolk skulle ha "bak- kaker" till jul, o tjänarna fick ta sina med sig hem. Det var vört- limpa o kröslimpa o siktbröd o nån vetebulle. På julottan skulle korna ha bröd o en havrenek, o så tala de om för dem att det var julotta.
"Denna julhög skulle vara så länge julen varade"
I en uppteckning från Stora Kils socken i Värmland skriver folkminnesupptecknaren Ragnar Nilsson (född 1893) om julkosten som skulle stå på bordet över hela julen. Uppgifterna kommer från en kvinna född 1847. Uppteckningen gjordes år 1931.
Annandag jul
Min far kalla det "sjonge för dôrr (dörr)" annandag jul, när man bara sjöng för de närmaste eller för folk i en gård nära intill. Vi barn fick gå opp o sjunga för farbror o faster på annanda- gens morron.
Vaggvisor
"Ro, ro, te feskesjö många feskar få vi där, gädda den store, braxen den gode, gömma te jul o påskekväll." "Ekkorn gick på änga o slog, ett o tu han snurre. Kaja rake, duva drog o lelle katten körde."