Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Hus- och gårdstomte
Jag såg en "tôsse" en gång när jag gick i skogen å "jette" (vakta kreatur). Det var en liten en. Jag "tvärsläng- de öga på´n. Sen var han inte att se. Men jag hann att se så mycket att han hade en röd "peckluva" på hu- vudet, en lång grå "kolt" å ett par korta byxor. Skägg hade han inte. Han kunde väl vara en aln lång. Han var så rynkig i ansiktet, så han såg ut att vara gam- mal. Det finns nog kvinnliga tomtar, men jag hörde inte talas om dem. Det var mycket talat på att de kom å bytte till sig barn, å då var de ju tvungna å ha barn själva. Tomten skulle allt ha två ögon, å det hade den som jag såg också. Han var för det mes- ta osynlig. Varför vet jag inte. Men sådana "fanter" ville vara osynliga. "Tôssen" höll sig var som helst, men han var som / mest i "fjus" å stall. På sätern höll han också till. Socknens ord för tomte: "Tôss", nisse, nissefar, tomte, nissegôbbe". "Tôssen" blev ond om han förargades. Han tålde inte dun- der å slammer om kvällarna. Då skulle det vara tyst. I stall el. "fjus" fick ingen föra oljud på kvällen el. slå kreaturen. Han kom då å gav örfilar. Var en giv- mild å god mot tomten, så hade en hjälp av honom för då bar han foder till ladan så fodret "tröt" aldrig. Han ställde med djuren så att de blev ryktade å att de hade foder att äta. Men det var inte alla djur han tyckte om. Det berodde på färgen. Gråa djur tyck- te han om, å de fick fullt upp att äta både dag å natt. Det var på ett ställe, som de hade två hästar i stal- let. Den ene älskade han å den hästen hade alltid att äta, men den andre stod alltid med tom krub- ba. "Tôssen" tog från den hästen å gav åt den andre. Far sa att nissen hade varit å flätat ihop ma- nen och rompan på hästen. Det var nära på omöj- ligt att ta upp sådana flätor. I mitt föräldrahem / höll han sig i de gamla husen. Far å mor hade hört att tomtarna viskade å pratade med varandra. Tomtarna skulle vara ett slags andar. Om någon gjorde narr av honom, så gick det inte väl. Då gav tomten honom en örfil, så att han inte blev vid sig på flera veckor. Det fanns de som ställde ut mat åt tomten, för att han skulle bli snäll. På julnatten lades en kudde i det bästa rummet för att tomten skulle få vila på den.
(Hus- och gårds) tomten
"Tomtgôbben" visade sig som en människa. Han var en aln lång. Han var manlig. Han hade gråa kläder å stormhatt. Sådan klädd hade flera sett honom i Eke- bols kvarn, för där höll han till. Ingen visste hur gam- la tomtgubbarna kunde vara. Men nog var de förfärligt gamla. Långt skägg hade tomten. Tomten uppehöll sig i stallet, lagården, skjulet, logen å litet varstädes. Mest höll han till i stall å lagård. När Karl i Nolgårn for i Näsbacken en gång så fick han se en liten "tomtgôbbe" som satt i ett dike efter vägen å tvättade fötterna. Det var egentligen en liten bäck. Hästarna var alltid rädda vid den bäcken. Tomtarna höll mycket till vid milorna i skogen. Min morfar var med å rev en mila. De var sex personer å alla sex stod å såg tomten. Han stod vi milan / å stödde händerna på en käpp som rack upp till hakan. Han var en aln lång. Röd mössa på huvudet. En av karlarna skulle försöka ta honom, men då blev han bor- ta. En "rotgubbe" satt å spikade stickor på kvällen. Så höll det på att spicka stickor hela natten. Det skulle vara fred efter solnedgången. Morfar fick tag i en tomte när han skulle ta hö åt hästarna på kvällen. Morfar bad tomten ge hästen nattfor en gång. Morfar skulle bort å kom sent hem. När morfar kom hem så hade allt hästen fullt upp att äta.
Tomtesägner
På ett ställe bodde det en tomte under stallet. Åt denna utsattes grötfat, av husbonden, på kvällen. En julkväll så bjöd tomten hus- bonden till sig på kalas. Tomten hade ett så fint inrett rum under stallet, så gubben blev förvånad när han fick se det. Mitt på golvet stod ett bord dukadt med en duk vävd av grässtrån, så var det dekorerat med gröna mossbitar. En stekt höna låg på ett fat, som stod mitt på bordet. Denna fick gubben smaka på först, sedan bjöd tomten på kött och kokta svampar, blåbär och lingon samt kaffe, sist bjöd han på brännvin. Bäst man var i kalaseringen börgade det rinna ur stallet, och på bordet för / tomten, då börgade denna gråta och så bad han gubben flytta stallet. "Ja har möa päng, sâ du ska bli ärsätt om du jârt!" sade han. Gubben lovade flytta stallet, som han även gjorde och fick i belöning en hel påse med pengar av tomten. På ett annat ställe fanns det en tomte i stallet. Han tyckte om alla hästarna, utom en vit, ty vit färg tyckte inga tomtar om. Denna tog han maten från och gav till de andra hästarna, dessa voro ständigt feta och välfödda, men den vita var mager jämt. Gick man om stallet på kvällen hördes, hur denna hästen slog och trampade i stallet efter "sol". Tillslut måste ägaren sälja honom.
Tjänsteandar. Hus- och gårdstomten
Far brukade inte ha så mycket att tala om, men "tomtegôbbra" talade han om flera gånger, för han trodde att det fanns sådana. De fanns över allt men de ville helst vara där det fanns människor och djur. I Sandtegen fanns det "tomtegôbba" sade han. De gick alldeles "ryggbare" där om kvällarna. En gång var husbonden i stallet å skulle ge hästarna till kvällen. Å då råkade han att ryta till ett slag åt hästen, som inte ville stå stilla. I detsamma kom en liten gubbe med röd "luva" å slog till honom en örfil, så att han inte visste var han var på en lång stund. En annan gång så såg de flera tomtar som sprang omkring husen. Det såg ut som om de lekte och sprang efter varandra. När husbonden skrattade så blev de alldeles borta. Tomten visade sig som en människa. Jag har aldrig sett någon sådan fast jag legat i milor och varit ute mycket, men jag minns så väl hur de gamle talade om honom. Han var inte större än ett gammalt barn. Han var klädd i röd luva å grå vadmalskläder. Byxorna gick inte längre än ned till knäna. Strumporna voro som folk brukade mest den tiden, vita eller gråa. Så hade han träskor på fötterna. Det fanns tomtar både med och utan skägg. Jag hörde talas om båda delarna. De skulle vara eldröda i ansiktet, ha stor, näsa och stora skapra ögon. För det mesta var han osynlig. Det var bara när han trodde sig vara ensam som han var synlig också när han ville slå till någon. Tomten uppehöll sig i uthusen. Han tyckte om att bo i gamla fallfärdiga hus. Sådana ville han inte lämna. För om en rev ned sådana hus, så stannade tomten kvar ändå och det gick inte an att bygga nytt på den gamla tomten för han rev ned så fort de byggde. På somliga ställen var det bara en tomte, men i Sandtegen fanns det flera. Andra ord för tomte: "Pyssling", nisse. Tomten var ond eller god allt efter som han blev omhuldad till. Det var inte värt att gå till ladugård eller stall på kvällen och Snudra, skrika el. ställa till väsen. Gjorde man det , så fick man ont av honom. Hamn kunde bli så farlig att han kunde släppa ut alla kräken å slå i väggarna. I Skarbol kastade han ned stenar genom skorstenen på natten, å det var för att inte han hade fått fred på kvällen. Han var god emot kreaturen, för dem gav han att äta. Hästen skötte han om Så bara han inte på något vis blev ofredad, så var han god och snäll både mot människor och djur. Tomten bar foder till ladan, för det hörde jag mor tala om, en tomte hade kommit till en lada med några strå på ryggen. Men fast det såg ut som att det hade varit några strå så var det så mycket, som han skulle ha fraktat det med häst. Om någon hånade honom, så gick det inte väl för den. Tomten blev ond för sådant och det dröjde inte förrän han hade slagit till. Han tyckte om att få nya kläder, men han blev så högfärdig när han hade fått dem, så det var bara dumt att ge honom något. Mor talade om efter sin mor, att en tomte brukade å hjälpa till att sikta mjölet i boden. Det var bara att ställa fram det på kvällen, så var det siktat och färdigt på morgonen. Framtill julen så hade barnen fått syn på honom å de talade om att han hade så trasiga kläder. Då tyckte de att det var synd om honom å sydde kläder, som de hängde in i boden där han brukade hålla till. På morgonen när han kom i boddörren, så fick han se tomten. Han skrattade och sade att "grann gosse siktar inte mjöl mer", å så blev han borta. Ingen fick se honom mer, å aldrig blev mjölet siktat mer. På julkvällen så skulle tomten ha ett "bräddat" fat med julgröt. Det ställde de i stallet eller lagården. Det var å mormors tid de brukade så. De som gjort det i senare tid ha smugit sig till att göra det för att inte folk skulle skratta åt dem.
Tomtar
Fisk var mjölnare vid Högskvarnen. Han hade inte velat tro att det fanns tomtar eller andra sådana väsen. Men så rodde han över sjön på kvällen och gick upp till en stuga och hälsade på en bekant. När han kom upp emot stugan, fanns en sten och där fick han nu se tomten. Tomten satt på stenen. Mjölnaren blev sittande. Till sist bad man honom stanna över natten. Det gjorde han. På mor- gonen sade han: "Jo i kväll jagu såg jag tomten du".
Tomtar
Mi mormor tala möcke om tomter å särskelt tala ho om en händelse om tomter. Dä va på ett ställe som di hade en tomte som va alldeles särskelt snäll. Han inte bare skötte om dju- ra i lagårn å stalle utan när dä le fram på kväl så kom han in å deska ôt mattmora. Dette höll han på mä år ätter år. Men så va dä nôn som hade smöge sej på honom å fått se att han va trasi å illevôrn. Dette töckte di va sönn å ställde i årning mä nyjie klär. När di va färdie så la di dôm på den plas- sen där di bruka å ställe maten, å di ble bor- te, dä va en broki å fin dräkt mä tâffser, så att han skulle bli särskelt fin. Ätter den dan kom han inte in å deska mer. Han sa: "Nu allri Tinte tvätter käla mer." / Förr i tiden hade di möcke getter i Sillere. Å dä gamle folke berätta att tomtegôbbera töckte sär- skelt möcke om disse djura. Di va kvecke te å skut- te, å dä töckte som tomtegôbbera om. Om di feck en ny ko på ett ställe där dä fanns tomter, å tomten inte töckte om färgen på den, så mag- ra han ut henne. På môran kunne ho stå uttaför lagårdsdörra. Va dä en ko, som va fet, så va dä mest säkert att tomten vårda sej om henne på ett alldeles särskelt sätt. Di kunne smyge sej te å få se tomten tilit om môran när han kom hem mä koa. Han hade då vôre te nô frodit betesställe mä hen- ne unner natta. När han kom mä henne så kunne han ha en liten hötapp unner armen te å gi henne, när han kom hem. Tomten va go-modi å snäll mot dom som han töckte om, men va dä djur änne folk som kom i onåd mä honom så kunne han bli besvärli. Kom ett nytt husbondefolk / te gården, där det fanns tomter å dessa inte föll i tomtens smak, så kunne han hette på alle för- tretliheter mot dem. Di kunne rive sot å ellbrän- ner i kokgryta, ramle, banke å slå å göre allt ont. Så hörde ja' folk tale om. På julkvällen skulle tomten ha julgröt.
Tomtar.
Själv har jag inte sett tomtar men jag har hört dem. En gång kunde jag inte sova på hela natten för deras skull. De höll på att hugga med yxa i vedskjulet.
Tomtar
Det var en gumma här, som stod och loppa sig. Då fick hon en örfil av en tomte. De är så ömma om djuren, så de ville väl inte att lopporna skulle dö.
Tomten
Tomten (tômten) den kunde kolarna se i skogen Han var liten men såg ut som en gammal gubbe med trindmössa. - Det var en karl, som var ute och åkte, och rätt som det var såg han att kärr- skalmarna lyfte sig så högt för hästen. Och när han tittade sig bak, då såg han två små tomtar, som satt på bakstammen på kärran. "Vart ska ni ta vägen?" frågade han dem. "Vi ska till två kolare här i skogen," svarade de. När de kom mitt för en kolar- kuja, hoppade de av kärran.
tomtar
Benämmning på tomten: "drängen." Man talade mycket ofta om att den och den gården hade osynliga drängar och därmed menade man tomtar. Talesätt: "Dä ä inte kônstit för dôm sôm har tocker dränger" "Den lelle drängen a vâsekt" (duktigast). "Dä ä nog den lelle drängen sôm drar te dôm." Man skulle inte vare sig skryta eller tala illa om dem. I det ena el. an- dra fallet kunde de lämna gården.
Tomtar
Det var en tomte som bar halm till ett ställe, han var alltid så trasig. Då la' folket ut en ny dräkt åt honom. Då sa' han: "Fin gosse behöver inte arbeta mer." Det var en tomte som drog från en bonde till en annan. Den som han drog till fick se honom en gång när han kom och drog ett halmstrå och pusta- de. "Det var inte mycket att pusta för," sa bonden. "Ja, det skall du få se," / sa' tomten. Sen drog han inte mer, och då blev bonden fattig.
Tomtar
Det var på ett ställe som husfolket höll på så länge om kvällarna. Det tog så lång tid, innan maten blev kokad. En kväll efter det de andra hade lagt sig, så stod tomten vid spisen och grät, för att han fick vänta så länge. Medan han stod och rörde i grytan, ropade det utanför stugan: "Dôllsten i Hattersberget har dött." — "Då har han dött av törst", skrek tomten. Så sprang han från byttan. Den fick husbonden behålla. Den skulle vara av täljsten.