Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
”Mara va själve den eländie” (djävulen). Det trodde allt folk. ”Mara re djur å fôlk.” Hon var tung som en sten, när hon kom på brös- tet. Jag minns, de talade på att de kunde läsa bort henne med Guds ord. Om någon nämnde Guds namn över den som ”mara” bruka- de vilja åt, så hade hon inte makt. Om en skrev Guds ord på en papperslapp å sta de där en trodde att ”mara” kom in, så tog hon sig inte genom.
Predikosjuka ("Prediko-Greta" år 1877)
(Enligt uppmaning av Eder i ortens tidningar angående Pre- diko Greta, så får jag härmed meddela Eder så gott jag kan minnas:) Det var förr eller senare i oktober månad 1877, som jag hör- de Preiko Greta vid Toarps kyrka. Jag är född den 11 mars 1864 och gick och läste 1878. Jag fär född och uppväxt på Lövaskog Bosg. i Äspered socken och har levat där hela mitt liv till den dag i dag är. Så en dag i september 1877 kom ett rykte, att till den eller den söndagen i oktober får vi gå till Toarp och höra Prediko Greta predika där (det var inte omöjligt att det var 4:de böndagen) Arrendatorn på Toarp Stom hette Brink på den tiden, och Greta var väl inhyrd där. Vi gick till den vanliga Gudstjänsten i Toarp kl. 10. Och pastor L. Laurell han bodde på Made i Rånge- dala, han höll högmässogudstjänsten. Och sen efter gudstjäns- tens slut så samla folket upp sig i stora klungor upp ikring kyr- / kan på kyrkogården och ned till stallarna, så mitt för de gam- la stallarna där stod en vagn med vagnkorg och sett säte, så när tiden var inne, så kom det ett par fruntimmer ut ifrån Brin- kes och styrde färden upp till den tomma vagnen, och där klevo de båda damerna upp och satte sig tillrätta i säten, och när de hade suttit där en stund, så börja Greta att tala, till att börja med sakta och mera tystlåtet, men sen höjde hon stämman allt mer, och när hon hade talat en stund, så hördes hon väldigt bra. Och Greta hon predikade alldeles gudomligt väl, och hon bad folket så innerligt gärna, att de skulle taga sig tillvara för synd och elände och söka sin styrka hos Frälsaren. Ja, det var en gudomlig predikan hon höll. Hon var en riktigt enastående person att kunna framställa Guds ord för människor- na, det är livets rena sanning. Hon kunde utlägga det så be- gripligt, så både gamla och unga, stora och små förstodo vad hon sade. Hon talade förlåtelsens ord till alla och bad till Gud för oss alla, att han skall höra våra kanske ofullkomli- ga böner. Ja, give att det vore någon som hade hennes ord i minne. / Jag stod tre eller fyra meter ifrån vagnen, där hon satt nedåt stallväggen till, så jag hörde vart enda ord hon sade, och hon talte nästan som Laurell, han talte mera milt och vän- ligt än våran gamle kyrkoherde Lars Johan Mell´en, han tala mera skarpt och tillrättavisande, men det var en väldigt bra präst han också. Men jag skall säga, att Prediko Greta stod dem ingalunda efter. Hon framställde allt Gudsord så rent och tydligt, så enligt mitt begrepp finns ingen som kan göra make till det. Jag var ju bara ett 12 års barn, men jag minns allt något hur innerligt hon bad till Gud för alla människor. Och när vi åto kvällsvard den dagen blev det talat om vid bordet, att det var omöjligt för en olärd människa att kunna framstäl- la Gudsord så rent och tydligt som hon gjorde. Då sade far min N. J. Sönnerfeldt, att det var genom Faderen, Sonen och Den He- lige andes inverkan på henne som hon talade och kunde fram- lägga allt så tydligt.
Mara red häst (skydd lie)
"Dammkullen" han hjälpte mej en gång. Vi hade en grå häst. Det var så konstigt med den, att nästan varje morron var han allde- les svett. Men så sa Dammkullen, att vi skulle sätta en lie över stalldörren. Jag vet inte om jag trodde på, att det skulle kunna hjälpa. Men jag fick tag i en gammal lie och satte opp den. Och det konstiga va, att efter den dan var hästen aldrig svettig mer. Förklara det!
Stadstraditioner (8) 1
I Mars kördes gödseln från stadens ladugårdar ut till det gärde som var avsett för råg. Det gärdet låg i träda över Sommaren, här lades gödseln i kompost tills strax före plöjningen. Ingen annan åker fick någon gödsel för den räkte inte till. Således fick jorden gödsel vart fjärde år. Efter höstbetets avslutande och sedan "Komokorna" torkat fick alla drängar en dag gå ut och med en klubba (koklaklubba) slå sönder och sprida gödseln i ängarna. Det var det enda sätt varpå ängarna gödslades. Inom staketet fick gödseln förvaras i en håla vid ladugår- den, denna håla måste tömmas innan värmen kom, men det var inte så noga med, för det hördes aldrig någon kla- gan över att gödseln inte var ute före april. "Sven i Vallsänga", har i alla tider kört gödsel i en lår / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (8) 2 från staden till Vallsängen. Han hade monopol på att hämta på vissa gårdar, men han skulle vara ur staden före kl 9. Sven i Vallsängen var en duktig jordbrukare och hans gård kallade de för Lökalannet. Han är far till Kyrkoherde Kjellander i Stenstorp. Många småbrukare runt staden hämtar svinfoder "skulor" i stadshemmen, de ställa på en undanskymd plats en tunna där skulor slåss, sedan hämtar de den var fredag, priset på skultunna är 50 öre, men då får det inte vara kaffesump i den. Kärran för gödseltransport kallades för Dyngkärra och var det en fyrhjulig vagn kallades den för dyngetråg. Gatorna sopades efter var stormarknad av fattighushjonen, det var fyra marknader, Vårfru, - Paulsmäss, - Midsommar, - och Lusse- marknaden. Övrig städning förekom ej utom den som gjordes av den som hade köpt gödseln på torget, Sanden och gatorna, men för den städningen hade staden betalt för. Papper låg inte då som nu överallt, utan det enda som skräpade ned var lövet om hösten, men det tog gårdsägar- själva handom till strö och så fick det inte ligga så / Skom. A. Brandt Skövde. Stadstraditioner (8) 3 barnen lekte i det, för då fick de difteri En annan besiktning de började med var kött och fläskbesikt- ningen på 1880 talet. Då anställdes en Sundhetspolis som hette Jacob- son och hur det gick till då skall jag berätta. Redan vid tretiden om morgnarna började "Sugellassen" komma och vid 4 tiden såg de en lykta komma nere från Egypten, de som hade haft ont samvete för tuberkelsjuka djur hade emeller- tid redan avyttrat dem till stadens korvmakare Kjellgren och To- rin, så de var redan räddade undan besiktningen. "Sketjacob gick sedan från vagn till vagn och lyste i bakvagnen och tittade på köttet. Tittade han för länge på köttet ryckte ägaren honom i armen och så bar det i väg fram till skaklarna där det vankades en stor sup. Var Sketjacob mycket salig vid 6 tiden hade det varit mycket dåligt kött till salu sade man. Om köttet var dåligt och inte ägaren ryckte honom i armen, bar det i väg till Veterinär Sandberg, som väktes, för att han skulle gå med och lägga beslag på det. Detta anades av ägaren, som tog tag i skaklarna och så bar / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (8) 4 det iväg till Torin eller Kjällgren med köttet. När Sketjakob och Sandberg kom var så väl ägare som vagn borta och så var det inget att göra åt det. 1910 infördes tvångsbesiktning med färgstämpel, men det var då endast några få som besiktigade och sedan lånade de köttbitar med färgstämpel på och daskade på sina bitar så det kom färg på dem. 1914 kom brännstämpel och sedan kunde slaktarna inte fuska.
Ordspråk, ordstäv och talesätt.
Sme'ns märr och skomakarns kvinna får för det mesta gå barfota. Var och en är herre över sin stackare. Där intet faller, står intet upp (sådd) Små sår och fattiga vänner skall man ej förakta. Man skall inte flyga högre än vingarna bär. Ja' kan undra, vilka lus han nu skall dräpa. (ifråga om utgifter). Den som inte äter sig mätter, slickar sig inte mätter. Den som gapar över mycket, får ofta intet. Den ena korpen hugger inte gärna ut ögonen på den andra. Hade inte om varit, så hade käringen varit kung. Om och hade, det är stora skälmar Lyckan träffar man och piskan hästen. De lata svinen är giriga om kvällarna. Härlen (halvliden) mars bär trana ljus i säng. / "Vi lägga oss harlen mars å så sova vi, te Mikaeli," sa knallen. "Lite snett ä inte lett" "Ljus i Guds hus å lampor i träkyrkor". "Du ska inte kasta sten, när du sitter i glashus!" "Kom regn, kom regn, kom öseregn," sa käringen, trodde hon hade inbär- gat; "men dä va så sant, våran Lars hade en slatt ärter ute." "Var och en skrapar eld under sin gryta." "Man skall ta först och räkna sen." "Ja' var inte värdig i den byttan." "Lagom pölsa ä bäst", sa prästen, hade fått för stor pölsa året förut. "Var fågel sjunger efter sitt näbb." "Man skall inte ropa hej, förr än man är över bäcken." "Det är köksans rätt, när hon har kokat skall hon vara mätt." "Slå sig till ro å sätta röva i en myrstack." (När man överlämnat sin egendom och får passa barnbarnen.) "Du va en riktig lillgammal en." "När barnen får sin vilja fram, gråter dom ej." "Han har vär å skiten, men han vet inte var han ligger." "April snö ä så gott som fåragö." / "En fluga gör ingen sommar." "Den som kan något med sina händer, får aldrig vara tillfreds." "När alla kokar monkar, får vi känna på spa't." "En karl vid sitt ord å en käring vid sin gryta." "Det är inget å be för", sa prästen, "när hela församlingen ä sjuker". "Nu hängde allt hyndan på gärdesgården." (När någon var tillreds att ge upp.) "Akta dej för kitt, för dä hänger ve." "Köss med där bak!" "Kom å hjälp mej å slipa, när dä inte behövs!" "Dä går aldrig över", sa hn som spydde i sån. "Här ä rum för fler", sa han som föll i sjön. "Dä ä bra som dä ä", sa han som hade eld i håret. "Bättre mat i annans gryta." "Som man bäddar får man ligga, som man kokar får man äta." "Skrattar bäst som skrattar sist." "När det tryter i hon, då slåss svinen." "Tomma krukor skramla mest." / "Ont krut förgås inte så lätt." "Gä ä gammalt", så Modig om stryken. "Vänta du, värla hinner nog däl mä!" ( --- världen hinner nog dig med). "Konsta går över makta", sa käringa, sket över axla. (Konsten går över makten.....) "I nöden prövar man vännen." "Det är det samma som att ha bocken till trädgårdsmästare." "Han pessar inte de tårarna." (Om någon hycklade) "Gjord gärning har inga vanna." (.... kan inte ändras) "När det regnar välling har den fattiga ingen sked". "Nu kan den fattiga få åka gratis", sa käringen, åkte ikull på isen. "Flit å skit gör bonden rik." "Han vet nog va' han ger en hund i mårt (målet) "Läka, läka, lammalort, i morron ä' dä sammangrott." "Fattigdom å hosta ä' inte gott att dölja." "Gift däg, kröplinge, så hinnner ja' däk nock." sa käringa, sprang efter kalven. "Morgonstund har guld i mun." "Kaka söker maka." / "Ja' ä nöjder mä ena kaka å dä baket." (..... från samma far med en son eller dotter.) "Det var ett riktigt troll." "Vilka lusa ska du dräpa då?" (Om de hade det trångt och skulle köpa något.) "Den som blir mä ett sedder, blir mä mer tedder." "Om inte ja' får stora horn, så får la ja' stångas mä di nubba ja' har", sa prästen som sökte Stora Gorns pastorat. "Titta inte för högt, för då får du lort i ögat." "Den som kommer sist in, skall först ut." "Tala inte om Stockholm för du kommer där aldrig." "Den som ger utå givet, får sjudubbelt igen." "Det kommer surt efter." (När man gjort något dumt). "Tills fortare man kör, till förr kommer man fram." "Den som är först vid kvarnen får först malet." "Det är lika omöjligt som att ta ned stjärnorna." "Långt hänar (härifrån) å dit", sa käringen, titta på månen. "Där går krävekagången för'n." (När det går dåligt för någon). "Låt honom bara få in ett finger, sedan blir han inte nöjd, förrän han får in hela näven." / "Svinhugg går tillbaks." "Den som gräver en grop för andra faller själv i den." "Eget beröm loktar (låter) illa". "Bränt barn skyr elden." "Lika fort kommer den asande som den rasande." "Den ho vill inte vara örat å den grå soa." ( "Hava tand för tunga passar bäst bå' gamla och unga." "Det är att låtsa som om det regnade." "Det är detsamma som att slå vatten på en gås." "När ölet är inne är vett' borta." "Man skall leva som man lärer." "Det är inte gott att veta vart det barkar." "Tyst min mun får du socker." "Dä soa bryter får grisen betala." "Loven är bra, men hållen är bättre." "Han åker på bakkälken allaredan." "Han lever inte länge, för han plöjer upp vägkanterna." "När musen är mätt, är mjölet beskt." / "En ska inte bli bättre vän med sin nästa än att man kan spjärna honom i röva när han går". "Den som i leken går måste leken tåla". "Uti ditt land du bliv och bo, på bröstet har du inte å sno", sa gesäl- len åt lusen. "Vardas granner å härdas (helgdags) likadanner". "Lite tuva välter stort lass". "Dä ä samma skiten antingen i köper smör't å mäk eller mor", sa tösen. "Vi skiter i potta å pessare i stopen", sa käringa, so å pruta på natt- kärl. "Di ä sams som två löss i ena rönka". ( ---- i en rynka) "Di lever som hunn å katt". "En stacketer korv är inte gott å kröka." "När en talar om skråen, så ä han i dörren". "Det är inte bokord allt vad prästen säger". "Han ä inte mas." "Han ä inte Ballvande". "Han ä inte örat å den grå soa". "Han ä inte buskablyger". / "Di ä sura", sa räven om rönnbären. "Släkten är värst", sa räven om de röda hundarna. "När Åsle hö far till hornborga sjö, då får Mularp både drick å brö." "Den hund som man kör till skogen, biter inte många djur". "Alla barn i början", sa käringen, satte sig på väven, va' 100 år. "Du ska inte va' så heter på gröten, för då blir du bränder". "Den som är lika nöjder, han blir aldrig nöjd". "Lika barn leka bäst". "Den som inte vill kålen supa, han skall inte solvet njuta." "Bättre en fågel i handen än tio i skogen". "Där geten är bunden där biter hon." "När alla spottar på en sten, då blir den våt". "Det går som ena lus på ena tjärsticka". "Det går undan i valsen", sa käringen, när hon valsa å sket. "Ruttet är snart revet", sa käringen, rev örat å karen. ( ---- av karlen). "Den som inte ser upp med ögat får se upp med pungen". "Lagom är bäst". "Stor i orla å liten på jorla". ( ------ i orden och --- jorden) / "Den som inte gömmer öret, får aldrig kronan". "Höstnatta å barnaröva ä inget å lita på". "Lägg eld å halm ihop, får ni se om inte dä bränner". "Han ble som de hade slaet en skopa kallt vatten över'n". "Han ble riktigt förpluffater". "Han tittar i november". (Om den som var vindögd). "Bättre bot än bar sida". "Lätt fånget är lätt gånget". "Du ska inte lägga din näsa i blöt". "Goda råd äro dyrbara." "Ja' har letat så ja' kunnat leta rätt på en synål". "Det är ingen krok i ärteåkern". "Det vet ingen var haren har sin gång". "Av en liten gnista blir en stor eld". "Man skall inte köpa grisen i säcken". Det går lättare för en far att försörja tio barn än för tio barn att försörja en far". "Det är tungt att äta barnabröd". / Livet växlar färger alla dar, ingen stadig glädje jorden har, kungatroner ramla, nya hus bli gamla, motigheter mätas lite var. "Hava tand för tunga, passar både gamla och unga". "De' hade allt varit i säck innan de' kom i påse". "Du skall inte lägga sten på bördan". "När ja' super då ä' de' rätt". "Man skall inte uppskjuta till i morgon det man kan göra i dag." "Den illa gör han far", sa käringen. "Kör i vind", sa Väster. "Kör te då". (Vid affärsuppgörelser) "Det ligger för fäfot". (Om jord som ej brukas) "Det är för att inte fäet skall böla". (Svar på envis fråga). "Som man är klädd blir man hädd". "Av barn och dummingar får man veta sanningen". "Tjuven lämnar dörrarna, men elden tar allt". "Det skall krökas i tid det som krokigt skall bli". "Dä do'smes katt å" (Det dog sme'ns katt av). Det var en smed som ba- fick tack för arbete som han uträttade. Men så tänkte han: "Dä går / inte att leva på de'". Så skulle han försöka om det gick och släppte ner sin katt i en tunna och lade lock över och när katten skrek, så gick sme'n å sa': "Tack ska du ha!" Men till slut så dog katten, å sme'n förstod att det inte gick att leva på bara tack. Sedan blev det ett ordspråk: "Tack ska du ha, dä dö smes katt utå" "Nar var och en sin syssla sköter, då går oss väl evad oss möter."
Varsel om död.
En julidag år 1907 gingo jag och min hustru från vårt hem i Skoltu- na skolhus till det cirka 800 meter söder därom belägna stora torget i staden. Ditkomna sågo vi en grupp personer, vilka vi kände, varför vi stannde och pratade med dem en stund. Efter en stunds samtal bjöds hela laget hem till oss på kaffe. Våra gäster bestod av f. soldaten Fred från Våmb jämte hustru, en son, två mågar samt flera döttrar. Säll- skapet satte sig snart i rörelse norrut mot vårt hem, men två av dem ville först uträtta ett ärende i stadens västra del och skulle sedan komma efter. Jag erinrade dem om att de kunde spara några steg, om de använde sig av en genväg över Nya kyrkogården, en väg som de sade sig känna till. Vi övriga fortsatte sedan mot vårt hem och fingo vänta gans- ka länge på de två övriga. Då någon uttalade den förmodan, att de möj- ligen ej hittade vägen, erbjöd jag mig gå och möta dem. En av gäster- na, Ida Lindström, som jämte min man några dagar tidigare kommit från / Varsel om död. U.S.A. för att hälsa på i hemmet, erbjöd sig följa med för att bli i tillfälle att få se den Nya kyrkogården, som hon aldrig tidigare beträtt, enär den var anlagd efter hennes emigration till Amerika. Efter en stunds vandring på kyrkogården slogo vi oss på hennes önskan ned på en sitt- soffa, som stod inne på en gravplats med en gravkulle. Då vi suttit en stund, sade hon: "Här ligger bergaven en ung flicka, som dött i lung- sot". Jag kände till, att under gravkullen vilade byggmästare Gustavs- sons 19-åriga Signe, som dött i ovanämnda sjukdom. "Och här ligger be- graven en kvinna med ett barn på armen", sade hon därefter och pekade på en närbelägen grav. Händelsevis hade jag reda på, att där låg begra- ven en moder, som dog vid sitt barns födelse, då även barnet dog och fick med modern dela plats i kistan. Strax därpå kommo de väntade, och vi åtföljdes till vårt hem. Jag hade önskat att för samtal senare träffa nämnda Ida Lindström, men tillfälle därtil yppades aldrig. Hon jämte mannen reste kort tid därefter till Närke för att hälsa på mannens släktingar, och sedan åter- vände de snart nog till Amerika, där hon för några år sedan avled. / Varsel om död. Hennes här boende systrar meddelade efter hennes avresa ett och annat om sin syster. Så omtalde de, att hon i Amerika stod i förbindelse med Skövde stadsfullmäktiges ordförande, doktor H Sylvén, död och begraven i Skövde år 1895, en rätt underlig sammanställning: han tillhörde sta- dens honoratiores - hon en enkel soldatdotter från Våmb. Någon bekant- skap under bådas samtida livstid hade givetvis ej förekommit. Doktorn gav henne ibland vissa upplysningar. Så inträffade före hen- nes ovannämnda Sverige-besök, att fadern blev kraftlös och tynade av. Utan hans vetskap meddelades från hemmet detta förhållande genom brev, vari uttalades den förmodan, att han led av kräfta och mjöligen snart skulle dö. Hennes svarsbrev meddelade, att han ej var kräftsjuk, utan att han snart skulle bli frisk igen, vilket även inträffade. Då han se- dan dog år 1917, meddelades henne denna händelse skriftligt. Postgången var under då rådande världskrig långsa,. Enligt beräkningen erhöll hon brevet med dödsunderrättelsen samtidigt som hemmet hade ett brev från henne, vari hon omtalar, att hon visste, att fadern var död, och hon omtalade även, att hon kände till, att även en granne till hemmet dött / Varsel om död. ungefär samtidigt: och detta hade doktorn meddelat. Innan hon gjorde ovannämnda resa till Sverige, hade han uppmanat hen- ne besöka hans då levande i Skövde boende änka och framföra hälsningar från honom. Troligen gav hon intet löfte och uträttade ej heller ären- det av fruktan för att bli ansedd vara mogen för hospitalsvård. _______________ Mina morföräldrar bodde en tid på 1870-talet cirka 50 meter från Våmbs kyrkogård. En morgon, då familjen vaknat och kommit till frukostbordet, sade mormor (död cirka 65-årig i mars 1878): "Nu ska ni få se, nu få de ej ned liket i graven i dag". (Under dagens lopp skulle en gosse begra- vas) På förfrågan hur hon kunde veta det, svarade hon att hon under natten hört, hur grävningsverktygen varit i verksamhet på kyrkogården. Hon blev sannspådd. Vid gravsättningen befanns graven vara för liten, varför jordfästningen fick ske med kistan stående bredvid graven, som sedan fick utvidgas, innan kistan kom på sin plats. _______ Närmast intill mitt barndomshem i Våmb bodde i en ryggåsstuga en o- gift skomakare jämte sin gamle far (död cirka 65-årig år 1906), som / Varsel om död. hette Gustav Ahlbom. Han hade i tidig ungdom lärt yrket hos en s.k. sockenskomakare, troligen på Västgötaslätten. I mästers sällskap och med hela verkstadsattiraljen fick han således färdas omrking i bygden från gård till gård och då stanna på varje ställe, tills samtliga fa- miljemedlemmar fått sina skoplagg i ordning. Vivre erhölls i den gård, där arbetet pågick. Under vistelsen i ett hem blev han "i syne". Detta skulle ha gått så till att han torkat sig i ansiktet med en handuk, som förut använta att torka ett lik i ögonen med. (Dylik påföljd har under- tecknad hört talas om även från annat håll) Enligt vad han berättade, såg han ute på vägarna hela liktåg före något dödsfall i bygden och kän- de drävid igen åtskilliga deltagare. Då dödsfallet senare inträffade, voro i lifärden förhållandena beträffande hästar, deltagare och dylikt lika med vad han tidigare sett. Han påstod sig ha varit ganska obehagligt berörd av dylika syner. Un- der vistelsen i en gård, där det bodde en gammal gumma, han hade en dylik upplevelse en kväll och kom in blek och uppskrämd. Gumman sade då, att hon förstod hur det var fatt, och lovade hjälpa honom ifrån
Flyttning i samband med storskifte 1
Detta är Fredriks minnen om utflyttningen 1859 och livet de första åren; han var då 7. år. När storskiftet gått fick Lyckgården på sin lott 18 tunnland ängs och betesjord till odling 2 km söder om Flistad kyrka på vägen mot Bannkälla i Väring. Far grät många gånger för han måste flytta från bya- laget och ut i skogen, men det var inget att göra åt, utan börja med nyodling runt där stugan skulle stå, så vi kunde försörja oss med råg och potatis första året. Foder till kreaturen fick vi på ängarna och nere vid sjön för klövervallar hade ännu inte kommit i bruk. Sen fick far, mor, jag och mina två bröder hållas och rödja på den blivande tomten. Vi hackade först upp en körväg omkring hundra meter lång från vägen / Fredrig Jonsson i Lyckgården Flistad Flyttning 2 till platsen för stugan så vi kunde få fram häst och vagn. Så satte vi i gång med odling för råg och potatis. Far bröt sten och stubbar, vi pojkar lavade stenmur och drog ris och rötter att bränna och mor hackade torv. Allt detta måste göras på lediga stunder, för vi hade ju gamla hemmet kvar än. Sedan grävde vi brunn på en plats som en gubbe från Forsvik visade ut, och så grävde vi grund till stugan, varefter odlingen fick vara i fred till januari, för vi hade ju kvar gamla hemmet och präglinga tog hela novermber. Dec. var ju julen och i januari var kalasen särskilt lockande för där väntilerades skiftet, och då utbytte de utflyttande bönderna tan- kar om hur de bäst skulle göra. I jann. fick vi fram timmer till huset med körhjälp och litet till ladugården, men den gamle ladugården skulle flyttas så till den "grönde" det. Så sågades och bilades virket och lades på tork. Här fick de kvarsittande bönderna hjälpa till. / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning 3. Ett arbete som tog mycken tid var gärdsgårdsbyggande, ty inga stenmurar funnos och hela stycket som skulle odlas skulle ju fredas. Det fanns varken lag eller rätt ett par år för betesdjur, för bönderna visste knappt själva var de hade sina ägor. På vintern byggdes huset, till det fick far kontant- hjälp av de som bodde kvar till lön åt snickarna och fram på våren flyttade vi dit fast vi ännu ej avträtt de gamla tegarna. Men va alla var lessna för vi skulle bo på skogen, bönderna, som fick bo kvar i byn var skadeglada och belåt- na över att få de utflyttades fina jord och de utflyttade var avundsjuka. Jag skall säga det var ett liv i byn och hade lantmätarn kommit till ett nybygge hade hans liv inte vart värt ett ruttet lingon. Hur arbetet sedan gestaltade sig de första åren vill jag berätta som jag kommer i håg det. Fast saknaden efter grannarna var stor, så i många / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning 4. fall blev det en stor lättnad för far, han fick nu i mycket bestämma själv, som förut hela byn skulle lägga sig i. Mor fick lägga sin kålgård var hon ville, och ladugårdsgata fick han ta till så stor som hälst. Man kunde gå och springa härs och tvärs över hela hemjorden och om stängslet gick sönder var det bara en granne att kiva med och den hade ju också stängselskyldig- het. Arbetsåret för oss började i slutet av januari, då en del vinterhugget virke till bygget skulle hem, sedan kom i februari gödselkörning till trädet och lades i kompost. Inte alla bönder körde ut vintergödseln i februari, mån- ga sparade den hela året och körde i juni. När vi bodde i byn var gödselkörningen en gemensam sak, det var alltid körehjälp då. Fruntimren lastade och drängarna körde, den som kom och hämtade det sista lasset kallades för "Dyngrul". I det lasset smusslade töserna in en docka, klädd precis som ett fruntimmer. Hon skulle ha axel- schal / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning 5. och vara drängens brud. Det ville till att ha ett ordent- ligt skäl för att få undan drängen medan de bäd- dade ner dockan. När drängen sedan fick henne på grepen, blev han rasande och flög på fruntimren och ville ha reda på vem som hade gjort det. En gång for en dräng på en piga som han trodde om det och drog kjolarna över huvudet på henne och knöt till och sen fick hon springa och skrika som en toka för fruntimren hade inga byxor på den tiden. I februari kördes allt veabrännet och slanorna till skigärdesgården hem. Slanorna kunde ej klyvas förrän kylan gått ur trädet, för då bröt klovet sig ut åt sidan. Den tiden skulle också hässjestörarna vässas, det var ett bruk att den som inte kunde vässa staven med fem slinter (hugg), han fick inte gifta sig det året. Slanorna till gärdesgården klövs i två delar, de voro 6 alnar långa och när det arbetet pågick var det roligt, då var det inte lönt att en piga kom ut på gården. Kom en piga ut ropade pojkarna: "Kom hit och öppna skula skall / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning 6 du få prova en kil". När vi bodde i byn skulle alla hägnader överses och repareras så de voro färdiga 1. maj. Hägnadsreparatio- nen gjorde de gemensamt. Ett par kvinfolk som kunde, fick sve hank åt hela byalaget. Hankavirket körde de hem gemensamt och lade upp ##en en lämplig plats. Det eneriset var det första pojkarna fick att bygga nästa års påskeld med. Första maj skulle stämma hållas och hägnadssyn gås. Redan i mars voro hägnaderna klara för i april hanns inte med sådant för vårbruket. När hägnadssynen gick voro alla med och då hade byfogden en stör som han mätte höjden med, på staven var ett kors och det fick inte gå igenom något hål för då kunde svinen också göra det och så blev det böter. Dessa böter användes till bränvin på kalaset. När kalaset var färdigt voro också bönderna färdiga, de dinglade i väg ut på sina marker och skulle gå runt sina gärden, men blevo ofta liggande / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning 7. ut med sina gärdesgårdar. I april började vårbruket, det kunde variera litet be- roende på om det var sandmylla eller lera, men var bonde hade sina utexperimenterade dagar som de gärna ville så på om det var möjligt. Även andra syslor hade sina bestämda dagar. Rågstubben plöjdes och reddes först för i den skulle ärtorna sås ut. Det första "betemålet" (arbetspasset), skulle dra- garna smaka på julaleven, den gömdes i säabingen över vintern och var hård som flinta, men hästarna tuggade bra. Jag har många gånger varit med om att slå sönder julaleven i bitar mot plogen och matat dragarna. Julaleven var en stor ring med fyra st. "Krulleta öron". Efter ärterna var det havrens tur, Klövervallar fanns ej, de kom till först på 60 talet. Jorden brukades i fyraårig cirkulation. Var bonde hade del i vart gärde och de voro 4 st. Det blev här i Flistad 32 kringkörer för var 1/4. dingsbonde på var teg. På en sådan teg kunde det i goda år förekomma / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning 8 två stukrader. Det fanns inte då som nu viss areal i Klövergärden, utan all jord utom trädet brukades öppen, höet togs på självväxande ängar och i sjökanten. Var det kokligt användes inte vält utan allt folket både stora och små manfolk som kvinfolk som inte höll i tömmar eller redskap fick gå på fältet med koklaklubba. Bönor och lin såddes sist, de var rädda för frost, men detta var inget manfolksgöra. Lin och bön- halm togs aldrig in i ladan, utan hängdes under "Öfsadroppet" på söderväggen. Under juni månad kördes gödseln ut och spreds och så skulle trädan plöjas två gånger, före hö- slåttern. Det var många som inte körde ut gödseln om vintern utan först nu. Denna körning var under byatiden byns gemensamma angelägenhet, de gjorde körehjälp i tur och ordning så hela gödsel- tappen kunde åka ut på ett par vänner. Efter midsommar (joeldagen) började slåttern / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning m m. 9. Det var en i flistad som hette Joel, som fick börja, och så kom alla de andra efter. Slåttern skedde i form av slåtterhjälp, och allt eftersom de hade ängsmark till bjudde de slåtterkarlar med en räfserska efter var. Räfserskorna hållde ett väldigt liv om vilken pojk de skulle räfsa efter. Endast de som hade ärter infällda i räfsorna och skramalade med höll sig spaka de voro bortlovade, det var fästmanspresent. Slåtterhjälpen varade i två dagar, första dagen slogs höet och vändes och andra dagen stäcktes det. Sen andra dagen om kväll var det slåtterkalas. Köra in höet fick de göra själva. Den som höll slåttergille skulle ha avslagit, torkat och kört in ett lass förut så de hade något att sova i om natten. De som var förlovade höll sig för sig själva, men de andra pigorna och drängarna låg och hånglade hela natten. "Släpp mantaget, Anna, eller låt bli Annas skul karl" var utrop som var vanliga, det var andra som på skämt ropade så. / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning m m. 10 När de körde in höet var det noga med att inga strån spilldes. Vadsbokorgarna fick inte lastas på råke utan de skulle vara jämnstrukna. Efter höet var det rågens tur, här förekom ingen slåttehjälp utan var och en skötte sitt. Sedan började präglatröskningen men bara till säaråg och bröd för den närmaste tiden. Rågsådden skedde se- dan, trädan var plöjd förut , sista gången så tätt att vältorna lågo tätt, tätt och på dem såddes rågen, nu var allt folket ute igen med koklaklubbor och efter sådden harvades fältet med en tinnaharv. Potatis, kål och rovor hade de i byatiden bara i sina kålgårdar och till deras sättning och såning var ingen särskild tid anslagen, efter utflyttningen flyttade potatis och rovor ut på fälten i cirkulation med annan säd. Husmodern behöll kål och kålrötter i kåltäppan. Den som hjälpte till med potatis- plockning hade maten och en halv skäppa potatis om dagen. / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning m.m. 11. När hela skörden var inne började präglatrösk- ningen, den varade hela november, fram till Lusse, då den måste vara färdig, för då tog julförberedelserna vid. Dec. månad från Lusse till julafton var julförbe- redelsernas tid, mellan jul och nyår vilade allt arbete utom husdjursskötseln. Januari var den lindrigaste månaden, då var det endast djurskötsel, redskapslagning, litet skogskörsel, om mossarna bar, och så kalaser förståss. Flistadbornas marknader Hova marknad tog emot fläsk och levande djur. Lidköpings och Vänersborgs marknader var havremark- nader. Till Filipstad kördes mycket ärter. Mariestad och Skövde marknader tog också emot levan- de djur. Alla transporter ordnades gemensamt, men endast hästar fick de komma med som dragare. Klädköp gjordes sällan, i hemmen vävdes och / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning m.m. 12 spanns och sockenskräddaren sydde. Ovanläder till skor bereddes, men sulläder köptes från Mariestad, och sen gjorde sockenskomakaren alla skorna. Priset var 75 öre paret, mat och husrum. Bränvin brändes till jul och till slåttern, men mycket brändes i smyg, Sen blev det beslag av bränvinstygen av länsman som förseglade dem. Ofta fick folk reda på i förtid när länsman nalkades, det spridde sig som en löpeld. Ovanföre Flistad kyrkas läktare är en avsats, där gömde en gång en bondhustru sina bränvinstyg, när länsman var i antågande, när han var rest satte hon på en liten brygd igen, detta var under fars tid. Nöjen. Auktionerna voro stora nöjesdagar, då besöktes auk- tionerna av alla besuttna med hustrur och då vart det kalas. Senare på kvällen kom ungdomen och då blev det dans och fäst, men på ungdomsgillet fick nog pojkar- na för det mästa dricka hemmabränt. Januari var julakalasens tid med Spel Erik som speleman. / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad. Flyttning m m 13. På kalasen bjuddes en blandning av bränvin och sirup, som kallades romvin till de som inte nyttjade bränvin. April (mars) Var det påskeld vid Sjöhagen, som var byns lekeplats. Rishögen drog byns pojkar ihop och från skogsbygden skaffades tjärtunnor som sattes på stänger i rishögen. Det var inte lönt en utombyspojke lade sig i det eller besökte påskelden, för då blev det smörj. Maj Då firades Valborgsmäss med litet eldning, men då var det inte så ståtligt som om påsk, nu eldade de bara vass och ilandflutet virke. Maj (juni) Pingst firades på pingstavallen vid Ransta stenar i Vad socken (en stor dommarering). Här lektes och dansades, men brudpar har ej förekommit på många år. Det tog en präst bort i början av 1800 talet. Juni Midsommar restes majstången på allmänningen, det var på byns grannabacke, en tresnepp mellan prästegården och kyrkan. / Fredrik Jonsson Lyckgården Flistad Flyttning m.m. 14. I majstången hängdes stora klonger av urblåsta ägg som ungdomen hade med sig hemmifrån. I juli var det slåtterkalas. I dec. på annandagen började julagillena. Byastämman hade de på allmänningen intill kyrkan där de reste majstången. 1. maj var obligatorisk byastämma med hägnadssyn och räkenskapsgranskning, sedan blåste byfogden ihop till stämma så ofta det påfordrades, men bara 1. maj var det kalas.
Kalenderdagar
De sägner Andersson har att förtälja härleder sig från en Kyrkoherde på 1830 talet i Sjogersta Rådene. Han hette Wingborg. Andersson var en släkting till W. och i hans hem förvarades en anteck- ningsbok där Kyrkoherden gjort sina iaktagelser. Det enda som är be- varat är teckningen av en komet, Teckningen bifogas. Angående vad allmogen tänkte om de olika dagarna i allmanackan har här nedtecknats efter det han först tillfrågat Sjogerstabönderna. Den första viktiga dagen på året var Knut (13/1). Då var det sed att dricka julen ut, för då var det den "Lille goe Räppens sis- ta dag". Grannaöl skulle hållas men inte stort kalas utan mest starkvaror Nästa dag som omtalas var Henrik (19/1) men endast i samband med marknader, som alltid kallades för Hindersmässan En annan dag som endast hade samband med marknader var Paulidag (25/1), de marknaderna kallades alltid för Påvelsmässan. / Polykarpus hade inte med marknader att göra men om den dagen sade Sjogerstaborna: "Är Polykarpus kall blir sommaren varm, men är han mild och våt blir sommaren kall och torr." Den 2. febr. Kyndersmässan kallade bönderna för Kandelsmässan för de många ljusen som då brann upp på altaret. Denna dag gav bön- derna skulden till oseden att kunna kyrktagas utom kyrkan. Den 3. var Blasius men den kallades av bönderna för blosi dag, om den dagen hade de följande ordstäv: "Blosi vinter stark, bråtar (broar) sjö och allan mark." Anskarius respekterades för det var en med det namnet som först haft ett kors till Sverige. Sigfridsdagen var också en aktad dag, och kallades den dagen av bönderna för Siffermässan. Med den dagen var minnet fäst av en apostel som off- rade sina tre brorsöner nere i Småland. Efter honom har de källor där han döpte kallats för Sifridskälla. Allmogen kände till tre, en i Husaby en 1/8 mil från Falköping och en i Enkopingstrakten. De källorna besöktes och offrades i av folk ända från utlandet. Pet. Cateder kallades af folk för Per i stolen, eller Per Vinkelsdag, en del kallade den för "Klippedan". Annars hade denna dag och den 29. / juni ett officiellt namn och det var "Persmässan" Persmässodan. Mattias kom den 24 och kallades för Mattesmässan, Mattsmässedan. Om den dan var det enda de hade märke på var, att vart 4 år fick de flytta Mattsmässemarken till den 25. för den fick inte vara på skottdagen Den 7 Perpetua var en betydelsefull dag för efter den dagen var isarna osäkra, om den dagen sade bönderna att "Perpetua kastar den varma stenen i havet". De sade vidare "Hvad Bloses bråtat (broat) Perpetua förstör, I havet hon varma stenar utströr. Om björken den dagen blommar skall det bliva en god rågskörd, om alen visar samma, skall det bliva ett gott kornår och om aspen gör sammaledes skall det bli gott havreår. Denna tro var fast bland allmogen. Gregorius hade inget med folkminnet att skaffa, annat än den dagen kallades alltid Gregorsmässdan. Gertrud, det skulle varit en sträng jungfru som hade sina kapell litet varstans. Allmogen kände till att hon hade ett i Wästerås, gillistugan och Tyska Kyrkan i Stockholm Om Benediktus sade de: "Att Bengt kommer med oket och nu är tid att plöja och så." Marie Bebådelsedag kallade allmogen "Vår frus dag" eller "Vår kära frus dag". Om henne visste de att hon hade en kyrka utanför Enköping och en utanför / Sköfde. Tiburtius bestämde Kråknedanet och "Hyllingeny". De ansågo att Kråknedanet var det nedan som infaller efter det "Ny" som tändes näst efter Tiburtidag. Den tiden är bäst om den är kall. Den tiden an- sågs all växtlighet avstanna. Och om det faller regn i Kråknedanet skall sommaren föra med sig mycket ogräs. Så djupt som regnet tränger ned i jorden, så djupt skall lackan gå i Hyllinge Ny, som infaller efter Kråknedanet. I Hyllinge Ny skjuta alla växter mer på en dag än förut på fjorton dagar. Om Hyllinge Ny sade folk: "Om ymnigt regn faller i Hyllinge Ny, Väntas förunderlig bergning i hvarje by." Tiburti Ny säges bestämma väderleken för 7 veckor framåt. Likaså sä- ger de "Att April snö är lika så god som fåragö". Om första April sade de "Den förste och den siste, April min narr gack misste". Med det menade de att väcka nyfikenheten för att sedan bedraga lätt- trogenheten. Om Gregorius visste de berätta att det var en riddare, som slagit ihjäl en drake Den dagen kallades aldrig Gregorius utan Örjan eller S:t Örjan. Markusdagen kallades för "Gökedan", och det var en dag som / hade dåligt anseende, den dagen ville ingen så ärter och knappast något annat heller, för det blev fara för mask och råttor skulle äta upp grödan. Dagen före Markus, Markusdagen och dagen efter voro märkvärdiga, för de kallades aldrig för annat än "de små gångedagarna". Det var nämligen en gammal tradition i Sjogerstad att alla skulle ut de tre dagarna och vandra omkring sina gärden och be gud om en god skörd. Pilippus kallades aldrig för annat än "Valborgadag". Då skulle man samlas och dricka "Stjälk" i benen. Allmogen hos Grannafogden och ungdom i sin lekestuga. Lekestuga kallades den gård där ägaren utlånat sitt hus till ungdo- men för en natt, detta var avgiftsfritt för bonden hade då själv barn med Det kunde också finnas ständiga lekestuger där ägaren hyrde ut sitt hus till den nöjeslystna ungdomen år ut och år in. Det var ett slags gästgivaregård där ägaren dock måste följa de regler som kommunal- stämman bestämde. Detta behövde ej gästgivaren, som hade Sveriges rikes lag att följa Korsmässedagen (3/5) trodde allmogen att det var den dagen som de hittat Jesu kors efter att ha legat nergrävt i 200 år. / Den som fick en fölmärr Monica han kunde räkna med att få en praktfölunge, och ändå bättre var det om det var en märrunge. Peregrinusdagen var alltid anslagen till vargskall men ju tidigare på dagen skallet gick ju bättre, att gå "skall" på em. var odugligt. Vargskall gick på 1830 talet i Rådene mellan bergen. Om Eriksdagen sade de "att den dagen måste säden gå i ax för att Olof skulle ge kaka." Karolinadagen skulle linsådden börja, till den hade de fem dagar på sig för "Tone Lindag skulle det vara färdigsått. Urbanus kallades för "Tone Lindag" och med den dagen kom sommar- värmen på allvar. Eskilsdagen var bemärkt för den dagen hade fått sitt namn af den som lärt svenskarna bearbeta järnet. Den dagen började också de tre järnnätterna och för att skydda sig för dem samlade allmogen ihop stora rishögar på nordsidan av sina åkrar och om det var nordlig vind så eldade de hela natten så röken låg över fältet för ge- nom röken kunde ej kylan tränga. Botolfsdagen kallades aldrig för annat än "Rove Gubben". Denna dagen var den bästa att så rovor. / Om Petrus i juni gällde det samma som för Per i febr. Dagen kallades för Persmässa eller Persmässedan. Om Esaias berättade folket att det var en martyr, som blev sågad itu av Manasse. Om den 15 visste folk berätta, att det var på denna dagen som apostlarna skingrade sig och gingo var och en på sitt håll att missionera. Jakob hade inget gott anseende för han kallades för Loppe Jakob för han hade sällskap med 7 fruntimmer och hos sådana trivas lopporna bäst. Om Sjusovaredagen var våt skulle 7 veckor framåt bli våta. Om någon kom sent upp den dagen så blev han ansedd som en slöfock ända till Lusse om han då gick upp tidigt. Olof var den dagen som under normala år borde ge bröd. Den dagen hölls marknader på många ställen och dessa kallades alltid för Olsmarken eller Olsmässemarken. Den tiden kallades också för Olsmässekroken, vilket betecknar en tid då det var ont om bröd, varför många den tiden ledo nöd. Om Stefanus visste man att det var en martyr som blev ihjälslagen med stenar. Laurentius nämndes aldrig, men Lars, marknader kallades för Larsmässer och rågen som borde vara mogen vid denna tid kallades för Larsmässeråg. / Vårfrudagen ansåg allmogen vara den dagen då hon for till Himmelen. Om Bartolemeitid sade folket att nu var det Bärmässetid. Bärmässe- tiden var egentligen senare delen av aug. då de vilda körsbären var mogna. Den 29. Hallshögg de Johannes Döparen och därför var det en dag att minnas. Den 8. sept. var Morsmässedagen och den dagen var Jungfru Marie födelsedag. Korsmässa på hösten var den 14 sept. och det var den dagen då de reste upp korset som de hittat den 3. maj som också var en Korsmässodag. Matteusdagen kallades för Matesmässan. Annars hade den ingen betydelse. Micael Mickelsmässan Mickelsmässedan var en märkvärdig dag för bönder- na. Det var de heliga änglarnas dag, Det var så att var och en ju har sin skyddsängel. Denne skyddsängel är han Micaelidag skyldig att giva en ett "Godminne" eller "hågkomst". Med anledning av denna åsikt så läste bönderna följande vers: "Min goda ängel fin, kom fredlig till mig in, Styr, led och för på allan väg all handling min" Om Frans visste folk att det var en bagare, som stiftat en religiös förening. Birgitta var mycket bekant för hon var en svensk kvinna som byggt Vadstena kloster. Fru Elin i Skövde skall ha varit hennes dotter. Gallus väderlek lade man noga märke till, för av den kunde / man utläsa nästa års skörd: Man sade om den dagen följande: "Regnar å Galle, då bär båd Dal och Knalle." Lucas var en stor marknadstid då bönderna voro på marknader över allt i trakten. De marknaderna kallades för Lucasmässa. Simon Judas var den som hade hand om pungen och kassan. Den dagen kallas för "förebudshelgen". Förebudshelgen kallar de den för den stora förräderihandlingen mot Frälsaren som därför fick lida döden. På Mårten Biskops dag åt de förr gås, men den seden är nu bortlagd och förekommer endast i de landskap som gränsa intill Danmark. Karin Katarina börjar nu alltmera trängas ut av Ebba, men dagen kallas Karinsmässa. Helgomässan hade de ett ordstäv som syftade framåt mot Anders. De sade nämligen: "Helgomässovinter skridande, kommer Anders med möda ridande." Ett annat ordstäv var: "Om stubben får vit hatt Andersmässonatt, så bliver snö och före det året till alla marknader." Lucia var en skön jungfru som inte kunde dö säger bönderna går tidigt på tungelnatt omkring i vit dräkt, med många ljus och delar ut rika gåvor. Denna dag "Börjar den lille goe räppen". / Tomasdagen skall man tionde giva och tionde taga, för den skull är det i var by liksom en liten marknad Adam betyder den förste och största och Eva betyder livlig och som månen ombytlig Julafton är en stor glädjedag av flera skäl. Det är bl.a. Adams och Evas föreningsdag och därför skall man skänker giva och skänker taga, dessa kallas numera Julklappar. Juldagen var en helig dag. Med den var endast Kristi födelse knuten. Den var så helig att man knappt skulle tala om den. / Cometen Halley, synlig 1835 & 1836. ifrån den sista Augt till den 1 Mars 1836. — Cometens omlopps tid är 75 till 77 år – nu för- bigången återkommer den samma 1912. — Dess svans är nu så lång att den räcker ifrån Solens upp- till nedergång. — Observ. Vidskepelsens mörker är skingradt. Det blodbestänkta 1834 nedsjönk i förtidens timglas såsom ett sandkorn. – För 8de gången till oss åter kommen. – Styre Gud! går det väl! – Den 6te Oct: är han oss närmast. 3 dagar efter den- na tid kan Jorden nöjeligen upphöra. Men om han återvänder nu väntas han åter d. 1 mars 1836 med förskräckelse. Synlig är han hos oss i 7 Mån. då icke mer än 5 månader förut han varit här. Ske Guds vilje! 1836. ett år så som ytter sta tiden förespått. / Obs. Denna Comet blef härstädes för denna nu utsatta tid högt obetydligt härstädes synlig. — Eric Wingborg h t Past. Anmärkningar om Cometen Halley utur Cale- donian Mercury (Se № 36 af Aftonbladet år 1837.) Denna Comet torde med stör sta sannolikhet kunna spå- ras så långt tillbaka som 130 år före Christi födelse — År 1280. visade den sig under de alldra ovanligaste omstän- digheter; under nämnde år herrskade stark hetta och stora öfversvämningar inträffade. Under Våhren året därpå till- frös Medelhafvet så starkt att gods transporterades öfver samma. Cometen verkade så på Atmosphe- ren, att ett eller två år derefter ha- de man kring Medelhafvet oup- hörlig åska och blixt i 15 hela dygn. Då Cometen 1305 åter visade sig, låg hafvet emellan de Danska och Svenska öarne tillfrusit öfver 14 hela vickor. Då han 1455 å- nyo blef synlig, föll mycket Regn, som förorsakade öfversvämnin gar, och Östersjön var under he- la den påföljande Vintern be- täckt med is, ifrån kusten af Mek- lenburg ända till Dannemark. År 1531 förkunnade han åter sin närvaro genom öfversvämnin- gar i Rom, Antverpen o. Lisabon, och i England skall, enligt tradition, en flod hafva satt hela Landsträck- kan från Somersetshire till Norrfolk under vatten. Sommaren var o- vanligt het; men den 12te Junii hade man starkt frost, och den följande vintren var utomor- denteligen sträng. — Vi komma nu till denna Co- mets sednaste Apparition, och öf- verlämna åt Naturforskaren att af- göra, huruvida han har inflytan- de på Atmosferen eller ej. Den ovan- ligt kalla temperaturen under för- liden Sommar, och den utomorden- teligt våta och stormiga hösten, haf- va så organiserat Atmosferen att vi denna Vinter komma att få utomordenteligt kallt. — Sjoger- stad den 16 Febr. 1837. Eric Wingborg h.t. Pastor —
Läkekonst
Mataledsna - då ville barnen inte äta. Det sa den mora, som hade Bertil åt mej, vad hon gjorde för det. Hon skulle ta en sockerbit avigt genom ett dasshål och ge honom. Men det minns jag inte, antingen det gjorde nån nytta eller ej. Engelska sjukan - skulle barnen få av dåligt folk. Då fila de handtagen på dörrar och skrapa av trösklarna efter dem och gav barnen in det. Bertil var så väldigt bra när han var riktigt liten, tills han var ett par år. Jag arbeta ju på fabriken så jag hade honom hos en gammal gumma. En gång jag kom dit, sa hon till mej, - jag tyckte också pojken såg inte så bra ut som han hade gjort förut. " Tycker inte I att pojken är annervisare nu än förr?" sa hon. "Jo det tycker jag väl," sa jag, men jag har inte velagt sagt nånting till er. "Jag skulle inte vilja säja nånting, för att hon inte skulle tro, att jag mena hon inte skötte´n riktigt." "Pojken har skivera, det är säkert". sa gumman. Han blev bara sämre. Då skicka jag bud till Pärlebo uppe i Kinnarumma, där var en gammal gubbe som gav barn för skivert. Han fick ett pulver som han skulle ta in, men han skulle ha vart enda gryn av det inget fick spillas bort. Jag tog det i mjölk och gav honom. Sen blev han bättre och börja gå igen. Det var då av en människa han fick det, jag vet tydligt vem det var, det var då ett troll. Det var när Dr Andén hade gjort sej med Wingqvistens tös, då skulle alla arbetarna dit fram på kalas. Då kom en människa in till mej, som skulle ha följe med mej, när vi skulle gå dit. När pojken fick se henne tog han till att skrika så, och sen var han aldrig riktig innan han fick det där pulvret. En del tog väl traser av den barnet hade fått skriket av med och gav dem. Det var en här uppe som tog av en rockärm efter en karl. Där var några karlar hemma hos dem en kväll och supit. Hennes pojk tog till att skrika så alldeles och fick så ont i magen. Då laga hon, att hon fick en till att klippa lite av ärmen på den karlen hon misstänkte. Hon gav pojken in det där, hon klippte det riktigt fint och gav honom det. Se, visste man bara när det hade hänt riktigt och så fick tag i av den personen, så var det inte farligt att få bort det. Här är 9 sorters skiver säjer de. Men det var väl bara sådana som bota det, som hade reda på namnen på dem. Om man bara blir rädd för nånting, får barnen epileptiska anfall. Det har jag haft två pojkar som har haft. Den fjärde pojken i ordningen hade det två gånger. Andra gången förstod jag riktigt vad det var. Jag visste visst väl vad jag skulle göra för det, men jag gick och sytte och sytte för det, Jag skulle ha blod av mej själv och ge honom så att han inte viste om det. Men så en gång var jag ute och hade den minste i fånget och han hade en liten kniv i handen. Så högg han till mig här i fingret. Jag slängde ner pojken och krama och krama, så jag fick ut en droppe blod. Det blanda jag i kaffe och gav honom. Han var 17 år då, och han levde tills han var 39 och han hade aldrig ont av det mer. - Jag visste gott vad han hade fått det av med, jag blev rädd en gång, när jag var med honom. Det var en natt, far var inte hemma utan jag var ensam. Det var när vi bodde nere vid fabriken. Där gick en fyllehund utanför och gapa och han slog in fönstret hos oss. Jag blev så rädd och sprang och kallte på dem som bodde intill, vägg om vägg med oss. Det tänkte jag innan den pojken föddes, att får inte han nånting så får då ingen nånting. Och han fick ju fallandesjukan. Jag satt hos homeopaten i Borås och såg på en som fick ett epileptiskt anfall. Där kom två karlar in, en stor och lång, som såg så redig ut. Så fråga den andre, som var med honom, om han inte kunde få gå in först, "för den här har fallandesjuka", sa han. Nej, det skulle han inte kunna få. Och rätt som det var fick han ett anfall. Han sträckte ut och sprattla med både armar och ben - riktigt som när man slaktar en gris. Så sa jag till den mora som satt bredvid mej i väntrummet, " Den mora har sett en gris slaktas". Han drunkna sen, den karlen, ute i Öresjön. De fick aldrig komma i vatten och aldrig röra eld, de som hade fallandesjuka, för då kom det på dem igen. Då mara satt på nån grav, kunde barnen få blåser i ändan. Då skulle de ta gräs på graven och koka och tvätta dem med, och det var då riktigt. Om de hade suttit på en stubbåker blev det likadant. Då skulle de ta av stubben och koka och tvätta på. - Min första tös fick också sådana där blåsor i ändan. Det kom då att jag hade suttit där en varm kaka hade stått. Min gamla mor levde då, hon tog tag och gjorde ihop en deg och baka en kaka på glöa i spisen. Sen satte hon den och lät den stå, så där blev immigt under den. Så tog hon av den imman och strök i ändan på tösen, och så satte hon tösen där kakan hade stått, så att hon fick allt det fuktiga på sej. Och det hjälpte då. Trollakramata hade de för sej de blev ibland. Det hade vi en gammal barnpiga, när hon kom i om kvällarna tog hon alltid en tändsticksask och tände tre stickor och vira dem tre gånger kring huvet och spotta. Hon kallte alltid det för något mot. En del hade för sej de skulle sätta bort piggar bort i träd. Min bror högg sönder en björk en gång som var insatt en massa skräp i, varpåser och sånt. Och han fick värk så han fick gå med kryckor en hel sommar. Då var det en gammal - det var visst en finska - som sa, att han skulle ta av det varet på en brödbit och ge en hund det. "Då får la hunden värkar" sa vi. "Nej, då, han får inte ont av det" sa den finske. Men min bror blev då av med värken. För hundbett tog de ull av hunden och röka med. Min syster blev hundbiten en gång, och det var en gammal fru som tog ull av hunden och röka hennes knä med, det var i knäet hon hade blivit biten. Det blev då bra. Onda bett kan man få i vatten, det kan bli i brunnar. Det är som en liten vit tråd, som är i vattnet. Kommer den i närheten av en finger, så får man värk i fingern. Då skall de ta hål på ett ägg och köra fingern igenom det och ha det i 3 dar. Josefa-mora borta ifrån Öxabäck kan bota det så. Men det ska värka nåt så oanskrämligt. Stolsteg i ögonen kunde man få ibland. Då skulle man sätta stolsteget framför ögat och vrida stolen runt avigt 3 gånger, så skulle det gå bort. Älmbläster - det vet jag inte vad det var - men de skulle ta älvanärv utav almar och röka det med det. Det blir stora vita blåsor, men vad det kom av vet jag inte alls. Nio slags skiver skall det finnas. En sort var stjärnskiver -om mora som var med barn gick ut, och där var en stjärna som trilla ner, föll den över henne, så blev det stjärnskivert. Det skulle vara det värsta slaget. - Om ett barn låg i vaggan och där kom en främmater in, och barnet tog till att skrika, trodde de, det kunde få skiver också. Trôt - då skulle man gå och lyfta i ett hus som är flyttat, och så skall man säja. "Du som är flött, hjälp mej som är trött". Far här hade fått trôtet en gång - de fick det om de förflyfte sej. Han gick och lyfte i den gamla mjölarbyggningen. Det skall de lyfta 3 gånger så hårt de orka. Vätta - det var en gammal käring borta i Bläshult som bota för det. De sa hon tog jord och höll över huvet på dem, och så rabbla hon upp nånting. Men det var då ingen som visste vad det var för nånting. - De skulle värka så hemskt i sömnen, då förstod de att det var vätta de hade fått. De blev riktigt krassliga till sätt och sinne. De kunde få det i vatten. Det finns nån slags fyrfotadjur i vatten , de kall vätta. Det påstår de, att om de blir skrämda skall man få den där sjukdomen.
Läkekonst
För piggar skulle sådana där blekta hunnaskita till. Det skulle de ta i en klut och koka i mjölk. Det skulle de dricka. Vårn far hade piggar här på halsen en gång. Då blev jag lärd det, och han drack det. Och det gick då bort, men det var väl tron som gjorde't. Fallandesjuka, det fick de om mora hade blivit skrämd av något. Bara det blev medan mora levde, skulle de få blod av henne, så skulle det hjälpa. Karl Johan på Liatorpet fick fallandesjuka den stackarn. Men då var mora redan död, så det fanns ingen bot för det. Fastandes 40 morgnar i rad skulle de ta spott och stryka på födelsemärken. Och det var inte värt de glömde bort en enda. Födelsemärken kom av om mora såg något och rörde vid sej. Då fick barnet ett märke där. När de hade blivit 'gastakrammata' skulle de röka sej med tre tändstickor när de kom in. De todde väl det var av sånt som sker ute i andevärlden. Men det var säkert hastig förkylning. Gulasjuka - för det skulle de mäta dem med en gul tråd rätt om livet och sen lemmarna. Den skulle ätas upp sen, så skulle det hjälpa. Halshugg - det var när en tå blev halshuggen. Det blir alldeles som en skära nerunder tån. Det var till att binda om en ulltråd. Men en del band om så hårt så det blev ont. Om barnen blev 'hualösa' (hudlösa) skulle mora ha stuckit sej på 'bringelbärsris' (hallon). Då skulle de koka bringelbärsris och tvätta på med det vattnet. Om de blev hundbitna var det till att ta hår av hunden och röka med, sa de. Huvudvärk - det högar jag gamle Sjöryn ryckte i håret på sej här uppe på hjässan. Det var om de hade slagit sej i huvet, då trodde de att de hade slagit ner hjässan och då skulle de rycka upp den. Håll - då var det till att 'bösta' tunt glas så det blev pulver och ta in det. och när någon slog något revben skulle de fila mässing och ta in. Min far slog av revben och där filades då mässing till honom. För kikehosta skulle de gå upp innan solen gick upp en onsdagsmorgon och koka välling och ge barnen. Det var Inga härute som stod upp och gjorde det. Så var det ett botemedel till. Här är en sorts sten de kallar kattesten. Det skulle de ta en, men de skulle inte leta upp den utan veta var den låg. Den skulle de rödelda och lägga i mjölk, så skulle barnet dricka det. Det bjöd jag till med Augusta - hon fick kikehosta när hon var 14 dar. När barna blev magavälvda - fick diarréoch inte det upphörde då skulle de lägga en puta på golvet och så vira barnet tre gånger avigt om den. Liktornar har jag hört ett botemedel för: de skulle laka på sillamjölk . Det hågar jag Johan i Backa talte om. Mara kunde rida både folk och kreatur. Var det på kreatur skulle de ta sådana där 'marevasa' som växer borta i träd. Men så fick inte den marevasen bäras, där något lik hade blivit buret. Och så fick de inte gå genom den riktiga dörren med den utan genom 'mokedörra' . Sen skulle den hängas upp i taket över kreaturen. Var det på folk, skulle de lägga knivar under kudden så att inte maran skulle komma åt dem. - Det troddes att det var något spöke. Och de som var i syne kunde väl få se det. Nersatter - det sa Lots-Anna om Albin, att han var nersatter i brännvin, han ville så gärna supa. Det var den tösen som ville haft honom som skulle ha gjort det - han brydde sej inte om henne. Men hur det skulle botas vet jag inte. Matalaja - då hade de ingen matlust. Det var till att skrapa gul mossa som växer på gamla väggar och så ta ormskinn och gul tråd och lite grädde och baka ihop det. Jag lärde det av en käring uppe i Röllese. Hon bakte åt mej och sen bakte jag själv. Onda bettet - det skulle vara något i jorden, något djur som hette onda bettet. Det lär ha varit något förskräckligt. Det värkte så det värkte ut ben ur fingret. Där var en gammal doktor i Gunnar-sjö. Till honom gick min mor för hon fick den värken. Han skar hål i fingret och kramma ut. Och då kom där ut riktigt som en mask ur fingret, sa mor. Oxler - det är på kreatur. Det är utväxter på ljuvret och spenarna. Det är till att binda ett hästtagel runt om oxelen. Om man tvätta sej när man bakte och gav kalven det vattnet att dricka, skulle det bli oxler. Remmaska fick man på händerna. Det blev små röda fläckar och det klia lite. Här är ett sorts gräs vi kallar remmaskagräs - bladen är riktigt ludna under. Det skulle man ta blad av och smörja med. Ryggskott - för det var brännvin och salt det 'likaste' (bästa) att stryka på. Fläskalake var också bra. Det h6gar jag mor Lindegren sa att man skulle göra. När Emil var liten skrek han så hemskt om nätterna. Vi gick upp till mor Lindegren. Då skulle vi ta grenar på nio slags fruktbärande träd, det skulle kokas och så skulle vi ge honom det. Men det hjälpte inte ett ryk. När en mor gick med barnet våga hon aldrig sparka till en gris för trynet för då blev barnet näsetätt och eländigt. Stenpassion - det är invärtes i människan, när det blir för trögt liv. Men det var väl ingen annan råd än att gå till doktorn för det. Stenvred - det var om man råkte till att stiga på en sten och vira till lite med foten. Ja, det kunde bli inne på golvet också. Då skulle man vrida tillbaka igen. Storsteg var i ögat. Om en pall låg 'uppenerpå' och man råkte till att stiga över den, fick man storsteg. Då var det till att tälja fliser av pallen och röka med, så skulle det gå över. Om man får vårter på händerna ska man räkna dem och kasta så många ärter i brunnen. Men så ska man vara så kvick så att ärterna inte hinner till botten innan man är inne. När ärterna är ruttna ska vårtorna vara borta. Ett medel var att knyta en tråd om vårtorna och sen lägga den under en sten. När tråden var rutten var vårtorna borta. Jag hade vårtor på mina händer, så jag kunde då aldrig ha några ringar. Jag gick uppe vid kyrkan en gång. Där stod vatten på en gravsten och jag tvätta mej i det vattnet. Och det gick då bort så jag trodde då det var av det. Älvabläst har jag haft. Det blir bålar på kroppen och det kliar så, och om man rev aldrig så gick det inte hål på dem. Här är en sorts älvanäver att plocka för det, ett slags krulliga blad som sitter på marken nere i gräset. De bladen ska man lägga på en plåt med glöder på och så klä av sej spritter naken och röka sej med det. Och det är säkert att det hjälper. Det kom väl i vinden kan jag tro. Trösken - det var till att koka tröskebark för det. Så skulle de göra en sked av en gren av trösketräd och mata barnet med det där vattnet som tröskebarken var kokt i. De skulle sätta sej på en tröskel när de mata barnet. Tandvärk skulle de sätta bort i träd. De pilla tänderna och satte bort i träd. Den stackarn som sen fällde det trädet fick tandvärken. Tröt - det var när det gjorde ont när man sträckte armen. Det var väl något tungt man hade lyft och fått det av kan jag tro. Det var bara till att gå och lyfta i en stugeknut - men huset skulle ha varit flyttat, annars gjorde det ingen nytta. Men så hade vi en stor 'säabinge' som vi hade köpt och fogat hem. Den gick jag och lyfte i och det hjälpte. Trollskott - det var på kreatur. Alla de där trollskotten kom från Finland, sa de. Det kunde de där finska käringarna stå i Finland och träffa kreaturen här så de dog. Men kan en begripa va dä va? Jag minns så gott vi hade en så vacker kviga när jag var liten. Hon gick här ute och rätt som det var, var det som hon hade 'hållkat' till. Och det var nätt och jämt hon orka in i fähuset - där dog hon. Barn som hade 'skivera' bota de med solv. Där skulle bara vara vävt 9 stycken genom det. Här är 9 sorters skiver, så det var därför. De skulle vira solvet om armen på barnet. De kunde mäta dem med en gul tråd också och se om bägge armarna var lika långa. Sen skulle den tråden hängas om halsen och hänga där, så länge den ville. Så skulle skivera gå bort. Och de sila mjölk genom en vävsked som var vävt 9 stycken i. Den mjölken skulle barnet ha i sej varenda droppe. Här var en knekt som hette Säll, det var hans mor som gick omkring och bota för skivera. Hon tog hål på ett ägg, sen klippte hon barnet på både händer och fötter - men det skulle vara i kors, höger fot och vänster hand. Så skulle de naglarna läggas i äggaskalet. Och äggaskalet la hon i en myrestack som skulle veta mot norr. Det skulle hjälpa för skivera. Om mora hade krupit igenom nån gärdsgård eller under nån 'stätt', fick barnet 'leaskiver'. Och 'ångerskiver' det var om mora hade varit ledsen. Eller också kunde det vara folk som kom in och hade med sej det. Det kallte de 'horeskiver'. Men bara den som kom in rörde vid något i spisen - glöderna eller något - sen var det inte farligt. Så fick morera akta sej för att röra vid kyrkedörren. Då fick barnet några värkar, de kallte 'kyrkespiker'. Då skulle de plocka en spik ur kyrkedörren och koka och tvätta på med det. Om mora kissa i en 'säastubb' fick barnet också utslag. Då var det till att ta säastubb och lägga i barnets badvatten. Det värsta var i Skog. Kristinas mor på Liatorpet hade en liten tös som inte kunde växa. Det var så att hon blev lärd att hon skulle sticka barnet under en torva. Det trodde hon på. Och hon tog upp en torva vid en ren och stack det lilla barnet under jorden - hur många gånger det var vet jag inte. Hon gick till kyrkegårn också och lånte mull av den siste släktingen som var död. Det skulle barnet sova över. Men hon skulle bära tillbaka det igen och tacka för lånet annars skulle det inte göra någon nytta. Min farmor lärde mej ett botemedel. Det var ett av barnen som blev dåligt. Så sa farmor: Det är kramm, vi ska ta en kaka och se varifrån det kommer. Hon tog hål i en brödkaka och så tog hon tre glör ur spisen och ett fat och slog vatten i. Så skulle hon släppa en glo isänder genom hålet i kakan och ner i vattnet. Då skulle hon se antingen det var kommet ur vattnet eller ur skogen - men vad var det tredje? Jag tror det var ur elden. Det skulle susa mest varifrån det var kommet. Sen skulle det ställas under vaggan - fatet och alltihop - och barnet skulle sova över det. Att de var så illa tokiga - det var riktigt ifrån hednatiden det härstammade. Hicka - det minns jag vår Hanna skulle dricka, ta en slurp och så titta under glaset, eller skopan eller vad det var hon drack ur, tre gånger. Det var om någon skällde på dem de fick hicka. Och de gissa sej till vem det kunde vara.
Ordspråk och talesätt, ordstäv, Sibyllas spådom
Du begriper då inte mar (mer) än soa på värekvärna . Ack för de barna när en skeckar dum te körka så går dum te kvarna. Han geck sum en skarpskodder katt på ett vattlafat . (fort och lätt). Han ser ut, sum han vöre vattlakramater . ( det vill säga mager). Han ser ut, sum han vöre upptuggen utå trä. Östa vind och västa blåst, ja väntar brev mä nästa post. Var och en känner sina löss på gången. Välpen får la tänder. Det växer inte vett och vägger på en gång. Ett trä kan inte bränna och aj käring kan inte träffa. De e svårt å höra lus hosta som inget bryst har. Vecki lus för? (Till en som inte har råd att köpa.) Gefta se och komma i ro, mä röva i ett myrebo. Ongdomen rasar te han blir sjutti år och sen blir'n spettane galen. Lika gärna kan en seta se te räddning sum te springa se te't. Flygane kråka får nöt, men setande får inget. Hade du dånat så pass i fjol så hade du vart gefter i år. Ska en gefta se så ska de ante vara, mä en onger och ovetier eller ock när en blir gammal och völeslöser (tillslöad). Räven biter inte gärna nära yla. Den som är kär har sju skinn för öga. Den som är höstrik är vårfattig. Han e lik torrbaggen, han svävar runt i luften och slår ner i a koräka. Han värde (väjde) efter bjällekoa och feck skettrompa. Den ene tycker om mora och den andre om dotera därmed blir de gifta bägge två. Ja fick inte såpass som salt på en sul. (Om besök på dåligt ställe). Du sat inte på lusa när du dräpte kneta. ( det vill säga ej snål). Vart ajn kummer legger nöja (klubba) på kubben och summastäss tjå (två). En ska ljuga långt och smalt så det går i folk. Var tar du för alna för du ljuger? De e ajl i brannen innan det ryker. Det ska antingen vara hatta eller sketa. Nu får vi allt binna fra en aen lie. Där var bå lo och le och lavägg. (Både det ena och det andra.) Te aldrigsmässe då de klippa svin. Vår Herre har alla skapat men inte alla skrapat. (När han skrapa me så gick skrapeskaftet åv, tillägges stundom). De i ifrå slipet och te slägget. De e ifrå slägga och te slipestajnen. Har ajn 'döve, får ajn ko. En liten kan göra möt, männas en stor vänner se om. Kyss mig på måndan för på tisdag e ja inte hemma. Tjå stora gå inte i ajn påse. Rikemans barn och fattigmans kalva da vella aldri leva. När det regnar välling, har stackarn inga ske. En knuten näve kommer aldri nö gött i. Ont öga bör aldri gott se. Ajn ska aldri gråta löenfot. Stora ol och fett fläsk det fastnar inte gärna i halsen. Skit och flit gör bonnen rik. De e bättre å vära inne för bare maten än gå ute och ingen få. Lite snett e aldri lett och möt e bara vackert. Allting klär en skönhet men ingenting messklär a apa. Kyrkans granne är sist framme. Han e så lat så han tröster inte skrapa ajlen å se. Han e så lat så han e inte väl å asa ätter räver. Det kan inte alla herra vära, summa får la säcken bära. När en sputtar i kåln, får en själv äta upp'en. Den som gärna vell sjonga får snart visa. Det brakar mö när en katt skiter, men det blir inte mö å't. Hunna och herra stänga aldrig dörra. Större skepp har la vultet än a träske. Större skepp har gått i sank än a köllbötta. Här e la flar brokiga hunna än prästens. Nu ska här bli ljus i Guds hus och lamper i gamla träkörker. Det går väl an å flyga när andra håller uppe vinga. Fint ska det vära, kosta vad det kosta vell, bara det inte går över fem öre. Vänna mun ätter matsäcken och röva ätter åbäcken. Om en skickar a so te Roms port, sa eå so när ho kommer igen likaväl. Den sum via far blir mö var. Han är inte, födder i första . Han är inte, födder i första och sparkater in. Ajn känner inte fölk innan ajn får tömma salt mä dum. Du e så dummer, sum Gud e vis. Du e så dummer så det finns inte en oxe på Öresten dummare. Han e så sluver som Salomos katt för han blunna när han fes. Han e så dummer så han har aldri vart idur första. Han lever den sum sist sa't. Har du gluckat så må'tte gala. En ska gå bort och höra hur en har't hemma. Var ajn sjonger ätter sett näbb. En kar ska stå ve sett ol och a käring ve si gryta. Detta e inga välling å grina åt. Nu ska vi vära allvarsamma och låta snuva rinna. Lägg inte näsa i blöt, ifall hu e torrer. Munnen gick som a lammaröv. Upp stara och koka gröt, det susar i ströttåsen. De e bättre å vära näken än ha a fjär för röva. De e röset å inga skjorta ha då en e van en trase. Det kwettar va koa mjölkar när ho själv slör ut'et. De e inget lyte å ha stort snyte, de e större skam å komma näselös fram. De e inte borte som rinner ur näsa i mun. De e lättare å gå på där gärdsgårn e lågast. Den kommer inte försent som ska hängas ve ljus. Den som kommer först i säcken ska först ut. Den som köper så mö han ser, får sälja så mö han har. Den som lägger sig som ett svin, står upp som en karl. Där e inget brö i hunnaboa så länge hunnen lever. De e la uppskrevet i glömmeboka. De e så omöjelit som binna hunna mä körv. Var och en skrapar unner si gryta. Där sum väles (hanteras) nå gött där spelles må gött När a höna får ett maltkorn så ölar'a. Ajn får släppa te både ris't och röva. En ska inte brisa för uböret . En ska hålla sig framme när mat och stryk vankas. Den förste timmen i galgen e den värste. Äta kål då får ajn stor buk och små lår. Han far sum det onna väret. Han har så brått sum han skulle raka smör't ur ajlen. Det gick sum snö för var't vann. Han ser ut som kom och hjälp mig å slipa. Här e ägget efter den gula höna. Det hjälper inga kalvaböner. Köa ska ha kalven vannel. (Behöver mer efter kalvningen). Könstema e många, men knepen e flar. De e inte ofta korpen skriker till eget namn. Klocka e för skräddara och skomakara och inte för ärligt folk. Nu har hälta koa kalvat. Om det vill sig väl så lämmer bäggen. När musa är mätt e mjölet fräckt. Takelotten e bortlagder och hettelotten e inte lätter å finna. Eller: Takelotten e bortlagder och gevelotten e inte så stor. En kan inte ta å lusa mer än smällen. Torva gifter lorva och pengar gifter troll. Vanen e värre än förvet. Ingenting ä sämre än gröt om kvällen och ingenting ä bättre än fes om möran. Ett ordspråk från Borås: Det ska antingen vara hösapösa eller hurpasumpa. (Antingen för mycket eller för litet.) Ordstäv: Allting har gud skapat, men detta här har vaxet te sena, sa tösa. (när hon tog sig om brösten) Skit i mi sorg, sa Döven. Nu skomme saj på väven, sa blinna Sara. De e lite sum grannar ögat, sa Skam när han fick a järnharv rt. Det smakar mums, sa Skam när han åt smånubb. Det funte (tänkte) ja, sa Nabbarn om örefilen. Släkta e värst, sa räven om de röe hunna. Här bli inte gott innan det onna kommer ner, sa käringa när ho ramla å taket. Langt häna och dit, sa käringa när ho peka på månen. Rötet e snart revet, sa käringa när ho rev örat å gubben. Här går det ra i ra, sa bonnen när han körde aj ko. Det smakar fogel, sa käringa när ho kokte fesk. Det ger sek i ännen, sa rajpen. Mara lara, sa murarn då han satt i körka och söv. Där var inte ant å ta, sa tjuven då han tok dörra. Det rör inte min kropp, sa bonnen då hunnen bajt'en i träbenet. Det var skit, sa skölt när han fick en palt te frukost. Det tar sek, sa pajken om skrikinga. Nu e de slut mä wisslinga, sa pajken när han skar läpen å far'n. Det tok slut, sa Skam om bönedan. Välkommen, sa vargen te geta. De e bra sum de e, sa han, sum hade ajl i håret. Det går över, sa han som spydde i sån men det går aldri över, sa käringa då hu spydde i risslet . Namnet skrämmer ingen, sa han som hette Skit. Ja förstår, sa han sum ingenting begrep. Sibyllas spådom: Världen ska ta slut när det är: A hätta på var kölfe och ajn hatt på var stölle. När kornet i äpplet sig vänder, då många ting uppå jorden händer. Eller: När kornet i äpplet sig vänder, då har min spådom sin ände.