Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror.
Min mor var på Brunsjövallen här i Hög då hon var ung. Från den tiden har hon berättat, att hon kunde bli ropad om natten. Hon hörde tydligt att man ropade Margit. En kväll såg hon en rad kreatur, som gick ned till sjön. Hon hörde, att det pinglade. Men efter en stund var allt försvunnet. Se, när inte "vittrorna" fick plats på vallen så kunde de hålla sig i dess närhet.
Naturföremål
De kastade sten och pinnar på ett ställe på Gammals- torps mark i Hällstad alldeles vid vägen, för där hade posten blivit mördad, skjuten. I Broddarp fanns ingen sådan hög och jag vet inte om någon mer än den i Hällstad. (Uppt. har glömt att fråga, vad en sådan hög kallades och varför man kas- tade.)
Djur
Det var en finnakäring, som vitte varga' härifrån. De ska komma tillbaka om hundra år, men de är inte gångna än; det är inte mer än åtti år sen här Janus vargar. Mamma såg många. Döda en groda ville de inte, för grodan är en förtrollad män- niska. Göken kommer senast den 8 maj och gal, tills han får se den förste höstacken.
Odens jakt
Odens jakt har vi både hört och sett. Det var en prins som red ikring en kyrka med två till under gudstjänsten. Prästen kom ut och förebrådde honom för att han gjorde en så stor synd. "Du ska få jaga i all din tid, tills du har fått jagat ut alla troll", sa prästen till honom. Oskar Jonsson på Karlsberg hade varit ute en kväll och när han kom hem, var han dödsblek. Mora sa: "Vad går det åt dej?" Han svarade: "Det ska du få veta i morron." Och dagen därefter talte han om, att han hade mött ett fruntimmer - det var ett skogsrå eller skogstroll - som kom springande och de långa brösta släng- de. Så kom två hundar och jagade och sen en ryttare. Nästan vid stranden (av Vättern) sköt han henne. En stund efteråt kom han tillbaka och hade trollet hängande framför sej på hästen. "Jess du, ja' ströle 'a lell, du," sa han. Han ljög inte, det är säkert, / Sådant finns. Jag har själv mött ett sånt där "aber" en kväll.
Djävulen
En som hette Hultén skulle lära sej spela av en som var död. Han gick naken på kyrkogården fyra torsdagar i rad. Den fjärde torsdagskvällen mötte han den, som skulle lära honom, men när han begärde, att Hultén skulle skära sej i den vänstre lillefingertoppen så han fick blod av honom, blev han rädd och sprang sin väg. Han förstod, att det var "den grömme".
Vattenväsen
Mamma och hennes syster var nere vid sjön (Vättern) en gång, när de var barn. Då fick de se en fin kvinna, som satt på en sten och kammade sitt långa, granna hår. "Flickor, komma hit!" sa hon till dem. Hade de gått ut i vattnet, så hade hon tatt dem, naturligtvis. Det var en sjöfru. Näcken. Jag hörde näcken spela en kväll, när jag gick hem. Han spelade så hjärtans vackert. Jag talte om det för mamma. "Det var din lycka det, att du inte gick av vägen", sa hon. Gamle Mösen hade lärt sej att spela av näcken. Han hade förskrivit sej till "den grömme", hade skurit sej i sitt vänstra lillfinger och skrivit med den blon. Om en sträng gick sönder för honom, så blåste han bara på de bägge ändarna och satte ihop dem, så var strängen hel igen. Spelade han och folket inte ville dansa, så dansade stolar och bord i stället. Jag var med på / en dans en gång. Då var det en, som sa till Mösen: "Spela den däre vackre dansen!" Vi ut allihop, för vi visste, vad den dan- sen dög till. Mösen satte i med att spela den, men efter en stund gick hans son - han hette Frans - in och ryckte fiolen från far sin.
Vattenväsen. Näcken? Troll?
Det var en piga som gick vall med kreatur. Då kom en karl och gjorde sällskap med henne varenda dag. Hon talte om det för sin husbonde. Han hängde på henne en påse med dyvelsträck och bävergäll och peppar i. Då kom han inte invid henne, men det blev ett sådant väsen i skogen, så de trodde att hele skogen ramla' ikull.
Skogsväsen
Kôla-Nils kolade i skogen. Han hade med skogsfrua att göra. Gustav i Krusahemmet låg ijämte honom i hans koja en natt. Rätt som det var gick dörren upp och det var ett frun- timmer, som sa: "Nils, dä ä eld på milan." Kôla-Nils sa till Gustav: "Bliv du liggande, det var min gumma, det."
Troll
1. Jag hörde tala om en bortbyting, men jag vet inte var det var de hade'n. Han växte inte. Så sa modern: "Detta är en bort- byting, jag ska steka'n." Hon eldade upp ugnen och skulle just slänga in bortbytingen, men då kom trollet med det rätta bar- net och sa: "Du har skött mitt barn illa, men jag har skött ditt väl." 2. En bondhustru hade bryggat. Då kom ett troll och ville låna hela karet med dricka. Hustrun ville inte släppa till det, men trollet tog det likaväl. Några dar efteråt kom trollet tillbaka och hade med sej ett ännu större kar med ännu bättre dricka i, än det hon hade lånat, och sa: "Snir upp gjolen och bränn upp karet, för karet är gjort i Bôkern (- det ligger i Östergötland), och ingen känner sitt igen i kôkern."
Spiritus
De får en spirtusse på så vis att de lägger en humla i en dose och lägger dosen i en bäck under en bro vid en korsväg. Och både likfärd och brudfärd skall ha gått över den bron. Det var en sådan bro vid Gatelia. Jonsson på Karls- berg hade fått sig en spirtusse där. Han var fattig, när han kom till Karlsberg, men han blev så väldigt rikt, innan han dog. Men det var ingen välsignelse med pengarna; de varade bara i två släktled. Jag kände en gammal gumma, som hette Johanna. Hon svepte Jonsson, när han var död. Det satt en stor humla på bröstet på liket. Johanna tog henne och kastade ut henne flere gånger, men innan hon hinde in, var humlan före och satt på Jonssons bröst. Då gick hon och talte om'et för frun. "Ja, den ska inte Johanna röra, för den ska med / till graven", sa hon. Så humlan fick följa med Jonsson i hans kista. Det är klart, att han var i förbund med den grömme. - Så mycket pengar de lägger till den fulingen den dagen de fått den, så mycket får de för var dag sen. Gamle Källström ville ock ha en spirtusse. Tre nätter var han i väg till bron med en dose med en humla i. Men när han fick se att benranglet (sic!) börja' resa sej i dosen, blev han förskräckt och sprang hem.
Mara
Det var en karl, som gifte sej med en mara. Hon hade krupit in genom ett stretahål, och han hade en plugg och slog i hålet. Det var ett fint fruntimmer, och de var ihop och rätt som det var så gifte de sej. Men en gång sa han till henne: "Vill du se vilken väg du är kommen hit?" Då, rätt som han öppnade den lille gluggen, for hon ut genom den och kom aldrig igen. En dräng observerade att märren stod så snett i stallet varje morron. "Mara måtte ri märra", sa han. Han hängde en lie med eggen upp över ryggen på märren. Men nästa morron låg drängen död i stallet och var avskuren på mit- ten. (Ja, över magen) Om varulv vet A. K. intet.
Spökeri
De som var ihjälslagna kom hem om jul. En gubbe var i syne, och han gick alltid ut på vägen på julnatten. From hette han. Han mötte en bekant, som hade blivit mördad. De visste inte, vem som hade dödat honom. "Hur är det med dej?", sa' From. "Det ser du på min kropp", sa den döde. "Var det den som slog ihjäl dej?" frågade From, för det kom en person strax bakom den döde. Men den döde sa inget. Han bara vände på huvet och titta' på den som kom efter ho- nom. På Almnäs var det ett rum, som det spökade så stolligt i; de kunde inte bo i det rummet. De såg ett litet barn där om nätterna. Till slut hittade de ett spädbarn i ett spisrör och lagade att det kom till kyrkogården, och sen var det / slut med spökeriet där. Och i Småland blev en piga och hennes barn dödade av en bonde och hans son; hon hade tjänat hos dem. De skulle skjutsa henne och barnet till station, för de hade övertalat henne att resa till Amerika och ta barnet med sej. Men på skogen stannade de och slog ihjäl bägge. Där såg folk ett vitt spöke stå och de var rädda och tordes inte gå för- bi där. Men så var det en dräng, som sa: "Om det så vore själve den grömme, så ska jag gå dit." Han gick dit och träffade spöket. "Vad gör du här?" sa han. "Följ mej!" sa hon. Och hon visade honom graven i skogen och talte om, hur det var tillgånget. Och mördarna fick bekänna och fick sitt straff.
Läkekonst
När man blir gastakrammad, skall man ta tre nypor varm aska i munnen och litet vatten och så öppna dörren och spruta ut det. Man skall göra på samma vis tre gång- er och dörren skall stängas mellan varje gång.