Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde i Mulabjärsbacken i Ålstorp, Ränneslövs socken. Under jul- natten stod backen på guldstätter, och då dansade trollen inne i backen. I Perstorp såg man inga troll utan talade endast om mulabjärstrollen.
Vattenväsen
Det var en gammal fiskargubbe som gick under nam- net "Petter i Änden". Han brukade hålla till och fiska i Rådasjön och Stensjön. Han hade tydligt sett havs- frua på den sjön. Han såg, att hon var uppe i en liten vik och gjorde toalett. Hon kammade håret. Det var flera gamla här som hade sett henne. Hon var som en människa, men hon hade så långt hår. En skulle inte tala eller väsnas, om en fick se havs- frua. Det hade de gamla för sig. En kunde kom- ma ut för olycka, om en inte var tysta. - Gamla trodde att havsfrua hade kommit till dessa småsjöar från havet. Det skulle vara någon underjordisk gång mellan havet och småsjöar- na.
Vattenväsen
Havsfrun bodde i Stensjön för länge sedan. Ingen hade minne på att ha sett henne. Men det finns ett berg, som kallas Havsfruberget. Där skall hon ha setat och solat sig. I berget ser en mär- ken efter hennes ben och 'bakdel'.
Huvudbärning
1. Nej, det har jag aldrig sett, att de har burit nånting på huvet. Då har de haft det på axeln – bräder eller nån tung säck – men aldrig på huvet. Och vatten har de kunnat ha något och på axlarna och burit i två spänner, men aldrig på huvet.
djävulen
När Franke dog, sas kom djävulen förklädd till en vanlig simpel bonde, och tog honom. Det är en sä- gen. Men eljest hörde en falle tala om att han gick i skepnaden av en svart hund. Franke hade skrivit kontrakt med djävulen. Det var för det han fick så mycket pengar och blev rik. Om en tvinnar händerna eller snurrar dem om varandra, sas sitter en och nystar åt den onde. Samma om en sitter och snurrar fingrarna om varandra, tummarna vill säga. - Om en drev med den onde, så att en nämnde namnet och mena, att han kunde visa sig, så kunde han komma. Det var farligt att gäckas med honom på så sätt. - Alla som kunde tralla så hade de med den onde att göra; Det var en allmän tro Om någon vägde eller mätte snätt, så var han / hantlangare åt den onde. Namn på djävulen: Djävulen, den Onde, Skam, satan, den stygge, Lucifer. Den sägnen gick här, att han dansade ihjäl Fintor- pafrun. Men här i trakten har inte varit sådan sägen om någon. Lucifer det var djävulen. Och hans släkte var alla de onda andar som han har i sin tjänst. Allt detta blev nedkastat till jorden - för syndens skull. Om den sjuke plågades mycket inför döden, så var det den onde som höll igen livshankan. Så troddes det av gamla här. Och hörde jag gamla gummor tala på.
Stadstraditioner: Vattenväsen
Det fanns sjörå el. havsfröken i sjöarna här. Folk fick se henne ibland. I Balltorpssjön höll hon till, för där talade gammalt folk om, att där hade de sett henne. I Stensjön hade hon varit, för där är märken efter henne, där hon setat på berget. Ibland så var ågubben framme och stoppade verket i Delbancos kvarn. Då var det inte annat att göra än att slänga en kopparslant i vattnet vid vattenhjulet Då började kvarnen snart att gå igen.
Vattenväsen
Det var ett gammalt talesätt, att den som ville lära sig att spela fiol riktigt, skulle gå och sät- ta sig i kvarnfallen tre torsdagsnätter i rad, el- om det var nyårsnatten. Det kan jag inte säga. Där skulle Näcken komma och lära han spela fiol. Lett, en gammal fiolspelare, påstods ha lärt där av Näcken. Han levde för en 70 år sedan. Han kun- de många fina låtar. Ågubben var också i fallen. Den skrämdes barnen för. Ågubben, sotarn och slaktare Benjamin voro skrämskotten för barnen.
vattenväsen
En gubbe här tala om, att han hade sett sjöråa i Nolsjön. Kl. 4 en morgon ropa hans far och sa: Kom nu kvickt, så får ni se sjöråa. Alle sju skyn- dade fram och fick se henne. Det var ett vitt frun- timmer som for som ett skott över sjön och för- svann in i skogern. Alle såg henne. Man hade sett hen- ne många gånger förut. När hon for fram sa där så blev det svårt väder. Havsfrua hade kommit in i Stensjön från havet. Där hade hon brukat sitta på ett berg och kamma och sola sig.
Vattenväsen
De säjer att det finns inte havsfru i stora havet, men jag har sett det, då jag for till Amerika. Det var två dygn från Liverpool. Vi fick se fyra eller fem tillsammans; de var en bit från båten, men vi hade ki- kare och tittade på dem. Så granna överkroppar som de har! Ibland kastade de upp benen och vi såg deras långa fötter. Så småskrattade de och kastade släng- kyssar åt oss. I Åsunden fanns ingen havsfru.
Kungar
Karl XII. Han hade en knapp i rocken, och den knappen drog bort skotten. Han höll på så länge med att kriga så hans knektar blev ledsna på det. De stal ifrån honom den knappen och sen sköt de honom med den, för de tyck- te det blev för "avlit" att inte det stod till att de fick fred. - Nej, jag vet inte vad det var för metall i knap- pen, men att den hade räddat honom.
Död och begravning
Det var en som låg och drömde att det var en vit råtta på bröstet på honom. Han tog och släppte henne i en bleckkruka med lock på. När han kom och skulle gå till sin fästemö sen på kvällen, var hon död. Hen- nes ande var i krukan. När han kom hem, välte han ikull krukan, och musa kom ut. Sedan fick fästmön liv igen. – Den historia hörde jag för 70 år se'n hemma och sedan för ett år sen i radio.
Läkekonst
Jag hade en vårta så stor som en halv nöt på vänst- ra tummen, när jag tjänte på Fänneslunda. Där var en rättare hette Rodke. Han var född i Danmark och det var hans hustru med. Hon sa till mej: "Det är inte svårt för dej att bli av med den. Stjäl spekefläsk och smörj allestädd på vårtän med det och lägg det sen så att en skata kommer åt det, hon får vårtan: "Ja, jag gjorde som hon sa och la fläsket på avträdestaket och jag och flere stod och tit- ta på, när skatan tog det. Vårtan började strax att fjälla och jag skrapade bort'et, och det dröjde inte länge, förrän vårtan var totalt borte. Efter alla dar var den borte precis. Fläsket tog jag i en torpares mataväska, passade på och skar mig en bit med jällekniven. När jag tjänte i Häljared, fick jag så svår tandvärk i / slåtta. Jag la in snus, men det hjälpte inte. Då gick jag till ena barnmorska, hon hade tänger och nycklar, och hon tog ut ena jäcksla (en oxeltand), som var söndrig och sprucken.
Lucia
På Fänneslunda kom fyra pigor till oss (drängar) på lussemorron, och en av dem var klädd till lucia och hade ljus i en krans om huvet. De sjöng en "luciasånga"; den som hade ljus började, och de andra stämde i. Jag lärde mej inte den sånga. De hade kaffe och brännvin med sej och krans och fyrahjulingar; det fick vi, innan vi gick upp. Lussegök fick vi, innan vi gick ut och doppa skorpor och ringar. Men till frukost fick vi inget särskilt. Sen fick vi bestå oss ### själva. Ibland lussa pojkarna så väldigt; samma låge för ## om lusse Har aldrig hört talas om lussegubben i kvarnen. Lussebrud förekom aldrig i Marbäck så länge jag var hemma där.