Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar.
Om midsommar reste vi en hög majstång på en backe bortom kullen i Broby. Vi klädde en lång stång med björk och spikade också fast en tvärarm. En krans av vilda blommor placerades i toppen på stången och en i vardera änden på armen. Så dansade vi kring den två - tre nätter å rad. De var i min barndom inga fäster utom vid jul och midsommar.
Himlakroppar
Man skulle aldrig slakta på nedan, utan på ny. Månen är en krånglig planet. Den ställer till mycket. Den inverkar på mat t.ex. mat, som hängs ut i månsken, blir alldeles förstört. Hänger man ut det att svalna i månsken blir det ruttet.
Död och begravning
De som de tog livet å, de gravde de ner där de hängde dem, de hade en sådan plats ordnad i förväg. De hade den moden förr, att när de tatt livet av sig och någon fann dem i markerna, eller de fann en okänd död där, så sade de inte till prästen, utan de pålade ner honom vid någon stenmur och sen byggde de ett röse över, senare grov de ner dem vid kyrko- gården, och aldra sist kastade de dem över muren så de kom i vigd jord. Om en som var svårt sjuk inte vill dö, så skicka- de efter prästen, så han fick bekänna, om han gjort något förfång. De satte ner nålar och sådde linfrö efter liket, så det inte skulle komma igen på natten. / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Död och begravning 2. Lik skulle föras store vägen, de fick inga gen- vägar ta varken sta eller hem. Man bar inte lik på den tiden som nu i liner utan man bar dem på bå- rarna och det var fyra bärare, som hade ett bår- handtag på var axel. Vad det ett fint lik, hyrde de ett bårtäcke och bredde över kistan. Det var inte så noga med hur de skulle ligga då som nu, bara de kom innanför kyrkebacken. Karn kunde mycket väl ligga i den ena änden av kyrkogården och hustrun i den andra. Så gjordes en liten grön kulle och efter några år så var den borta. Om husbond dog, så slaktade de tjurn, och om det var en fattig, så nackade de åtminstone tuppen, för de hadde i alla fall strykit med det året. De hade den moden att de föll på knä vid gra- ven alla utom prästen. Om det dråsade kalkflagor ur spisen på ett ställe, där någon stod lik, så skulle det snart bli ett till på samma ställe. / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Död och begravning 3 När någon var död, så skulle en psalmbok läggas på ögonen så de höll sig ihop, för annars sade de "att liket tittar efter nästa" Om den första and man får se under året dyker, så skall någon i släkten komma att drunkna under det året. Om en person tappar två saker och de ramla i kors, skall ett sådant komma att resas på hans grav innan året är till ända. Om ett barn som modern bär plötsligt börjar kinka och skrika, då skall modern snart dö. Visste modern att hon snart skulle dö, så kunde hon på barnet se, vem som skulle bli hennes efterträderska, för till henne tydde sig barnet helst Det var en gång begravning i Utby efter en framstående bonde, som blivit ihjälslagen av en skenande häst i Utby backe. När de kom till kyrkan blev han begravd i vanlig / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Död och begravning 4. ordning och allt hade gått bra, men på återvägen stegra- de alla hästar i begravningsföljet när de skulle förbi platsen där han förolyckats, att de nästan gick på två ben och ville promt ut på fältet vid andra sidan mot den han förolyckats vid. När de lyfte liket från bockarna för att bära det till kyrkogården skulle bockarna omedelbart bäras bort för annars behövde de snart användas igen för samma ändamål. Om storklockan slog sista slaget vid själaringningen, skulle ett stort lik följa på detta, men slog lillklockan sista slaget, då skulle ett barn dö. Det var många som lyssnade på de klockslagen. Om den döde lutade huvudet åt höger, när han gav up anden, då hade han blivit salig, men lutade han det åt vänster då hade han inte blivit upptagen till Gud. När någon låg för döden, skulle det vara så tyst som möjligt, det underlättade dödsarbetet. / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Död och begravning 5. Om de skrek och jämrade sig, hade själen svårare att komma loss från kroppen. När det led på tiden att han skulle sluta, skulle bandhunden lösas, om de hade någon. Sedan den sjuke väl var död, betraktades han på ett helt annat sätt än förut, nu skulle det genomgås om han var sådan att han kunde gå igen. Väntades han gå igen, skulle han ha gjort ett brott, som han gått fri för på halv bevisning och då skulle det saltas efter honom.
Husligt arbete
När de silade mjölken om sommaren hade de en träsil med stora hål i, så rullade de körsbärslöv och satte som piper i hålen, om vintern gjorde de en viska av årsskotten av gran och lade i silen. Det var två gummor som talade om att de båda till kväll hade kokat vassgröt. Den ena sa- de att gröten blev dryg, för jag hade bäddat under ordentligt, den andra sade att hennes gröt blev så odryg. Nästa gång hon kokade, så bäddade hon under i fatet med gamla trasor och slog gröten på. Nästa gång de träffades, sade hon, att nu blev min gröt dryg också för jag bäddade under med trasor, och när de kom till dem, så slutade de. Om det inte ville bli smör, stack de ner en nål i kärnan eller en eldbrand, somma hade kors i / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Husligt arbete 2. sina kärnor och de hade stor smörlycka Gummorna korsade över degen när de hade arbe- tat den och lagt den att jäsa och så sade de: "Gud väl- signe dej till gott bröd!" När de vävt färdigt, tog de noga vara på efsetera och knöt upp dem och vävde strumpeband av. De skulle inte slakta i nedan, för då kröp fläsket ihop när de stekte det. När kvinfolken bryggde, så stängde de om sig när malten låg på rosten, för hade då någon kommit in då, hade drickat blivit surt. Va de två i brygghuset, fick de inte tala med varandra, när vörten gick genom risten för då blev det surt. De voro rädda förr att lämna bort mjölk så länge kalven levde eller skulle ha av den. Skulle de lämna mjölk utom gården såsom till ystekalas, så var bruket det att korsa i mjölken med en kniv, eller släppa ett par saltkorn i den. Mormor påstod, att tog man bara mjölken över vatten, som rann så var det inte / Anna Greta Johansson Kajsa Svensson Husligt arbete 3 Leksberg. farligt. Den piga som med buller å bång förrättade sina sysslor, hon skulle få en bullersam man, och drack hon mellan målen, skulle hon få en supig man. Om en husmor brände brödet under i ugnen, då skulle hennes barn få styvmor innan de va fullvuxna. Ju vackrare brödet blev, som bakades till bröllopet, ju lyckligare skulle äktenskapet bli. För att inte trollen skulle dra kraft ur drickat, så skulle eldbränder kastas i karet innan drickat slogs i Om man börjar äta av brödet innan baket är fär- digt, då kommer baket att bli odrygt. Om man slaktade i "nutänne", då kymte ej köttet när man kokade det och fläsket krymte inte när man stekte det.
Vårbruket
Efter harven skulle kvinnfolken gå med kok- laklubba och slå sönder de lerkokokor, som harven in- te rådde med. Dä va även ett barnagöra. Jag har grävt och ränsat diken i min da flera kilometer, när en ränsat ett stycke, gick man till- baks och drog de gröna torvorna ut på tredje och fjärde tegen och hackade sönder dem.
Vårseder (Vårbruket
Det var en sed förr här, att om man stack den första "gröna noppan" man fick se i mun och åt upp den, så skulle inte våroxen komma att tröttköra en. Om di åt upp en vitsippa om våren, skulle ingen orm antasta dem det året. Somma hade samma tro om oxaläggen. Hörde man lärka drilla första gången och man var på fastande mage, skulle man bli sjuk innan vår- anden var över. Om man fick se en plogärla första gången i en plog- fåra skulle man få sörja en släkting innan årets slut. När gubbarna i min barndom samlades för att dricka majöl, så var det ett väldigt pratande om hur de hade gjort i Leksberg förr om vårarna när de skulle till med vårbruket / Anna Greta Johansson Kajsa Svensson Leksberg Vårbruket 2 Vårbruket skulle vara i full gång när våroxen började dra. Den som låg eller satt första gången våroxen drog över fälten, skulle aldrig bliva färdig med någonting i tid den sommaren. När plogen var iordningställd på fältet och plöjningen skulle börja, slog husbonden sönder såakaka mot plogbillen i så många bitar, som det var dragare och arbetsfolk på åkern. Den var hård som sten men de knavlade och åt och fick en mugg svagdricka till. Såakaka skulle ligga i säabingen över vintern så slapp de att ösa säden, den stod sig ändå. Innan vårbruket började hade de ett majöl, men det var när de hade tegarna gemensamt, då drack de sig fulla allihop både bönder och drän- gar och så kanske de åt ett tjog hårdkokta ägg, som de finhackade i en djup tallrik och slog grädde och litet salt över och blandade ihop. Ett vanligt uttryck var: "Sopa inte dyngestan / Anna Greta Johansson Kajsa Svensson Leksberg Vårbruket 3 för då får du sopa mjölbingen före Olsmäss. I nyårsnyt läste de gamle ut hurudan sommar, de skulle få, om den skulle bli torr eller våt. "Var horna på måen vassa då skulle det bli- va en kall sommar. För att vara säker på att inget ont skulle drabba åkern under den tiden den reddes och såddes, så skulle husbond köra ner en niv i den nordliga åkerrenen Om man lät foglarna plocka upp de korn som föll på stenarna, så rörde inte foglarna säden som föll i jorden / Anna Greta Johansson Kajsa Svensson Vårbruket Bilaga Leksberg Vårleven i Leksberg var rund, med en sax klippte man upp en massa "nupper" i leven, de kallades för "typper" 4 kringler fästades vid sidorna och de kallades för "oxaöre" (illustration)
Slåtter, skörd och tröskning
Leksbergsbönderna rastade aldrig när de sådde förr, utan att lämna åkern med såskäppan och lägga henne i stupe. Likaså fick inget verktyg sitta i jord över natt, för satt en spade i jorden, kunde den som skulle använ- da honom inte somna om natten. Om man kastade askan i ugnen efter ett bak på rågfältet, så skulle rågen komma att grädda sig bra, den som stod och växte. Det fanns gummor som kunde gå på alla tegarna, där de hade råg, och slänga en nypa på var teg. När häst och dragare rastade, skulle hästen spännas ifrån och ledas en bit ifrån plogen, annars blev han ej utvilad. Satte sig en kar som rastade på plogen, så var han tröttare när han reste / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Slåtter, skörd och tröskning 2. sig än när han satte sig. De hade den seden förr i Leksberg att de sista strå- na på ett gärde grov de ner utmed kanten för att vara säkra på att få riktigt bra säd nästa år. Likaså grävde de ner i åkern alla döda humler de fann, det var far noga med. När alla var ute och slog voro barna med och deras uppgift var att leta upp humlebo i renarna, det fanns mycket mer humler förr i alla rösen och renar. Vi fick ungefär en kaffekopp honung i vart bo. Det tog mor vara på
Slakt
Innan slaktaren stack djuret sade han: Gud väl- signa dig, jag tar dej för mat och inte av hat" och så gjorde han ett kors i spannet som blod skulle tas i då levrade den sig ej. Somliga lade en näve mjöl i spannet. Om det var en åskådare som inte hade något att göra, då gick kniven i lungan och blodet kom som ett yrvär Alla sneppar på lunga skar de bort och i levra skar de ett kors. Milten tittade bonden på ett slag och så kastade han den. Strupen såg de igenom och sedan kastade de den.
Husdjur
Innan korna kördes vall skulle de ha en halv sill doppad i tjära för att de inte skulle få skogssjuken och så skulle alla klövar klippas, för att de inte skulle kesa i skogen. Bjällkon skulle vara enfärgad, för en sådan var sta- digast. Korna vänjdes till hemledet om kvällarna ge- nom att man där gav dem en nypa salt. Om man vid det ledet, som man ville ha hem dem om kvällarna planterade rönn, så gick de aldrig ut genom något annat led, utan kom dit och stod i rön- nebuskarna och väntade på den som skulle hämta. Om en kvinna var med barn, så fick hon inte leda till tjur, för då blev barnet slarvigt och kom att springa i bygden hos alla möjliga fruntimmer. När de ledde bort med kon och mötte en karl först, så skulle det bli en tjurkalv, men mötte / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Husdjur 2. de ett fruntimmer, så skulle det bli en kvigkalv. Det fanns folk förr som var så dumma, att när mannen skulle le iväg med kon gick kvinnan och ställde sig vid grin- den, så han först skulle gå förbi henne när han ledde åstad. När de köpt ett djur skulle det komma att trivas, om man tog några rumpehår och band fast i spjäll- bågen. Om tuppen gol vid midnatt så fanns det en mördare på gården, men gol han på efternatten så sade han: "Klockan är treee. Hade klockan stannat, så hade de inget annat att rätta sig efter än stjärnorna och tuppens galande. När de klippe får så tog de några strån och virade om en brödbit och stack i mun på fåret.
Hur grågässen kom till Sverige
Förr fanns det bara vita gäss i Sverige och de va små och purriga som höner. En gång hade en bonde stängt in sina gäss i en loge, det var i Järpås socken. De skrek så illa och ville ha sällskap, för det fanns ingen gåse med dem. Då kom det en slinga grågäss och slog ner och bon- den släppte ut sina vita gäss, så de fick para sig med grågässen och sen fick vi stora gråa gäss.
Husdjurens sjukdomar
Om någon hade hängt sig i ladugården, så va dä inget å va ledsen för, ty den repstumpen som han hängt sig i var ett bra medel för alla kreaturssjukdo- mar. Var en ko sjuk, eller en gris, eller en häst, så var det bara att fin klippa litet av repet och ge det in. Fick djuren skabb, hade någon gått ifrån baket med degiga händer och gått till ladugården och sysslat, då fick alla djuren skabb och detta kunde sen inte botas på annat sätt, än att man från grannen stal en degklump och smörjade på skabbfläckarna med.
Vatten väsen
Vi badade i Vänern och det var en sed där i min barndom att innan man gick i vattnet, skulle man binda Näcken Det togs på allvar och tillgick så, att man satte en kniv på gränsen mellan vatten och land så att eggen pekade mot sjön och så sade man: "Jag binder dig Näck till botten vid denna sjö i den treeni- ges namn, amen". Senare gjorde de det på skämt och till sist så bara spottade de i vattnet, innan de gick i.
Skogsväsen
Det kom en fin fru från skogen bärande en liten gosse. Denna gosse försökte hon byta bort på en gård men blev bortmotad, de såg då att baktill var hon som ett torrt skinn. Hon stal i alla fall en barnunge på gården och lämnade sin istället. Den ungen växte tre gånger så fort som andra, så de fick göra en ställning till honom att sitta i och ge honom mat i ett tråg så mycket åt han.