Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Vattenväsen
12. Näcken spelade, och det fanns de, som lärde sig att spela av honom. Han lockade ner folk till stranden med sitt spel. De skulle kunna ta hans tonar, om de var mycket musikaliska. Det skulle vara nattetid. 16. Näcken visade sig som en vit fru. De kallade det också Vita Frun eller sjöjungfrun. Det skulle vara som en vålnad. Det var bara nattetid den syntes. Det var inte alla som såg henne. 18. Det vet jag inte. 19-22. Nej.
Skogsväsen
23. 29. Min moster bor i Hishults socken i Halland. Hon Talade om, att hon var ute och letade efter sina krea- tur på kvällen. Det regnade, och hon hade tagit sin mans rock på sig. Hon gick vilse, och hur hon gick, så kom hon bara runt. Då tog hon av sig rocken och vrängde den. Då fick hon se skogsnuan sitta på en gärdsgård. Hon var liten som den vackraste docka med ett långt, långt hår. De säger ju det, att om skogsfrun ser på en, blir en förvillad. Så har de sagt här också.
Troll.
42. Det skulle vara nån ryttare, som for in i ett berg och skulle hämta skatter. Han fick en bägare av trol- let, och det var något i den, och det skulle han dricka, sa trollet, men i stället slog han det på hästen, och då blev hästen uppbränd. Han behöll bägaren. Jag minns inte hur, för det var i min spädaste barndom jag hörde det. 44. Det var farligt, att låta nyfödda barn ligga i mörkret. Då kunde de bli bortbytta. Det skulle brinna ljus över dem, tills de var döpta, sen var det inte farligt längre. Blev barnet bortbytt, gick det nog aldrig att få igen det rätta barnet.
Troll.
På Moragärde (Karlshed) skulle det funnits troll förr. Men de trollen skulle varit snälla. De gick till gårds- stugan och lånade bröd, och de bar hem det också. Julnatten ska Bobergs berg i Berghem stå på guld- pelare.
Älvor
46. Om det var nån ring i gräset eller på vallarna, sa de, att älvorna dansat där. Då växte där ingenting. Men jag vet inte, vem som sagt det, eller var jag hört det.
Tomtar.
49. Min farmor var född 1801 i Assberg. Hon berättade att det fanns tomtar x i bergen. De gick fram till gårdarna och lånade bröd och andra matvaror och bar sedan hem det igen. x Meddelaren förklarade på uppre- pad förfrågan, att det var tomtar.
Bjäran
54 55. Mjölkharen skulle väckas upp en torsdagsnatt, berättade de, men jag vet inte, hur de gjorde. 56. 57. Det var härnere på Hea. En inspektör på Örby bos- gård var ute och jagade och såg en hare flera gånger. Han sköt på den, men han fick den aldrig. Så hade de lärt honom, att han skulle lägga silver i bössan, och han la i en tioöring. Han gick det, där han sett haren och fick syn på honom igen och sköt, och den föll. När de kom fram dit, åg där tre spingestickor och tu vävesolv och tre bladdroppar. Det var allti- hop. Då förstod han, att det var en mjölkahare. Det var en gammal gumma, som bodde härnere på Salmans gärde. Hon hade alltid gott om mjölk och smör. De trodde, att det var hon, som rått om haren.
Lyktgubbar
61. Lyktetomtar har funnits här i närheten. Förr kunde man få se dem sent på vinterkvällarna, men nu har de inte synts till på många år. Det var ett lysa, som gick i mörkret. Det var en del, som hade ont av dem, därför att de blev narrade av vägen av lyktgub- barna. 62. De trodde, att det var, det som ont var, som var ute och gick i människoskepnad, men det var ingenting. 64. De hastade några över framför honom, för att han skulle lysa dem hem. Då flög det där ljuset om- kring, tills det fått rätt på pengarna, och sen lyste han dem hem. - Det har skett på det gär- det där danska graven är.
Slåtter, skörd, tröskning.
"Ta haren" okänt begrepp. Vet ej att de lämnade några strån på fästet. Höstråg skar de med skära. Då gjorde de skörlahjälp. En gick före och la' band. De andre la ett handsmål var på bandet. Den, som kom efter, fick binda. De gjorde inte så stora neker, för de skulle bösta dem på böstelbock eller i bålken (logbocken). Gullkråka var den, som plockade eller kastade neker till den, som la' runt ikring. Anis eller några skarpt lukande blomroter har de lagt i botten på laden. Ej hört om "sten å ben å bönerot". De gick upp kl 1/2 3 på morgnarna och började tröska med präglas förr. Det gjorde vi hemma, tills jag var tolv år. Far och en dräng och mor och jag tröskade då. Då fick drängen och / jag stå och bösta levällen innan. Preta ån skulle de göra, när de hade gjort ifrån sej det sista. Dess stycke sätt ut på åkern kallade de en årn - det var det samme som ett par skåror. Likadant, när de plöjt några silter.
Julafton.
De trask aldrig på julaftons förmiddag, men de gamle skulle alltid ut och hugga julved då, det var färsk björk- ved till julelden. Då var det öppna spisar för det mesta, och de la upp veden i kors, och gruvan skulle stoppas full med färsk björkved, som inte fick röras. Halm hade vi ett par gånger, och det hade de i gård- stöva också. Nicolaus skulle alltid ha julhalm. Det togs in ett par fina kärvar och heddes ut väl mitt framför bordet. Så gjorde de en julagubbe av halm, som de flätade ihop. De skulle ligga på rygg och ta den med fötterna ö- ver huve't. Halmen fick ligga hela julen. De bytte om ett par gånger. De tog ut den efter trettonde och använde den till strö. / Julgran hade de inte på länge; jag var allt nära på vuxen, när jag såg den första. Men någon stake klädde de eller gjorde en "julakrona" av trä med fyra holkar i och kläd- de den med silkepapper. Julaneka skulle upp tidigt. Många satte upp den det första det var ljust på morron. Det skulle vara en stor nek. En del satte upp två eller tre julanekar. De satte den ###- ### på en stake nära huset, så att de kunde se henne inifrån. Ibland satte de den på ett litet träd. Se'n började de ta en granbuske och kvista av den nerevid och sätta ne- ken i den. Julahög: det var ett par kakor av var sort: vörtabröd, rågbröd och sektebrö. Så tog de hem ifrån Borås "tvålerullar" av vetemjöl. Julhästar av pepperbrö köpte de för 6 öre stycket i Borås och satte upp på väggen. En tupp hade de ofta på julhögen – han stod emot en #innespeta. En kaka skulle gömmas till "lellajula". Kreaturen skulle ha det goaste man kunde ge dem: korna fick hö, hästarna havre. / De grävde om och hyfsade gödselstaden till jul – den skulle vara jämn och fin. De granrisade emellan gödsellagorna och ovanpå dyngestan, när de var färdiga. De fick inte röra i julbrasan; det skulle inte vara bra. Nej, jag har inte hört att de tittade efter spår i askan.
Svartkonst
Om inte bössan dödade och bet på, skulle man släppa ner en liten orm i pipan och skjuta. Om man slagit efter en orm och inte träffat honom, kun- de man stämma möte med den. Man skulle sätta en kniv i backen och nämna klockeslaget. Men då var det inte värt att komma obeväpnad. Då gick ormen på stjärten och var arg, så vådligt.
Svartkonst
Om de hade en brödkaka innanför västen, kunde ingen skjuta dem, för skott tog inte på bröd. Om de tog ett revben från en död och hade i sina klä- der, var de säkra att ingen skulle kunna skjuta dem.