Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
skogsväsen
Skogsråa skulle vare fin framifrå men på baken va ho urhhälvad som ett baktrôg. För dette ville ho aldri gärne vänne ryggen te. - Allti hörde ja' di gam- le tala om allt ho hade ett rutit bomullsklä på hôve, svart kjol å liv. Ho förledde dom så att di geck vilse. Mor hade vôre mä om, att skogsråa hade skratta ôt henne. Å far hennas hade tydligen hört skogsråa skratte i skogen. Dä va hånskratt, om ho feck nôn vilse.
Konungar
Konung Carl XII var en knektakung, som åt och sov ibland sina soldater, men söp gjorde han inte. Det var nog inte de enkla knektarna som sköt honom utan de uppsatta, fast de hade betjänten att stjäla knappen som de sköt honom med. Att de sköt honom med knapp, berättädes i min barndom och det berättades också, att så snart han fått stövlarna på, så hamnade alla kulor där. Därför tog han aldrig av stövlarna eller sin uni- formsrock, utan sov med dem på. Folket tyckte om honom, det bevisas ju genom att de gärna tog emot hans koppar mot sitt silver. 1905 var jag i Dalsland på bevakning mot Norge och vi var inkvarterade i en gård där de hade en trä- mugg, som kungen druckit ur och den förvarades / F d. Dist korpr J Blom Ekby Kungar 2. som gårdens dyrbaraste klenod. Likaså hade de ett papper, där kungen skänkte dem gården för den dåvarande bonden visat en gen- väg till norske gränsen i närheten av Ed. Så folkkär var nog kungen, fast kanske herrarna inte gillade honom. Så snart någon lång och ståtlig rekryt kom till Axvall så blev det ett undrande om inte Carl XV kunde vara far till honom. För kung karl var lång och ståtlig och han släppte gärna ingen flicka ifrån sig, utan att han fått som han ville.
Tjänares flyttning
När en tjänare skall flytta, så skall han göra det när det är mörkt, för om kråkor och ska- ter ser, när han ger sig iväg och skriker efter ho- nom, så kommer han inte att trivas på det nya stället. För att visa att man vill den nykomne tjänaren väl och fästa honom vid gården så skall han sättas i spiseln när han kommer och där bjudas på en stor kärnesmörgås. Om en dräng möter en annan och de skola ha varandras platser, så har de fått av varandra allt obehag, som de ville flytta ifrån
Död och begravning
När bonden i Skattegården dog samma år som Carl XV (1872) så stelnade inte liket, de gjorde sig inte så brått med begravningen för de visste han skulle få säll- skap, och fyra dagar senare dog hans hustru. Om det knäpper i kistan, när de sänker hen- ne, så skall snart ett annat följa efter i samma familj. Om en hund tjuter och krafsar en grop så bådar han om död på gården. Om en gård har otur ett år med många själv- döda djur, så skall innan året är ändat en män- niska på gården avsluta dödsfallen.
Jakt
Jakten har varit mitt nöje från det jag varit li- ten och en del har jag hört om de gamla jägarna om skrock som nutidens jägare glömt. Det fanns en gubbe i Ek, som hade sådan tumme med skogsfrun att han bara behövde locka, så kom hennes höns, som var tjädrar och orrar, flygande så han kunde stå på förstugtrappan och skjuta dem. Om man hade en bössa som gick bra, så skulle man för att säkra den för trolldom försöka kom- ma över en slatt nattvardsvin som det var läst över och smörja in den med. I bösslådan, lådan som hon låg i, skulle ligga kräft- stenar (kräftögon), ormagaddar och svavel, då gick ingen olovandes i den lådan. / J Blom Ekby jakt 2. Om man trodde bössan blivit skämd fanns flera botemedel. Ett sätt var att stoppa in i bösspipan en levande orm och skjuta av ett krutskott. Ett annat sätt var att gå till en bäck i Ek och låta vattnet rinna genom pipan och sedan röka henne i svavel. När hade hade flinta i gevären (flintlåsgevär), så fanns ingen starkare flinta än den de kunde hugga till ur en stenyxa, Ett gevär med sådan flinta vär- derades mycket högt. Ett sätt att bota en skämd bössa, där straffet drabbade den som skämt den var, att taga bössan och gå till en plats där tre hängnader möttes och hänga den på stavern som band i hop gärdesgårdarna och piska den med flygrönn, vart rapp drabbade den som förgjort bössan Om man skall skjuta en mjölkhare måste man ha kyrkomalm i förladdningen. / J. Blom Ekby Jakt 3 SkyttaLars i Ullervad var bygdens störste jägare för 100 år sedan. Han hade en bössa med tre piper, och om han skulle råka skjuta något oätligt så bössan blev skämd så hade han i alla fall den översta pipan kvar och den kunde ingenting skämma för den hade varit med i kriget i Finland och där hade en finnkäring skjutit in den åt honom. När skyttalars skjutit något så lämnade han alltid någonting kvar i skogen av det skjutna, var det en fågel så lämnade han en fjäder och var det ett djur så lämnade han en hårtott.
Fiske
Den som skall ut och fiska får på inga villkor ta- la om för någon vart han skall gå för då ger han den- ne sin fiskelycka. Om man börjar fiska kristihimmels- färdsdag så har man tur till fisket hela sommaren. Om man kan stjäla nät eller rev från en som har god tur så får man även hans tur. Fiskekrokar får man bäst av sådant järn som anvants att binda en fånge. Eller också spikar från bojor. När man går och fiskar, skall man bära på sig tre kräftstenar som tagits från kräftor fångade i den sjö där man fiskar.
Bränvinsbränning
När man skall bränna bränvin skall man lägga vändelrot och tibast i mäsken för att inte trollen skall kunna dra ur kraften. Skulle det gå dåligt med bränningen så skall man skjuta med löst krut över pannan. Den första supen som kommer fram ur kylröret skall offras på marken så att inte de osynliga sedan skall störa brygden. Om man börjar smaka på bränvinet innan brygden är färdig, så kommer inte mäsken att smaka djuren.
Maran
Det var en gång en dräng som reds av maran förfärligt, en gång då han anfäktades som värst så slängde en annan ett par byxor över honom. I det samma stod en underbart vacker flicka vid sidan av sängen. Han gifte sig sedan med hen- ne. En gång när de låg sade han: "Mins du när du kom till mig genom detta lilla hål?" och så drog han ur en propp i fönsterkarmen. I detsam- ma försvann hans hustru genom hålet och det hördes bara ett gnisslande och så var hon borta, men han hade tre barn med henne och de var som andra barn.
Djävulen
Det var många som de talade om hade skrivit kontrakt med Djävulen. I det kontraktet fick de förbinda sig att inte göra mer än en god gärning men under tiden skulle de göra sju dåliga. Fullföljde de kontraktet, tröt aldrig pengar för dem, de blev rika men dåligt ansedda. En ### som Djävulen gärna ville de skulle skaffa sig var kyrkvärdskap, för då kunde de uträtta en hel del åt honom i kyrkan. Kontraktet skulle stickas i nyckelhållet till kyr- kan en torsdagskväll efter solnedgången och hämtas där torsdagskväll när solen var nere. Det var så beskaffat att ingen kunde se dem mer än sådana som förut hade kontrakt. "Sedan fick de makta vid nästa nymåne".
Bergtroll.
På Blängen på billingen försvann en gång två kvinnor, som var på väg från Öglunda till Skövde, det var skallgång efter dem men de fann inte minsta skymt av dem. Så var det en klok gubbe som lärde dem att de skulle lägga en psalmbok på en sten som låg på mossen och kallades "Ångeststen". Detta gjorde de och en mor- gon kom båda gående, men de hade blivit stumma men de hade fått tag i boka och då miste berga- folket sin makt över dem, men stumma gjorde de dem. En annan kvinna som hetta Augusta Klang ville trollen ta när hon låg id en källa och öste vatten "Agusta Klang kasta skopa och sprang", men trollen fick tag i skopan så hon fick aldrig sedan gå till den källan.
Tomtar.
Tomtar hade de på Sparresäter och det var därför de blev så rika. Ägaren där var en Baron och han byggde en ny stall men ingen fick riva den gamla och var julafton bar han dit mat och ställde under en tom krubba. Om någon sedan det var mörkt ställde sig på den gården vid någon knut och kastade sitt vatten, så kunde han få ett slag på lemmen så han svullnade, men ingen människa fanns i närheten.
Spiritus.
Spiritusar hörde jag inte talas om i Lerdala- bygden men jag var i 13 års åldern 3 år på falbygden och där sysslade folket mycket med spiritus. En sådan kunde var och en skaffa sig genom att fånga en groda och lägga ner den i en ask. Denna ask skulle sedan grävas ner i ett vägkors och dit skulle man gå tre torsdagsnätter i rad och läsa bönen baklänges. Den tredje torsdagsnatten var spiritusen färdig att börja samla silver åt sin ägare. Skulle ägaren dö utan att spiritusen fått det bra hos någon annan blev han evigt olycklig. Spiritusen skulle i så fall läggas på den dödes bröst och skickas med i graven Det var många askar med gamla döda insekter i som stärbhus delägarna fann och för säkerhets skull skickade med i kistan.
Drakar, ormar och ödlor.
De som voro ansedda för kloka i Lerdalabyggden i forna tider, hade haft med en vit orm att göra. Det gick en sägen, att om någon såg en vit orm i vattnet skulle han ta av vattnet och dricka över ormen då blev den personen klok och allvetande. Hjulormar talades också om, dessa voro lejda av elaka bönder när rågångar skulle gås upp. De rullade i väg före och sedan måste landtmätare gå i den riktningen och godkänna ägodelningen. Lerdala gård, som varit den största, skall ha fått sina gränser så stora genom att en orättfärdig ägare lejt en sådan när gården skulle utstakas.