Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten var la för det mesta en välkommen gäst var han var. Aldrig fanns det mer än en tomte på ett ställe. Det var en sägen att det var en tomte på ett ställe, och en gång fick bonden se tomten komma och pusta och skulle kliva över logabalken med ett halmstrå. Då sa' bonden: "Åh, du behöver inte pusta för så lite." Då sa' tomten: "Jag ska dra ifrån dej lika mycket som jag har drat te dej, ska du få se att du blir inte feter."
Tomten frågar vad man önskar.
För att få tomten i sitt hus skall man tre långfredagsnätter gå till ett trevägaskäl och ropa tomten vid namn. Då infinner han sig och frågar vad man vill ha. En kvinna gjorde på så sätt, och tomten infinner sig och frågar, vad hon vill. Men kvinnan vart då så förskräckt, att hon antingen glömde bort sitt ärende eller inte kunde framföra det utan endast sade: »skit» och gick hem. Det gick som hon ville: hon fick bara träck, och det mer än hon någonsin önskade.
Tômmtn m. best. allmän benämning för tomten
Tomtens utseende: Han var liten till växten, hade grå kläder samt en röd toppmössa på huvudet. Tomten flätade manen på vissa hästar i stallen. Där tomten fanns, trivdes hästarna bra. – På julnatten satte man alltid ut av all julmaten. Den sattes ut i stallslidret och vid fähusporten. Spiltan står över tomtarnas bord. Hästen, som står där, är orolig, och måste flyttas. Då blir allt lugnt igen i stallet. En gammal sägen berättas om en tomtgumma, som kom hem till en bondhustru för att få hjälp av henne med en förlossning (=det gällde en annan tomtgumma). Bondhustrun följde med tomtgumman, men innan hon gick, tog hon ett garnnystan, som låg på bordet, och satte fast ena garnänden i en knapp (=handtag) i dörren samt stoppade på sig nystanet, för att hon med hjälp av hela nystanets garntråd skulle hitta hem tillbaka. Nystanet räckte lyckligtvis ända fram till tomtgummans bostad. Förlossningen gick bra, men strax efteråt började en häftig regnskur, som föll över barnaföderskan och barnet. Bondgumman flyttade då undan de två för regnet. Då sade den tomtkäring som varit [hos] bondgumman, att det var bondens häst, som förorsakade den (ej känt, om det verkligen var så, att det regnade, just då hästade lät sitt vatten!) Det vore bättre, om bonden skaffade sig en märr i stället, medade tomtkäringen. När bondgumman kom hem igen, talade hon med sin man om vad tomtgumman sagt. När de då tänkte efter, så kunde de mycket riktigt konstatera, att de ej haft någon tur med hästar av maskulint kön men däremot med märrar. I stället för att nu byta bort den häst de nu hade mot en märr, flyttade de hästen i stallet, och se: nu fingo de tur med hästar av bägge könen i den gården. – För att få tur med kreatur i stall och fähus, skulle man, innan man byggde dessa hus, kasta "ett kronans mynt" ned till tomten, så fick korna och hästarna vara i fred för tomten. – När man skulle göra en kolbotten, fick man lov att se till, att man ej gjorde denna rakt över någon liten stig, där tomten kunde tänkas gå fram. Gjorde man emmellertid så, kunde man vara övertygad om att man fick "genomgång" och "frät" i milan. Det blev bara småkol. Detta ombesörjde tomten. – När en kolare i kojan i skogen blir väckt, är det kôlts'mmtn, som är i farten. Man hör då i sömnen sitt eget namn ropas av tomten. – "Gå inte, för tomten tar dig", sade man för att skrämma (små)barn att gå ensamma ut i mörkret, i synnerhet till brunnen, bäckar etc. M.S:s syster såg en gång i Tretjärnoxen (en liten finnby mellan Erikslund och Julåsen) en liten grå gubbe med röd mössa. Det var tomten. Han gick väldigt fort, och han korsade M.S.:s systers väg. Man berättar allmänt, att tomten flätar manen på hästarna. Det har M.S. sett, (nämligen att hästar haft flätad man, vilket tomten absolut måste ha gjort!) Hästar som få sin man flätad av tomten trivas bra i stallet. Tomten tycker ej om hästar, som äro "blacka" till färgen. Hästarna trivas ibland i stallet. De bara stå och slå med benen och äro oroliga. De föra oväsen. Bli blöta av svett. Detta förekom endast i vissa stall. Ett botemedel härför var, att man satte en bit spegelglas i väggen bakom där hästen stod. På julkvällen skulle tomten ha risgrynsgröt. Denn satte man ut åt honom. De människor, som hade tomte hemma hos sig, fingo som tecken härpå, liksom svarta fläckar i ansiktet. Man talade om kôltômmtn (koltomten). en sådan tomte väcker kolaren, han knackar på kojdörren och ropar, när han ser, att milan börjar brinna.
Intervju med Gideon Carlsson och Per Reinholdsson
Forts. på föreg. (Bra). Forts. på föreg. (Något brus). G.C. berättar om smeden Lökes marknadsfärd (=innehållet i kap. "Marknadsfärden"; G.C.:s bok "Smeder", Stockholm 1946, sid. 108-119). - (Bra) Avslutning på föreg. G.C. berättar om smeden Engmalms utterjakt. Forts. på föreg. P.R. berättar för R.B. om nöjen, frieri, sängplatser m.m., danser och slagsmål mellan smeder och bondpojkar, det äldre Storfors P.R. berättar om det äldre Storfors, mathållning (inpass av G.C.). P.R. berättar om mathållning (m. inlägg av G.C.), avlöningssätt o. avbasning (P.R. och G.C.) G.C.: tomtar, P.R.: en älgjakt, tomtar och oknytt, G.C.: Tall-Maja vid kolmilorna (Bra) P.R.: tomtar; G.C.: hjulgubbar, synska personer; P.R.: Lucia, påskkäringar; G.C.: kolaren och de underjordiska, Källtorpsgruvan. (Bra) G.C.: forts. om Källtorpsgruvan (kyrkklockor, gumma lånar silver), folklig läkekonst (knarren, vårtor, utkastning - inpass av P.R.), få kor att gå hem, P.R.: om botande av ko.
Tomtar
Min far såg en tomte vid färgstället en gång. Han fick se denne lilla gubben springa utmed stranden. Tomten hade bara ett öga mitt i skallen. Ansiktet var hårigt, men ur ögat lyste det som en skarp lykta.
Tomtar
I Lingarö fanns det tomtar. De tyckte mycket om tobak. Husbonden brukade lägga tobak i spisen om kvällen, in- nan han lade sig. De togo tobaken och höllo sig tysta. Någon gång kun- de de se tomtarna dansa på logen. Det var inte alla som kunde få se dem.
Tomtepesar
Sådana trodde folk att bönder hade om det fick fas- ligt väl i händer före och inte förstörde det de förvärvade. Min morfar var förmögen, men en fullt hederlig karl och den skylde de för att ha tomtar, när de inte ville näm- na namnet tomtar sade de "Draspik".
Har sett en tomte
Det var en här, som var norr i skogen här och körde timmer, och int vet jag då om han ljugde, men han sa han hadd sett en tomte, en liten en. Och hästen hans mådd så gott och var så fet och vacker. Det var bara för några år sen. Såna där tomtar ska ju vara så lyckosam.
Tomten fordrar iakttagande av god sed
I Brinkas ria på Esbå gård eldade tomten ugnen. Han visste bra, hur mycket ved som behövdes. En gång släppte en karl i rian och blev utkastad. Tomten tålde inte sådant. En karl såg honom på stängerna och trodde, att det spökade.
Tomten tager vård om barnen.
I Framstu skötte tomten en natt en liten gosse. Gossen hade vaknat och börjat gråta, men modern vaknade inte. När modern sedan vaknade, satt tomten på spisen, dit han dragit vaggan, och satt nu och vaggade barnet.
Tomtar
Mamma talte om att hon såg en tomte många gånger, när hon var barn. Det var i en kohage det låg en storer, storer sten, som var sprucken mitt itu. På den satt tomten och band på en grön fingervante. Och dit sprang barna, så ofta de kunde komma åt och ställde sej och tittade på tomten. Men när de blev större och mera fulla av ont, då fick de inte se'n. Och den som mamma var gift med andra gången, han talade jämt om sina tomtar, som han såg borta i Alehagen. "Hurudana såg de ut?" frågte vi – "Å, det var små pojkar." Och han bara hälsade på dem, då small de undan. Det var en bonde där i trakten som stod sej så väl. Han hade tomtar, som hjälpte honom. Och / bonden satte ut gröt och mjölk i fähuset om kvällen som tack för det. Men gumman hans, hon såg att tomten hade så gamla och slitna kläder, så hon satte sej och sydde en ny dräkt till honom och hängde ut på en krok i fähuset. Och tomten blev glad förstås, när han fick se den nya dräkten, tog den strax på sej och lämnade den gamla kvar. Men när bonden fick veta vad gumman gjort, då blev han så ond och sa: "Nu skall du får se, att han blivit för fin för oss." Och det blev så. Tomten tyckte, att han var för fin för att bära och släpa för bonden och brydde sej inte om att göra något se'n. Och det dröjde inte länge förrän bonden var utfattig.
Tjänsteandar
(Hus- och gårds) tomten. "Tomtegôbben" var en aln lång. Han visade sig som en människa. Det var inte tal om annat än man- liga tomtar. De tomtar som de gamle talade om ha sett var klädda i byxor. Efter som gammalt folk be- rättade, för jag har inte sett någon, så skulle tom- ten vara klädd i röd "toppluva". Den hang ned på ryggen med en tofs och var stickad av rött ullgarn. Rock och byxor av grått vadmal. Rocken gick ned till mitt på lårbenet. Byxorna räckte till knäna. Strum- porna var röda el. gråa. På fötterna hade han som träskor med långa spetsar. Pipa vet jag inte att han hade, men nog brukade han tobak, för det var gamla som lade tobak i stallet, för att han skulle ha. De gamla höll före att tomten hade / bott på en och samma tomt i all tid, så han skul- le vara väldigt gammal. Å han flyttade inte om inte de kunde hitta på å göra något sär- skilt mot honom, så att han blev tvungen att ge sig till ett annat ställe. Har inte hört talas om att han uppträdde naken. När det var tal på honom, så beskrevs han med kläder på kroppen. Han hade två ögon som män- niskor. De lyste så "vasst" i mörkret. Han var osynlig. Alla sådana väsen var osynliga. Ibland visade de sig. Men det var bara vissa personer som kunde få se dem, för jag hörde talas om att flera personer varit i sällskap, men bara en av dem fick se tomten. Den som fick se tom- ten skulle hålla tyst å han fick inte tala om det förrän dagen efter. Såg en skrömt, vad det vara må, så skulle en inte nämna nå- got förrän morgonen därpå. Det skulle vara så farligt. Tomten uppehöll sig i husen. Han kunde hålla / till var som helst på gården. Han"vakade" över allt. Mest höll han sig i stallet och lagården. Men han var också i ladan och på logen. Om de var på logen å tröskade på kvällen då fick de höra tomten tröska hela natten. Bullrade någon i stall eller lagård eller svor el. slog dju- ren, så blev tomten ond. Han gav örfilar. Min farfar skulle väl inte annat veta när han kom till stallet en kväll å rappade på hästen för att han stod i haverlådan å åt. Då fick farfar en "settôpp" för örat, så han kunde knappt ta sig ut ur stallet. Benämningar på tomten: "tomtegôbbe, tomte, tom- tefar, han, nisse. Olika namn med avseende på uppehållsplatsen: "botomte, staltomte, hustomte". Vet inte hur tomten var. Ibland var han ond å ibland god; det var allt efter som de kunde med honom. Var det fredligt folk på gården, så trivdes tomten å då ställde han med kreaturen så att de fick foder både natt och dag. De stod / och åt "stött". Det var allt som bra att ha tomte, för det blev så drygt i ladan å kreaturen höll sig tjocka å feta. Men somliga tyckte inte om honom ändå, för de menade att han var något ont som inte skulle vara. Å att detta väsen fanns var allt de gamla så säker på. Var det någon som sade emot dem om det, så blev de onda. Far hade hört av sin far att det var på ett ställe fodret var så drygt. Husbonden visste att han ha- de tomte. En kväll gick han å ställde sig på "lur" i ladan. Tomten kom å kastade ner ett par ax från ryggen å pustade som om han hade haft en stor börda. Husbonden tyckte inte det var något att vara trött för, så han sade: "Dä va allt nô å pus- te för dä". "Dä kan du säje", sade tomten, "när ja' får dra bort från dä så mö som ja' ha droge hit, så ska du inte vare så stor i mu'n". Den bonden blev utfattig. Det gick utför å utför med honom. I Tobol hade de en tomte som hjälpte till att sikta mjöl. Han höll till i boden. När de ville ha något / mjöl siktat så satte de dit sikten å mjölet. På mor- gonen var det färdigt. En gång hade matmodern där fått se tomten. Han var så "fillite" (trasig) så det var inte annat än trasor han hade på sig. Då syd- de hon en grå vadmalsdräkt åt honom å lade innanför boddörren. På morgonen när hon kom till boden, så hade tomten de nya kläderna på sig, å då sade han: "Grann gôsse sekter inte mjöl mer". Han kunde ställa till med "rammel å oväsen" om nat- ten, men det var inte farligt bara en höll tyst om kvällarna. Han tyckte inte om "blacka" hästar. Han tyckte inte om att främmande häst kom i stal- let. Den gick lös på morgonen eller var utsläppt på backen. Tomten fick mat om julkvällen. Ännu medan jag var barn, hörde jag talas om att somliga satte ut mat å honom.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
I nordligaste gården i Bäckby i Närpes säges en tomte under långliga tider ha vistats. Han höll noggrann uppsikt över folk och fä: väckte drängarna varje morgon, ryktade och grutade hästarna och korna. Bar en ko eller blev ett husdjur sjukt om natten, underrättade tomten alltid de innevarande om händelsen. Då husbonden gjorde stadsresor och därvid tog sig för mycket till bästa, föll detta ej tomten i smaken; han slamrade då med spjällen och gav på flere sätt sitt misshag till känna. Gårdens folk höll tomten högt i ära. Vid större högtidsdagar framsattes alltid mat och dryck åt tomten eller »äldsta husbond» som han kallades. När ett barn föddes, bjöds tomten den första supen och smörgåsen, vilka ställdes på skåpet. »Äldsta husbond» gav även varsel om de barn, vilka kommo till världen, skulle dö eller leva. I förra fallet flyttade tomten om natten det lilla barnet från moderns sida och lade det på bordsändan. Tre gossebarn, vilka på detta sätt blevo flyttade, dogo. Att tomten höll god vård om gårdens egendom, framgår av följande händelse. En afton kommo till gården två finngubbar med ett planklass och anhöllo om nattkvarter. Detta beviljades. Finnarna, som hade litet hö med sig, ämnade om natten förstärka sitt förråd från husbondens stallsskulle, varför en av dem begav sig dit upp. Här mötte han emellertid tomten, som grep tag i gubben och kastade ned honom på lasset där utanför, där han på morgonen påträffades ganska medtagen. Husbonden frågade av finnen, varför denne låg på lasset och såg så medtagen ut, vartill den sistnämnde ångerfull svarade, att han tänkte förse sin häst med litet hö från skullen, men blivit nedkastad av en hårdhänt karl. »Äldsta husbond» visar sig ej mera i gården, som tre gånger blivit ombyggd. Då taket sista gången revs, såg tjänsteflickan tomten springa från stugan till stallet. Detta var sista gången han uppenbarade sig. Tomten ,uppträdde alltid iförd en svart silkeshatt. Till minne av den trogna väktaren förvaras i gården en silkeshatt, vilken går i arv från husbonde till husbonde.