Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara - det var ett tal att här skulle vara sådana, som vöre mara. Det var ett "olsle" . "Långt och kallt te Knäre´," det skulle en mara ha sagt. Knäred - det är borte vid Små- landsgränsen.
Vårhalvåret.
Mars mä sitt skägg lockar barna utom vägg, april mä si huva kör barna in i gruva. Gregorii ti natt å dag like vi'(d) då skulle man börja lägga sej vid dagsljus. (Vi hade en fyr i kakelug- nen, vid sidan. Vi hade turre. Taket var svart som sot.) Hör-Erik - de skulle ha sått linet senast den dagen. Men jag brukade så lin något efter. Då fruntimrena skuvat över hörn, började den växa riktigt. Korsmässedagen kom svalorna. Vet ingenting om Peregrinus. / Till Urbanus skulle de ovillkorligt ha gjort såningen. "Efter Urbani ti stora ax å inget i", sa de. Det blev inte fullmoget, det som såddes efter den 25 maj. Petter katt kastade den hete sten, sen tar det lika myc- ket ovanpå isen som underifrån.
Mara
Mara, det kan jag väl tro, det har jag än. Det består nog i bion' (blodet). Den stelnar i hela kroppen. Bara då någon är vaken och ropar Abraham! så hjälper det - då vaknar jag. Jag ser mångahanda då - mycket folk. Och så ropar jag att de ska komma och hjälpa mej ifrån det där folket. Sånt ser jag på nätterna. Det fick jag av mor min. När hon var med mej var hon hos en släkting och där brann ett hus och hon blev rädd. Hon tog sej med handen här i ansiktet. Och där fick jag riktiga brännblåsor. Det var en kvacksalvare som kokte ihop 'kåva' och vax och smör. Det skulle jag smörja med och det hjälpte, så det har jag inte ont av nu. Men det andra får jag ha så länge jag lever. Och det fick jag i morlivet. Det hjälpte när jag blev gift och låg ijämte min käring. Men nu sen hon är död har jag ont av det igen.
Sanct Gertrud och Bengt
Sanct »Garrtru» skulle gå till »Bännt» med »otendag» i sitt förkläde; men detta hade under vägen gått sönder. Derföre, då hon kommit fram med otendagen, satte hon sig ner att lappa sitt förkläde; men då det var färdigt, ville hon gå sin väg. Då bad Bännt om oväder; och det blef ock ett Herrans väder, så att Sanct Garrtru på fyra dagar ej kunde gå från honom: och derföre är det ännu alltid oväder emellan den 17:de och den 2I:sta Mars eller Sanct Gertruds- och Bengts-dagen hvarje år. J. P. Enderberg, Tofta. [I marg. är tillskrivet]: »Bennt» kom till Gertrud att fria: hon, som var »angelägi» (kär af sig) bad då till Gud att det måtte bli oväder i 3 dygn; och hon fick då ligga hos honom. L. O. K.
Vårhalvåret
Petter Katt, då kasta han en varmer sten i vattnet, sen var inte isa(rna) säkra. – Kyndelsmässo kallades för lilla ju- len. ”Kalla Sigfrid”, då skulle det vara kallt. ”Gregorius dräng går med goddag i säng.” Då skulle de inte tända om kvälla för då skulle de vara färdiga att lägga sig med dan. – 40 martyrer, den 9 mars. De blev hängda i vatten jämns efter huvet. Det var is så de huggde hål på den. Om det blir frost då skall det bli frost i 40 nätter före midsommar. Om det är fint gamla Vaffenatt skall det liksom stadfästa 40 martyrer. men är det ingen frost då är martyrernas frostnätter omände- kastade. – Kristi himmelsfärdsdag är första nappedan. Pojka skulle inte gå och fiska före Kristi himmelfärdsdag. Göja skall ruska – Mars med sitt skägg lockar barna utom vägg April med sitt skinn / körer barna in, Maj med sin goa, varma luva körer barna ur gruva. Narra april, då försökte de narra folk än till det ena än det andra. Karlsson som har Gästhuset narra en två gånger. Det var stället intill Skalmere. Så gick han till ett ställe och frågade husbondefolket om de kunde hjälpa honom köra gödsel den dan. ”Ja,” sa fruntimret, ”det kan de la”. Så hade kärra stått långt bort på ägera. ”Då kan du smörja kärra” sa’ Karlsson till nån där. Och de tog och smörjde kärra, men han kom aldrig. Då svor de, att han narrat april. Första maj, så skulle de dricka märg i bena. Det har vart änna på senare tid. Det är väl 30 år sen. Det var en gammal dräng som hette Börje. Så hade han inga pengar och köpa brännvin för, men så fick han en krona av prästen och så söp han sig full. ”Stackars min Börje,” sa prästen då.
Legender
Jerusalems skomakare har varit synlig i Värmagården i Ljunghem, dit han kommit från Stralsund. Han var gammal och krokig och hans lästaknippe varmossigt. Han liknade änna en purrig höna där han kom. Han sade att han var Jerusalems skomakare och att han skulle vittna på den yttrsta dagen, samt att han till dess var dömd att evigt vandra ikring, därför att han nekade Vår Herre att stöda korset mot väggen. Men juldagen får han vila och därför skall bönderna den dagen låsa in alla plogar och harvar så han inte får sitta och rasta på dem. Adams första hustru skall ha varit en aphona, och från dem stamma malaj- erna på Söderhavsöarna. Den sägen sade Karlbeck till prästen i Sventorp att han hört av sin far. Adams söner, som foro till främmande land för att tag sig en hustru, det var till Mars de reste, för den stjärnan skall vara befolkad.
Husligt arbete
Blångarn skulle tvättas i dymmelveckan. Det skulle kokas i aska av björk eller grane. Sen fick det ligga ute minst en månad. Solen på mars månad är starkast. De kunde koka’t en gång emellan och lägga ut ’et igen. Garnet var av blån och hör (lin). Det var tre sorter: hör, mellanblån och de grovaste blåna. Hade de hör till både varp och väft, blev det ###. De bakte så mycket till jul, att de inte behövde baka förrän te Vafferdan. De bakade i flera dygn, så de fick flera stäng- er fulla. De skulle inte laka förrän till Kyndelsmäss; då var det såpa i vattnet. Kärnade de och de inte fick något smör, var det sånt olag bli- et (blivet). De gick till ett annat ställe och fick grädde och slog i kärnan eller kastade en silverpeng i kärnan.
Maran.
Mara har reet dom, sa di, de är att en inte mår bra. Ville en skydda se så var det te å ligge på högre sida. Det har jag försökt själv. Mara geck på både människor och djur. Hon gjorde kräka så svette och matte så di kunne inte bäre se. Men det syntes inget fel. När di kom te stallet om möra, så va hästen så sjuke ibland så fragga sto om munnen på'n och han kunde inte gå å stallet. Och då räkna di på att det var mara. Då var det till att sätte stål över dom. Det skulle va en liegg eller nånting upp i taket mette för djuret. Di meste så ville di ha stålet över dom jämt. Se vidare Samme meddelare: Mannen som fångade maran.
Mara
Min bror hade ont av maran om nätterna, så fort han la sej på ryggen. En kväll stoppade han igen alla nyckelhål. Det kom och började på med honom. Då lade han sej på sidan, och då fick han se en däga från grannställena. Det var en däga, som var så illa svår på honom. Han fick släppa ut henne naturligt- vis. En gång var det en katt som sa: "Hunn, långt å kallt te Högshult (i Mark) men längre å värre te Knäre´ ." Det var en skomakare, som satt och lagade skor. Då kom en mus och sprang ikring i rummet, och tredje gången hon trådde på hans tavla, tog han en läst och slog till henne med den och sa: "Vill de inte vara här ifrån, så skall jag hjälpa dej !" Sen fick de veta, att en piga hade fått tre ristane i bröstet, hon hade varit ute och varit mara !
Mara
Mara, det kan jag väl tro, det har jag än. Det består nog i ”blon”. (blodet) Den stelnar i hela kroppen. Bara då någon är vaken och ropar ”Abraham!”, så hjälper det – då vaknar jag. Jag ser mångahanda då – mycket folk. Och så ropar jag, att de ska komma och hjälpa mej ifrån det där folket. Sånt ser jag på nätterna. Det fick jag av mor min. När hon var med mej, var hon hos en släkting och där brann ett hus, och hon blev rädd. Hon tog sej med handen här i ansiktet. Och där fick jag riktiga brän- neblåsor. Det var en kvacksalvare, som kokte ihop kåva och vax och smör. Det skulle jag smörja med, och det hjälpte, så det har jag inte ont av nu. Men det andra får jag ha så länge jag le- ver. Och det fick jag i morlivet. Det hjälpte, när jag blev gift och låg ijämte min käring. Men nu sen hon är död, har jag ont av det igen.
Väderleksmärken
Det blir regn, när svalan flyger lågt, när gröngölingen skriker, när hunden äter gräs, när svinen bära pinnar eller strån i munnen, när hönslorten är len, när skogssniglarna ligga på vägen, när man dröm- mer om lik, när regnbågen mulnar bort, när solen skiner på västanmoln. Lågt byggda skatbon regnig sommar. Mycket rönnbär sträng vinter Regn sjusovardagen regn i sju veckor, om inte ”Våtepetter” eller Petri fäng är vacker. Förhållandet kan också vara det motsatta. Sex månader efter första rimfrosten och efter vattenlevringen /första isbildningen på vattnet eller böljeskummet/ kommer det regn. Är det frost vid 40 martyrer /9 mars/, blir det 40 nätters frost. Om stubben bär hatt Andreas natt, skall den ligga till Peter katt. Dagarna från juldagen till trettondagen ha det väder som var och en av det kommande årets tolv månader.
Djurs, växters och föremåls tal.
"Inga årning, Inga årning", sa katta när ho vart utkasta på jule- kväll. I mars skrika katterna till varandra: "Ska vi gå te Röa- ne te Röane, bär skaern, bär skaern?" Skogsduvan säger: "Hör du, du, ska du ätter sveg, gå på Bu-Nisches, gå på Bu-Nisches." "Goddag, min sköna, sa tuppen till höna, "goddag min vän, sa höna igen. Orren: Min fru sitter på gullstoln å spinner på gullrocken, sjôl ko- ker ho gröt å sjôl äter ho oppen. Rågen säger: "Gör mjukt unner mä, se brer jä sjôl på mä". Liestickan säger: "Dä hjälper litt, dä hjälper litt".
Vårarbete, skörd och tröskning
Om Torse är våter, är det mången som gråter. Göja lånade elva dar av mars te frysa ihjäl en bock på. Var det ruskigt i Göja, så blev det gott väder i mars. Om Kyndelsmässe är bäcken så högt, som oxen bär oket. Gertruds dräng bär ljus i säng Det brukade vara kallt i korsmässevecka. Här har det aldrig varit fråga om att släppa ut kreaturen en bestämd dag. Men i Halland släppte dom dem på Beda. Där har dom d istället för t. Då skulle de ut och "beda". Om det regnar bönesöndag, ska det bli regn i tre veckor, sa de förr. Om Sigmund då skulle göken öppna sin mun. Då börja han gala. Men han kom tidigare. Om haren skyller kråkan vid midsommar, så blir den bra. Vid Olsmässe började de "gälla pärerna ". De hade inte råd att ta hela stånd. Då alelövet var som ett musöra, kunde de börja fiska.