Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsksed
Vid påsk skulle dä alltid vara en hög med kakor av alla sorter vid varje tallrik. Tjänstefolket skulle ha lika som de andra.
Påsk
Under 'domlevecka' (dymmelveckan) fick man inte fö- ra något bullersamt arbete. Det skulle vara fred. Mor- mor var noga med det. Och spinnrocken flyttades bort, när den veckan inträdde, för det gick inte an att spin- na. Benämningar på dagarna i dymmelveckan: 'Köttsondag, kor- vemåndag, fläsketisdag, stomponsdag - då skulle man äta upp 'stompane', som förvarats från julen - kaketors- dag, ostefredag och smörlördag. Namn på dagarna under påsken: påskdagen, andagpåsk, trejedagpåsk. De brukade ta in kvistar av sälg och sätta i vatten. Blom- met på sälgen kallades palmer. Ville gärna ha fatt på sådana till 'palmsöndag'. På 'skärtorsdag' gick det inte an att hugga eller tälja, så att det blev 'kaser' på backarna. Om en ko trampa- de / på en sådan, så fick hon ont i klövarna och benen. Hon kun- de lätt bryta benen av sig, när hon släpptes ut på våren. 'Jag kan tro att hon trampat på en torsdagskas", kunde de säga, om hon gjorde sig illa på backarna. På långfredag skämtade de med varandra och gav varandra 'lång- fredagsris'. Det skulle påminna om Kristi pina. De som först kom ur sängen, piskad de andra med ris. De där 'risbastur- na' kunde bli ganska grundliga ibland, så att de rent av kom ovänskap och ont av. På påskafton for 'påskkäringarna' till Hin Onde. De stal en kalv, får eller ko hos någon och for iväg på. De smörj- de föremålet med något som de hade i ett horn. Det kallades 'påskesmörje'. Tjärkors smörjdes på fähusdörrarna för att inte kä- ringarna skulle ta sig in i fähuset. Det modet var bortlagt i min tid. Men morfar tala om det. Stål la- des över eller under dörren. Jag var med oc sköt 'påskesmäller'. På min tid har tron på 'påskekäringer' inte varit så stor, men vi hade för oss, att vi skulle skjuta upp i luften och / skrämma dem. Men det var bäst att skjuta löst å inte ladda med kula eller hagel, för det kunde hända att en käring träffades och då blev man olycklig. På påskkvällen tändes 'påskvarme' på höjderna, så att det skulle lysa långt. Många unga träffades vid elden. Så var det vanligt att vi ritade påskbrev och sprang och hängde upp på lagårdsdörrarna.
Påsk
Morfar fick inte hugga ved längre än till middagen på på 'dimmelonsdagen', för om kreaturen kom å gick över de kasorna så fick de ont i klövarna eller benen. De kunde lätt bryta benen av sig. När en käring gick in med mjölken från lagården så svarade hon inte på en hälsning förrän hon fått sätta ned flaskan å stått tyst en stund.
Påsk
Påskkäringarna var uppe i kyrktornet skärtorsdagsnat- ten å skrapade på klockorna. På påskkvällen var det inte gott att vara ute - å då var folk rädda. En gammal soldat (Ränken) för Ränke- rud var ute en skärtorsdagskväll. Då kom han ut för en hop påskkäringar. De höll på att ta dö på ho- nom. På påskkvällen eldade de å sköt. Men nu för tiden så firar de Valborgsmässan mest. På Marfjället elda- de di 'påskeller' i forna tider. Där hade de trumslagare med sig, som slog på trumman, så sköt de. På Rå- daneknitten (?) brukade de alltid att elda. Så eldade de rishögar var som helst. Både yngre och äldre gick till de stora eldarna. Det var alltid så att de drog ihop en stor rishög å antände. Det fylldes på med ris undan för / undan allt efter som det brann upp. Jag mins, att de eldade tjärtunnor. Men då ställde de tjärtunnan högre än vad rishögen var. Påskkvällen sprang de med påskbrev. Då hade de klätt ut sig till gamla fula käringar och gubbar. Kvinnfolken kläd- de ut sig till karlar å karlarna till kvinnfolk. De hade långa störar med sig. De gick in i de stugor de vågade.
Påsk
Benämningar på de särskilda dagarna under dymmeln: 'Askemåndag, fettisdag, korvonsdag, skärtorsdag, långfre- dag och påskelördag'. Andagpåsk, trejedagpåsk. I den veckan gick det inte an att hugga ved, hyvla eller tälja med yx eller kniv, för om en ko eller annat kreatur kom å trampade på en sådan sticka, så blev det sjuk- dom för djuret. I den veckan skulle spinnrocken stå obegagnad. De gamla käringarna hade det så. På påskafton tog de en sticka å tog tjära på den å strök ett kors på lagårdsdörren. Påskkäringarna ville komma in å göra ont åt kreaturen den natten. Men om det blev ett kors på dörren så orkade de inte göra något ont. 'Påskkäringarna' for på påskkvällen. De for till Blåkulla, för de skulle till skam med lösen var påsknatt. Så kom de tillbaka innan solen gick upp på påskdagsmorgon. / Det var en käring som hade lagt traser i sängen för att gubben skulle tro att hon låg där. På påskkvällen brukade de å skjuta några skott, för att de skulle skrämma påskkäringarna. 'Påskäggen' åts på aftonen. Ingen särskild cermoni med dem. 'Påskbrev' gick de å kastade till varandra på påsk- kvällen.
Påsken
I min ungdom gjorde de upp 'påskeller' på Styggersåsen, å på andra bergknatter också. Brukade få fatt på en tjärtun- na å sätta i toppen på en stång å hissa i vädret. Stången stod i en 'rishög', för när tunnan hade brunnit upp så tän- des 'högen'. Mycket folk brukade komma till den elden. De hade mat å brännvin med sig å kalasade med varandra. Somliga sköt med bössor å andra i hål som de borrat i en sten. De skulle skrämma påskkäringarna med det- ta skjutande. 'Skärtorsdan' fick en inte hugga i skogen eller hemma. För om kreaturen kom å trampade på sådana 'kaser', så fick de ont i benen.
Påsk
På 'klockonsdan' i dymmelveckan skulle spinnrocken ställas bort, för om en spann lin, ull eller annat då, så spann en tåg (rep) åt påsk- käringarna. Skärtorsdagen fick en inte hugga ved eller tälja för sådana 'kaser' fördärvade kreaturen i benen. Långfredagen skulle en passa sig att gå upp i otta. Låg en länge fick en pesk. Då hämtades en 'nôppetors- buske' (törnbuske) å den som inte hade hunnit upp i tid, blev piskad med den. Det var i mors tid. De skulle känna hur det var att bli slagen med taggar. Långfredagen var en stor högtidsdag förr i världen. Då gick de svartklädda till kyrkan. Dagen firades i stillhet å ro. Gick inte till grannstugor den dagen, för en ville inte störa varandra. Påsklördagen var som en annan lördag. Fram efter / middagen började de skjuta 'påskskôtt'. På kvällen eldade de på bergen för att 'elle bort' påskkärngra. På middagen gjordes ett kors med tjära på ladu- gårdsdörren. På kvällen var det så brått att 'rän- ne' i stugorna med påskbrev. Gick inte in med dem utan kastade dem i gången eller hängde dem på låset. Mor sa' att solen dansade när hon gick upp på påskmorgonen.
Påsk
Det var så underligt förr i tiden. Då skulle man "skjuta påsksmällar", så att inte häxor och påskkäringar skulle våga hälsa på i gårdarna. Skjutandet började redan på middagen påsklördag och fortsatte långt inpå natten. Under min tid har det mest varit en sed som efterkommits, men i mina fäders tid trodde man fullt och fast att man kunde jaga bort det onda från gården eller byn genom att skjuta. De brukade ladda gamla bösspipor. Ju längre skottet hördes ju bättre var det. Om påskkvällen åt man ägg. / Påskkäringar var något ont, som man skulle akta sig för. Mina föräldrar varnade oss för dem. De kunde taga med sig både folk och husdjur, om de kom åt. Och det var inte säkert att den som råkade komma med en sådan käring någonsin kom hem me- ra. Och återvände han eller hon, så var i alla fall all framtid förstörd.
Påsk.
När ja´va´ tie eller elva år, klädde ja´ ut mej ej påskafta å skulle ut å sjonga å bea om ägg. Ja´ hade alla sorters gull- å selverpapper på klära å flor för ansektet. Ja´ va´ klädd som en knekt. På höstet hade ja´ ett stort kors utå papper, å dä va´ grön stam å gullförgylt tvärs över. På huvet hade ja´ en halmhatt, klädd mä grant papper runt om, så dä sto´ inte te å se att dä va´ en halmhatt. Å så hade ja´ en korg, å den va´ virater mä gull- papper - bågen å allerstäss. Å så hära sjongde ja´ : "Ja´ ä utkommen till att vandra, ja´ som andra. Denna korgen ä bunden mä bambiliska band, den bär ja´ för mej å min kära I ser väl mitt begär " - Så teg ja; tess ja hade fått ett ägg eller två. Se´n fortsatte ja´ å sjongde: / "Tack å tack, dä ska´ I ha, för I har mej fägnat! En vacker fästemö ska´ I ha, ja, uppå armen i sänga. Höken ska´ vi skjuta å räven slå ihjäl, å era höner ska värpa, å hanen få en fjär." Dä va´ en pojk, som hade gått året förut. Han lärde mej. Nä, visa´ va´ inte tröckt. Dä va´ många som geck så påskafton. Ja´ feck två tjog å mera. Dä va´ för mej å mina.
Påsk.
Om påskkvällen sköt man duktigt för att inte "trollkäringar- na" skulle kunna komma i närheten av gården. En "trollkäring" kunde åka hela världen runt på en raka eller en kvast, sades det. Man fruktade dem mycket. Särskilt frukta- de man att de skulle göra djuren skada. Mången vågade inte att gå till ladugården på morgonen emedan man fruktade att komma i möte med en "trollpacka".
Påsk.
Före påskkvällen gjordes kors med tjära på fähusdörren och tjärkors på kor, kalvar och svin för att inte trollkä- ringarna skulle kunna låna dem eller skada dem. Somliga högg en yxa eller en kniv i tröskeln.
Påsk
Vita tisdag skulle de äta mjölkmat och sånt. Ingenting skulle få gå runt i dymleveckan. Man fick inte köra, inte spinna o.s.v.
Påsk
Långfredag fick vi inte äta mjölk eller mjölkmat. På en del ställen skulle de gömma en kaka från jul till långfredag. (De gömde även en kaka till våren) - Vi fick fläsk och potatis till middag och ölsupa till efterrätt.