Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Varje jul måste någon av husfolket giva tomten ett glas brännvin och julgröt. När det så blev jul, skulle drängen bära brännvin och gröt åt tomten, men då de voro litet i strid med varandra, tänkte drängen, att han skulle spela tomten ett spratt. Då han kom till stallet med tomtens julmat, så åt han upp alltsammans. Sedan satte han spillning i fatet och glaset, så ropade han åt tomten, att han skulle komma och äta. Då tomten kom och fick se vad drängen gjort honom för ett spratt, flyttade han bort, och sedan har ingen sett honom i det stallet.
Tomtar
De kunde inte ha hästar i alla spiltor i stallen, för de stod så svetta om mornarna i vissa så- dana, då måste de flytta på dem. Detta skyllde de på tomtarna, häs- tarna stod i vägen för dessa.
Tomtar
Det tror jag allt de har sagt att de satte ut mat till tomtegubbarna. Tomtar- na rykta’ hästarna, sa’ de, och dessa stod och åt i krubborna när de kom och skulle ge dem.
Tomten alarmerar en olycka.
Då jag var och malde i kvarnen vid Grop, hände sig, att kvarnen gick tom, och då kom tomten och väckte mig och sade: »Opp, kvärnen ä tom!»
Tomten varslar dödsfall eller annan olycka.
När jag var ung, så bodde jag i Fjesuböle. Där bodde en tomte, som var enögd. Så gick han till Malarby över ängen. Nu såg folket honom, när han gick, och efter en tid brann rusthållet.
Tomten en liten gubbe.
En gång, då min pappa kom ut om morgonen från sin kammare, så stod tomten vid bordet i drängstugan och bultade handen i bordet. Han var en liten gråklädd karl.
Tomten en liten gubbe.
Samuelssonskans mor från Genböle skall, när hon gick till bastun, ha sett en liten tomte med hatt på huvudet springa på snön och försvinna under bastugolvet.
(Hus- och gårds)tomten
"Tomten" visade sig som en människa. Men han var inte mer än en vanlig käpplängd lång. Så har de talat om honom. Han var manlig. Han hade grå kläder på sig. Kålten rack nästan till knäna. Om mitten hade han ett bälte å blanka knap- par framtill i rocken. Byxorna rack inte mer än till knäna. Där var det spänne som drog till dem. Så hade han röda strumpor å röd mössa med tofs på. På fötterna ha- de han inte annat än träskor. Om nätterna bar han lykta med ljus i för att lysa sig. Han skulle allt ha två ögon, men de skulle sitta långt isär. Han var oryn- kig å det var bara någon ende, som kunde få se skymten av honom. Det var sådana som kunde se mer än andra, som fick se honom. Vet inte om en skulle hälsa i lagård å stall, men en skulle vara försiktig när en var där så att en inte gjorde kreaturen / något för när eller ###. Han tålde inte det. Men det var bara på kvällen som det var så där farligt. 'Tomtarna' höll till i stall- lagården å var som helst i gamla hus. För det var i de riktigt gamla husen, som tomtarna trivdes. Det var allt flera tomtar, men det skulle väl inte vara mer än en i var gård. När inte tomten fick vara ifred på kvällen, så var han inte god att komma utför. Han var så stark, att han kunde kasta ut den största karl ur stallet. Det var många som jag hörde tala om att de hade fått örfil av honom. Han slog till med den stora näven, så att de varken hörde el. såg på en lång stund. Om en röt eller skrek på krea- turen eller sparkade dem så blev han ond. Eljest hade de inte annat gott av honom; bara han fick styra å ställa som han ville, så gick det bra. Om någon högg ved eller tröskade eller hade något annat bullersamt arbe- te för sig på kvällen, så var det ingen på gården som fick fred att sova på natten för honom. Han tröskade, högg ved eller slamrade hela natten så mycket han / orkade. Tomten höll med den som han bodde hos. Han var å stal foder från andra å drog till sin husbonde. Farfar hade mött tomten. Då kom han bärande med en hel hösåta på ryggen. Det var på natten. Så hjälpte han toöö att vaka när någon ko skulle kal- va. Då gick han på stugfönstret å slog å ropade på någon. Om de då inte hörde honom, så tog han itu med kon själv å hjälpte kalvden dit han skulle. På julkvällen fick han mat. Då sätter en skål gröt i lagården, å den var uppäten på morgonen.
Tomtar.
På Grenakulla hade de tomtar - Kyrketorp är ett annat namn på samma ställe. De´ ginge mä natta och bôre hem foring å sä(d). Det visste de andra bönderna gott. Föräldrarna skickade barnen till lon var kväll med gröt och mjölk åt tomtarna. "Akter så I inte slår ut nåt" sa de till barnen. Slog de ut något, fick de en örfil av tomten. Åskan slog ner och tände eld på lagårn, när lagårn nästan var nerbränd, gick två små gubbar på åsen.
Tomten
Mormor hade sett en tomte med ett öga. Det var i Ås. Hon vaktade kreaturen fram på kvällen. Rätt som det var fick hon se en liten gubbe springa i koskoc- ken. Han tog i hornen på en ko och skulle kasta sig upp på nacken på henne. Då gick mormor framåt. Och då tittade han åt henne och fick se att ögat satt mitt i ansiktet. Det var som en lykta. På kvällen blev hon sjuk. Men bara hon hade sovit över natte, så blev hon bra. Det skulle inte vara något bra att komma så nära tomtarna.
tomten
Tomtar har di talat om. Ute i Älsa by var det ett ställe di var rika. Där trodde di att di hade en tomtabese. En liten pojk i granngården gick dit och frågte: "Kan ja få se eran somsabese." Di blev rasande. Di ville inte vidgå att di hade nån. Di trodde att pojken var skickad. - Di trodde att tomten drog från det ena stället och till det andra, så det skulle inte vara bra. Di skulle visst ge ´en gröt julafta.
Tomtar
Mamma ställde ut mat till tomten om julkvällen. Den skulle han ha, för att han var snäll. Fatet var tomt på morgonen. Den lille grå drängen skulle ha, sa hon. Det var på ett ställe som tomtegubbar höll till. Så var det en kväll som drängarna hade väsnats i stallet. Sådant tålde inte tomtegubbarna. På morgonen, då drängarna kom till stallet, så var en häst borta ur spiltan. De letade både ute och inne. Till sist fann de hästen på rännet. De fick hugga ur i väggen, innan de fick ut hästen.
Tomtar
Jag hörde berättas hemifrån att tomten en gång kom in när di satt å åt på julkvälln. Han sa: Gå ut i stallet å vänd hästa för di pissar å skiter på vårt matbord. Di geck genast ut å bytte plats för hästa å på våren byggde di nytt stall på annat ställe. Tomten hjälpte då te så alla såg'et å sen gav han bästa foder.