Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten, skratten får traktering.
Tomten är emellanåt beskedlig, emellanåt ovänlig mot sitt folk, beroende på huru de bemöta honom. På somliga ställen giva de mat åt tomten, och t. o. m. har det hänt, att man spillt ut brännvin åt honom i stuguknuten. Den tacksamme tomten ryktar t. ex. som väntjänst hästarna, då drängarna äro försumliga. Sedan då dessa slarvar infinna sig . i stallet, ger tomten dem först ett gott kok stryk och kastar sedan ut dem. Även om man svär, så att tomten hör det, ute i rian, stallet eller något sådant ställe, händer det lätt, att man blir utkastad. Om man önskar bli väckt en viss timme, så väcker tomten upp, och även då fara hotar, väcker han folket. För att göra tomten sig bevågen har man alltid, då man flyttar, med sig till det nya stället salt och bröd åt tomten, och då man stöper, skall tomten ha första stöpet.
Tomte, skratte håller vård om gårdens egendom.
I Kullbergs rian finns en tomte. En gång hade man tröskat ärter där och hann inte kasta dem. Om natten var en sedan och skulle stjäla de där ärterna och föste dem i en säck, men nog var det jäkeln, nog måste han lämna säcken där. Nog skulle Kullberg ha varit och vaktat också, men en gång, när han skulle vara och vakta vete, hade tomten bul.rat och varit så arg, att Kullberg trodde, att både kankor och bördor skulle komma ner, och till sist blev han utkastad, för tomten menade, att han var karl att vakta själv. En gång, när jag kom sent om aftonen från Stubböle, skulle jag gå i Kullbergs rian och sova, och som jag öppnade dörren, satt han för ridörren. Jag trodde, att det var elakt folk, och skulle ta upp ett trä och lägga framför dörren, men såg sedan, vad det var. Så tog jag tre bondon och lade långsmed väggen och lade mej på, men inte fick jag sova något. Han bullrade och slamrade så förskräckligt, drog på kastverket och vannade och elimitade i rian så.
Tomtar
När en dotter till häradsdomarn i Leksbergs by i min farmors barndom var ute i ladan och lekte. De höll på med "gamleleken" som bestod i att man från lo- backen hoppade in i ladan, ömsom skulle man hoppa längst, ömsom snurra i hoppet, ömsom slå kullerbytta vid nedslaget och ömsom snurra ett halvt varv och hamna på änden. När häradsdomarns dotter gjorde sitt hopp, så hamnade hon rätt på en liten pys, som inte var mer än en fot lång. Hon slog mössan av honom, men hon visste att hennes far skulle ha en tomte till hjälp och förstod att det var honom hon hoppat på. Nu gällde det att få honom god så hon borstade av honom och satte på honom mössan och bjöd honom upp på magasi- net och en lång tid bar flickan dit mat till honom. Det bodde en snål bonde i en gård som hette / E Larm Leksberg Tomtar 2 Bronäs han hade inga barn, för de var för dyra att föda, utan han hade istället skaffat sig tom- tar som stal och drog till gården. För dessa tomtar hade han byggt en särskild lada, ty tomtarna kunde inte med rödklöverlukten. En piga som tjänade hos honom hade en gång dragit ut en låda i en "sneklaffabyrå" och där såg hon en tingest som låg och daldrade i en glasask, den var så väl ombonad i bomull och vadd. Det var också en pjäs, som hjälpte till att dra rikedom till huset.
Tomtar
"Tömter" fanns det här i Månäs. Det var "smått folk". De kunde göra sig osynliga så fort de vil- le. Min far var på logen en kväll å skulle kas- ta säd. Då var det som om en brädlapp skulle kom- ma från ladan å fara ut genom dörren. När han kom att titta efter, så satt det en liten grå gub- be på en stock mellan ladan och logen. Då blev inte far på logen längre utan gick ut å stäng- de dörren sakta. Han ville inte hålla på längre, för han var rädd för att tomten skulle kasta ut säden om natten. Säden låg allt kvar som den skulle på morgonen, men skoveln å det han satt på låg utanför väggen. Se'n var det inte värt att han hade skoveln el. stolen på lo- gen, för det fick aldrig vara i fred. Så mins / jag de gamle här. De ville aldrig att en skulle stö- ka något särskilt om kvällarna. I all synner- het så fick en inte hugga ved eller slå med något. Inte fick en tala om skrömt, när det blev kväll. – Det var allt riktigt väl beställt för den som hade en tomte i huset. Då blev det in- te något som fattades. Men det blev ju så att di beskylde tomten för att han stal för andra. Det blev så drygt, där han hörde hem- ma, men grannarna fick släppa till det. Men nu var det nog inte tomten som stal alla gånger utan det var nog folk som stal för varandra. Det tror jag.
Tomtar
Men faster sjöng när hon var i ladugården på kvällen. Men var morgon gick kreaturen lösa i "fjuset". När de kom att tänka efter på saken, så höll hon sig tyst om kvällarna, och då var inte en enda ko lös. Det var "tôssen" (tom- ten) som ville ha fred, anars så löste han krea- turen. I Sundsbyn har det funnits tomtar, men vart de ha tagit vägen nu, vet ingen, borta är de i alla fall. Förr hörde folk att de skrattade i ladugårdarna och dundrade som om de hoppade från den ena stocken till den andra. Och ibland hördes det som om det skulle knastra. När Jonas i Ögården kom till stallet en kväll, så fick han se tre små "guttongar" sjunga kring / hästen. Men när han hade kommit fram till krub- ban, så sprang de bort. Han såg tydligt att de ha- de röda luvor på huvudet och grå kläder. Ibland så ryktade de hästarna. Det hördes att de knackade ur skrapan mot väggen. En gång fick Jonas i Ögården en smäll av tomten, så att han blev döv på ena örat. Det gick inte an att föra väsen om kvällen. Och de gamle här ville inte gärna hålla på med nå- got bullersamt arbete om kvällarna. Det var värst om man inte hade fred vid husen. Fick inte tom- tarna fred på kvällen, så hamrade de, slog och bankade om natten, så det gick inte för någon att få sova.
Tomtesägner
På ett ställe hade dom en gammal svart ko som var tomtens favorit. Så var det en karl där som skulle slakta kon, när han hade tagit huden av henne och benen voro avskurna, så gick karlen in och drack kaffe. När han kom tillbaka till slaktplatsen var kon borta, han börgade leta efter kon men fann henne ej, slutligen fann han henne stående på de kvar- blivna benstumparna i sitt gamla bås. Det var tomten som hade varit framme och burit henne dit. På ett ställe förvarade man brän- nvinspannorna på vinden till stugan. / En kväll skulle husbonden gå dit efter några klädesplagg, då fick han se en tomte som stod och slickade brännvinspannan, han hade ett stort rött öga mitt i skallen. På ett ställe hade drängen på gården köpt brännvin, detta förvarade han gömt på stallrännet. En söndags- kväll skulle han gå dit efter detta, när han kommit upp i stegen, som ledde upp till stallrännet, så fick han se ett rött öga som lyste mot honom oppifrån höskullen, när han var på översta steget, fick han ett slag så han damp ned i stallet, det var tomten som tilldelat honom detta. / På ett ställe var det som husbonden gick opp kl. tre på morgonen och gick till logen för att kasta havre, när han skulle ta havre i kastskoveln så slog något till denna så havren föll ur och i detsamma skrattade det i ladan. Det var omöjligt för gubben att kasta någon säd utan han måste gå från logen. Det var tomtarna, som spelade honom detta spratt.
Tomten.
Det är inte ofta tomten omtalas i Gällinge. Så jag vet ingenting om honom därifrån. Men min mor talte om, att i Öxabäck brukade de alltid sätta ut gröt åt tomtabesen var julakväll.
Julafton
Klockan två på julnatten skulle kreaturen kun- na tala å då talade de om för tomten hur de hade haft det under året. Den natten blev allt rinnande vatten till vin. Mor talade så mycket på detta.
Vättar
Det bodde små gubbar i jorden. Det var under stora stenar och i berg. När en gick över där de bodde så "oma" det. Det lät som det skulle vara inhåligt. Det var "tomte- vetter". Vet inte om det var detsamma som tomtar.
Tomtar
Tomtar kallades för nissar här förr. De funnos i den gamla la'gården och logen här på Orreberg. Det var de som sett dem tröska där. En gång om året, på julafton, skulle de ha mat.
Tomtar
Silverdal i Timmervik såg en tomte vid Pukebäcken. Han satt vid bäcken och sjöng. "Här dansar ja, å här dansar du, är det långt till domedag, eller va' säger du?"
Tomten bedriver ofog.
I Vitaniemi i Korsnäs fanns en tomte. En gång hände sig, att han om natten kom in och tog det nyfödda barnet ur vaggan och lade det under sängen på täljyxan.
Tomten en liten gubbe.
I Tenala, Svidja såg jag tomten i söndags kyrktiden, när han kom från rian och gick till agnshuset. Det var en liten grå gubbe med krokogpipa i munnen och stickadmössa på huvudet.