Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Tomtegubbar - jag vet ingen särskild gård, där de hade sådana. Men bonden kom ut på natten händelsevis och mötte tomten och han hade ett halmstrå på axeln. "Du var mej en liten stackare, orkar du inte bära mer än ett halmstrå?" sa bonden. Men på morgonen när gubben kom ut, låg där ett helt lass med halm, där han mötte tom- ten. Vet inte om tomten sedan flyttade. Så var det en tomte som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gång- er drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På / kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu är tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer." Julgröt satte de ut till tomten på logen.
Tomten
"Tomtegôbber va dä mol tjockt tå." I Norane byggde de en ny lagård. Men de höll på att inte få upp lagårn, för tom- tarna rev ner stockarna på nätterna. Å allt medan de höll på att bygga på lagårn dundrade det å packade vid la- gårn om nätterna. Varje julkväll skulle tomten ha med av alla rätter som la- gats i ordning till julen. Farmor var noga med det. Min mor var från Skeppenäs, å hon talade om, att där såg de tomten rätt som det var. En gång såg de honom hop- pa upp å ned vid lagårdsväggen. Han skulle försöka kom- ma in i lagårn. Där var de rädda att släppa spjället så hårt om kvällarna, att det hördes. En kväll hade "klonka" igen det hårt å då gick det upp å ner hela natten, så att inte människa kunde sova i huset. Tomten var liten som en "gössonge". Han hade röd mössa. / På ett ställe fick de se tomten. Han hade så trasig rock. Då beslöt de att de skulle sy en ny rock åt honom, som han skulle få till julklapp. I det huset felade det inte något slagen före den händelsen, men sedan så fick de inte något att räcka. "Aldrig sekte mjôl mer", sade han å blev borta. I Sandtegen var det farligt. När Anders i Sandtegen begrovs, så hade de begravning efter honom. När folket ha- de ätit middag, så gick de åt ladan å lade sig i höet. När de skul- le dricka kaffe, så kom pigan å skrek: "Kom in alle i som ä i stôl". Allt efter den dagen ställde tomtgubbarna till för- skräckelse i gården. Förut hade de inte gjort annat än gett å varit fredliga. Men efter den betan fick ingen fred att sova om natten. Det var rummel å väsen. Allting ännevändes. I Sandtegen fattades inte något för varken folk eller krea- tur, så folk visste att de hade tomtar.
Tomtar
Tomtar var här tillräckligt, mest uppåt Mark. I Kyrke- torp i Idala var en tomte. Far hade en syster, som hade plats där. En gång var husbondsfolket på kalas, och pigan blev befald, att hon skulle ligga i sängkammaren om nat- ten, för det skulle finnas folk i rummet. En timme efter hon hade lagt sej kom en liten gubbe med röd mössa in och satte ett stort smörfat och mycket annat, som han ha- de på en stor bricka, på bordet. Det skulle bonden ha. Pigan låtsade att hon sov. Och när han hade sått om föråret och öst ur utsädet, så om en månad var bingarna fulla igen. Han drog foder till kreaturen, om det var någon,som orenade i fähuset, kun- de ha få en örfil av tomten, och det blev sjukdom av det. När Emanuel, så hette bonden, skulle dö, ville han, att hans / efterträdare skulle behålla´n, men han ville inte. Då sa Emanu- els syster: "Då får la ja´ ta´n." Hon lever än och bor i Kyrke- torp. Hon heter Lina. Hon har nog tomen kvar, fast hon inte vill låtsas om´et. Han är osynlig för allmänheten. Bengt i Sjöby i Horred var vävhandlare. Han hade tom- tar och han blev så rik. Nu är det la snart borte sånt sär. III Far i Dukatorp, far till min svärmor, hade plats i Tom i Fjärås, när han var ung. En gång när han satt vid bordet och skrev - för han hade lärt sej skriva och skrev på sina lediga stunder - så kom det in en liten karl, han hörde, när det gick i dörren. Den lille karlen frågade, om han kunde få så pass som en jumfru brännvin. "Ja, så pass tror jag att jag har, " sa´ far och steg upp och gick till sin kista och tog upp en flaska, som han hade lite brännvin i, men när han tittade upp, var den lille karlen försvunnen, och ingen av de arton bönderna i Tom hade sett honom. Det var en tomte. / Tomtar är det frågan om, om de inte finns än. Tomten i Kyrketorp skulle ha mat. De satte gröt och mjölk till ho- nom på bordet i husbondens sängkammare. Spiritus okänd.
Tomtar
De sa att på ett ställe bodde en tomte under fähuset. Tomten kom och bad bonden, att han skulle flytta sin bjäl- leko, för hon pinkade på hans bordsände. Det gjorde han. Har aldrig hört talas om vättar.
Spiritus
Det var liksom en tomte. Det var liksom en stor flyga och den skulle de ha i en dosa. Man- nen på stället skulle ta´av locket och spotta i dosan en gång om da´n och när han sedan tog av locket skulle det vara pengar istället.
tomtar.
Då jag ägde egendomen Rävheden i Torsby på 1880-talet var jag mycket besvärad av tomtar. De komma fram på golvet om nätterna. En av dem ville upp i sängen till mig, så jag måste schasa ner honom och säga till honom: "Hit kommer du inte."
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Vid Bökestad i Rystad byttes för några år sedan golvtiljorna ut. Under tiljorna påträffades då en s.k. råbädd. Den var avsedd till viloplats åt rået, tomten, vätten, eller vad husets osynlige väktare än kallades.
Tomte, bjära, skratte släpar förnödenheter till gården.
På Domarby och Erikas i Baggböle skall man ha sett tomten. Han var där i rian och bastun. At dem, som höllo honom väl, bar han långa vägar ifrån råg, sju skylar.
Lucia
Om inga främmande kom på lusse- morron och bjöd på något, så gick de opp själva i hemmen tidigt och gjorde i ordning, i vår tid har det ju varit kaffe då. Det var en mjölnare, som var i kvarnen lussenatten, och när han skulle sätta i gång kvarnen på morron, så gick det inte. Då stod det en liten tomte i hjulet, o när mjöl- naren bad, att det skulle få gå, så sa' tomten: "Lussenatt i natt, Lasse lauto (?)!" Men på senare tid blev sån trängsel i kvarnarna på lussemorron, för mjölnaren bestod kaffe då. Så var det vid Puka (?) här, när jag var pojke.
Tomtar
Far låg vid Stormôsen och kolade. En gång så gick han inte upp, när tomten nöp honom i armen. Då fick han en hurrande örfil. Se'n var det allt far som gick upp, när han blev väckt. Och det slog aldrig fel än att han blev väckt om det hände något med milan. Han vågade aldrig att hugga ved om kvällen. På Högerud gård var det en änka som sålde öl. Stället, där hon sålde, kallades Futten. Hon var ute och högg ved en kväll. Se'n fick di inte fred på hela natten. När de blev ### där, så fick de örfilar av tomten och blev ut- kastade.
Om tomten
De berättar, det var på ett ställe neråt Bryna, det var en liten tomte som gick ock bar. Ock han hade bara ett ax, när han kom. Då sa ägarn till honom: »Det är för liten börda». Då svarade han: »Vägens längd gör bördan tung. Ock när jag har tagit så mycket, som jag har burit hit, så blir du fattig», sa han ock blev arg. Ock han blev allt fattig sen, ändå. Sådana där de brukar hålla sig till ett ställe. Ock de brukar ge dem gröt på julkvällen. Ock det vet en väl, att de åt upp gröten, f'ör fatet var alltid tomt på morgonen. Så det är allt. sanning.
Rå och tomtar
Tomta å tocke där, de har ja allri trott på. Men de va en nämndeman, Törning i Ljusfall, som ja satt kamrat mä ve tinget, han påstog så säkert, att han hadde sitt tomta hemma i sitt stall. Di va som sex, sju års pojka, sa han. Di gick i stallet å styrde. De påstog han, att han kunne ta på sin ed, så sant va de. Ä han va just inte sån, så han bruka villa ljuga eller ens tro på sånt där.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
På ett ställe hade de en tomte, som bar till rian, och folket satte gröt och mjölk i rian åt honom. Då gubben kom i rian, kastade han ner bördan och sade: »Åhå, sju mil och sju skyl», och så började han äta. Men drängen styggen var en gång och åt upp gröten och gjorde i fatet. Då tomten kom i rian och skulle börja äta, såg han det där och sade: »Sju mil och sju skyl och sk-t i fatet. Hittills har jag dragit hit, men hädanefter ska jag dra härifrån», och så blevo de fattiga i den gården.