Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Om påsk skulle man ha "skärer" inhugg- na i trösklarna för ladugård och fähus, så att inte påskkäringarna skulle rå med att kom- ma in. Det var sådana där skäror som man tog löv med. Så snart påsken var över, tog man bort dem. Tjärkors ströks på lagårsdörren. Somliga sköt genom ladugårderna.
Påsk
Fri måndag, fete tisdag, –, –, –, stackete lördag. Man skulle aldrig elda sedan solen gått ner hela den veckan; dymmel gick in på onsdag. Man fick inte baka sedan dymmel gått in. Den veckan skulle vara så tyst. Långfredagsriset okänt. Långfredagen fick man inte dricka mjölk; den skulle värka ut i sår och bölder. De tände påskeldar och sköt väldigt. En dag i dymmel skulle de städa i sängar och soffor och ropa: "Bort råttor och möss, loppor och löss!" (Vet ej att man burit soporna till någon annans mark.)
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Svarta måndag, viti tisdag, aske onsdag, skärtorsdag, långfredag, påskafton. Långfredagsstryk kom husmodern med; det var ett björkris. Hon började med de minsta barnen. Även man- nen och dräng och piga skulle tuktas, ha långfredagsris. Det var för att de skulle påminnas om Kristi lidande. Det var inget matförbud på långfredagen. Det var dymmelonsdag, som inget fick gå runt, var- ken slipsten eller spinnrock. Varför? Det skulle medfö- ra olycka. Barn klädde ut sej och gick i bygden och tiggde ägg. De hade en vit hätta och en vit skjorta med ett rött band om livet och en korg, som var klädd med crepepap- per och konstgjorda blommor. De gick antingen ensam- / ma eller två och två. De sjöng. Jag är kommen uti världen för att vandra, jag som så unger är. Ni vet väl min åstundan, ni vet väl mitt begär. Ett påskägg eller två det önskar jag att få, sen är jag helt förnöjder att mina färde gå. Fick de två ägg så sjöng de: Hav tack, hav tack, min blomma sköna, för äggen du givit har. Mitt namn jag blyges för att nämna, men sången är jag skyldig att lämna, sen bjuder jag farväl. Då de inte fick något, kommer jag inte ihåg att de skulle slå ihjäl tuppen.
Påsk
De sa, att de skulle piska korna långfredagens morgon, så gick de hem ordentligt om kvällarna, när de var på bete i skogen. Nej, de piskade inte barna.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långefredag, påskelördag. Inte förbud mot mjölk och mjölkmat långfredag. När vi var små, den som inte var först uppe då om långfredag, fick en riktig risbasta. Det var mest syskon, som slog varandra med björkris. Det var ett skämt. Men de sa ock, att de skulle ha det för att Jesus hade lidit. På skärtorsdag fick ingen klippa något; mor gömde undan saxen.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skär torsdag, långfredag, påskelördag. Under denna vecka fick inte spinnrockarna stå inne, för då kunde man ris riskera, att att påskakäringarna tog spinnrocken och red till Blåkulla på den.
Påsk.
Påskveckans dagar: Svarta måndag, vita tidag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långfredag och påskelördag. När vi var små, den som inte var först uppe långfre- dagens morgon, fick en riktig risbastu. Det var där det var flere barn. Ett av dem gick upp och risade sina syskon. Pigor piskade drängar. Det var ett skämt. De skulle ha ris, för att Jesus hade lidit den dagen.
Påsk
I Falun kallade vi dymmelveckans dagar: Svarta måndag, feta tisdag, dömele onsdag, skära torsdag, långa fredag och stäcku lördag, Påskdagen. stäcku = korta.
Påsken
Nej, nu för tiden är det inte så vanligt med påskeldar Det är mest småbarn som drar ihop lite ris. Annat var det förr. Då kom ungdomarna tillsamman och ordnade med påskeldar överallt. Här brukade de ha en vart år förr ute på berget där i hagen, Fågelsången. Därifrån syntes elden långt (ifrån) , och därfirån såg man många andra eldar runt omkring. Jo- hammens Jakobsson, som var född här i Boda 1856, han brukade vara i Björklunds järnhandel och skaffa ett par tjärtunnor, och han brukade se till att det var ett par med litet tjära kvar i botten. "Å de va jäddrans va bra de brann!" Och sedan efteråt när de "dela sej" var det många som hade lekstuga. Det var bara till att gå till Skrevet, vägkors- ningen där nere där bussen tar av nu. Dit gick de, för där bod- de en spelman, Johannes Johansson (han var till Sandvalls bryg- geri i många år, ja, så länge till han blev nästan invalid; dess- förinnan tror jag han hade varit statare under en som hette Uggla). / Och där vid Skrevet där dansade de och lekte. Och på den tiden hade de allt lite starkt - inte så lite heller för resten - för det söps friskt. Jag var inte med dem, det var medan jag bara var barn. Nu är det inte många ställen, där de har psåkeldar. Men där de har barn förekommer det allt än. Till Otto Petterssons är väl de minsta i skolåldern, och där har jag sett, att de dra- git ihop med ris, så de skall då ha påskeld i år med. (Valborgsmässoeldar) Det har varit vanligare med eldar på valborgs- mässoafton nu mot förr. Här i hagen vid Fågelsången brukade SSUH-ungdomar samlas då varje år och elda, och så lektes folk- lekar. de har rest en liten sten där. Det var en ingenjör Kell- gren som var den drivande kraften i detta här. Men sen så flyt- ta han - det är väl en 7-8 år sen, kanske mer - och sen har det inte varit några eldar där på valborgsmässoafton. Men man har sett sådana eldar på andra håll.) Påsksmällar: Å vad de sköt vid påsk förr. När man fick tag på krut, så sköt de i gamla bössepipor och många tog stora nycklar och fyllde med krut och så bra förladdning, och då sprängdes nycklarna i bitar. När jag var med, hade vi alltid / stubintråd, så jag var aldrig ute för några olyckor. Men på den tiden var det nästan vart år en 2-3 ungdomar som fick ögo- nen utskjutna eller blev invalider för livet på något annat sätt. En del sköt med starkare saker, det var dynamit och knall- hattar. Det kunde bli smällar så in i sjutton. Jag minns en pojk på Holmen; han tog och la en knallhatt på en sten, och så tog han och drämde till med en annan sten. Och han blev den gången av med tummen, pekfingret och långfingret på ena handen. Och över magen var kläderna brända och var allldeles svartsved- da. Men han klarade i alla fall ögonen, och det var förståss den stene han slog till med som rädda dom. Nu för tiden har de nog inte så starka saker, utan det är enklare smällare och hoppetosser; och dom kan vara farliga dom med, då dom kan hoppa upp och bränna gål på kläder och sånt. På sena- re år har dom också börjat att ha raketer, fyrverkeri, vid påskeldarna. Se, ungar är sej lika, dom tycker om när det smäl- ler, det är likadant nu som förr.
Påsk
Karl Hansson sitter och grubblar
Påsk
Dagarna i dymmelveckan voro askmåndan, fettisdan, dymmelonsdan, skärtorsdan, långfredan och smör- lördan. Skärtorsdagsnatten skulle man vara stilla och tyst. Påskbrev har varit vanligt att skriva här o ge varann. De kastades in, o ingen skulle veta vem som kasta dem. De som gick med dem var sotade och ynkligt klädda. Vanlig ramsa i påskbrev var följande: "Sopa, raka smörjehorn Sändes dig till resedon / Smörj väl, så far du fort som du alltid gjort, men akta dina ben för stubbar och för sten, så att du inte bliver halter och triller hän som en valter. Vi ska väl mötas på Blåa kulle och hava våra smörjehorn fulle! Där sitter gubben under bänken som en hund och skramlar på länken, polskan spelar med svansen, och på nytt nu börjar dansen. Förlåt mig, du lilla, jag skriver så illa, jag setter på e granrot och skriver mä en harfot, jag bor nog här brevé i huse numre tre, där kôrsteen setter på sne, och knutra vetter åt väre."
Påsk
Namnen på dymmelsveckans dagar: Kôrvemåndan, fläsketisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfredan och påsklördan. Några andra gamla bruk kommer jag inte ihåg än att det inte skulle gå an att spinna sedan skärtorsdagen hade gått in. Om de spann den dagen så spann det var natt sedan. Långfredagsmorgon fick en långfredagsstryk med en vid- ja, om en låg för länge. Det var nästan att gå upp i otta om en skulle klara sig. Den dagen var en he- lig dag. Å det var till minne av Frälsarens pina som en skulle ha stryk. Den dag fick inte barnen vi- ka av backarna å gå till någon grannstuga. De äldre stannade också hemma. Skärtorsdagskvällen for käringarna, som skulle till Blå- kulla / i kyrktornet å tog skav av klockorna, men det var far- ligast på påskkvällen och påsknatten, för då kun- de påskkäringarna slå ned å göra odygd med krea- turen. För att de inte skulle ha makt att komma in i ladugården, så tog en en borste el. en sticka å smorde ett tjärkors på dörren. Hade en inte ägg själv i huset, så fick en vara utan. Inte kan jag minnas att någon tiggde ägg. Men de brukade gömma ihop så att de skulle ha påsk- ägg, så att en fick några stycken var sig. Husmo- dern kokade äggen så att de blev hårda, sedan lade hon till var och en de ägg han (hon) skulle ha.
Påsk
Namn på dagarna i dymmelveckan: Kôrvemåndan, fläsketisdan, askeonsdan, skärtors- dan, långfredan, påsklördan. Namn på dagarna i påsken: Påskedan, anda-påsk, trejda påsk, fjärda-påsk. Det skulle vara tyst i den veckan. Måndagen och tis- dagen gjorde inte så mycket om en arbetade som van- ligt, men sedan skulle en inte få spinna eller mala på kvarn. Att hugga el. använda kniv i trä på torsdag var rent farligt. För om det blev nå- gon kasa el. sticka på backarna å korna kom å trampade på den, så fick de ont i benen. Om långfredagsmorgon skulle en vara uppe i tid, annars fick en stryk - "långfredagsstryk". Det pas- sade de på att ge varandra, om de kunde komma / åt, innan en hade kommit ur sängen. Det var mest ungdomen som passade på varandra. Och ha- de de agg till varandra, så var det ett rent bra tillfälle att komma åt varandra. Drängarna pas- sade på pigorna å tvärt om. Skärtorsdagskvällen var käringarna, som skulle till Blåkulla, ute i kyrktornen å skov malm av kloc- korna, som de skulle ha till trollkvastarna på påskkvällen. Men den kvällen var inte så far- lig som påskkvällen, för det var om påskkväl- len som de for till Blåkulla, å då slog de ned var som helst å ställde till ont för folk. Mor min hade tydligt hört en påskkäring en påskkväll. Det var på natten, så dundrade det i skorstenen å skrapade efter väggarna å när hon for upp i luften så lät det som när det blåser å tjuter i knutarna. Påsk- käringarna gick in i ladugården å ställde till ont. Om det fanns får, så gick de å klipp- te dem i huvudet, för att de skulle bli sjuka / å dö. Det var på många ställen som fåren blev klippta om påsknatten. För att inte påskkäring- arna skulle ha makt att komma in, så ströks ett tjärkors på ladugårdsdörren. Det fanns inga gamla ladugårdsdörrar än det fanns tjärkors på. Det korset skulle allt vara bra att det satt där he- la året. Men det gjordes nytt varje påskafton. "Påskägg" fick en ett par var sig om påskafton. Sär- skild sed vet jag inte. Men det var högtidligt att få ägg då.