Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk. Festeldar
Påskveckans dagar benämndes: svarte månd., vite tisd. dömle onsd. skär torsd. lång fred. påske lörd. Om påsk och Valborg tändes eldar ute.
Påsk
Jag minns att mor brukade säga att om en tog vatten som hade regnat ned på långfre- dagen å tvättade sig med, så skulle en inte få ont av åt på sommaren. Det vattnet skulle också vara bra mot utslag på krop- pen.
Påsk
I veckan efter fastlagssöndan kom kôrvemåndan, då skulle man äta korv, en hel massa korv skulle fram. Sen kom fläsketisdan, då skulle de äta fläsk allt de orka, och så askonsdan, då var det välling, havregrynsvälling. Sen de andra dagarna vet jag ingenting om. På påskafton trodde de att allt otyg skulle komma ut, Så de skulle skydda sig. På påskafton tändes påskeldar på alla höjder, och påsksmällar gjordes av allt som kunde / explodera. På ladugård och stall skulle de smeta tjära till ett kors på dörrarna, det gjorde alla de äldre i min barndom. Om påskkäringarna var ute då, så skulle de inte komma nära.
Påsk
Efter fastlagssöndan kom "korvemåndan", då skulle det vara korv till mat. Sen på tisdag, "fläsketisdan", skulle det vara fläsk, o så kom "askonsdan", då var det gröt, "korngrynsgröt." När de ätit gröten, skulle de "vile unda" (vila middag), o när de kom opp skulle de ge akt på det första levande de fick se, var det en fågel, så blev de kvicka, men fick de se ett djur, känt för sin lathet, så blev de lata. På fredag var "pannka-
(Påsk)
kakefredan" o så "vällingelördan". Men jag var inte varit med om detta, bara hört talas om det. Fick de se en fågel när de kom ut på onsdag, blev de kvicka, men fick de se en gris, så blev de så lata.
Påsk
Dagen efter fastlagssöndan var "korvemåndan", då skulle de äta korv o sen "sove unda" (middag). De börja "sove unda" då på den dagen. Sen kom "fläsktisdan" o "askons- dan". På "askonsdan" skulle de ha "askvälling" sa' de, men det var vanlig välling, risgryns- välling som jag vet. Somliga sa "kaktorsdan" sen o så "pann- kaksfredan" o "kärnlördan". Men det var mera före min uppväxt som de höll strängt på detta.
Påsk
På måndag efter fastlagssön- dagen skulle de äta korv, det var "korvemåndan." De tog av den korv de hade. Sen kom "fläsketisdan" då skulle de äta fläsk. Och på onsdag skulle de äta välling av "byggryn" (korngryn), det var "aske- onsdan." På torsdag vet jag inte om någon särskild mat, men sen kom "pannkakefredan" med pannkaka av skrämjöl, sådant fick man vid kvarnen här i Ö. Hungvik. Sen kom "Smör- lördan", då kärna de o gjorde smörgåsar. Jag vet ej om att de / använt nävgröt här.
Påsk
På långfredagen skulle de ränna i stugorna till varann o ge lång- fredagsstryk. En kusin till min far kom en gång o skulle ge honom stryk med en stor "slôge" (slya), men far tog honom i öra. På långfredagen också skulle de stå ute o kasta "kaser" (spånor) opp o ner genom skorsten, o så många kaser som föll ner i skorsten så många "äggereller" (äggbon) skulle de finna i skogen sen på sommaren. Och så var det så farligt / att påskkäringarna skulle komma o ta korna, därför strök de tjär- kors på lagårdarna, för då kunde inte påskkäringar o påskgubbar göra dem illa. Dessa red på Häklefjälle, o då tog de kor eller andra husdjur o red på.
Påsk
När påskafton var inne så gick man förr alltid och stängde spjället, ty man trodde all- mänt att häxorna voro ute och flögo och att de kunde komma ned i "ommen". På långfredags morgon och mycket tidigt gick man omkring i gårdarna och gav varand- ra ris Vanligen gick man blott till granngår- den, men man kunde också gå längre vägar. Man såg därför noga till att dörren var stängd, men alltid var det någon som kunde hjälpa en att öppna dörren, en piga eller dräng, som ville spela husbondfolket ett spratt.
påsk
I Öxnevalla skulle de sitta så stilla, när de åt på lång- fredag. Satt de inte stilla, slog de sönder fötterna under vårarbetet. - De fick inte dricka mjölk utan dricka och bröd.
Påsk
Man skall aldrig låna ut något under dymmel- veckan. Aldrig lägga sig efter skymningen. Kors ritas över dörrarna, först på "inhusets", och sedan på lagårdens dörrar. Förutom att låna var det också fel att "låna ut" något. - Johanna-Stina i Mjäla kom hem till vårt under påskveckan och ville låna kaffe. Hon blev ej bjuden på något, och inget kaffe lånade vi henne. "Nu ä di blenna så snåla, så nu kan ingen gå dit," sa' hon sen om oss. Påskaftonen sköts det ett skott i vardera av gärdets fyra hörnen, för att häxorna ej skulle komma på ens jord. Framme vid husen sköts det också.
Påsk
Blå måndag, vita tisdag, - , - , - , påskafta. De fick inte byka i den veckan, men spinna och väva fick man. De skulle ha huggit upp årsveden, när dömlingen kom åt kubblingen, för se'n rås en inte med att spräcka den. Tiggde ägg gjorde pojkarna, det var ett skriatyg. de åt själva upp dem. Långfredag skulle ingen äta mjölkmat - den väsker ut. Blåste det molavär på dyngan långfredan, var dte lika bra att köra gödseln åt sjön.
Påsk.
Namnen på dymmelveckans dagar; "Körvemånda", fläsketisda, Askeonsda, Skärtorsda, långfräda, påskelörda." Den en- da dagen jag hörde talas om att en inte skulle få arbeta på var skärtorsdag, för då var det bäst att låta bli spinna. Spinnrocken sattes bort. Mor var så noga så hon tog av "snoa" för att inte rocken skulle börja att gå. Tälja fick en inte heller. Det påstods att det inte skulle vara bra för kreaturen. De fick ont i benen. Så om en spann, så fick krea- turen "kringsjuken". Skärtorsdag höll påsk- käringarna till vid kyrkklockorna. De skrapande malm. Det skulle de ha å blanda i "påsksmörjan". Sylta å grisfötter skulle en äta i den veckan, / Men jag minns inte vilken dag. En skulle äta rätten. Det var på påskkvällen som var farligast. Påskkäringarna var farliga. De kunde ta en med till Blåkulla. Men för att inte de skulle ta kreaturen, så tog en tjära å strök på ladugårdsdörren som ett kors. På kullarna gjorde de upp "påskeldar". Skjutningar var allmän. Om kvällen kom det ungdomar som var utklädda till påskkäringar å kasta- de "påskebrev", Det var ett fyrkantigt papper som man målat ut en käring på. En fjäder satt i lacket.