Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Karl Eriksson
Forts. om kolning, en kolbotten där det väckte, skogsrået, sagesmannen såg tomtar i sin ungdom, tomtarna fick gröt, de som hade tomtarna blev rika.
Tomten sörjer, då hans bostad förstöres.
Fordom fanns det en tomte i varje stuga. Om stugan brann, kunde man efteråt få höra, huru tomten klagade.
Tomtar
Det var två bönder, som hade var sin hustomte. Den enes tomte var värre att dra till huset än den andres. Så blev bönderna ovänner om detta, så att de trätade på varandra. Så skulle den ene bonden vaka ut tomtarna en natt. Han gick upp i en björk och satte sig. När han hade suttit där en stund, så fick han se de båda tomtarna under björken. De slogs om höet. När han gick hem, mötte han tomten, som sade: "Såg du man som i björken satt, a tt det var jag som stridde och seger vann i natt?"
Tomtar
Te tomta' satte de ut full kost julaftons kväll, annars blev de omöjliga ve dom. Tomta' skulle ha kött å fläsk å brö å ost å öl å vitagröt å allt möjligt så när som brännvin. De satte't i lagårn i en skål. Dä va allestäss de hade tomta' förr. De hade så granna kreatur, för tomta' pussla om dom väl.
Tomtar
Mjölnaren vid Mellankvarn hade en tomte i kvarnen. En gång fick han se tomten. Han kom med en handsikt. Han var så trasig. Då tänkte mjölnaren: "Jag skall ställa så att han får helt på sig", och han fick en rock sydd åt honom, som han hängde i kvarnen, när han stängde om kvällen. På morgonen mötte han tomten i dörren. Då sade tomten: "Grann gosse siktar inte mjöl mer". Efter den dagen var det ingen som väckte mjölnaren, om han försov sig i kvarnen.
Tomten fordrar iakttagande av god sed
Tomten tycker om ordentligt och allvarligt arbete. Händer det sig, att någon är försumlig, får han upptuktelse av tomten. När i en gård, där tomten visade sig mycket verksam, drängarna satte sig på aftonen ned att spela kort, började tomten bullra på skullen och fortfor därmed, tills drängarna slutade. Då husbonden någon gång i fyllan gick till stallet för att uttaga hästen, kom han på fläcken ut därifrån, utan att veta på vad sätt.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Nybonds hade en gammal bastu, och dit brukade gamla folket på Nybonds bära ett grötfat på bastulaven åt tomten. Så var där en rackare till dräng som bestyrde i gröten till smöröga åt tomten. Då blev tomten arg och sade: »Sju mil och sju skyl och äta kacka likaväl.» Sedan gjorde drängen allt illa han kunde åt tomten, och efter det blev Nybonds så fattigt, för man skall inte göra illa åt rået, som finnes på varje gård.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Det var på ett ställe en tomte, som alltid bar så mycket åt bonden, och för den skull hade bonden alltid ett fat gröt åt honom till julen. Men så en gång hade bonden en ny dräng, och han tyckte, att det var skada på den goda gröten, och åt upp den själv och bestyrde i fatet. Drängen låg sedan på lur för att se, vad tomten skulle säga. Sedan när tomten kom och skulle äta som vanligt och såg, vad som var i fatet, sade han: »Sju mil och sju skyl och sk-t i maten likaväl», och sedan bar tomten aldrig mera något till den gården. Det som tomten sade, har blivit till ett ordspråk, som man använder, då man har fått dåligt betalt för sin möda.
"Tomte historia".
På ett ställe i Lindberga hade de tomte. Varje julafton var det alltid sed att tomten fick ett fat gröt med en stor smör klimp på toppen. Så hände det en julafon att de satt ut gröt till tomten som vanligt men denne kunde ej se att det fanns något smör på gröten. Detta retade tomten så mycket att han gick bort till den bästa kon i ladugården och den slog han ihjäl. När det var gjort gick tomten och började äta av sin gröt och när han kom till bottnen av grötfatet så låg allt smöret där. Då rev tomten sig i huvudet och ångrade vad han hade ställt till.
Tomtar
Jag tjänte i Stafsinge. Det var på ett ställe som dräng- arna fick stå och tröska om kvällarna jämt, och säden tröt aldrig. De hade en tomte där, och folket satte ut en skål gröt till honom var kväll. Så tog en dräng och åt ur gröten för tom- ten en gång och gjorde något annat i skålen. Se'n fick de inte mera säd än de själva skördade, för tomten flyttade därifrån. I Hallagård i Stafsinge kom en tomte och stönte och drog. De såg inte att han hade mer än en ände av ett halmstrå i ena munvikan. "Har du inte mer å bära, så behöver du inte stöna" var det en, som sa. Då vände tomten på sej, och då fick de se, att han hade en stor börda på ryggen. Men tomten ut med en fart, så porten höll på att ramla ikull, och han visade sej aldrig mer där.
Tomtar
Tomtar trodde de absolut på. Vid Sjögårn inom Gunnarp hade de en tomte. Varenda högtidsafton hade de ett litet "karel" (kärl) och satte i lagårn, för de hade förstått honom där. Och vid alla högtider skulle de bära till tomtarna och låta dem känna på alla rätterna, annars blev det olyckligt för dem i stället. Nu hade de ett stort vattenkar i lagårn, som de hade vatten åt kreaturen i. Och där hade karet stått och blivit otätt, så det rann ur det. Tomten bodde under det stora karet. De hade aldrig hört tomten tala förr. Men han hade det väl dåligt under karet nu, för när gubben kom åt lagårn och skulle kvallfora, så sa tomten till honom, att han får lov och flytta för han kan inte bärga sig för dropp. Maten klagar han inte på, för det har han alltid fått ordentligt, men droppet tycker han inte om. Men då sa gubben: "Det ska bli nytt kar som inte droppar." – "Ja, då stannar jag kvar", sa tomten, "fö annars trivs jag bra här." Och sen drog han så förskräckligt, och rika blev de så förskräckligt där. Det var en som gick över gårn en natt, och då drog tomtarna ved, och de drog så, så det var som det hade snöat, så yrde det i luften. Men de tog ifrån andra förstås och drog till dem.
Tomten visar sig tacksam.
Det berättas, att det finns tomtar och spöken. Men ganska få äro de, som i verkligheten tro, att det finns sådana ting. En sådan, som tror på trolldom, tomtar och spöken, är f. d. bonden Johan Simons från min hemby, Böle i Närpes. Jag har ofta hört honom berätta sina spökhistorier . Han säger sig också vara mycket i gunst med tomten. Så berättade han, att tomten sent en kväll kom och frågade, om han kunde få litet gröt att äta. Jo gärna, sade gubben Simons, varpå han ställde grötfatet på ugnen åt tomten. Tomten klev upp på ugnen, åt gröten samt lade sig att vila på den varma ugnen. Följande morgon, när gubben Simons vaknade, tänkte han först på tomten, varpå han gick för att väcka honom, men till sin förvåning hade denne rymt sin väg. Emellertid gick Simons ut till sin snickareverkstad. När han kom in i snickarestugan, fann han till sin förvåning, att tomten över natten förfärdigat två stycken gungstolar. »Sedan dess är jag gubbens bästa kamrat», säger gubben Simons.
Tomtar.
Jag tjänade på ett ställe i Ödsmåls socken, när jag var 18-20 år. Där trodde de att det fanns tomtar. De lät sätta ut mat till tomtarna om julen. De satte den i lagården. De tala på, att om de gjorde dem emot, så fick de ingen tur. En som hade gjort tomten emot, fick en bra örfil.