Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret i övrigt
Om det är frost gamla vårfrunatt blir det fyrtio frostnät- ter sedan till Michaeli. Om det regnar trefaldighetssöndagen blir det regn varje sön- dag under trefaldigheten. Så många tövädersdagar som första nyet har, så länge ligger säden ogrodd i jorden. Peter Katt kastar en varm sten i sjön. Då töar det lika myc- ket under som ovanpå. * Om det regnar bönsöndag blir det regn i tre veckor. Sådand väder det är om påsk, blir det om pingst. Vackert väder söndag efter påsk betyder tidig vår. Vackert väder andra söndan efter påsk betyder vacker sommar. Vackert väder tredje söndan efter påsk be- tyder god gröda. Vackert väder fjärde söndan efter påsk betyder god bärgning. / * Om det är frost den 22 februari på natten, blir det frost 30 nätter i följd. Om det är frost på nyårsnatten, blir det frost tre ny i följd. Sådant som vädret är den 21 mars, sådan blir våren.
Påsk.
I dymmeln skulle de inte spinna. Då skulle de bli förtrollade. Påskkäringarne red på en kvast påskafton och kom tillbaka påskdans kväll. Då hade de varit i Blåkulla, trodde de förr.
Påsk
Långfredag kallade de "piskefredag". Om de inte gick upp i tid blev de risade. De skrev påskbrev och bad varandra följa med till Blåkulla. Helst om de inte var sams. För några år sen kom en gubbe från Svan- vik och ville köpa en gris av mig. De hade släppt ut hans svin påsknatten, därför miste han dem, sa han. Jag tyckte det gjorde detsamma, om det var påsknatten eller någon annan natt; men han höll fast vid, att pojklymm- larna släppte ut djuren för folk i dymmeln för att skada dem.
Påsk
I dymmeln skulle inga arbeten göras i hemmet. De läste så här, när de sa upp råttor och ohyra: "Råtter å möss, lopper å löss, ut till dem, som bakar å lakar på dymmelonsdag, skärtorsdag."
Påsk
I dymmeln skulle de elda, sen solen gått ned. Då smorde påskkärringarna sina red- skap med röken. I mina morföräldrars tid trodde de, att käringarna i bygden reste med till Blåkulla. Det var en karl, som mötte dem på Örlåsen vid Ryholm. Hans farmor var med. "Om du röjer mej, mens ja lever, så ska du aldri tala med din tunga mer", sa hon. Det talte min mormor om. De piskade barn långfredagen med ris, för att de skulle bli snälla. Den dan åt de aldrig mjölkmat. Då fick de bulnader. Somliga åt ägg påskaftons kväll, andra påsk- dans morgon.
Påsk
De skulle inte gå barfota i dymmeln; då skulle de bli bitna av ormar. De fick inte tvätta eller baka eller göra nå't sånt arbete i den veckan. Men om de jagade i dymmeln, skulle det lyckas bra. Påskafton skulle de äta mycket ägg. På kvällen eldade de på höjder- na och sköt av skott. De hade tjärtunnor på slakar och tände på. Eldar ha de ju än.
Påsk
Dagarna i påskveckan: Askmåndag, fläsktisdag, dimmelonsdag, skärtorsdag, långfredag och påsklördag. Det var särskild mat då nästan varje dag, på lång- fredag lutfisk och på skärtorsdag ärter.
Påsk.
Man får inte bära ut soporna under dymmelveckan. Om det blir aldrig så många, så få de ligga i 'sopevråa', tills den veckan är slut.
Påsk.
Påskekäringarne di skulle fara till blåkulla på påskafta. Så var det en klockare i Erikstad som var ute och gick om kväll och kom till Skåkere Mosse (kartan Svart-Måsen). Där kom fullt med poskekäringar farandes i lufta. Di satt i ra på ett långt rep. Han hade bössa med sig och sköt etter dom. Och då var det en som for ner. Nu hade han skinnvantar på sig, och hon to ifrå honom den ene vanten. Han såg ju inte vem det var. Men så var han sån så han öppna åder på folk när di var sjuke, och så en gång så var de e gumma som var sjuk och han skulle dit och öppna åder på'na. Och där fann han sin skinnvante. Så då visste han ju vem det var. Detta hörde jag i Brålanda när jag var liten.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan hette frimåndag, fläsktisdag eller fetetisdag, askeonsdag, skär torsdag, lång fredag, påskelördag. På påskafton skulle di blåsa i horn och skjuta, di förde ett förfär- ligt väsen. Det var väl för di skulle skrämma påskekäringarna. Påskekäringarna tog och smörjde sopa och raka och gav sig iväg till Blåkulla. Därför skulle man alltid ha fyra band på sopelimmen – då kunde inte påskekäringarna ta den. Kors skulle man måla med tjära på alla dörrar i stall och lagård för att skydda kreaturen. Elda gjorde di också på påskafton, gärna på en höjd. Det var en tjärtunna om det fanns någon och få, annars ris och pinnar som di plocka ihop. Ungdomen bruka springa omkring med påskebrev. Di rita några gubbar och skrev en vers. Och så var det karameller i. Väderleksmärke. Om sola sken på långfredag – det behöv- de inte vara mer än mennas di okar en oxe, så skulle det bli gott ärtår. Sken sola inte alls så skulle det bli dåligt ärtår.
Påsk.
Långfredag. På långfredag skulle husfadern upp och ge dom ris allihop i huset. Det var inte bra och gå barfota på golvet på långfredag, då skulle en få bölder under fötterna. Påskafton. Påskeldarna skulle vara för och skrämma påske- käringarna. Di hade e tjärntunna som di hissa upp på en stång. Och hade di ingen tjärtunna så la di ris och ved på ett berg och elda. Du bruka di gå om- kring i förväg och samla ihop kåa på träa. Så dansa di kring elden och sköt och blåste i lurar. Påskelurar gjorde di utav trä, ruttna trästammar där man kunde skrapa ut i mitten. Stora horn hade di också och blåste i.
Påsk
När de hade fatt sig en tjärtunna till påskelden, bruka_ de de hissa upp den på stänger för att elden skulle synas bättre. Gamle Hälj-Olle sade till mig, att jag skulle gå upp tidigt om påskdagsmorgon och se solen dansa. Den liksom snurrade då, när den gick upp. Det hade han sett många gånger. Det var för att solen ville tacka Gud sade han.
Påsk
När jag var barn, såg vi som ett stort hjul komma rullande ner för ladugårdstaket en påskafton. Och det fräste och förde sådant oväsen. Vi ropade på mor att hon skulle komma och se, men hon sade att vi bara inte skul- le bry oss om det. Det var en påskdagsmorgon det kom en karl från Nordkroken och skulle gå till kyrkan. Då fick han se en påskkäring sitta i bäcken, och han kände henne väl. Så sade han: "Vad sitter du här för, Kari?" — "Tig still", svarade käringen, "om du säger mitt namn, skall du mista hästen." Men han kunde inte begripa vad hon skul- le med hästen att göra där hon satt, så han fortsatte ändå att prata. Och tre dagar efteråt dog hästen för honom.