Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var många som hade tomtar och de blev så rika. Det var naturligtvis onda andar. En bonde i Fjärås hade en tomte och de gick och stal så mycket om natten. Men tomten flämta´så förskräckligt och då fråga´ bonden honom varför han flämta så. Han kunde ju vila, det gjorde bonden, men det visste inte tomten att han kunde göra. "Hade jag vetat det", sa´tomten, "hade det inte varit något kvar i Tombo(?) lader.
Tomtar
Min far talade om att det bodde tomtar under huset på ett ställe. De var väl hållna. En julafton kom de upp och gav bonden en hel hop silver. Därvid sade de: "Detta ska I ha för att vi varit så bra fredade alla år". Tomtarna var illa små gubbar. Det taltes aldrig om några fruntimmer.
Slåtter, skörd och tröskning
Ju längre som säden fick ligga i ladan, ju bättre var det. Det mins jag flera som var rädd att röra något i ladan förrän de var alldeles tvungna. ”Säa mat bätter disslänger ho låg i logôlv”. Hon förmerade sig. Det var tomte i ladan, men om det var detta som skulle göra till, vet jag inte.
Underjordiska. Vättar.
Det har funnits ”jolvetter”. Det var ett slags smått folk som bodde under stora stenar. De skulle vara som tomtar. Jag mins att mor inte var säker än det fanns. Det var en gubbe på Eriksheden som hade vältat på en sten. Han blev sjuk å var aldrig frisk efter den dagen. Di bar av hans kläder till stenen. Men det hjälpte inte.
Tomten alarmerar en olycka.
Då jag var barn, var jag med mina bröder nära LillSkäggis ria. Gamla bror, Hinrik, var och eldade i rian, och elden slocknade. Då hörde vi barn, hur tomten sade därinne: »flinrik, Hinrik, eldn ä slokin!» Och så måste Hinrik gå och elda igen.
Tomten sköter om eldningen.
Förr i tiden, då man inte hade tändstickor utan måste bråka med tunder, stål och flinta för att få upp eld, låg tomten under natten och blåste i kolhögen. Då värdinnan om morgonen vaknade, fanns det alltid i askan något glödande kol, som hjälpte henne att blåsa eld på pärtan.
Tomtar
Far berättade om ett sällskap som satt till bords och spisade. Som de satt där fick de se en liten gubbe springa med en väl- dig fart fram till en tomtesten under en bod. Just som han kom under boden slog åskan ned efter honom. Efter den dagen var ingen tomte synlig på den gården.
Tomtar
Tomtar De bodde för det mesta i jorden under boningshuset ladugården och stallet. En person i Fryksände som sett en tomte sade att han var ett kvarter lång, hade rödluva och träskor. Ett annat namn på tomtar är "tömtpetrar"(tömt= tomt) tôsser och nisser (Eda) Deras namn kommer antagligen av att de bodde i tomten. På en gård tålde tomtarna ej vallack, ty de vantrivdes och voro ofta sjöblöta av svett på morgonen, därför att tomtarna "regjort" med dem under natten. Bonden måste därför köpa sig sto. Den voro de snälla emot och buro hö från höstacken utanför stallet och lade i krubban. På vintermorgnarna kunde man se huru de spillt hö i snön. I ett stall voro hästarna ständigt oroliga och sparkade i spil- torna på natten det berodde därpå att dyngrännan var byggd över de underjordiskas bo. Man fick vara mycket försiktig med att företaga förflyttningar av korna i la- dugården. Var och en skulle hava sitt särskilda bås. An- nars kunde det hända att håren stodo avigt på dem och de voro / sjövåta av svett när man om morgonen kom in i ladugården. I norra Östmark fanns en gård, där man inte fick sova om nätterna för tomtar. På ett ställe i Södra Finnskoga vände de underjordiska upp och ned på mjölkspannen och kastade ned tallrikar och husgeråd från kärlhyllan. I båda fallen hade man byggt sina stugor över de underjordiskas bo. – En bonde gick en höst ut och såg på sitt stora sädesfält Då han stått en stund sade han: "Om jag hade all havren sku- ren vore det värt en ko." Röster svarade: "Stå vid ord, stå vid ord!" Andra ropade: "Neck och bind, neck och bind! Bonn ska' snes bonn ska snes!" Bonden kunde se huru säden föll för osynliga liar och det bands nek (=kärve) på nek tills all havren var skuren. På morgonen var den bästa kon borta På en gård i Fryksände ville tomtarna ha fred ef- ter kl 12 på natten. Om man kalaserade och skrålade efter den tiden höllo tomtarna ett farligt oväsen på natten. De trampade symaskinen och drogo långullsfällen av husbondefolket. I en gård flätade tomtarna manen på hästen. Sådana flätor kallas "tomteflätor" och voro svåra att lösa upp
Lyktgubbar
En påskafta skinte månen så klar, och då såg Johan Bodin att det ljuste i ett rör som ett bra ljuse. Det var på en plats, där det var gamla tomter och rör. Han tog en psalmbok och la' å' dit och skulle kasta den i röret. Han trodde det var en tocken, som hade medel där. Nej, han fick la inget.
Jakt
Erik i Bön var i skogen på "fôggellek". Han sköt på orrerna så att fjädern å blodet rann omkring dem, men inte en enda fick han. Han gick inte på jakt mer. Om de skulle skjuta "nissar" (tomtar) så skul- le de ladda skottet med silverkula å sikta från vänster axeln och med vänstra ögat.
Tomten
Tomtarna ha omtalats vara klädda i röd ”luva”, blåa kläder, knäbyxor, lapp- skor eller träbottnar. De voro klädda som en lapp. De hade långt skägg. Kvinnokönet hade ramsvart hår. De voro ”rödbrusiga” i ansiktet. De gjor- de ingen människa något för när för så vitt inte de retades. De voro i regel godmodiga.
Slåtter, skörd
Loakatter flydde upp nekerna till nekakråka, som flydde dem till den, som var stabbekär eller stabbkråka. De sista stråna på slåtterängen tog de haren i. Några strån lämnade de kvar på åkern till tomtefar, som han skulle ha att leva vid till eftertiden. Han bodde på åkern. Det fanns andra tomtar, som bodde i lador eller visthusbodar.
Slåtter, skörd och tröskning
Ju längre som säden fick ligga i ladan, ju bättre var det. Det mins jag flera som var rädd att röra något i ladan förrän de var alldeles tvungna. "Säa mat bätter dissläng- er ho låg i logôlv." Hon förmerade sig. Det var tomte i ladan, men om det var detta som skulle göra till, vet jag inte.