Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Till ägg och sill
I påsk äts det ägg och till det en god sill
Vidskepelse. Död, Påsk
När det piper i veden i spiseln, blir det snart lik. Påskafton skulle det kokas på dagen, så de slapp på kvällen, för då kom blåkullakärringarna.
Seder och bruk under påsken.
De fick inte spinna under påskveckan då blev det inget lin året efter. Det skulle vara mockat i lagårn innan klockan tolv påskafton, sedan fick de inte mocka förrän onsdagen efter. Om en kvinna spann under påskveckan skulle man icke umgås med henne, mötte man hen- ne, var det ett olyckligt möte, som bådade ofärd för den som mötte henne.
Alb. Johnsson
Alb. Johnsson Lekvattnet, Värmland Ordstäv och gängse uttryck från Lekvattnets församling Värmlands län Han tar för sig som en häst i en havreåker. När det regnar välling har den fattige ingen sked. Det passar ihop som ler och långhalm. Smakar det något så kostar det också något. Det är så varmt så man kan steka sill på väggarna. Den som är slagen till slant blir ingen krona utav. Nu är det slut på hvisslingen sa gubben när han skar läpparne af sig. Sist i påsen ska först ut. Det är inte sant allt vad prästen säger Han tjänar inte till salt i vällingen Lite lort är godt. Det var en ny sorts djävul sa fan när han fick se sotarn. När den fattige blir rik blir han skam lik. Den tar man inte där man släpper honom. / Den galet hörer han galet förer. Det blir att ta skeden i vackerhanden Mitt sa finn om Stockholm Han gör allt det han ser med händerna Sakta ty gumman är gammal. Hej, sa Skröder, slog magen i tak. Det går den vägen som hönan sparkat. Stor i orden liten på jorden. Liten lever än. Kyss mig här och där så träffar du väl räva nånstans. Bra karl hjälper sig själv. Det är inte guld allt som glimmar. Konstân ä mang men knepa ä fler. Flickornas tro är som vatten i en ho. Dä går som lusa på tjärstecka. Dä va fell inga ko. Gud ger igen. / Nu förstår jag schäsen sa Skam nä han åkt på vältern. Myss mig i môra i dag ä jä int hem. Dä ä kallt se stecka sprätter. Inga årning sa katta om julkvälln (vart utkasta) Dä ä int jul mer än en gang om år men påsk ä dä hôrt år. Dä blir fell nôa rå sa käringa, nä ho steckt brö på stabben. Låt mig se sa den blinde. Klippt, klippt sa käringa när ho for genom forsen. Nä musa blir mätt se blir mjöl beskt. Dä kommer mer å mer, sa den som sket i byxân. Det sitter som tjära i hår. Fort och väl ä int mang som jär. Nu ä dä, sa Söper, nä han vart gift. Detta är ett litet prov af den rikedom på ordspråk och ordstäv, som finnes här, och är provsändningen samlad ett och ett från det hvardagliga livet, och från umgänget / med folk i hälg och söcken en del äro nog hela svenska folkets egendom, men jag hoppas att åtminstone något är typiskt för vår trakt, enlikt mitt tycke har somliga kommit till sin fulla rätt även på riksspråket andra derimot har jag tyckt mist sin orginalitet genom överföring till riksspråket, och därför fått behålla sin allmoge- dräkt, och i hopp att med detta i någon mån bidraga med mitt lilla strå till stacken har jag äran tekna Albin Johnsson Lillberg Lekvattnet
Torre, Horred den 911 1924
Torre, Horred den 9/11 1924 Istorps sn. Herr Kandidat David Arill Torsbyn. Vill härmed infria mitt löfte att göra några anteckningar om seder och bruk vid Påsk Pingst och Midsommar förändrat här i orten sedan första hälften af 1800 talet. Det var därvid Påskhögtiden som var den betydelsefullaste. Påsk. Palmsöndagen var allmänt ansedd som en inledningesdag för påsken och hade i likhet med de följande da- garana i påskveckan en viss betydelse, om sälgen bör- jat blomma den dagen var det att vänta ett godt biår, med mycket honung. Hela den s.k. dömmelveckan skulle ingen baka och brygga, och om någon det gorde skulle han under året komma att besväras av råttor och möss, samt loppor och löss. På skärtorsdagen var det sed att hämta nord- rinnande vatten detta skulle ske före solens upp- gång och tagas upp lykt, d.v.s. i ett kärl som locket påsattes under vattenytan i den bäck eller å ur vilken vattnet hämtades. Detta vatten ansågo hava en helbräjdagörande / verkan och användes vid förekommande sjukdoms- fall. På långfredagen utfördes en del besvärliga göromål bl. a. skura och tvätta tak, väggar och golv. Maten som förtärdes den dagen utgjordes av bröd som gömts från julbaket samt öl för den dagen. Mjölk fick ej förtäras för då skulle den komma att värka ut. En gängse sed var även, att den som kom först upp långfredagsmorgon, skulle traktera sina kamrater som blivit efter i säng, med ett ris, som alltid fans till hands för ändamålet. (Långfredagsris) Påskafton, var liksom nu påskeldarnas och påsksmäll arnas dag, dässutom stäldes allt i ordning för den kommande högtidsdagen. Tidigt på påskdagens morgon skulle folket vara uppe och se hur solea dansade när den gick upp; det påstods nämligen att soljuset den morgonen skimrade och rörde sig mer än eljest. Till frukost den dagen åto alltid de sedvanliga påskäggen. Väderleken iaktogs noga den dagen, för sådan den då var skulle den förblia till pingst. Pingst och Midsommar firades i huvudsak lika, det skulle då som alltid vid högtider, göras rent och fin över allt, samt dekoreras och klä- das med blommor och grönt. / Om pingst restes majstång, folket uppträdde även i sommar dräkten såvida detta var möjligt, den dräkten anlades redan Kristihimmelfärdsdagen, som därför gick under benämningen "den första hvitärmadagen". Om midsommarnatten mellan kl. 11. å 12 plockades d.a.B. midsommarkvasten som bestod av 9 olika örter, den användes till rökning och ansågs som ett säkert botemedel mot uvärtes sjukdomar. Det påstods att den som förstod sig på det även kunde få höra Necken spela den natten, han skulle då smyga sig tyst till stranden och om han då haft en fiol med sig kunde han lära sig spela ett stycke som kallades Älvastycket, när spelmannen sedan någon gång kom att spela älvaste kunde han inte sluta förrän någon passade på och skar av en sträng före honom. Något vidare av vikt har jag inte att nämna denna gång, kan hända jag återkommer en gång, vi får se. Vi ha här en mycket gammal samling visor illa medfaren, men kanske ändå något som vore värdt taga vara på. Högktningsfullt A.W. Johansson
Påsk Från Eda
Påsk (Från Eda) Dagarna i dymmelveckan hette korvmåndag, fläsk- tisdag el fettisdag, askonsdag då man åt välling i vil- ken man släppt en nypa aska, skärtorsdag, långfredag, påsklördag. Man fick ej tälja på skärtorsdagen. Om en ko gick över sådana spånor när den släpptes ut på våren blev den halt. Jul (Eda). En kaka från julen fick ej ätas upp utan gömdes till våren, då den lades i en plogfåra, när man började sådden. En sådan kaka kallas såkaka På så sätt överfördes den gamla skördens kraft i den nya Julen (Östmark) På julnatten skulle katten lig- ga inne. Blev hon utkastad så klagade hon: Dä ä inga orning (=ordning) dä ä inga orning. Ett allmänt ordstäv är: "dä ä inga orning sa' katta då hon blev utkastad på jul- kvällen. Då julen och julkalasen voro slut och man återgick till det vardagliga igen sade man " Nu ä dä åter / haverkaka, blaggarnsskjorta och storslätta." "Sup sä och fläng i öga för kött ska' te mila" Under julen fick man nämligen "finkaka" av handsiktat rågmjöl, de förmögnare buro lärftskjortor och storslätta in- nebär att inga helgdagar mer avbröto vardagarnas enahanda. Karlarna måste ha den bästa maten med sig till milorna. Vafferkvällen skulle man mjölka medan det var ljust. En gumma kom in i en granngård, där hon av- undades turen (lyckan). Hon ställde sig bredvid vatten- sån och släppte i smyg mässinghyskor och saltt i vattnet. Gammelgubben fick emellertid se hennes tilltag och ropade åt sin dotter: "Tag ellmörj och spring efter henne!" Och denna tog en eldbrand och kastade efter grannmoran. Därmed bröts det ondas makt. Det var svårt att bevara grannsämja i en tid, då det troddes att alla olyckor och sjukdomar berod- de på elaka människor som "sätt åt". - En karl berättar att han som liten pojke sändes till en gård för att låna jäst. Prässjäst fanns ej på den tiden. / Då han fått jästen sade gumman till pojken: "Du får in- te tacka för jästen!" Sedan lade hon kol i måttet. Detta gjorde hon för att ingen kraft skulle dragas från huset Den första hösåtan göken får se slutar han med galningen. (Gunnarskog) Om vafferny är kallt få vi två lika lydande d.v.s. två kalla månader till. - Vintergatan kallas snöbråtan. - Mot näcken stack man en kniv i en trädstam som låg i vattnet och ropade: "Näck Näck, stål vatten". Östervallskog: Tre jägare hade gjort sig en rishydda i skogen. När de sovit en stund vaknade de vid att det brann i kojan. En tog en bytta och sprang till en källa för att hämta vatten. Då han stod vid kanten av källan blev han fattad av en osynlig hand i rock- kragen och en där rocken slutar och lyftes ned i källan När han kravlat sig upp igen hördes ett väldigt hånskratt i skogen så att det ekade i bergen. Emellertid sprang han med byttan till kojan för att släcka, men / då var det ingen eld där.
Julafton
De stora stugorna förr skurades bara till var jul. När de då skulle skura, fick drängarna ställa sig på en kvast o skrubba, o sen torka de med vitmossa efteråt. På julafton skulle de ta in ett stort kar o tvätta sig i allesammans. De stod då på knä på en pall o tvätta sig ordentligt, i huvudet också. Barnen fick kanske bada helt o hållet, men inte de vuxna. Sen bytte de om lintyg, o så gick de inte ut mer på dagen. De fick inte slå ut det tvätt- vattnet på kvällen utan vänta / till nästa dag, när solen gick opp, i annat fall kunde de bli sjuka. Julbordet dukades med en duk eller ett lakan. Hos rika bönder hade de dukar av dräll. Borden var slagbord, o båda slagen fälldes opp då. Den stora osten låg på mitten av bordet, o en stor drickeskanna stod bredvid. Så stod skinkan där o till den var en stor kniv o gaffel, så de fick skära själva. Så låg där jula- högar med bröd, en julahög åt hela huset o så julhögar åt barnen. De trilla "juloxer", "fyrkroner" o "julabockar." (illustration) "juloxe" (illustration) "fyrkrona" (Eft. beskrivn.) (Eft. beskrivn.) / Juloxen var av vört, men fyrkroner o julabockar av vete, om de hade sådant. I botten av julahögen låg en stor, rund kaka av vört o sen en riktigt fin kaka av stålsiktat fint mjöl. Sen låg juloxen o fyr- kronan ovanpå där bredvid varann. Barnen fick bara en fyrkrona till sin hög. På julkvällen satte de sig runt bordet, kararna i skjorta o byxor o kvinnorna i lintyg o kjol. Och om någon främmande då kom o titta in genom fönstret, så skulle de se efter, om någon satt vid bordet utan huvud, denne skulle dö under året. Det var inga gardiner för fönsterna då, o små fönster hade de, fyrkantiga. / Hårt bröd baka de till jul, så det räckte ända till påsk, det torka i taket o bars ut till bodar sedan. När de hade tvättat sig o satt vid bordet i lintygsärmarna, så bredde de ut halmkärvar på golvet, inte över hela golvet men som en brits framför spisen. Där låg de sen under natten, åtminstone ungdomen. Hur länge halmen låg på sen, vet jag inte, men jag tycker jag hört, att ungarna låg o "färdas" i den halmen länge. En eldbrasa la de på när de skulle till att tvätta sig, o sen under- höll de den. Om tjänarna fick någon julklapp, så lades den vid deras julahög. Eller också gick någon sakta i förstun o öppnade dörren o slängde in den. / På morron skulle man ut till lagårn o ge krittra något gott av julmaten. Och maten stod kvar på bordet under julnatten, ifall de döda kom hem o ville ha nånting. Och det stod mat kvar sedan under helgerna också, för kom det någon främmande, så skulle de ha ost o bröd o brännvin, en karaffin med brännvin stod också framme på bordet.
Påskseder
Påskveckans dagar äro: palmsöndan, korv- måndan, fläsktisdan, dymmelonsdan, skär- torsdan, långfredan och påskelördan. Långfredagen trakterade man varandra med ris. På större gårdar där flera drängar och pigor funnos, brukade de förra infinna sig där flickorna lågo (vanl. i en stor fåll- bänk i köket) rycka av dem täcket och traktera dem med björkriset. På pigornas rop och skrik skyndade andra männi- skor till, och alla hade roligt åt upptåget, utom kanske pigorna själva. Vanl. var långfredagsri- set ett vänskapligt skämt, men kunde stundom ta allvarliga former. Så berättar And. Svensson om några ynglingar, som hade ett "horn i sia" till en annan. De passade då på en / långfredagsmorgon och gav honom en så grundlig risbastu att blodvite uppstod, och det blev "tingefâl å". Före påsk vidtogs nödiga forsiktighetsåtgär- der till skydd för påskkäringarna. Tjär- kors och stål skyddade kreaturen. Man gjorde också påskkäringar av halmkärvar som kläddes med riktiga kläder. De kastades in hos någon, som man inte var riktigt god vän med eller ställdes upp emot farstudörren, så att de ramlade utför trappan, när någon i huset skulle gå ut. Några flickor hade klätt ut en sådan kä- ring med sina näst bästa kläder och skickade in den till en dräng, men det skulle de inte ha gjort. Han gick ut och band fast käringen vid en enbuske och tände på allt samman, och så gingo kläderna upp i rök. / Påskafton drog man ihop gammmal brå- te t.ex. utbrukade båtar och tomma tjär- tunnor till väldiga bål, vilka tändes sedan mörkret fallit på. Mycket folk samlades kring bålet och man roade sig med var- jehanda upptåg. Man sköt med pistoler och stora nycklar, som laddats med krut. Dessutom försökte de djärvaste hoppa genom elden. Även blåste man i näverlurar och stundom kanske också speleman var med och drog en låt. Det yngre släktet hade bråttom till påsken med att rita påskbrev. De lades konstmässigt ihop och i locket sattes en fjäder. Man ritade käringar till pojkarna och gubbar till flickorna. De modigaste slängde in breven genom dörren, men måste sen lägga benen på nacken, ty alla, som voro i huset, sprungo nu ut för att ertappa brevkastaren. Det var en / stor nesa att bli tagen, ty det skulle vara en djup hemlighet, vem som skickat brevet. De mindre modiga nöjde sig med att slänga in brevet i farstun, jämte en sten, och sedan gno för brinnande livet. Allehanda utklädningar förekommo. Två pojkar hade en påskafton laddat en nyckel men inte fått skottet att gå av. Påskdagen voro far o mor till kyrkan. Innan de gingo hade moran satt på en stor ärtgryta. När pojkarna blevo ensamma, togo de nyckeln och lade under grytan för att bränna ur krutet. Men det blev en påsk- smäll, så att grytan flög utåt golvet. Egen- domligt nog förblev den hel. Pojkarna plockade samvetsgrant upp ärterna i grytan och slogo vatten på och satte den åter över elden. När föräldrarna kommo hem, undrade de, varför det var så blött på bolvet. "Jo se, nôr ja skulle spä på ârtera", sa den ena pojken, "sô geck hanka tå ämbäre å vattne rann ut."
En berättelse. Folklivs- och karaktärsskildring
Hemmave bodde de en gubbe som va så bedröve- litt full me vidskeplighet å rädd för påskekärringer å sånt. Varje påskafta strök han ett stort tjärekors över fälunsdörrarna å grov men stål under stalltröskeln, för att inte påskekärringarna skulle komma åt märra hans. Grannarna visste om detta kär å tyckte att han va sjå- pete, men di låddes inte om nåt, men di tänkte allt di skulle befa'n för jockleri. Ja, så ble de påsk å gubben strök tjäre- kort, sa gevet å grov men stål. När de ble tyst på natta, så smög sej ett par å grannarna in i stallet å söla ner märra de värsta di kunde, för de skulle se ut som påskekärringar rest framme. Så hade di lagat te ett stort värekorn, som di hängde om halsen på märra, å de hade förstås påskekärringarna glömt i farsta. Sen gav di sej iväg å tyckte di hade gjort ett bra arbete. / På påskda'ns morra skulle gubben ut i stallet å fera märra, men när han lätte på stalldörra å fick se hur märra såg ut, så ble han lyx förskräckt å tordes rakt inte gå in. I stället sprang han te gummarna å ba dom komma å titta på eländet. Ja, di ställde sej förstås gruveligt rädda å där stod di allihop å glante in le märra. "Å jenningen", gnydde gubben "ja sen han tjärat dörra å gjort ner stål under tröskeln i ###, mm har kärringarna vart framme å sölat ner märra å smörjehornet har di glömt kvar." De va ingen som tordes gå in. Men så sa en kar: "Vi kan inte låta djuret stå på de viset. Vi måste krypa å märra, annars blir ho rakt fördärvad." Då hitta di på å tog en lång stång å lyfte å värekornet me. Te slut va de en som tåga sej in såpass, så di fick lett ut märra, så di kunde hyfsa å'na. När di gjort de, så stod di där me närekornet å visste inte var di skulle göra å de. "De blir te å tränna opp'et", sa di te slut. Å då gjorde di ordning ett stort stenrös ett bra stycke från gården å laga te en bra tyr där å kasta på värekornet. / grannarna di va fula di å visste nog va di tog sej för. Di hade lagt en bra dask krut i kornet å hela sten- röset haka förstås i lufta. Nu ble gubben förstås över sej given å både svor å ba. Men grannarna tala om för'en hela spektaklet å gubben ble spett galen, när han begrep att di drivit me'n. Men inte vet ja, om han sluta upp me de där jockerit, men han gick då aldri te några grannar mer å ba om hjälp.
Axelina Gustafsson
Bakning. AG har bakat i den gamla ugnen, där man sköt in brödet med en spade, grissel. Som piga när hon var ung fick hon göra allt i hushållet. Sköta smådjuren, vara med ute på åkern vid skörden, ta hö, ta upp potatis. På sommaren arbete mest ute. På vintern fick hon spinna, väva lakan och mattor. Hon hade en vanlig vävstol. Olika delar av vävstolen och uppsättning av väv. Hon bobinade först = snurrade garnet på bobiner. Satte sedan garnet på en varpa som var större. Gjorde vävberäkning. Svepte sedan varpen på en stock i vävstolen. Därefter solvning, trädde garnet i solv. Sedan i en vävsked. Knöt upp och började väva. Längden på arbetstiden var från kl 5 till 23-24. Ibland var det bråttom. Hö som skulle tas in om det stod ute. Styra med djuren på mornarna. Köra mjölk till ålderdomshemmet. Till en början kärnade de och smörade hemma. Sedan byggde man mejeri i en stuga vid Godegård. Körde mjölken dit med häst. Tidigare separerade man mjölken. Tog vara på grädden och kylde den. Kärnade och sålde smöret till handeln. Ostar gjordes också, beskriver hur det gick till. Slaktade fram emot jul. Gjorde korv. Malde fläsket på en kvarn. Saltade och tillredde det som skulle vara i korven. Isterband kallades hackekorv pga innanmätet i korven. Fläskkorv gjordes av bara fläsk. Hackkorven kunde hängas upp över spisen för att den skulle bli surad. Av blodet gjordes paltbröd. Det torkades sedan på spismuren. Togs ner när det var torrt. Bakning. Vid julbaket förr bakade de så det räckte till påsk. Limpor, hålbröd och vetebröd. Torkade skorpor. Till baket användes kokspisen. I den gamla bakugnen blev det soteld en gång. De bryggde inget öl hemma men man gjorde honungsdricka av vaxkakor, dem man ej kunde använda till honung. Man kokade upp det i en kittel, lät det svalna och lade jäst i. Blev gott men ej starkt. Till enebärsdricka malde man enbären på hemkvarnen, beskriver hur de gjorde. Enriset användes när de rökte fläsk. Man gjorde någon slags rökanordning t.ex. en tunna. Ställde de över en grävd grop i jorden. Eldade med enris, men fläsket fick ej brännas. Rökte i vissa dygn. Man gjorde potatiskorgar av enevidjor. AG har brukat göra saft och sylt. Nu senast jordgubbssylt. Förut har hon gjort brunbärssaft och saft av röda och svarta vinbär. Har hela sitt liv arbetet med jordbruk. Tycker om djur. Korna sparkade ej. De kunde vara försedda med sparkkedjor. Man köpte ej så mycket mat. Det mesta producerades hemma. Man saltade ner maten efter slakt. Hade saltkar för fläsket. Har en stor saltbalja. Hela grisar kunde läggas i en sådan. Man sålde det ej behövde det själv. Blev fläsket för salt kunde det läggas i skummjölk. Det tvättades sedan med vatten. Biskötsel. De hade 18 halvkupor. De sålde mycket honung varje år. Ca 50 kg om året. Om bina satte sig uppe i träden kunde det bli besvärligt. De svärmade. Man försökte då sätta en kupa och ett skynke över dem. Om bina satte sig i buskar eller på marken var det lättare ta in dem. Betalning för olika jobb. Tycker att han varit underbetald. Hade mycket potatis. GL tycker att de klarat hälsan bra. LL kom från Skärkind, GL från Malexander.
Anna Jonsson och Sofia Axelsson
Hemmet var enkelt och fattigt. Torkade fisk. Vid påsk åt de ägg, målade dem ej. Ystning förekommer ej längre. Kokade vasslan, man skar den, blev tjock som ost. Hade inga getter här i trakten. Garn köptes aldrig, man spann och vävde. På våren var det "lö", på hösten ull. "Löa" var lång, den kunde redas ut och man hade den till varp. Vävde vadmal eller presstyg med bomullsgarn. Vadmal var tjock, användes till kappor och karlarnas kostymkläder. Skräddaren sydde dem för hand. Till färgning hade de en stor gryta med vatten. Växter, t.e.x. stenmossa, till färgning. Man färgade den vita ullen. Blandade vit ull med svart så det blev grått. Herrarna var inte så fina förr när det gällde kläder. Skomakaren gjorde skor. De fick läder när de slaktat djur. Skickade huden till garvare som beredde den. Far beredde fårskinn. I hennes ungdom hade man kängor att snöra upp på smalbenet. Man gick med grova skor och träbottenskor. Och träskor som gubbarna tillverkade. Träskor av björk. Grävde ur dem då de var helt i trä. SA fick arbeta i ladugården som ung. Blev trött. Mjölkade korna ensam, 13 kor. Gick upp halv fem höll på till 11 på kvällen. Fick ej vara lat. Fick ej frisöndag som de ska ha nu, men de hade frivecka från 24 okt - 1 nov. Var olika hur husbondfolket var. När de förr hade begravningar var det storkalas. Nu, vid begravning, har man bara kaffe och bredda smörgåsar. Man klädde med granris, satte upp granar vid stugorna utefter vägen. - Friskt enris luktade gott. Enris eller granris ströddes på golvet men kunde ej ligga kvar så länge. "Det sönade"= förtorka, vissna. Vid bröllop var det kalas med mat. Nu har de bara kaffe, smörgåsar och tårtor. De hade björkdragning vid bröllop förr i V. Ryd. Man högg en björk och drog hem den. En spelman satt ovanpå den. Drog den till bröllopsgården i Vena. Bykgillen förekom. Då var de uppe om natten medan de skötte byken. Pojkar kom dit och satt hos flickorna. Varit med om slåttergille. Karlarna slog med lie, kvinnorna kom efter och räfsade. På ängarna bland stenar och buskar slog man med lie. Lieorvet var fäst vid lien. Fästmöräfsor förekom ej här. förr har de haft husförhör i socknen. De samlades på ett ställe där prästen förhörde dem ur bibeln. Efter husförhet var det kalas. Dansade i drängstugorna förr. I skolan lekte de folklekar. "Hemmets lycka är förnöjsamhet" står det på en tavla eller bonad på väggen. Förnöjsamhet hade man mera förr. Folk var fattiga. De är ej så belåtna nu längre. En del fattiga fick gå och tigga. Många luffare kom. I Grindsbo hade de en fattigklubba, klubban togs med och lämnades på nästa ställe. Inga luffare finns längre. De blir omhändertagna av kommunen de som ej kan klara sig själva. De var vidskepliga förr. Spökerier och skrock. Det var någon som skulle gå in i lagårn eller stallet. Blev skrämd. Han fick se två stora ögon. Men det var bara en kalv som låg i en krubba. SAs syster tjänade i Graby. Medan hon var uppe och väntade på herrskapet en natt fick hon se två svarta hästar med en vagn efter som kom. Vagnen var svart, den stannade. Hon gick ut för att ta emot dem, men då försvann de. Det var ett varsel.
Seder vid Påsk, Pingst och Midsommar.
Linet skulle alltid vara uppspunnet före påsk. Man fick inte spinna eller göra s.k. kringgärdning under påskveckan. Då blev männen vresiga under året. På skärtorsdagens kväll skulle elden i spiselen vara släckt före kl. sex, då skulle gröten alltid vara kokad, så att spjället skulle kunna skju- tas. Ungnsrakar och kvastar m.m. sådant gömdes undan. Allt detta gjordes för att skydda sig mot påskakäringarna. Samma sed ikattogs allmänt i Härlunda i vår barndom. Långfredagens morgon tävlade man om att komma först upp. Man piskade varandra med björkris, som man hade stående inne. När man eldade påskeld på påskaftonen, klädde man alltid ut sig, och likadant gjorde man när man eldade valborgsmässeafton. Man tävla- de om vem som var djärvast att springa genom eldarna. På påskdagens morgon åts påskäggen. / De målades ofta i allehanda färger och ibland skrev man några bokstäver eller namn på dem. - Regn om pingst ansåg man inte vara bra. "Pings- taregn blir midsommartorka", hette det. I Här- lunda och Bjärka reste man alltid majstänger förr om midsommar, men det var inte alltid på någon bestämd plats de restes, utan de kunde resas var som helst. Men de större gårdarna hade alltid sin stång. Stången kläddes med löv och blommor, som virades i spiral runt stången. Man klädde stången även med äggskal. Man sam- lade äggskal under hela våren och gömde till midsom- mar. Äggskalen fick inte slås sönder, utan man gjorde ett hål i var ände på ägget och blåste ut innehål- let. Så träddes äggskalen på snören och virades, liksom blommor och löv, i spiral runt stången. På stången fastspikades en tvärslå ett stycke från toppen och under denna hängdes kransen. En liten flagga sattes ofta i toppen. När stången var rest, dansades omkring den hela natten. - För att få veta vem den tillk. skulle bli, brukade flickorna under midsommarnatten sova på en blomsterkvast eller baka drömpannkaka, "parsli pannekaka" som den kallades i Härlunda
(Lägga haggålar på Långfredag) Påsk
Förr gjorde de de tyngsta arbete som va på Lång- fredag. De va å lägge haggålarna å de gjorde de av de tyngste stenar som fanns. De va te Kristi pinas minne. Hilmas far berätta de. Han va född 1835. Å hans föräldrar hadde sagt att de gjorde så långt tebaka i tia.