Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
På varje gård fanns det en tomte, och han skulle rikligen förplägas till högtiderna. Om kvällarna gick tomten omkring med eld och lykta och såg efter, att allt var på sin plats, och ställde till rätta sådant, som husfolket glömt att ordna. De olika gårdarnas tomtar lågo ofta i fejd med varandra. Så berättas det exempelvis om striden mellan Tyris tomten och tomten på Esbå gård, Tyris tomten avgick i allmänhet med segern. Däri talar kanske avunden mellan socknarna, i esbåhistorierna lät man väl städse tomten på Tyris dra det kortaste strået.
Tomten på Backe gård!
Litet varstans i våra bygder berättas om tomtar som bott på den och gården. Så fans det på gården Backen i byn H. Silbodal, också en tomte om vilken här skall berättas. En gång hade man som bruk- ligt var förr sysslat med bränvinsbränning, och som man blev trött av det myckna stöket gick gårdens folk till vila utan att först rengöra den stora bränvinspannan som hade brukats. Frampå natten vaknade en av pigorna av ett skrapande ljud som hördes från köket. Tyst steg hon upp, och smög sig sakta fram och gläntade på dörren, och fick då se tomten stå och med alvarlig upp- syn ifrigt sysselsatt med att rengöra _ / brännvinspannan. På morgonen var den och ganska riktigt blank och fin igen. Hästarna på gården voro hans särskilda favoriter och hände det i bland att det glöm- des av drängarne med mat, hände det dock aldrig att deras krubba stod tom. Och om morgonen, om någon icke vaknat vid gott lynne och lät detta gå ut över hästarna hände det iblant att de av någon osynlig hand fingo sig en smällande örfil
Hustomten (Goenisse)
När man bakade skulle alltid tomten ha nybakat bröd. Men pigan glömde eller brydde sig alls inte om det. Hon åt själv av det nybakade brödet på kvällen. Sen gick hon till sängs. Goenisse på gården var mycket förargad. Han smög sig in i rummet där flickan låg. Lade henne på grisslan över den öppna brunnen och sjöng för henne. "En stacked å en lång. En buged å en svång." Den stackeda var han själv, ty han var i storlek som ett fem års barn. Svång var han också, för han hade ju intet bröd fått. Men flickan hade ju försett sig. Därför var hon buged. Och så var hon ju storväxt i förhållande till den lille Goenisse. Meningen var att flickan skulle vakna och vid en oförsiktig rörelse falla i brunnen. Men flickan sov. Till sist bar tomten in henne igen. Om morgonen sa drängarna: "Vet du var du har legat i natt." Det visste hon inte. Så berättade de det för henne. Det framgår av denna saga, att Goenisse inte var så god utan ganska ondsint och elak om han blev missnöjd. Och det märks ju också, att drängarna troligen också voro elaka och diktade upp hela historien.
Tomtar
Det var på ett ställe som allting var så drygt. Det var nära på omöjligt att göra slut i ladan, när de tröskade. Gubben tröskade och tröskade, men på morgonen så var det lika mycken säd i ladan igen. "Jag skall fäll se efter, vad det kan vara fatt", tänkte gubben. Så han tog drängen med sig och gick åt uthusen om kvällen. Drängen fick stå på den ena sidan dörren och bonden på den andra och hålla utkik. När det led mitt i natten, så kom det fler stycken små grå gubbar med röda toppluvor. Det var en som var mindre än de andra med. De ställde sig att mysa och så kastade de ner var sin nek, men den lille hade inte mer än ett enda ax. När han kastade ner det, så pustade han så tungt och ställde sig att titta på det. "Det var ju inte något att pusta för", tyckte bonden. "Jaså, tycker du det", svarade tomten. "När jag får dragit härifrån så mycket som jag dragit hit, så får du se." Efter den dagen började tomtarna att dra från gården. Och till slut blev bonden utfattig.
Tomasmässe
Hade man väv uppe så skulle den vara ned- vävd före Tomasmässe. Ett fruntimmer vävde den natten när klockan slagit tolv och hon fortsatte ändock att väva så flög plötsligt reven på väven upp, den for fram på vävstolen och förstörde sölvingen och vävskeden. Man fick ej heller mala. Från socknen finnes berättelser om hur en mjölnare mal och när klockan var tolv var det en tomte som satte sig att hålla kvarnhjulet. En person som hade såg stämde ej den under midnatts- timmarna därför att då stannade sågen och kunde ej sättas igång igen förrän två på natten. Tvätt bryggd och bak skulle alltid vara undan- stökat före den dagen. Bakade man så ville ej brödet jäsa. Det blev då en stålrand i brödet, eller skedde annat oskäl därmed. Tomtar förorsakade detta. / Vid varje högtid då man bakade så skulle man korsa över degen. Det var i synnerhet mellan tolv och två på natten som man skulle hålla sig stilla. Tomasnatten är en tid då alla troll och annat otyg äro ute i rörelse. Hästarnas mahnar och svansar brukade de hyfsa upp och klippa om Tomasmässe. Detta skulle göras så att otyget ej skulle få någon makt med dem.
Diverse folktraditioner
En allmän tro i fordna dagar var denna, att vissa kunniga personer ägde förmåga att göra en bössa förgjord, så att det skjutna icke dog, om och skottet träffade. Det första remingtonsgeväret jag sett, var en sådan skämd bössa. Ägaren, en äldre man, försäkrade, att han med denna bössa skjutit både björn och älg, men nu får han skjuta på en fågel, att det genom kulhålet lyser igenom, så dör likväl icke fågeln utan likväl bortflyger. Jag sporde om han visste vem det var som hade skämt bössan. Det vet jag väl, blev svaret. Tidigt en vårmorgon gick jag, ty det var stark skare, på tjäderlek. I toppen på en stor fura satt en stor tjäder och spelte. Jag närmade mig och sköt och en diger tjäder föll ned. När jag med tjädern avlägsnade mig hörde jag steg, stannade och nedhukade mig mellan några buskar.
Julafton
Julmaten skulle stå kvar på julbordet över julnatten, det som blev över, tomten kom på julnatten o åt av den. Det hade min mor för sig också. Och julbrödet skulle egentligen ligga orört på bordet ända till tjugondag Knut, men så länge fick det ej ligga i fattiga hem. Hela golvet var täckt av halm om julen förr, o då låg de o rulla i halmen. Och jag har hört, att de också gjorde en "julbock" av halm.
Tomtar
I Prästhög här i Högerud fanns små tomtar, de var "stutte" (korta), gråklädda med röda mössor. Jag var där, men jag såg ingen- ting, men riktigt tyst var det inte om natten där i gården. Förre ägaren där hade fått en ny dräng. Han blev för- manad att vara tyst ute i uthusen, men han tralla o sang en gång han kom. Men då kom en liten gubbe o slog till en, så han föll ner av stallrännet.
Tomtebo ute i markerna. Tomtar
När jag var liten så talade far ofta om tomte- bo, som var ute i markerna. Det kunde vara på ljunghe- dar och sådana marker som inte var odlade, att man kunde finna ett par stenar ihopa, som ett litet rös. Ofta var det ju någon större sten och så lite småsten ikring. Det var tomtebo, och min far och annat gam- malt folk också, sa alltid att det skulle en inte röra eller förstöra för om en gjorde tomtarnas bo illa på något vis, så skulle en bli sjuk.
Tomtar
När min far var pojk, så skulle han smyga sig till att ge hästen havre. Han kom med havre och skulle krypa genom den fyrkantiga gödseldörren. När han fick huvudet genom dörren, stod en grå gubbe med toppluva på huvudet vid hästen och ryktade den. Han tyckte, att det var farfar, för farfar brukade ha en sådan luva. Han sprang in (i stugan), men farfar satt vid bordet. Det var tomten, som var så lik farfar.
Farsoter
Om digerdön minns jag far tala om, att det skulle finnas en person kvar här på Dal och en i Västergötland. Det skulle vara en tös, som blev kvar på Dal. Pojken från Västergötland gick och tuta i sitt horn. Till slut kom han så långt att tösen fick höra tutinga. Då tog hon sitt horn och tuta, och så leta han sig rätt till henne. De stannade hos varandra. Men över allt där han hade gått var det öde och tomt.
Tomtar
Det har funnits små gubbar på en del gårdar, som kallats tomtgubbar. De fanns ännu i min ungdom, för jag har själv varit ute för en sådan. Han följde mej ned från stallrännet en gång, jag hade hämtat foder till hästen. Han var så kvick förbi mej och rörde mej inte. Tomtarna höll till i gamla lagårdar. De trivdes inte annat än på gamla gårdar. De nybyggda gårdarna har de övergivit. De packade av åt Bohuslän.
Offerkast
Det var en gosse från Tomta och en från Apoteket här. De skulle gå efter löv i skogen en midsommarafton. Uppe vid haget vid Bergsvägen i Frugårds kohage blev de osams och tog till att skära varandra med sina lövknivar. De dog bägge två och blev liggande på var sida om haget. Sen har de haft det till minne, att de skulle kasta en kvist på den platsen, alla som gick förbi där. Det skedde före min tid, men rishögen finns allt kvar än.