Alvastra kloster grundades år 1143 efter en inbjudan från den svenske kungen Sverker den äldre och hans drottning Ulvhild. Munkarna sändes ut från moderklostret Clairvaux i Burgund på initiativ av den helige Bernhard av Clairvaux, vilket knöt det svenska klostret direkt till den europeiska reformrörelsen inom cisterciensorden. Platsen valdes med omsorg vid Ombergets sluttning med utsikt över Vättern, i en bördig miljö som lämpade sig väl för klostrets strävan efter självhushållning och bön.

Under medeltiden utvecklades Alvastra till ett av landets mest inflytelserika andliga, kulturella och ekonomiska centrum. Munkarna var skickliga jordbrukare och byggmästare som introducerade avancerade odlingsmetoder, tegelarkitektur och vattenförvaltning i regionen. Klosteranläggningen uppfördes i stram ung-gotisk stil, helt i enlighet med cisterciensordens krav på enkelhet och avskildhet från världsliga distraktioner, där praktfulla ornament och höga torn ursprungligen var bannlysta.

Klostret är nära förknippat med den heliga Birgitta av Vadstena, som under sin tid som änka bodde i trakten och ofta besökte klostret för att bedja och söka vägledning. Det var här som hon mottog flera av sina tidiga uppenbarelser, vilka senare skulle lägga grunden för bildandet av Birgittinorden och grundläggandet av Vadstena kloster. Alvastra fungerade också som gravplats för medlemmar av den Sverkerska ätten, vilket ytterligare befäste dess höga status i det medeltida svenska riket.

I samband med Gustav Vasas reformation och reduktion på 1500-talet drogs klostrets omfattande egendomar in till kronan. Byggnaderna förlorade sin ursprungliga funktion och fick förfalla, och mycket av det dyrbara byggnadsmaterialet användes senare för att uppföra andra byggnationer i närheten. Idag utgör ruinerna efter Alvastra kloster ett av Sveriges mest välbesökta och stämningsfulla minnesmärken från medeltiden.