Drottning Kristina föddes på Stockholms slott som dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. Hon tillhörde Vasaätten och besteg den svenska tronen efter sin faders död vid Lützen, till en början under en förmyndarregering ledd av Axel Oxenstierna.

Under sin regeringstid gynnade Kristina vetenskap, konst och litteratur. Hon lät bland annat inbjudna den franske filosofen René Descartes till Stockholm för att diskutera filosofi och naturvetenskap, där han tragiskt nog avled i lunginflammation kort efter sin ankomst.

Kristina väckte stor uppmärksamhet i Europa då hon år 1654 valde att abdikera från den svenska tronen. Abdikationen ägde rum i Uppsala slott, och hennes kusin och efterträdare blev Karl X Gustav.

Efter sin avsägelse konverterade Kristina till den katolska tron, vilket var ett radikalt steg för enföre detta regerande svensk drottning. Hon lämnade sitt hemland och företog en uppmärksammad resa genom Europa som slutgiltigt förde henne till Rom.

I Rom etablerade Kristina ett lysande hov och blev en central gestalt i stadens kulturella och intellektuella liv. Hon understödde konstnärer och musiker samt grundade en tidig föregångare till en akademi för vetenskap och litteratur.

Kristina förblev bosatt i Italien under resten av sitt liv, även om hon gjorde vissa politiska försök att återvinna troner i både Polen och Sverige. Hon avled i Rom och begravdes i Peterskyrkan, som en av få kvinnor som fått denna sista vila.