Kristina Svantesdotter Sture föddes år 1562 som dotter till riksrådet Svante Sture den yngre och Märta Leijonhufvud. Hon tillhörde den mäktiga och historiskt framträdande Sture-ätten samt var syster till de tragiskt drabbade Sturemorden-offer som avrättades under Erik XIVs regeringstid. Hennes tidiga barndom präglades av de svåra politiska konflikterna och godtyckliga domarna i Sverige under 1560-talet.

År 1584 ingick hon äktenskap med friherren och fältherren Gustaf Banér vid en ceremoni som förenade två av rikets mest inflytelserika adelsätter. Genom detta äktenskap kom hon att spela en central roll i den svenska aristokratins nätverk under senrenässansen. Paret fick flera barn tillsammans, däribland den kände fältherren och riksrådet Johan Banér.

Livet som adelsdam under denna period innebar ett stort ansvar för stora godsinnehav och hushåll, där Kristina Sture visade prov på både administrativ skicklighet och ekonomiskt sinnelag. Hon förvaltade familjens omfattande egendomar, däribland Djursholms slott, under tider av ekonomisk press och politisk omdaning. Hennes förmåga att trygga släktens intressen var avgörande under ett skede då adliga privilegier ständigt omförhandlades av kronan.

Hennes tillvaro präglades också av den hårda politiska och religiösa kampen mellan Sigismund och hertig Karl (sedermera Karl IX). Hennes make Gustaf Banér ställde sig på kung Sigismunds sida, vilket ledde till makens arrestering och sedermera dödsdom i Linköpings blodbad år 1600. Kristina Sture stod därefter som änka med ansvar för familjens överlevnad och barnens uppfostran under svåra politiska förhållanden.

Efter makens avrättning drabbades familjen av hård konfiskation av egendomar, men Kristina visade prov på stor integritet och uthållighet i sina kontakter med det kungliga hovet för att återfå delar av godsen. Hon tillbringade sina sista decennier med att vårda släktens minne och säkra barnens framtid i det svenska ståndssamhället. Hennes bevarade korrespondens ger en unik inblick i adelskvinnornas svåra villkor under stormaktidens danande.

Kristina Svantesdotter Sture avled år 1627 och begravdes i Uppsala. Hon efterlämnade ett eftermäle som en stark och plikttrogen kvinna som navigerade genom sin tids politiska katastrofer med bibehållen värdighet. Hennes livsöde är intimt sammankopplat med stormaktstidens födelse och den svenska adelns dramatiska öden under tidigt 1600-tal.