Kristina Nilsdotter Gyllenstierna föddes omkring år 1494 som dotter till riksrådet Nils Eriksson Gyllenstierna och Sigrid Eskilsdotter Banér. Hon växte upp i en mäktig svensk frälsemiljö under unionstiden, där den politiska kampen mot Danmark präglade tillvaron.

År 1511 gifte hon sig med riksföreståndaren Sten Sture den yngre. Genom detta äktenskap kom hon att spela en central roll i den svenska makteliten och stå i händelsernas centrum under de dramatiska åren av strider mot kung Kristian II av Danmark.

Efter att Sten Sture den yngre avlidit år 1520 i sviterna av slaget vid Ulricehamn (även känd som slaget på Åsundens is), tog Kristina Gyllenstierna befälet över motståndet i Sverige. Hon organiserade försvaret av Stockholm och ledde styrkorna på Stockholms slott mot de danska belägrarna.

Hon tvingades till slut att kapitulera i hösten 1520 efter löften om generell amnesti från den danske kungen. Detta löfte bröts dock brutalt i samband med Kristian IIs kröning, vilket ledde till den så kallade Stockholms blodbad där hennes far och flera andra släktingar avrättades.

Kristina fängslades tillsammans med sina barn och sänds till Blå tårnet i Köpenhamn, där hon satt fången under svåra förhållanden till år 1524 då hon frigavs genom Lübecks mellankomst och återvände till Sverige.

Efter återkomsten gifte hon sig om med Johan Turesson (Tre Rosor) år 1527 och drog sig delvis tillbaka från det mest aktiva rikspolitiska spelet, samtidigt som kung Gustav Vasa konsoliderade sin makt över landet.

Hon avled år 1559 och begravdes i Västerås domkyrka, efter ett liv som gjort henne till en av Sveriges mest kända och omtalade adelsdamer från reformationstiden och Vasatidens inledning.