Ätten Banér anses ha sitt ursprung i Uppland och omnämns i skriftliga källor sedan 1400-talet. Den adlades och introducerades på Riddarhuset när detta upprättades på 1600-talet, närmare bestämt med friherrlig och grevlig värdighet. Ättens medlemmar kom att spela en avgörande roll i Sveriges historia, särskilt under stormaktstiden då de tjänstgjorde som höga ämbetsmän, riksråd och militära befälhavare.

En av ättens mest kända medlemmar var den briljante fältherren och generalguvernören Johan Banér, som förde befäl över de svenska trupper som stred i Tyskland under trettioåriga kriget. Hans skicklighet på slagfältet ingav skräck hos fienden och bidrog starkt till att säkra Sveriges ställning som europeisk stormakt. En annan central gestalt var Per Banér, som innehade viktiga diplomatiska och politiska uppdrag.

Ättens huvudsakliga sätesgård under lång tid var Djursholms slott i Uppland, vilket fungerade som ett maktens centrum och en kulturell samlingspunkt. Godset vittnar om ättens enorma jordbesittningar och inflytande. Ättens heraldiska vapen, som uppvisar de karaktäristiska färgerna och fanorna, är välkänt inom svensk heraldik och syns ofta i historiska sammanhang tillsammans med vapen för andra prominenta ätter som Oxenstierna och Wasaätten.

Med tiden förändrades ättens demografi och grenar utgick. Den sista manliga medlemmen av den grevliga ätten avled år 1842, varmed den grenen slöts på manssidan. Ättens minne lever dock kvar i svenska historieböcker, bevarade arkivalier och genom de byggnader och monument som förknippas med dess storhetstid.