Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten trodde de mycket på. - Det var en som hade en tomte. En gång kom tomten och bar ett halmstrå på nacken. När han la det, sa han: "Sch!", som man gör, när man är trött". Bonden hörde det och sa: "Det var väl inget att schåa för." Då tyck- te tomten, att han skulle dra bort lika mycket, som han dragit dit, och då blev bonden fattig. - Det trod- de de ju alltid, om den som redde sig bra, att han hade tomte.
Tomtar
Silverdal i Timmervik såg en tomte vid Pukebäcken. Han satt vid bäcken och sjöng. "Här dansar ja, å här dansar du, är det långt till domedag, eller va' säger du?"
Tomtar
En person vid Forsbacka gick brandvakt vid bruket en natt. Han blev trött och lade sig att sova i ett stort kolfat. När han vaknade, så befann han sig vid älvkanten. Tomtarna hade burit honom dit, för att han inte skötte sin syssla.
Tomtar
Jag tyckte det var så konstigt en gång som hästen skulle ha nattfor. Jämt som jag skulle böja mig ned å ta hö åt hästen, så fick jag höra att det rörde sig i höet. När jag tittade efter fick jag se att det lys- te i två stora öge. Å när jag skulle gå ned med lyktan, så slocknade hon. Sen var det jämt omöjligt att jag kunde få eld på henne. Hästen fick inte något den kvällen. Men på morgonen så hade han hö i krubban ändå. Å det påstod allt far också att det fanns tomtar som gav kreaturen. I Korsbyn var de gamle så noga med att in- te någon förde något väsen efter det solen hade gått ned. Det skulle inte gå an att hug- ga ved eller uträtta arbete som var buller- samt. -Det var på ett ställe som de hade / vävt sent på kvällen. När folk hade lagt sig så blev det ett buller på natten. Tomtgubbarna sprang upp å ned i vävstolen. När folket tän- de ljuset så blev det tyst, men så fort ljuset släcktes, så började tomtarna igen. Men det var inte någon som hade gjort något ont vid väven. Den var som hon skulle vara. På ett annat ställe så hade de inte tur med hästen. Han var lös var morgon. En gång så var han i ladan, å ingen visste hur han ha- de kommit dit, för det var omöjligt att de kun- de få honom tillbaka förrän de fick hugga upp, så att dörren blev större. Men så var det en kväll som husbonden var i stallet, å då kom det en tomtgubbe till honom å bad att han skulle följa med hem till honom, för han vil- le bjuda på fägnad. Husbonden följde med. När han kom in så var det flera tomtar där. Han blev bedd att han skulle sätta sig vid bordet. Allihop så satte de sig runt bordet. / När de hade börjat att ta till sig, å skulle till att börja äta, så tog det till att skvala å rinna från taket å mitt på bordet. "Här ser du nu valles ja har det", sade tomten till husbonden. "Var gång som hästen din stallar, så får jag så här på bordet mitt." Sen bad tomten att han skul- le vara snäll å flytta stallet. Tomten lovade att han skulle hjälpa till med allt möjligt bara han fick vara i fred. Husbonden flyttade stallet, för han tyckte att de var synd om tomt- gubben. I Björbyn skulle de bygga ett hus, å di hade börjat att lägga rösorna å så lagt de första stockarna. Men de var inte kropp till att få stockarna att ligga still. På morgonen, när de kom, så var stockarna på backen och bra långt från bygget. De försökte flera gånger men det var lika mot- gjort. Så var de tvungna att flytta timret till en annan plats å bygga där. Då gick det obe- hindrat. På den andra platsen var det / inte rådigt, för det var tomtarna som bestämde där. På sommaren var det inte så farligt för tomtarna, med det var värst när det började bli mörkt om kvällar och nätter. Tomten var till växten som en tre års unge. Men huvudet var så stort som på en vanlig männi- ska. Det var på ett ställe som pigan fick se en liten fin vante i ladugården. Hon tog den med sig in. Men när hon kom till ladugården kvällen därpå, så fick hon se en tomte. "Här har du, för att du stal min vant", sade han, så så slog han till henne. Hon lade vanten tillbaka där hon hade tagit den, men han tog den inte.
Vidskepelse
Ja mins de gamle sa' till oss att vi skulle akta oss för att dundra ō ramla se'n sola gått ner. Gjorde vi det skulle det inte bli tyst om kväl. Värst var ifall vi dundrade i lagår'n. Då fick inte krätura vara i fre för tomtarne.
Tomtar
En bonde såg när tomtarna kom och bar säd till hans loge. De tog stora bördor, men en som var nattgammal tog bara ett ax. Det skratta bonden åt. Men då börja de dra ifrån honom i stället.
Tomtar
De hade en svart häst på ett ställe men bytte bort den mot en vitskäckig. Det tyckte tomten inte om. Han slog hästen och sa: "Vacker är du och grann, men här ska du få". Till sist bröt han honom dubbel och satte honom i måkegluggen.
Tomten.
1. Det var på ett ställe en gubbe som hade så vackra djur. Bland annat så var det en stor grann skävig häst. Och så var där en tomte som gick och passa hästarna. Men gubben tog och sålde den skävige hästen och köpte en sån stackare igen. Och varje morgon gubben kom till stallet så såg han att hästen var svett och bedrövlig, och han magrade och blev så usel. Gubben tänkte att jag ska allt ta reda på hur det hänger ihop, och en natt gick han och la sig i stallet. Frampå natten så fick han se att tomten kom och slog hästen med en stor piska och sa: - Vill du bli skäcket du! Då tog gubben och bytte till sig den gamla hästen igen, och sen var det bra igen. 2. Det var en änka, som blev så förmögen. Hon hade en tomte och den ga hon gröt och mat. Så såg hon att han hade så gamla slitna kläder. Och så tänkte hon: - Jag ska då riktigt ha sytt honom en ny hätta och en ny dräkt. Det var så att han bruka allti sikta för henne. Om hon tog hem en säck på kvällen, så på morgon så stod det siktat och färdigt och fint. Men när tomten sen fick gröt nästa julekväll, så fick han den nye dräkten. / Men sen brydde han sig aldrig om att göra nånting för henne. När hon fick se honom en gång så hade han den nye dräkten på sig, och han var så fin. Då sa hon till honom: - Ja ga de ju en ny dräkt för du skulle sälla för me. Och nu gör du ingenting. - Aldri lillen sällar mer! svarte han. Och det gjorde han inte heller.
En tomte
En man i Torrskog såg en dag framemot kvällen en tomte, som satt i en ladglugg, med huvudet lutat mot händerna, liksom försjunken i tankar. De som förr hade bott på stället hade också sett honom flera gånger.
Lyktmannen
Min mammas farmor såg på kvällarna många tomtar springa omkring med lyktor eller stå stilla på något ställe. Hon kallte dem för lyktgubbar. (Mammas farmor: Maja Jansson f. 1833; d. 1903)
Tomtar
I St. Kil har det varit "tomter" förr i tiden. Det var på den tiden som far åt ###### ####### där. Å så bodde min mor å far där. Å far påstod alldeles bestämt att det fanns "små gubbar" där. För flera gånger hörde de att korna voro lösa på natten å att de höllo på att stångas. Men när de kom till lagården, så var allt som det skulle vara. Korna låg å vilade. En gång hörde han att lagårdsdörren slogs igen på natten. Han gick och såg efter, för han trodde att hon hade blåst upp, men när han kom dit, så var hon stängd å låst. På Sjövik hade det funnits tomtar. De voro till hjälp. De siktade allt mjöl som skulle siktas. Så skulle husbonden göra väl mot dem, så han lät sy nya klä- der åt dem. Men när de hade fått dem, så kom en tomte fram å sa: "Lull, lull, grann gôsse sekter / inte mjöl mer". Tomten skulle ha alla smulor som föll från jul- bordet. En fick inte ta upp sådana smulor. Så hade mor å far för sig. Det blev inte bra om en tog upp dem. Bara en var god mot tomten, så var han god.
Tomten
"Tomtar" gick å knallade i ladugårdar å stallar. Det tog ingenting i ladorna, där de fanns. När han blev ond, så kunde han ge en en såpass örfil, så en ville inte ha den tillbaka mer. Man fick inte väsnas eller slå djuren. På kvällarna brann det ljus i lagårdarna, men gick man dit, så var det slocket. På ett ställe fick de se tomten i lagården. Han var så trasig. De sydde fina kläder åt honom å lade i lagården. Så lade de sig på lur för att se när han tog dem på. Lull lull, ##### gosse går aldrig i lagårn mer, sa han å sen blev bor- ta.
Tomten
Far talade så många gånger på att de brukade sät- ta smörgåsar i lagårdsfönstren om kvällarna åt "tom- ten". Å särskilt noga var det, att han skulle ha om julen. Och om julkvällen bar mormor ett grötfat å ställde i lagården om julkvällen. Det skulle tomten äta ur.