Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Min mor var född i Fredsberg i Järstorp. Där var två bönder i Fredsberg. De hade var sin tomte. Men företrädarna på de bägge gårdarna hade det så, att den ene hade tomte men den andre inte. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike råkade förarga sin tomte. Han skrattade åt honom för han bar för lite. Då blev tomten arg. – Ja ska dra ifrå dek, sa tomten så får du se, hur det går. Och sen blev bonden utfattig.
Skrea.
Di ha tala räss så mö i tia ôm skrea, sôm kunne vare på byggda. Sôm- me va änne rädde för den. Dä skulle vare ett slags masker, sôm va så pass store sôm e ullkare, dä hörde ja´ i min ungdom itå di gamle. Di kunne skrike: Vi har fått skrea! - Di krak framåt, di geck så smått, så en kunne inte skönje vartôt di krak, men di kunne stanne i ett tomt bo- ningshus. Där den stanna där kom dä te å gå framôt. Geck dä framôt för nôn fattilapp, så att han ble förmögen, sa di strax, att han fått skrea te sej.
Trollkarlar och häxor
Mattes i Glavsnäs fick höra att det smidde i smedjan på julkvällen. Han gick dit å fick se en liten gubbe med röd mös- sa hålla på att smi. "Ja' tänkte att jag skulle få vara i fred när det är julkvällen, sade Mattes.' 'Jag har en hästsko här, sa- de tomten, den skall du sätta under hästen innan du far till kyrkan i morron bitti, så skall du få se att ingen kan köra kapp dig. Men då skall du hälla en sup bakpå meden, så skall jag ta den." När Mattes kom på Örsjön, så träffade han andra bönder, å det blev strax om kapp körning. Mattes flög fram, men gubbarnas fimmerstänger å selstickor hoppa- de ur, så fort de hann, för den lille var med å plocka- de av dem för gubbarna.
Tomtar
Mor tala om, att för länge sedan så tog det eld i en kvarn i Klässbol. Det var på natten, så folk låg och sov. Då fick mjölnaren höra att någon ropa namnet på sig. Han var kvick upp och fick se att det brann, så så var det två små gubbar med röda pickelhuvor på huvudet, som hade så bråttom med att bära vatten och ösa på varmen. Elden blev släckt. När han kom intill kvarnen, så såg han inte de små gubbarna men han förstod att de hjälpte till att släcka. I Annelund var det två tomtar inne i stugan om natten. Den som låg i rummet såg dem tydligt. De lekte på golvet. / Han såg att de kom upp mellan väggen och golvet. Han låg och titta på dem en stund, men till sist så kröp de ned under golvet vid kakelugnen. Det var flera nät- ter som di höll på å lekte på detta vis.
Troll
Mamma tala om att det var en bonde i Lång- serud som hade ett stort havregärde oskuret. Han var gammal och trött på att skära. När han gick hem om kvällen så sucka han och sade högt: Tänk den som hade denna säd skuren till i morron bittida." Han tänkte inte något vidare på det. På natten var han ute. Han tyckte det var väsen på havreåkern. Han hörde att di skrek: "Bind och gör band du lilla görvam den störste kon står och väntar." På morgonen såg han inte till pigan. Men när han kom till åkern så låg hon där och var utröttad. Hon hade fått ta upp / säd hela natten. Det var fullt med smått folk. All havren var skuren och uppsatt. När de kom till ladugården så stod ett bås tomt. Den största kon var borta. Men då ångrade bonden att han hade sagt så, när han gick hem. Men han fick aldrig kon tillbaka.
Intervju med Anna Wennerström (f. 1880)
Intervju med Anna Wennerström (f. 1880) i Värmskog. Intervjun gjordes 1958 av Richard Broberg.
Tomtar
Det var aldrig farligt att somna när man vaka på kol, för dä sa till om det blev något fel. Det var en som vaka borta i Meskog (skogen mellan Nykroppa o Storfors); han gick inte ut första eller andra gången som det sa till, men tredje gången small det, han fick en örfil. Då gick han opp, o då brann det i kolen. Det var väl tomtarna det där, det var inte något annat. Och tomtarna sprang o lysa, för det fanns malm där i Meskog. Jag är född i Jordkullen / här i Kroppa. Far var ute o högg på vedbacken där sen solen gått ner. Mormor sa åt honom att det där var inte bra, men far sa: "Inge rår på mäj." Men sen börja dä täksle o hugge därute, å far blev så sjuk, så klockan tolv så spotta han blod. Men till morron var han bra, fast han var öm i var led. Det var tomtgubbar det.
tomtar.
När en fick se tomten som han var, så hade han inte mer än ett öga. Det satt ovanför näsan. Det påstod allt min gamla mormor så bestämt och hon hade sett en sådan på skjulbacken en kväll. Det var jämt så att solen hade gått ned, å hon kom å skulle bära in ved, å då fick hon se den- ne vid kabben. Men när han fick se henne, så var han som en vink borta. Hon tog ingen ved med sig in, för hon var rädd att hon skulle få ett vedträ i skallen. Det var så, när det var skymt, så skulle en vara rädd både i uthu- sen å på backarna, där en hade något arbete för sig, för om de "osynlige" inte fick fred då, så var det inte säkert än en kunde få slag av dem. Om en hade in kreaturen vid den tiden / å skrek å var uregärlig mot dem, så kun- de det bli så att de vände i ladugårdsdörren, å det inte var makt att få in dem. När far var på stallrännet en kväll å skulle ha ned hö till hästarna, så slocknade lyk- tan för honom. Han gick ned i stallet å tän- de den igen. Men så fort han stack sig upp på rännet så slocknade hon. Han fick bege det. Men på morgonen hade allt hästarna fullt upp med hö att äta. Tomten var över allt på gården. När han inte fick fred om kvällen så ställde han till med arbe- te på natten, så att det dundrade efter. Han var inte farlig å nogade ingen, bara det var tyst om kvällen. På morgonen hade han ingen makt. Det var allt många som sade som så, att det skulle allt vara bra att ha en tomte så att det ble drygt det en hade. För det fick inte fattas något där han höll till. Han kom så fort han hann om nätterna. / Det var på ett ställe de hade en tomte. Ingen viss- te att det fanns någon, men de hade undrat på att det inte tog något stort på det de hade i ladorna. Men då ville husbonden se efter en kväll. Han smög sig till ladan, när det var skymt. Då fick han se att det kom en liten gubbe, som hade ett ax på ryg- gen. Det kastade han ned å pustade. Se'n ställde han sig att titta på det. Men då orkade inte den an- dre tiga utan han mumlade: "dä va inte mycke å puste för." Men det skulle han inte ha sagt, för se'n var det inte någon, som bar till honom.
Tomtar
Efter gamla ordningen diskade tomtarna kärlen. Det var på ett ställe som tomten alltid gjorde detta, då la' pigorna en ny rock i köket. "Lill, lill, lill," sa tom- ten, "tvättar aldrig kärla mer, smutsar ner grann rock." Pigor- na låg i köket och hörde på honom. "Hade vi trott dig om det så hade du inget fått," sa' de. Det var en hustru som alltid slog ut gröten på julkvällen när hon lyfte av grytan. Då svor hon och / de andra också för att de ej fick gröt. Men så talade de med någon om detta. "Vad säger ni när det händer?" sa' denne. "Vi svär." "Nej, men säg 'Gud välsigne dig' i stället." På julafton slog hon ut grytan igen. "Ja, Gud välsigne dig," sa' hon. Då damp någon från briket ner på golvet, och denne sa: "Donkel dör utav törst." Det var en tomtgubbe som inte fick något den gången. Det var en person här i Alster som hette Ring- felt. Han kom hem från sta'n och var full, då dundrade det uppe på vinden. "Vad / är det för väsen?" sa' han. "Jag skall väl visa ner de där krömplingarna." "Nej gör inte det, Ringfelt," sa' hans gumma. Men han gick upp för stegen, då fick han ett slag som av fem marker havre, och han låg sjuk i fjorton dar. Han svor när han gick upp för stegen. Min farfar gick vakt vid spiksmedjan på Gunnerud (Alster). En gång låg han i smedjehärden, då drog något i benen på honom. "Kan ni inte låta bli mig!" sa' han och sparkade till. Han som- nade igen, men när han vaknade låg han i / sumpen vid smedjan. En gång gick någon och traskade efter honom, han tittade, då såg han att det var en liten gubbe. "Gå din väg med dig," sa' han, men sedan fick han gå vilse hela natten. En gång gjorde han en puke (en liten mila), far var med honom, han var en pojke då. Då la' farfar sig och somnade till lite. Då hörde han en röst: "Jonas gå opp, puken brinner opp!" Han gick ut, då stod puken i ljusan låga. "Far vad är det för en liten gubbe som hjälper dig vid milan," sa' far. "Bry dig / inte om det du," sa farfar.
Tomtar
Vid Långåsen fanns det tomtgubbar. Konstigt var det, men nog var det sant, att ett bås i lagårn måste alltid stå tomt. Det gick ej att ställa en ko där, för då blev kon så svett, att skummet flöt av henne. Det skulle vara tomtgubbarna, som vållade det. De ville inte, att det skulle stå något djur i det båset, men jag vet inte varför de ville ha det så. Det hörde jag aldrig talas om. Och på lördagskvällen fick man ej utföra något arbete för det tyckte ej tomtgubbarna om. Jag vet, att pappa satt och lagade skor en gång sent på lördagskvällen. Han var i arbete i skogen annars under veckan och mås- / te därför göra det när han var hemma till hel- gen. Men då ringde det i en klocka alldeles in- till spisen. Det lät som om någon skulle ha haft en liten bjällra och ringt i. Då lade far ned hammaren och sade: "Jaså, ja da ä dä fel bäst jä sluter för i dag da." Det var tomt- gubbarna, som inte ville, att han skulle hålla på längre.
(Dito)
att många sett ett blåvitt ljus över "hästegraven" nattetid. fr 196 gi mâg smörje, gi mâg smörje! fr 248 När det hände att det knäppte i dörrklin- kan sade man, det kommer snart någon! Gick dörren upp av sig sjelv, och ingen kom in, sades "dä va nock varn (vård) hans som kom in". fr 250. Det hände i Köla att en orm grovs ned i tomten av ladugården. fr. 252 I äldre tid synes da ha varit mycket noga med att, synnligen bostadshuset "stått ätter sola" öst och väst. fr. 254 När nygifta flyttade in i nytt hem, så skul- le de se upp genom "ommen" (skorstenen) innan de satte sig, det skulle medföra att de komma att trivas i det nya hemmet (Holmedal) fr. 255. från gränstrakterna mot Norge är många sägner om att "di unnerjordiske" anmodat dem som byggt hus över den plats där undifolket hade sitt
Tomtar
I mitt föräldrahem hade vi stallet under logen. Det var en mycket gammal loge och stall. Å "lotomte" fanns det också. Det var så varsamt vid de husen om kvällarna. Gick inte an att väsnas och svära. En kväll bet märren mig, och då slog jag till henne ett duktigt slag. Men det skulle jag inte ha gjort för det lyste som eld för ögonen på mig, och jag fick ont i huvudet med detsamma. På morgonen låg bräderna i golvet huller om buller. En annan morgon var bräderna som om någon skulle ha vridit av dem på mitten. Det hade alltid varit bedrövligt i den logen och stallet. En lördagskväll kom vi att hålla på litet länge med att köra säd. Mor var uppe i ladan och "lâdde" neker och far kastade in. Men när far bara hade kastat några neker i ladan så började vagnen att gå fram och tillbaka. Det var ingen annan råd än att sluta och gå från husen. Det var tomtgubbarna som var framme. Detta var på Tomta i Vännacka.
Tomtar
Tomtar fanns det gott om förr. De fanns både framme vid gårdarna och ute i skogen. När kolarna låg och sov och milan tog eld så brukade de väcka dom. Vid gårdarna höll de mest till i stallet och de brukade pyssla väl om hästarna och om det var någon som de tyckte särskilt om så brukade de fläta manen på den. Men de tyckte inte om ombyte. Det var en här i när- heten, som hade vart till ”Åmbergs marten” och bytt häst och kom hem med en utav annan färg. Men det såg de med detsamma och den slog de och hanterade så att han var alldeles förstörd om morgnarna. En morgon, när ägaren kom ut i stallet, så kom det en liten en och knöt näven åt honom för att han hade bytt häst. Det blev ingen annan råd för honom än att han fick byta till sig den gamla igen. Men det kan nog hända, att de inte hade sett någon skillnad, om den nya hade haft samma färg. Ibland brukade de lägga ut tobak eller något sådant där åt tomte- gubbarna, för att de skulle vara beskedliga och hjälpsamma.