Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Råttor
På Tomasmässan tre dagar före jul skulle de ställa bort råttorna. Då var det någon som klädde sig fin och läste något för dem. De skulle bli borta hela året på det sättet. Annars så brukade de säga att om det var någon som fick gå bort ofägnad under julen så skulle råttorna bli elaka vid dem. Då skulle de ta allt vad de hade i bodarna så att de inte hade något för att de var snåla under julen.
Slåtter, skörd och tröskning
De gamla gubbarna hade för sig att rökar av säd o hösåtar skulle stå på samma ställe varje år som det var skörd där. De skulle inte flytta dem, utan de stod i samma rad o på samma ställe. Tröskningen skulle vara avslu- tad till jul, det var skam att ha säd kvar efter jul otröskad. Och så skulle ett par necker läm- nas åt fåglarna till jul. När tröskningen var avslutad, skulle det vara "löktegröt", ris- grynsgröt.
Hösthalvåret
"Sjusôvre" (27/7). Om det regnar den dagen, så blir det regn i sju veckor. "Larsmäss" 10/8. Då väntade en på att få ny kaka för året. "Peterfäng" (1/8). Det var den dagen som en skulle få äta nya potatis, om de var satta i rättan tid. "Meckelsmäss" (29/9). Anders var märke till hur vädret skulle bli medan jul. "Anders brask, jula slask."
Tomas.
Tre dagar före jul ställdes spinnrocken bort. De andra arbetsredskapen ställdes också undan till efter jul. – Den dagen skulle en bada, så att en var ren och fin till julen. Först skulle barnen bada, sedan de äl- dre och tjänarna till sist. – Koppar och allt som skulle skuras, skulle vara blank och fin till den dagen. Dagen kallades "dan-före-dan-före dôpparedan".
Julseder (och såkaka)
Före jul var det ett väldigt stök med slakt och bak och brygd. Malt till dricka gjorde de själva och humle odlade de över allt. På julaftonen så doppade de först i grytan och sedan gjorde de riktigt i ordning till julen. Då tog de in langhalm och lade på golvet och jag minns så roligt jag tyckte det var att tumla om i den. Farfar brukade vara full på julafton så han brukade också gå och tumla omkull i halmen. Så dukade de julbordet. På det hade de talgljus, det brukade de inte före jul, men efter jul hade de dem så länge de räckte. På julbordet hade de också brännvin och dricka och så hade de en stor julhög och den fick ligga kvar på bordet ända till tjugondedagen. Nederst i högen var det en rund rågmjölskaka. Den var utav siktat mjöl, annars begagnade de inte annat än sammalet och det var för det mesta blandat med havremjöl också. Så var det ett bröd som de kallade julkorset eller julkusen, det var utav vetedeg om de kunde få någon sådan och det såg ut som två korslagda S. Det var ett annat bröd också som såg ut som en bock. Den kallade de för julbocken och den fick också ligga kvar i julhögen till Knutdagen. Då åt de upp allt det andra men julbocken hade de ut i sädesbingen. Jag hörde de talade om att såkarlarna hade fått dela den när de började med såanden, men det minns jag inte. Men de lade ut julbocken i sädesbingen det minns jag. Det fanns mindre julhögar också för husfolket och tjänstefolket. Julhalmen fick också ligga kvar ända till Knut. På juldagen for alla som kunde komma ifrån till kyrkan på julottan och när de skulle hem körde de så mycket de orkade för den som först kom hem skulle först få bärgat på hösten. När de for till kyrkan så hade de alltid törbloss med sig och lyste sig med och de som gick hade bloss med sig också. Sedan de hade kommit ifrån kyrkan lade de sig och sov allihop och aldrig gick de bort någonstans på juldagen. Under hela julen fick ingen gå ofägnad ifrån huset. Då körde han ut julen för dem sa de. Och så sa de att om de var så snåla så att det var någon som fick gå ofägnad därifrån så skulle råttorna äta upp vad de hade i stället. Annandagen var bröllopsdagen. Då brukade det vara många par ikring altaret. Sedan började julkalasen. Men dem brukade inte alla bli färdiga med under julen utan de höll på ända till fastan. På trettondagen på kvällen var de ute och gick med ”den ljuse stjärna”. Det var ungdomen i byn och de gick ute med ”den ljuse stjärna” och sjöng ifrån hus till hus och var de kom in skulle de ha fägnad. På Knutdagen skulle de köra ut julen. Då klädde de ut sig med halm ikring sig och skulle föreställa bockar och sprang i alla hus och körde ut jula. De skulle ha fägnad då också.
Annandag-jul
Annandag jul, tidigt på morron, passade man på att gå till varann och skotta i ladugården.
Tjugondag-Knut
Tjugondag-Knut på kvällen sprungo ugdomarna inne i rummen med handdukar och slogo med dem, då skulle de köra ut julen.
Annandag jul
Natten till annandag jul har de gått med stjärnan här förr. Det var tre som var vitklädda, och så var det en som kallades Judas.
Jättar
"Bergjättar" fanns det. Grannen Anders Jans- son hade varit till tals med dem. Det var före jul, så kom det en bergjättekäring å luta sig på fönstret och bad att få låna smörkärnan, för hon skulle ha smör till julen. När hon hade fått den så ville hon låna alla dreckekärlen, för hon skulle brygga dricka till jul. Hon fick låna alltihopa. När hon kom tillbaka med det så var det en stor smör- sloga vid kärnan och fullt ett kar med dricka.
Jul
Till jul skulle tjänst- folket ha en rund rågbrödskaka, en limpa o en vetekaka. Det fick de på julafton, om de ville, fick de ge bort av det. På julafton dop- pades i grytan. På kvällen var det lut- fisk med lake. På jul morron, när de skulle iväg till julot- tan, åt de uppstekt blodkorv och grynkorv. / Från julottan körde de fort, då skulle de ha en sup med sam- ma de kom hem. Till juldagens middag var det smörgås, ost, vitkål, kokt kött, fläsk o korv, bruna bönor, potatis o revbensspjäll. Sedan kräm för det mesta, saftkräm. Så sattes det upp träbågar i fönster- na till jul med ljus i. Före jul stöptes ljus, både raka o grenljus. Havreneker sattes upp åt fåglarna. På julkalasen då var maten mycket / enkel, kött, fläsk, bruna bönor och kräm.
Tomtar
Vid julen sattes ut gröt i stallet åt tomtarna, den skulle det vara kanel på, det gjorde de i Brandsbol (Alster) när jag var barn.
trettondedagen och Knut.
Om tjugondedag-Knut skulle en dansa ut ju- len, hette det. då gjorde de juldanser å dansa- de ut henne. Det blev långdans sist, å då bar det iväg å ut till sist, å då tog de julen med sig ut. Se'n blev det vardag å en fick börja å äta haverkaka å arbeta som vanligt. Den dagen åt en upp en del stompar, å den del gömdes i rågbingen till våren. - "Tjugneda Knut danser jula ut".
Julafton
Mellan lusse och jul skulle allt jularbete göras, bak och bryggd. På julafton skulle allt vara undanstökat, fint och rent, och så skulle badkaret in, och alla skulle bada. De fick värma vatten då hela tiden och byta om och byta om. Före min tid gick de till badstugan de kallar, och badningen där gick till så att de elda i ugnen där o slog vatten på den så att ånga bildades. Så gnodde de varann förskräckligt med lakan o linne- dukar. / Halm vet jag ej om på jularna här. Men med julgran börja de troligen på 1860-talet här, förut minns jag inte att de hade. De första granarna var små Sådana som de satte på bordet, och så hade de hemstöpta ljus i dem. På juldagen fick ingen gå till en grannstuga och hälsa på. Först for de till kyrkan på morron, och sen skulle de lägga sig att sova, och så skulle de opp och äta. Till jul togs fram all mat som "fetast var". De baka också så mycket till jul att det räckte ända till ploganden, spett på spett i taket, både / rågbrö, havrebrö o blannbrö. Allt torrt var "bröd" o allt mjukt "kaka". En hel hög med bröd (i vidsträckt betydelse) lades upp på bordet till jul, kaker o kringler, o den högen stod på bordet som en prydnad ända till tjugondagen. Då blev det kalas på den. Den stod mitt på bordet. Korna skulle ha litet smaka på julkvällen av allting, "bak o bryggd", o det kalla de "sörpe".