Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Julen (firandet i ett soldathem på 1850t.
Far var soldat för Flistad rote av Skaraborgs regemente, på uppehållen mellan mötena gick han på arbete hos bönderna, det var ett gott förhållande mellan rotebönder och knekt. När det led mot jul slaktade far en gris, om han hade nå- gon att slakta. Annars blev vi inte sugellösa om jul, ty da- gen före julafton gick far jularonden hos sina åtta rote- bönder och hömtade sina i kontraktet fastställda julaförmå- ner. Det skulle vara ett pund fläsk sammanlagt; men det blev oftast dubbelt, så var det två brökakor hos varr bonde s:a 16, men det tog han aldrig ut, för mor tyckte det var genant att alla rotens moror skulle baka åt henne, utan i stället hade far det så ordnat, att han fick julabrödet i säd när han spannatröskade åt dem, då blev det också mycket mer Två ljus fick han på samma ställe så i knektstugan blev det riklig julamat. Far söp ej så julabränvinet tog han ej ut, / Albert Vall Flistad Jul 2 det satte bönderna värde på. Många knektar kommo fram på kvällen dinglandes från sina rotebönder och ofta hade de glömt på ett ställe vad de fått på det föregående och då fick knekthustrurna ut och rädda torpets julasugel. Mors julaförberedelser voro inte vidlyftiga i det lilla sol- dattorpet, att skura golvet gick inte för halva var av sten och golvet låg på marken utan källare, far halmade gol- vet istället, fönster och väggar torkades av men att använda vatten på tak och väggar hade inte gått för de voro så in- pyrda av rök att de var blanka. Tvättade man dem blev de "Grilliga." Ren duk, rena gardiner, spisen kritades och stänktes med svart, lösöret tvättades av och så hade de alltid något nytt papperstryck att hänga på väggen. Vi barn hade största bekymret med julakronan, att få den så brokig som möjligt satte vi en ära i. Några ljus i den hade vi inte för vi hade ingen talj att stöpa av men vi hade ju 16 stora ljus 2 på bordet och ett i vart fönster, men mor var sparsam, julafton kväll eldade vi fyra ljus en stund och så på julottan, sen var det att spara de andra till / Albert Vall Flistad Jul 3 nyttigbelysning. När julamaten fram i januari var slut, var det att återgå till surkål, sill, potatis, kålrötter, hårt bröd och havrebröd, mjölk fick vi aldrig annat än skummad, för varenda gräddsmula var mor rädd om till smör, för det fick hon kryddor. Julmiddagen bestod av skrapepotatis och fläsk, kanske också risgröt, julahög och finbröd. Finbröd var en skäppa vete och två skäppor råg sammalet. Grovbröd var lika delar havre och råg. Julafton tog far in långhalm och bredde ut på golvet och fin- hackade i kanterna, närmast spiseln hade han strött fin- hackat enris. Foglarna skulle ha sin kärve och julafton fick vi jula- högen, det var julaharar och finbröd oftast i form av små limpor. Julahararna hade pepparkorn till ögon Julottan skulle så många som möjligt besöka, de som ej kunde komma till julottan, skulle ha andakt hemma, det ansågs vara synd att ligga när andra var i kyrkan. Juldagen fick vi leka och rusta i halmen hela dagen / Albert Vall Flistad Jul 4. men ej gå ut. Far och mor satt eller gick omkring andäktiga hela dagen som om de varit i kyrkan. Annandagen var ungdomen ute och mokade och fodrade djuren och sjöng julavisa, då vankades bränvin i var stuga Efter annandagen var det som vanligt, vi var bara knekta- barn och fick inte vara med på böndernas fäster, men far var bjuden på alla åtta roteböndernas kalas. I julahelgen gick julabocken, det var en sotad per- son med vrängd päls och en bjällra om halsen.
Jul, nyår.
På julnatten gick de, som inte var gifta, runt stugan, så fick de se, vem de skulle bli gifta med. När nyårtsnyet tändes, skulle de gå ut och ta upp nyårspsalm. Fick de då upp en be- gravningspsalm, så skulle de dö det året. ¤ Det var en käring i Berghem, som var uppe och bakade på jula natt. Så gick hon upp på ett berg och skulle titta efter, om inte kyrk- folket kom för att gå till kyrkan. och så häkta- de hon upp kjolarna över huvudet. Men hon blev förstenad och sitter där i huke med kjolarna över sig än i dag. Ber. av Anna Kristina Svenberg, Vågerse, Surteby, f. i F. 1858.
Julafton.
Julaleven som mor bakade vid Lussetiden skulle folk och fä ha av jul- afton för att de skulle vara friska och starka under året. En lade de ner i säabingen som skulle spars till vårbruket, då dragarne och de som skulle sköta dem delade den. Sedan julbrasan nerbrunnit, skulle askan väl utjämnas, man kunde då se på juldagens morgon om det var steg i askan, var det så, skulle lik finnas i huset nästa jul. Julbrasan skulle vara av eke eller björkeved. Om alla vid julbordet bröt av en brödbit och lämnade husmor, vilken stack in den i halmtaket, kunde de se om de skulle leva över hela året. Var någons bit borta skulle han dö under året.
Jul.
Förr användes ofta inbyggda sängar. Överst i dem låg ungarna. Far och mor låg i sängplatsen därunder, och under denna i sin tur höll hönsen till. Var jul tog man ut sängbottnen och hyfsade under sängen. Därvid fick man bära bort ett par korgar med tallar. Hönorna värpte på halmbolstern i den undre sängen. Om sommren fick de gå ute. Men där var en höna, som ofta kom fram till fönst- ret och knackade och kacklade. Då var det att lätta upp dörren för henne. Strax spatserade hon till fotändan av sängen och lade sig där och värpte. Sen bar det av igen. Kalven fick under vintern stå i ett hörn vid härden, och när fåren lammade under den kalla årstiden, fick de vara inne ett par nätter. Två vävstolar och en spilterock att spola garn till väven på, stod alltid i stugan under året utom under själva jul- / helgen. När man åt, flyttades en tavla fram mitt på golvet. På denna attes ett träkörel, käril, med potatis och en tallrik med sill. Materialet i tallriken var lera. Under mål- tiden lade man sillbitarna på potatisskalshögarna. Var och en hade en egen kniv. Disk förekom ej. Ville man tvätta sig blev det att torka sig på särken. Handdukar brukades ej. Ej heller fanns det i min barndom skänk eller bord i stu- gan. - Där bord fanns att tillgå, tog man in det till julen. På detta placerades en ystekarsost och runt denna barnens julhögar bestående av kakor, hjul och ringar. En kaksort kallades "hit å dit" och en "te å frå". Den senare såg ut som ett ess. Överst i julhögen låg en höna med peppar- ögon och en röd tofs. Det var alltid tre slags bröd på bor- det om julen nämligen. Mörebetabrö, som var finare än det övriga, vörtabrö och undarsbrö d.v.s. meraftebrö. Mjölet till det se- nare brödet var inte sållat så fint. "Vardasbröt" var borta om julen. Många bakade så rikligt till jul, att de hade bröd till påsk, och alla ville gärna ha en julakaka till långfredag. - Därtill stod på bordet en brännvinsflaska. Det var ett tale- sätt, att om man hade något gott skulle man gömma det / till julafton. En gumma fattade galet och gömde allt stök till julafton. Då kröp hon upp på "ommel". Om julen satte man granar vid ytterdörren. Mitt på gården restes en stång med en liten gran i. I denna placera- des julkärven. - År 1861 red de staffan här sista gången. Drängarna och bondpojkarna, som var med i följet, var ej ut- klädda, med de red fram till husen och sjöng. Man tände om julafton varje ljus i någon familjemed- lems namn. Dog ljuset, skulle den personen det var tänt för dö under året. "I tänner la inget för Kajsa !" bad mina bröder, när jag var liten. Vi tog alltid in halm om julaftons eftermiddag i min barndom. Stukorna placerades först upprätta mitt på golvet. Där fick de stå, ända tills julljusen tändes.
Jul
Julafton bar man in julveden. Den skulle räcka till Kyndelmässa. Säden skulle mätas upp och bäras av logen. Kl. 12 på dagen avslutades arbetet. Sedan doppa man i grytan. Julgranar sattes upp vid dörrar och portar Man bruka tjära granarna i ändarna för att det inte skulle gå så bra att stjäla dem. För det bruka man göra. Julafton skulle djuren ha en otröskad havrenek. På julafton skulle alla bada. Men vattnet fick inte slås ut julafton. Om möjligt skulle man ha nytt på sig till Jul. Före Jul skulle kyrkväcktarn ha på var gård 1 kaka och 1 korv. Kollekten som upptogs annandan skulle kyrkväcktarn också ha. Organisten skulle ha lite säd och ved samt foder till en ko. Allt efter som gårdarna var stora till. Sockenprästen skulle ha fårkött och prosten 8 skålpund smör från di / stora gårdarna. Och sedan var det sådana som gick och tiggde. Det fanns mycket fattigt folk förr. Och di kom också från andra socknar. Det vanligaste som di fick var en kaka och en korv. Juldagen skulle organisten ha kollekten i kyrkan för då var mycket folk. På Julaftons kväll åt man smörgås och ost och svinhös lutfisk och potatis samt gröt. Gröten åts i ett fat. Juldagen Så många som kunde skulle till julottan. Man kappades hem för den som kom först hem fick först inbärgat. Man fick inte gå någon stans sedan på juldagen utan vara hemma. Juldan om natt kunde det hända att grannarna hade lett upp hästen på lagårsrännet Annandag Jul. Annandan på morgon skulle man ut och rida Staffan. Här i Fogelås bruka di samlas på Solakull och sedan rida till Vartofta härad och vattna sina hästar. För man skulle rida från sitt härad in i ett annat. / Natten till annandagen om man hade ovänner så kunde det hända att di hävde in halva gödselstacken in i lagårn. Hade man vänner så gjorde di fint i lagårn och stall samt rykta hästarna. Trettondedan Om trettonde skulle man ut och bära trettonde skjärnan. Den var av papper och mycket grann. Skjärngossarna skulle vara fina med papersmössor, och ljusklädda. Men en skulle vara svartklädd och ful: "Judas med pungen." Han skulle ha pängar i sin pung. Dan efter trettondedan som kallades bevarake- dan tog julen slut då fick karlarna ta på sig blågarnsskjortan igen och börja arbeta. Och då fick man börja äta surkål och havrekaka.
Julafton och juldagen
De hade julhalm förr. Den skulle ligga riktigt väl på golvet. Vi hade aldrig nån i mitt hem, men på de andra ställena hade de. Så gjorde de bockar av halmen, julabockar. De skulle ligga på golvet och ta dem med bena. En del hade julgran förr. De klippte blommor av papper och hängde i och garn och äpplen. De bakte alltid en tre dar före jul, så att de skulle ha ända till lilla jul. Först bakte de det grova brödet och så det finare och så lite vörtbröd. I en sorts limpor hade sirap. Alla barna skulle ha julahögar, en stor kaka underst och så en mindre och så en julavagn och ett av varje slags småbröd de hade bakt, tupper och grisar. Julaneker skulle de alltid ha ute. Den som inte hade det skulle inte få nån välsignelse. Vid middagstid åtminstone skulle julaneken var uppe. En del hade för sej de skulle ha ett ljus till att brinna julanatt. De skulle inte skara det ljuset, utan låta de brinna hela natten. Klockan 12 skulle ljuset dansa. Om det då var någon död på stället skulle den vara hemma vid den tiden. Se julafton skulle de döda säkert komma hem kl 12 och då skulle ljuset dansa och då skulle folket sitta uppe och se det. Julabrasa skulle alltid brinna på kvällen. De högg alltid julved. De hade stora ugnar förr med gruvor, och dem skulle de plocka fulla med björkved, det skulle vara till julbrasan. Den skulle brinna när de satt och åt. Så skulle man alltid rimma gröten då. " Denna gröten är kokter i en gryta och inte på taket, när moster Sara kommer får hon skarpa fatet", det var ett grötarim. Man skulle aldrig gå ut och hämta in vatten julafton efter "solaglanning" för då hade de för sej att vattnet skulle vara vin. Om de såg ett par stickor ligga på golvet eller ute på gården, den ena över den andra, så det blev ett kors, den som först fick se det, han skulle dö på året. Det var när som helst på julen. Juladan skulle de iväg till ottesången. Då hade de stora bloss, de klöv tjärvedstubbar och stoppa i stickor. Det var så vackert att se när de brann. När de då kom fram till kyrkan slängde de alla blossen i en hög utanför kyrkan. Juladan fick man aldrig gå någonstans. Då skulle de slänga köttså i bakändan på en.
Annandag jul
De gick omkring med en stjärna på morron annandag jul, när jag var barn. Stjärnan bestod av ett vanligt grynsåll, som de satt sex ljus i. När de kom så sjöng de: "Staf- fan var en stalledräng." De var en 6 à 8 stycken, som kom, o då var de utklädda, så att ingen skulle känna igen dem, de hade lösskägg o vita o gula västar men inte vita skjortor. De knacka på o skulle ovillkorligen in, en gumma där vid Moholm ville inte släppa in dem, o då slog de sönder hela fönstret med grynsållet. - Vi bodde ett stycke från Moholms station.
Annandag jul
Annandag jul gick de omkring o sjöng, o en spela handklavar, o så hade de en stjärna. Som barn minns jag, att det kom många sångare hem, o de hade en stjärna med. Vi hade kaffe hemma åt dem o starkt ockskå. Och de sjöng julvisan "Guds son är född i Betlehem på denna dag." På julkalas förr, så dansa de kring kubben, den ställdes fram i stugan, o de dansa kring den. Och så skulle de lägga spelepengar på kubben åt spelmännen, o så fick de en toddy, o spelmännen spelade.
Julafton
De skulle alltid ha svinhuvudet på bordet till jul, hela eller halva. Ingenting dukades bort på julbordet förrän man ätit frukost på juldagen, för de döda kom hem o skulle smaka julakosten. Och efter julottan skulle de skynda sig hem o ha "körkesupen". Och i mina föräldrars tid tog de in långhalmskärvar på julafton o la ut på golvet, o där låg de alla på julnatten i den halmen. Sen tog de ut den på morron igen. De baka "julbockar" åt oss barn av vanlig rågdeg, hemsiktat mjöl, de klippte ut en "bock" av papper o la' på degen.
Julafton.
Jag hörde talas om i min barndom att bina är vakna på jul- natten. Vi var vakna en gång och gick ut klockan 12 och lyss- nade, och då surrade bina så väldidgt. Det var vanligt att man tröskade strax före jul, så att man hade en julkasta. Då skulle man ut julafton på ottan och kas- ta och bära av logen och sopa den ren. Ett ljus skulle brinna hela julnatten, klockan 12 skulle lågan dansa. Brann ljuset av på mitten, var det ett dåligt tecken; då skul- le någon dö det (nya) året. Julneken satte de många gånger på dyngestan - den hade de hyfsat och överstrött med hackat gransris.
Dop
Om det var så varmt så det gick för sig skulle barnen döpas i kyrkan söndan efter det var fött. Det var vanligt att gästerna gav barnet pängar. Söndagsbarn skulle ha framgång. Barn födda med segerhuva. Om en sådan gick omkring ett eldhärgat ställe, skulle elden slockna. När barnet gäspade, sade man: Gud hjälp! Det första barnet skulle taga på var en höna för då fick barnet lättläkt kött. Skulle inte taga på hund eller katt. Barnet skulle avvänjas när dagarna var långa eller mellan Jul och midsommar, för då skulle barnet få lätt för att lära. Dopvattnet skulle slås ut i en buske, för då fick barnet bra hår.
Julafton
Redan vid lusse börja de hugga julveden, och till jul skulle den bäras in, och stora lag av den skulle läggas opp inne. Och på julafton skulle de börja att ta av den, och sen skulle den räcka till över trettondedagen. Och en julbrasa eldades på jul- afton av den veden i storstugan i den stora öppna spisen. En balja togs in i köket på julafton, och i denna skulle alla familjemedlemmarna tvätta sig. Vattnet skulle sedan ej slås ut samma dag. Julhögar åt alla familjemedlemmar / stod på julbordet hela helgen över, det var av alla sorters julbröd, grovt bröd och vörtbröd och finare bröd. De sa' också, att de döda kom hem på julnatten.