Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Mor skulle promt baka så mycket bröd till jul att det räckte över 'vâffer'. Å jag tror att de skulle hug- ga så mycken ved till jul att de skulle ha kvar av den till Mickelsmäss. Dagen före julafton skulle palten bakas. Den hängdes upp på spett att torka. 'Jullim- pan' skulle vara till 'vâffer'. Allt skulle räcka så länge. Å till jul skulle trösken vara avslutad. Ef- ter jul skulle alla karlar till skogen å kola, så kom de hem frampå våren. Själva kolningen var nog färdig till jul. För den sista milan för året rök på julafton, men milorna skulle rivas å kolen skulle fraktas bort.
Påsk.
Dagarna i påskveckan hette svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långa fredag, ägga lördag. De eldade vid påsk men aldrig annars. Under dymmeltiden fick ingen spinnrock vara i rörelse. På långfredag skulle de ha påskaris. Och på påskdagens morgon skulle de upp tidigt. Och se solen dansa. De skulle gäerna julbröd från jul till påsk. På långfredag skulle de inte äta annat bröd. Det var en påskakäring, som skulle säga: "Här opp och här an te Blåkulla fraen." Men hon sa: "Här opp och här ner", och så fick hon flyga upp och ner i skorsten hela natten.
Julafton
En stor hög med julbröd lades opp på julbordet, de grovaste låg underst o sen undan för undan. Och så kunde det vara virat blommor av papper på ståltråd, som en stjälk som stack opp genom brödhögen o blommor på den överst. Och mot denna stod "juloxen" stödd. Den högen kunde få ligga kvar till "lilla jula" (kyndelsmäss), o då fick djuren den. Och "juloxen" skulle sparas tills vårarbetet börja, då fick både folk o djur av den. På julmorron sattes ljus i alla fönster, två i varje.
Tandvärk
Mor hade en så gräslig tandvärk en gång. Det var dagarna före jul. Då kom en tattare som hette Hägerbäck. "Dä ska ja bota", sa han. Han gick ut och tog en flis ur en enebuske, och mor fick pella sej i tanden med den, så det blödde. Sedan tog han den och gick ut och satte in den i samme enebusken. "Nu får I bere er på, att I får tandvärk alldeles förfärligt i två timmar", sa han, "men sen ä I bra". Och det gick så; precis när de två timmarna var gånga, var det slut med tandvärken.
Påsk
Dagarna i påskveckan hette: Svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långa fredag och ägga lördag. De eldade vid påsk men aldrig annars. Under dymmeltiden fick ingen spinnrock vara i rörelse. På långfredag skulle de ha påskris. Och på påskdagens morgon skulle de upp tidigt och se solen dansa. De skulle gömma julbröd från jul till påsk. På långfredag skulle de inte äta annat bröd. Det var en påskakäring som skulle säga: "Här opp och här an till Blåkulla fram". Men hon sa: "Här opp och här ner" och så fick hon flyga upp och ner i skorstenen hela natten.
Vårarbete, skörd och tröskning
Många oller bådar dålig gröda. Udda nek på ett fält skulle varsla om klen skörd på samma stycke nästa år. Hittade man tvillingax blev det följande året ett gott år. Det var redigt bra om det var mycket snö i Torsmånaden . Om den månaden var torr och kall, kunde man vara säker om att få ett gott år. April vit och maj kall, fyller bondens lada all. När de skulle så på våren, tog de några halmstrån ur fågelneken, som de satt upp till jul, hackade dessa och lade dem i såkupan. Så fick halmen följa med säden som de sådde.
Vår och höstarbete, slåtter, skörd, tröskning
Göja lånade två dar av mars, för hon skulle frysa horna utå', bocken. Gertruds drängar Bär ljus i sängar. Om havren skyler kråkan om Olsmäss så blir det lejdesäd . Rim före jul betydde regn före midsommar. Regnar det bönesöndag så ska Hinnareboa hänga upp sina harver. Om kyndelsmäss är lärkan så högt som oxen bär oket. Ett gott majregn är bättre än vara kung. En bisvärm i maj är bättre än ett lass hö. Om det regnar på Gall, så växer det korn på hall. Margareta pessar i nötterna.
Väderleken
(På vintergatan kan man se, huru- dant vädret skall bli under hela vintern, men man ska betrakta den före Lars- mäss, annars slår det inte in. Man kan börja och läsa för oktober månad. Om första delen är ljus, blir det hård vinter. Är det många vita fläckar blir det illa kallt och mycket snö, och då kan vintern räcka ända till mars. För jul ser man ett stort kors mitt på vintergatan. Man kan se på fläckarna i det korset, hurudant väder det blir om jul. För tiden efter jul klyver sig vintergatan i två delar. Den ena kallas / äringsgrenen, och om den är stor och ljus, blir det ett gott år. Går solen upp klart Vafferdan och påskadan, då blir det torkår. Detsamma gäller långfredag.) Sådant väder är tredje- och fjärde- dag påsk, sådant står det sig till tredje- och fjärdedag pingst. Det är två Vaffernätter, gamla och nya Vaffernatt (Vårfrunatt). Skulle det frysa den ena natten men inte den andra, så ä dä skaafrost (skadefrost). Blir det frost bägge Vaffernätterna, så blir det frost i 40 nätter i rad men sen inget mer frost på hela sommaren. Om det regna hela sjusovare- dagen, så blir det regn i sju veckor. I pesservega? (fruntimmersveckan) regnar det alltid. I år pessa? / bare Kristina, da andre hållde tätt. Om det stormar natten mellan julafton och juldagen, så ska många storgubbar dö under året.
Troll, jättar.
Det var en, som hade fått trollfrö och skulle så ut det, och då växte det upp en hel hoper jätte- ungar. Men hon högg huvudet av allihopa. Hon hade gått dit för tidigt. Det var en, som ledde en björn och skul- le till Göteborg, och så kom han till Snödala och ville låna hus där. Då sa husbonden, att det skulle haan gärna fått, men vi får inte själva bli inne jula natt. "Låt mig få stanna ändå", bad han, "jag ska inte röra någonting, bara jag får bli här." Så slog han fast björnen vi den en bänk och lade sig själv på bänken. Allra bäst som / han låg där, så kom det bergatroll in. "Här luktar krestet blo", sa de, och då morrade björnen. Så tog de till att koka och äta, och så kastade de en korv till björnen och sa: "Vette (= vill du) ha korv Kisa?" Men då morrade han igen och tog` et inte. Så när de hade ätit tog de fram och räknade pengar. Hade han nu kastat en fällekniv i, så hade han fått allihop. Men han släppte loss björnen, och då for trollen ut genom skorsten och lite varstans. Och på morgonen sa han till bonden, att en annan jul får de bli hemma. Då sa bonden att om det var sant skulle han få hundra kronor. Nästa år så kom bergatrolla och frågade om Kisa lever än. "Jaha," sa de "och om hon legat på omnen och kättlat sju kättslingar, som är värre än hon. "Aldri så blå, ja kommer där aldri majs", sa bergatrollen.
Fattigvård
Jag minns inte om det var mer än ett rum i den första fattig stugan jag minns i Fridene. Men tre personer kom- mer jag ihåg. Den ena var en soldat som hade blivit ###. Och de andra var två bröder, som också vo- ro veliga. Soldaten var stor och kraftig. Men han gjorde ingen förnär. De var inte där länge. Sen fick bönderna ha dem en månad var om året. Om de båda bröderna var ryktet det, att de hade gått vilse i skogen. Och då blev de ### till förståndet. I stugan var det flera. De fick sköta sig själva. Tor- pare, statare och backstugusittare kom till fattigstugan. Den bonde, som söp och inte skötte sig, kunde också kom- ma dit. De fick 2-3 kronor i månaden av socken att leva på. Resten fick de tigga. Det var inte mycket bättre för de som satt i backstugorna. / De kom också och tiggde. Ibland kunde den få besök av fle- ra på dagen. Det var värst när en badade och slaktade då kom det fullt. Det var som de hade reda på, när en hade sådant för sig. Och det var att dela ut så gott en kunde och hade råd till. En tyckte att det var synd om dem. Men hos somliga bönder blir de utkörda. Bön- derna led dem inte. Före jul var det allra mest med tiggare. Sådana fattiga fick en skäppa råg före jul. Den säden togs från sockenmagasinet. Från det magasinet så var det att betala igen säden med ränta. Backstugusittare hjälpte sig också fram med att karda spinna och väva åt folk. Så gjorde de kvastar och vispar och sålde.
julafton
På julafton satte de upp en fåglanek. - Den dan skulle man doppa i grytan. 388. De hade halm på golvet, när jag var barn. Pappa tog in halmen. Han la en eller två neker, som vi skulle ha att lägga huvena på, och sen låg vi i halmen hela natten. Vi låg på golvet för jämt på vintern, för vi hade så liten stuga. 390. De gjorde en julabock av halm. Den hade tre ben. Den skulle vi försöka ta. Man la sig på rygg, och så skulle man försöka ta den med fötterna och lyfta upp den och sätta den på sina fötter igen. 391. Julgran hade vi inte. Det var inte bruk på den tiden, men utanför dörren hade vi granar. Julgran hade inte ens, när jag kom hit (till Örby). Då var jag 18 år. Sen började de på, och jag har haft jag med. A / 392. Vi hade en julakrona istället. Den var virad med papper i rött och grönt och glitterpapper. Det var fyra ljus i den. Dem stöpte vi själva i en liten form. Julkronan var fyrkantig. Hon var aldrig framme mer, än när julen var. Stugan var klädd med vita lakan, för det var inte van- ligt med tapeter, när jag var barn, och så hade de klippt ut pappersblommor och satt på dem, och så hängde de upp "handklan" runt väggarna och satte pappersblommor på den med. 393. Mamma bakade julbrön, men det var inte så många sorter som nu. Så fick vi julkakor av grannarna därom- kring. Det var inte särskilda namn på bröna, vi kallade det bara för "grant bröd". Jag minns, vad min syster sa: "Ja, nu är julen här och det granna brödet." Då var hon ledsen.
Lucia.
Om Lusse skulle de upp tidigt och arbeta. De slaktade aldrig något svin om året mer än till jul, och det skulle de göra lussemorgonen. Då skulle de upp kl. 2. Innan de gick ut skulle de ha "lussebete" Det var antingen grisafötter - om de hade slaktat innan - eller också något an- nat, kaffe och dopp. Man skulle alltid ha lite "annerligare" lussemorgon, som lite kalas. Barnen brukade alltid skola upp och koka kaffe och ge föräldrarna om morgonen. - De skulle också gå ut med ljuse och vara utkläddda och gå omkring på ställena och bjuda på kaffe och kakor lussemorgonen. - Alltid skulle de klä ut Lucia på lussenatt, när de hade lussefest.
Lucia
Lucia står i almenackan. Det skulle vara en martyr. Hon blev bränd, därför att hon bekände Kristi lära. – Det är efter henne de hade den seden, att de skulle klä ut sej till lucia. De skulle gå omkring vitklädda med ljus och kransar i håret på morgonen och lussa. Det är inte så längesen det avslutades. De hade för sej de skulle få höra nånting, om de gick ut lusse- natt. Ibland om kvarnarna gick lussenatt, så stannade de av sej själva. Och vävstolarna kunde ta till att gå av sej själva. Det hörde de på ett ställe inte långt härifrån. De trodde det var en skepnad för Lucia, som var och vävde. Slakta till jul skulle de för det mesta göra om lusse. Och då skulle de vara uppe bittida.