Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trettondedagen och Knut
Inga vissa antal rätter. Det åts den dagen som på de andra högtidsdagarna under jul. "Trettondag klätt gör jula slätt. Tjugondag Knut kör jula ut." Tjugondag Knut var det slut på julen. Det blev att klä av julgranen och köra bort den, so- pa golvet och lägga undan sådant en hade haft framme för julen. Så börjades arbetet. Spinnrocken och kardorna kom fram och det blev vardag med en gång.
Lucia. Jul.
Om Lucia skulle korna ha foder i själva ottan, den s.k. lusse- beten. Var det någon som var snål och inte hade råd att ge fåglar- na julkärven, så fick de inte bra skörd till nästa år. Man strödde julhalmen under kreaturen, när den var använd. Julklappar förekom inte. Den som kom först hem efter julotta, skul- le få först bärgat. Det var de gamle så noga med. De körde kapp med sina slädar. Om den förste, som kommer in i kyrkan vid julottan tar med handen på sätet, så finner han sand. Den har de döda dra- git in, för de har haft otta i kyrkan tidigare på natten. Anna Brita Andersson, Bönhult x 1844. Juldagens morgon betraktade man noga askan efter jul- brasan. Då skulle man kunna läsa ut, om man skulle få många lamm eller killingar under året. Det skulle synas / spår efter dem. De såg noga skillnaden på fåraspår och geta- spår. Johan Börjesson, Bönhult x 1873. Mellan jul och nyår roade man sig med upptåg. På ett ställe klädde de ut en karl till halmkärve. Topparna knöts ihop över huvudet på honom. Så ledde några pojkar fram honom till en granngård. Där var det bröllop, och de kom som åskådare. De stod utanför och tittade genom fönstret och en i sällskapet sjöng: Nu äro vi äntligen komna på balen. att se vilken grannlåt som glimmar i salen och se vilken flicka, som möter mig där. Då kom husets folk ut och bad att sällskapet skulle komma in och ta sig en `pilleknarkare`. Anders Börjesson, Vilg x 1845. I lussenatten kom lussegubben på besök i stugorna. Det var pojkar, som var klädda i stora pälsar. De skulle ta husets folk på sängen. Meningen var dessa skulle spendera på besökarna. Aug. Öjersson, Törestorp x 1848 / Här stod man förr upp mycket tidigt juldagens morgon för att begiva sig till julottan. De som gick, hade stora bloss i händerna. Torrt tjärbränsle anskaffades långt före jul. Blossen kastades vid framkomsten till kyrkan så, att bål bildades för varje by. Det ansågs hedersamt för byn att ha ett stort bål. Vart stolalag skul- le ha ljus med sig till julotta. I somliga stolar stodo 10 - 12 långa hemmastöpta ljus. Många hade för sig förr, att de skulle ut julnatten och höra, hur gräset växte och se, när de döda gick hem. Alfred Andersson, Klockaregården x 1867 Julaven skulle ligga för grannlåt i gruvan, bakugnen, från jul till påsk. I mitten låg en avbarkad trinning. Denna var klu- ven i ena ändan, men vedstyckena hängde ihop i den andra. Den var inte någon bra husmor, som behövde använda bakugnen före påsk. Den som kom först hem från ottesången, hade utsikt att bli kyrkovärd. Alfred Andersson, Klockaregården, x 1867 Den som satte upp fågelneken först om julafton skulle / få först skördat. Petter Vinkvist, Höga x 1853 Familjen samlades förr vid fyraiden i lusseottan kring bor- det. På detta stod ett halvstop brännvin, ur vilket alla skulle dricka. Man tog den s.k. lussesupen. - Man slaktade vid den- na tiden, men grisen skulle ej nödvändigt stickas i lusseottan. Man bryggade särskilt stark dricka till jul. Den var tre gånger så kraftig som den vanliga. Då den var färdig, slogs den i en ektunna med en sveck i. Drickan tappades sedan upp i björkskålar. Julaftons kväll åt man gröten sittande på pallar i en ring runt grytan, som stod på golvet. För de andra målen togs bordet i bruk om julen. Detta var täckt med julduken, en drällduk. Vardagsspisen åts vid tavlor, mycket låga bord. Ett par julakakor gömdes alltid att användas till bränn- vinsbröd under året. För att de inte skulle mögla, stoppades de i såbingarna. Halmen skulle bredas ut före klockan 2 om julafton. Då skulle också bordet vara dukat. Den skulle bredas så väl, / att ingen blom syntes. - Många smet upp, innan dagen grytt, och satte upp ju- lanek. De trodde, att de därigenom skulle få först skördat. Anders Börjesson, Höga x 1871
Blandat klokskap, väsen, årets fester
№ 7 Uti virvelvinden åkade finska trollerigummor för att göra menniskorna ohägn. Man måste da kasta någonting i virvelvinden, så blef man bevarad 8 Fin i Tvärred kunde säga hur folk hade det hemma i allting, t.ex. huru många djur besökaren hade i sin ladugård m.m., samt naturligtvis bota de sjuka djuren. Lämna upplysningar om huruvida den ena makan var otrogen mot den andra o.s.v. Andreas i Liderna kunde läsa bort råttor medels insättande af en täljknif över dörren. Bota kor för trollskôtet. Koa har fått trollskôtet, vi ska ta ena trägrep och vria 3 gånger ### i ljusken så blir koa bra. 9. En man hade en kväll sett en ljust sken i ett stenrös, han kasta däri sin fällknif skatten blef bunden, med tillhjelp af flera man skulle skatten gräfvas fram, då de arbetat så långt att det nära nog var räddat
Husdjur
Om tuppen gol om nätterna, så skulle det förebåda eldsvåda. När jag bodde i Höglunda här, så var jag efter vatten en kväll, o då gol tuppen så i lagårdn, fast det var sent. Jag tala om det för matmodern i gården när jag kom in. "Usch," sa hon, "nu får ja eldsvåda i min släkt." Detta var någon dag före jul, o på julafton fick vi höra, att det klämta i kyrk- klockan för andra gången. Och då var det eldsvåda hos matmoderns bror, de hade tänt på lagårn, det var meningen att allt skulle brinna ner, men de lyckades hindra, att något / mer än ladugården brann ner. "Nu såg du, va dä betydde, att tuppen gol," sa' mat- modern till mig efteråt. De ringer alltid i kyrkan på julafton för att ringa in helgen.
Husligt arbete.
Om de trodde grädden var förtrollad, så de inte fick smör, skulle de gå ut åt en annan socken efter enris och koka och baka kärnan i det. När de knådade och satte i deg, gjorde de kors tre gånger över degen, för att det inte skulle bli förtrollat. - Om de hittade hela korn i brödet när de åt, skulle de ta dem och lägga över dörren på "lofta" där. Vad den då hette, som kom först in, det namnet skulle den maken fick de ha. När de bryggade juladricken till jul ropade de så allde- les. Tills bättre de hojtade, tills bättre skulle dricken jäsa. Väven kunde också bli förtrollad. Då tog de och "rösta" så alldeles i väven och tramporna med. Ju bätte de röste, desto förr gick det om. - "Sulv" fick de aldrig slänga ut, för då kom där en mjölkhare och tog det.
Vårarbete
De skulle ha sått före sjunde veckan, annars blev det för sent. De räknade veckorna baklänges så. De började alltid med tolfte veckan. Den gick in tolfte april. I nionde och åttonde veckan brukade de så. Linet skulle sås Eriksdan, då skulle det bli bra. De skulle gömma en kaka från jul och ha, när de skulle börja vårarbetet. Dt skulle både folk och kreatur ha av. Här var en gammal, som gick omkring och sådde, och han skulle alltid ha ett sädeskorn i munnen så långe han sådde. Det var för att sä- den skulle bli bra. Om där blev någon fläck på åkern, som den ssom sådde hoppade över, skulle den dö på året. När min farbror hade sått ifrån sej, tog han en jordklump och gjorde ett kors under botten på såkorgen, för att det skulle bli bra. Och första gången jag sådde åt honom, teg han inte,, utan jag skulle göra det med.
Vårarbete
Ture och Tyke, då skulle de så havre. Lin skulle de också så på en bestämd dag, hette den inte Kletus? Efter vad min svärfar talte om, skulle de gömma bröd ifrån jul och ha i såskäppan och bita av, när de gick och sådde. Det skulle vara lyck- ligt med sådden då, sa de. Om här blåste nordanvind långfredag, skulle inte gödseln göra ver¬ kan, sa min svärfar. Ett år min svärfar och en bonde från Hjältaljunga gick till kyrkan i Gunarsjö, sa min svärfar: "Nu ska du få se, gödseln. gör ingen verkan i år; det blåser nordanvind långafredag." Ja, på för- sommaren växte säden alldeles förskräckligt där som var gödslat, men på efteråret torkade det bort. Så det såg då ut som den inte hade gjort någon verkan. Om det blev någon fläck på åkern som inte blev sådd, skulle det dö någon på året på stället, sa de.
Annandag jul
Natten mellan juldagen och annan- dagen gick de omkring och sjöng o då skulle de ha mat och kaffe på ställena. Det kunde vara stora massor av pojkar och töser ibland. De sjöng "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Så hade de en stjärna med, som de vevade på. Allra först, när de kom, så sjöng de om Staffan, de började sjunga utanför fönstret. Och när de kom in, så hälsa de: "Goder morgon, goder morgon, både herre och fru." Ibland var de utklädda också, men det var mest en dag senare / under julen, som de kom o var utklädda. Då tog de bland annat dynor på ryggen för att verka puckelryg- giga. Men de, som sjöng, var snyggt klädda. När de sjungit och ätit, kunde de börja dansa och leka på ställena.
Slåtter, skörd och tröskning.
Vid slåttern skulle de alltid pusta, när de slutat en äng. De skulle "pusta av" ängen. Det var inte så vanligt, att de bad ihop slåtterhjälp. Men när ett fruntimmer hade köpt Svenningsered, så kom grannarna ihop och hjälpte henne att slå. De fick inte betalt, utan hon ställde till med kalas efteråt i stället. Då de slagit ifrån sig, så hurrade de. Det hade endast den betydelsen, att nu voro de färdiga. Om någon råkade till att knyta både första och sista kärven, så skulle det innebära något lycksosamt för den personen. När all säd var inne om hösten, hölls skördefest för gårdens folk. Därvid bjöds på skördegröt, risgrynsgröt. Tröskningen skulle vara avslutad till julen. Om man blev färdig tidigare, gömdes alltid lite säd, som skulle kas- tas julaftons morgon. Därefter tog man tröskebollen - en sup.
Hemmet.
Mat. Vi åt 4 ggr på dan: frukost, mid- dag, merafta å kvällvard. För det mesta åt vi salt sill, fläsk eller köttsoppa men te merafta kaffe å smögås förståss. Om man tappar smörgåsen å smö- ret vändes ner, blir det regn. Spisen. De bor nån i spisen, men han visar sek bara annanda jul. Annanda jul på möra ska en se efter, om det är märke i aska. / De måste en göra innan man tänt i spisen. De skulle vara spår efter svina- fötter. Visste töra (=tårna) utåt så betydde de en sak, å visste dom inåt betydde de en sak. Men de va inte sam- ma som när man såg i aska nyårs- dan (se nyår!) Sista glöden. Om glöden ligger länge å inte dör, så blir de storm.
Vår- och hösthalvåret.
Om Skene marten, det var andra tisdan i april, så skulle de sluta med kvällsetera. Sen skulle de lägga sig med dan och stå upp med dan. Kyndelsmäss är lilla jul. Kyndelsmässedan var lärkan så högt som oxen bar oket. Frost 40 martyrer, frost i 40 nätter. Om det var solasken i advent, så blev det snö- yra i fastan. Var det rein före jul, så blev det regn före mid- sommar. Regn, sjusovare, regn i sju veckor. Regnade det bönesöndag, så fick Hinnared- bo hänga upp sina harver. / Om Gallus var grann, så blev det grant hele vintern. Vid mickelsmäss skulle de hösta in sina äpp- len, om de hade några. Göken kommer i åttne vecka. När höet hade olsmässe hätta och larsmässe hatt, så var det gammelt nock. De skulle gå ut och titta te pärerna ve olsmäss. De talade om, att de gällade pärerna, då de gick ut och tog en här och där.
Vår- och hösthalvåret, tideräkning.
Om de sov sjusovaredan, så ville de gärna sova sen med. Frost 40 martyrer - frost 40 nätter. Petter katt kastade sten i sjön. Tolfte veckan gick in tolfte april. Ture och Tyko skulle de börja så. Om det var solsken i advent, blev det snöyra på vintern efter jul. Så långt rimenet kom före jul, så långt kom regnet före midsommar. Mars mä sitt skägg lockar alla barn utan vägg, april mä si luva lockar alla barn in i gruva. Eller: april mä si hätta lockar alla barn te inrn setta. De skulle aldrig spinna eller spälta på lördag. Dagens indelning: Frukost, dawel, undar (förr) eller merafta (nu), kvällsmat.
Årets högtider (Annandagen)
I min barndom red byns drängar staffansridning annan- dag jul. De red från gård till gård och sjöng staffansvisan "Staffan var en stallerdräng, han vattnade sina fålar fem" o.s.v. De blev då bjud- na på brännvin överallt. Sista platsen var alltid hos far för vi hade kvarn och hästarna skulle alltid vattnas vid rinnande vatten och vid Ähle rann bäcken åt norr, di var alltid så högljudda men aldrig nå- got bråk för inga utsocknes fick vara med. Sedan hästarna voro hem- ridna samlades man hos den bonden som hade den grannaste tösa för att dansa och di var alltid välkomna för det var en heder att ha en så grann tös. I staffansridningen fick ingen vara med utan att han eller hans far hade häst. Jag fick aldrig vara med för jag var bara mjölnareson och ingen bonde.