Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Novellsaga, Aarne nr. 870
Tjuvommen på Kronoparken är som en stuga – det är en grotta i berget med hål i taket som en skorsten. Där var tre tjuvar. De tog en valltös som gick valle med kritter och hade henne till hustru, och hon fick tre barn. De tog vapenhusdörren i Lugnås kyrka och hade till dörr i grottan. De hade allting till jul utom ost. "Det skall jag gå efter" sa' hon. Ja, hon fick gå, men hon fick inte tala. Hon tecknade med halmstrån så de skulle finna vägen till Tjuvommen, och de kom dit och tog död på tjuvarna. Det var en visa om det. – Lelle stuten stinga' de, å bjällekona band de, å lella Inga den tog de med våld uti skogen. Det var en lång visa. En av tjuvarna kastade en kniv mot henne och den for i kjorteln på henne och skade henne i låret.
Lucia
Lussefärs släkte skulle vara ett stridbart folk. Det står ju: "I må komma som 12 000 tecknade av Lussefärs släkte så sloge jag Er dock." Lussemorgonen skulle man upp mycket tidigt för att hindra Lussegubben att komma in. När det blev ljust i huset så trivdes han inte. Lussebeten bestod av brännvin och fläsk. Ordet har inget med lus att göra. Vid lusse skulle korna ha bättre "foras". De fick då hö i stället för halm. Det var deras "lussebete". Var det inte slaktat till lusse så skulle det ske omedelbart. Men slakten skulle inte ovillkorligen ske Lussedagen. Grisen fick inte stickas med dagen, utan det skulle ske i ottan, "svinotta". Nötslakten kunde också företagas tidigt samma dag. Vid lussetiden tog man i tu med brygd och bak. 01 och bröd skulle sedan räcka till "lilla jul".
Julafton.
De trask aldrig på julaftons förmiddag, men de gamle skulle alltid ut och hugga julved då, det var färsk björk- ved till julelden. Då var det öppna spisar för det mesta, och de la upp veden i kors, och gruvan skulle stoppas full med färsk björkved, som inte fick röras. Halm hade vi ett par gånger, och det hade de i gård- stöva också. Nicolaus skulle alltid ha julhalm. Det togs in ett par fina kärvar och heddes ut väl mitt framför bordet. Så gjorde de en julagubbe av halm, som de flätade ihop. De skulle ligga på rygg och ta den med fötterna ö- ver huve't. Halmen fick ligga hela julen. De bytte om ett par gånger. De tog ut den efter trettonde och använde den till strö. / Julgran hade de inte på länge; jag var allt nära på vuxen, när jag såg den första. Men någon stake klädde de eller gjorde en "julakrona" av trä med fyra holkar i och kläd- de den med silkepapper. Julaneka skulle upp tidigt. Många satte upp den det första det var ljust på morron. Det skulle vara en stor nek. En del satte upp två eller tre julanekar. De satte den ###- ### på en stake nära huset, så att de kunde se henne inifrån. Ibland satte de den på ett litet träd. Se'n började de ta en granbuske och kvista av den nerevid och sätta ne- ken i den. Julahög: det var ett par kakor av var sort: vörtabröd, rågbröd och sektebrö. Så tog de hem ifrån Borås "tvålerullar" av vetemjöl. Julhästar av pepperbrö köpte de för 6 öre stycket i Borås och satte upp på väggen. En tupp hade de ofta på julhögen – han stod emot en #innespeta. En kaka skulle gömmas till "lellajula". Kreaturen skulle ha det goaste man kunde ge dem: korna fick hö, hästarna havre. / De grävde om och hyfsade gödselstaden till jul – den skulle vara jämn och fin. De granrisade emellan gödsellagorna och ovanpå dyngestan, när de var färdiga. De fick inte röra i julbrasan; det skulle inte vara bra. Nej, jag har inte hört att de tittade efter spår i askan.
Julafton
Julaftons morgon. Julaftons morron tror jag de skulle kasta säg för riktigt länge sen. Fågelkärven De sätter julneken i en gran, som skalas s att det bara fin- nas en krona i toppen, och i den sättes neken. - Förr satte de små fina granar vid dörren. Doppa i grytan. De doppade i grytan vid 12-tiden. De hade allt hårt bröd för riktigt länga sen att doppa i grytan. Kreaturen. Kreaturen fick foder bra tidigt på morgonen. Julbadet. Julbada skulle de. De tvättade och bytte om till kvällsmaten. / Julgranen. Julgran har de haft, så länge jag minns. Förr hängde de förfärligt med karameller och äpplen i den och ljus i alla fär- ger, som de köpt, för talgljusen kunde de inte ha i granen. Julhalmen. De la halm på golvet. Det minns jag. Det var rak råghalm. Den fick ligga inne över julen. Julbrasan. Förr la de in stora "knutar" av björkved till julbrasan. Julklappar. Några julklappar gav de, fast inte som nu. - I Gällstad gick kyrkstöten och skulle ha matvaror om jul, men inte här. Ibland kom han före jul, ibland efter. Julbordet och julbröden. Varje barn hade sin julhög, och de gav varandra bröd, som man bakat, och så bytte de, så högarna blev så stora till slut. Det var både grovt rågbröd, "tappat" (sam- siktat) och rågsikt och vetebröd. Det grova rågbrödet bakades till kakor, det "tappade" och rågsikten till limpor. Av vetet bakade de fyrahjulingar och julkusar. / (samma form som lussekatter.) Julaftons kvällsvard. Till kvällsmat skulle de ha fisk och potatis och risgryns- gröt. Svinhuvudet skulle stå på bordet och julskinkan också. De hade alltid en mandel i gröten, och den som fick den, skulle bli gift, innan året var slut. De rim- made till gröten. Den, som inte ville, slapp. - De läste och sjöng före maten. Efter maten, sen de gjort iordning, gick de och la sig. - Det skulle alltid stå något på bordet: smör och bröd och lite pålägg. Varför vet jag inte.
Julafton
Julahalm hade de i var eviga stuga. Det bars in stora bultar och sattes på golvet. Sen skulle de leka och dansa omkring dem, både unga och gamla. Sen bredde de dem tills de skulle äta. Så julanatt skulle alla ligga i julahalmen. Julebockar gjorde de. Det skulle man ligga på ryggen och kasta upp benen över huvudet och ta den och så kasta å den så långt man kunde. De kunde sätta den ett par alnar från huvudet. De skulle lägga på en stor eld julafton om kvällen, det var julabrasan. Juladan om morgonen skulle de gå och titta i askan - den fick inte röras innan. Var det då blivit någon förhöjning på den, då skulle det betyda att det skulle bli lik i huset det året. Det skulle vara som en likkista. Om det var jämt i askan så blev det väl ingenting. Var det något märke till nån liten fot och den vände sig utåt, då skulle det dö nån också, men vände den sej inåt då skulle det komma något litet barn åt huset. Så skulle de också gå ut julafton om kvällen när de satt och åt kvällsmat och titta igenom fönstret. Syntes där då nån huvudlös av dem, som satt där inne vid bordet, då skulle den dö på året. Den seden kommer jag inte ihåg, men mor talte om det. Två, tre stora spetor med kanske en 40 kakor på var stång bakte de till jul. De höll på en vecka och bakte. Det skulle vara till lilla jul. Det var vörtabröd och blansesbröd och rågbröd. Blansesbröd, det va lite havre och lite råg till det, det var gott bröd. Så skulle alla barnen och tjänarna ha julahögar: en stor kaka och en mindre och så julavägner och gåser. Gåserna va gjorde som en höna, och så satt där pepparkakor till ögon. Det hade de för sej, att så många som var döda på året, så skulle de titta hem julafton. Och det va nog en saga, som kunde vara sanning på flera ställen.
Lucia
Söndagen före Lucia var som en stormarkand i Skövde och även Falköping, utom för levande djur. Detta var i far och farfars ungdom som voro handlare i Sköv- de. Kl. 10 avlyste stadsbetjänten affärerna och då ström- made de mästa till kyrkan. Då bommades även krogarna igen för ett par timmar. Denna marknad kallades även för moramar- ken för det fick ju inte göras affärer i djur, utan till denna marknad var det bondmororna som skulle in och köpa kryddor till julbak - slakt - och brygd, så skulle de även köpa en strut kaffe, kandisocker, julbränvin, (efter sedan bränningen blivit förbjuden, vaxljus skulle man ha så att ett dylikt kunde sättas i kyrkbänken, för hembruk stöpte man, Vidare skulle hos garvarn och klädeshandlarn häm- tas hem de materialer som voro inlämnade till garvning / Elisab. Berg Skövde Lucia 2. och stampning. Skomakarn och skräddarn kunde man al- drig räkna med att få förrän efter jul. Vidare skulle någon sak inköpas till alla, något nytt skulle var och en ha till jul och då blev det något som de kunde ha nytta av vid kyrkogången. bok, duk eller vantar. Marknaden och även torgaffärerna med matvaror skedde vid "Staden hall" nedanför Skandinav eller eller utanför Lun- dins krog (nuvarande Sv. handelsbanken). Levande hästar, vagnar, tröskverk, slipstenar liar plogar o yttre inven- tarier) såldes på Sandtorget och nötdjur och smagrisar på Ridhusplan, som på den tiden kallades "Sanden." Någon styckning av kött och fläsk förekom ej utan det minsta som såldes var en fjärdedel, det var noga med att stadbon fick tarmar i proportion till kött och fläsk han köpte för de gjorde sin korv själva. Hälvten av stadsborna hade jord som hörde till tom- terna, de hade sina ladugårdar utmed sanden och Staketgatan och slaktade själva. För stadsborna var Luccemarken "Sugelmarken" och / Elisab. Berg Skövde Lucia 3 för Landtbon "kryddemarken" Torget var indelat i åtta rader och allt efter som bönderna kom fick de köra in i raden, alla bakdelar av vagnarna vändes åt samma håll och där låg köttet eller fläsket, kalvar och får hela, nötkött i fyra delar och grisen kluven. Raden närmast Assbecks var reserverad för skomakare och korghandlare. Affärerna avslutades sedan vid vagnen och betal- ningen erlades oftast på Lundins krog. Stadsborna eller yreksknallar hade ej stånd på denna marknad utan det var bara bönder Några julgransprydnader försåldes ej på torget, utan sådant, som de ej gjorde själva, köpte de av sin handlare. Skulle någon prydnad för hemmet anskaffas, så var det konstgjorda blommor eller oljetryckstavlor och de köpte de hos Hulth på Storgatan. En dotter Sofia Hult hade affären till 1918. Västgöta korrespondenten grundlagd 1851 har en sida med annonser om vad de olika handlarna bjuda ut under / Elisab. Berg Skövde Lucia 4 Luccemarken. Minst hälvten av stadsborna (alla tomtägare hade jor- dar till sina tomter. Stallen hade de inpå sina gårdar, likaså fjäderfä, men svin och nötkreatur hade de i stadens ut- kanter. Dessa jordägare anrättade av egna djur julmat liksom bönderna. Det var vid vart rådhusrättssamman- träde mål mot sådana som ej höll sina svin inne, utan lät dem springa omkring på gatorna. Slakten utfördes av stadshushållen tidigare än Lucci, för vid den tiden kan inte handlarna tänka på eget utan måste ägna sig åt affärerna. Vid Lussemarken skulle också alla kunder fägnas. i och med Luccias inträde började man äta av färsk- mat och må julagott, tiden omkring helgen kallade de gamle för "goe räppen" och därmed menades, att man skulle må gott. Till Lucci skulle det vara avtröskat och säden värdesatt för att när bönderna kom med spannmål, man skulle kunna jämföra med sin egen. Knepiga handlare trös- / Elisab. Berg Skövde Lucci 5 kade inte ur sin provsäd, utan slog ut det tyngsta i kärven mot lobalken. Mellan 2) jul och 1) Lucci hade kvinnorna sin brådaste tid, men något nattarbete fick inte förekomma efter 10 för eldfaran. De som hade gårdar utom staden förlade bak och brygd dit för att få hålla på dygnet över. Ljusstöpningen ägde inte rum vid Lusse, utan tidigare av hopspard och hopsmält talg, den utfördes i en kärna av gamla kvinnor, som kallades ljusamora, de voro beryktade för att få hårda och fasta ljus, som inte sprakade eller rann. Någon ljusfabrik fanns ej, men man kunde bära ljusavekagarn och talg till ljusamoror så stöpte de åt en, man skulle ha vissa ljus per skålpund talg och de kunde man få medsamma om hon hade på lager. Efter Tomas och till 13. firade gesäller, men mästar- na var i sina verkstäder. Det var ingen ordning med gesällerna förrän de begått trettondedagsbalen. / Elisab. Berg Skövde Lucia 6. Luccemorgonen kallades för lilla jula, för den morgonen skulle det var mycket och god mat. Man skulle ha tre frukostar den dagen var talet. Den första var lussebiten, fläsk ost bröd bränvin och julöl, sen var det att gå upp för ingen fick ligga när treslaget ropades. Till lusse fick man lussekatter som bakades, julbrödet var inte bakat än. Sådana lussekatter och lussebockar bakade bagarna av vetedeg och pepparkaksdeg. När lussebiten var äten, skulle man ut på vedbacken och så var det en andra frukost vid 6 tiden från denna tidpunkt och till dess julen var över skulle kosthållet vara bättre än vanligt. Julveden skulle hämtas och huggas om Lucia, tidigt om morgonen for långa foror till skogsskiftena på Billingen där den för julen avsedda veden låg. Julveden skulle vara ekesved eller ved av torrfuror om det var riktigt. Man var åter på fm. och sedan höggs han sönder. Veden kördes aldrig ner annat än som stockar. När man kom åter blev det tredje frukost. / Elisab. Berg Skövde Lucia 7. Tröskning och dylikt var i regel avslutat i början av dec. Vid lussetiden fick handels och handtverksintressen gå före jordbruksintressena. Den som kom sist till köket om lusse kallades för luskung och det fick han heta hela vintern. "Gå ut och lussa" var vanligt förr, då klädde ungdomar ut sig, pojkar till flickor och tvärt om och drev omkring och gjorde ofog, sedan de lärt sig att spela hartzfiol (de fäste ett långt snöre i ett fönster och gned med hartz, så blev ligorna en formlig plåga. De lussade mäst i gamla stan där de hade grän- der att gömma sig i , för det roligaste var att få ut gårdsfolket och skälla. För att hålla öga på ungdomen fick lyktor brinna i portar och på gårdar den natten så länge de voro ute och rumsterade. Nu är det oskyldigare, nu är det barn som roa sig och andra med att klä ut sig och försöka skrämma. På morgonen kom på senare tid Lussebrua med två / Elisab. Berg Skövde Lucia 8 tärnor. Detta firande skedde inom familjen eller gården. Flickorna voro vitklädda med röda skärp och hängande hår. Detta bjudningssätt avsåg bara kaffe och icke brän- vin eller mat. På sina håll hade de en lyktgubbe med sig som lyste dem i trapporna och lyktan hade han gjort genom att urhålka en rova. Den bar han på en lång stång, så han kunde hissa upp den till andra våningen Luciabrudeen är nog inte äldre än kaffet, för jag hör- de aldrig talas om att de bar ikring mat. Lussebiten fick de vid köksbordet. I församlingshemmet har på senare år kvällen före lusia anordnats en luciafäst med ljus och vitklädda flickor som bjöd omkring kaffe under mer högtidliga former. Luciadagen var liksom alla dagar före jul mycket an- strängande, men hade man ärende till någon granne den dagen, eller de andra dagarna före jul, skulle man ha en julasup för att inte bära ut julen. Mellan jul och trettonde sulle man ha en helgsup för att inte bära / Elisab. Berg Skövde Lucia 9. ut helgen. Lucia har aldrig firats i stadens skolor, för de avslu- tades före lusse förr. Lussebal hölls inte i staden, men på landsbygden runt om firades en lussefäst med dans och förplägnad. Det var drängar och pigor som ordnade en sådan tillställning i någon stuga men den gick alltid av stapeln lördagen före lusse fast han kallades lussefäst. Drängarna sade: "Att i kväll ska vi börja den stora jul- supningen." Lussenatta skulle vara den svartaste och längsta natten under året var en allmän åsint.
Himlakroppar
Solen den höll vi ordning på genom en ritsa i fönster- karmen, som visade när kl var 12. Det fanns bara en klocka på gården och den stod inne i kammaren, så den hade in- gen någon glädje av. om vardagarna Det var tre ritser i fönstret som visade kl 9 kl 12 och kl 3. Mor var säker på att spå stjärnor, när det var stjärnklart var hon ute på förstugtrappan och läste på himlataket. Det var "vintergatan", "Fröjderocken" och "korsvagnen hon rättade sig efter, hon kunde även efter deras ställning se vad klockan var på natten. Mor sade ofta att hon var lika säker att spå väder rätt i stjärnorna som andra på flugor och fåglar. "Jag har sett på vintergatan att vi få 7 vintrar före jul." Om nov. nytänne är på en söndag och Karlavagnen går från nordöst till sydväst, då skall det frysa och töa 7 gånger före jul.
Tjugondagen
Omkring tjugondagen ägde julgransröstningarna rum, till inbjödos efter barnens förslag deras närmaste goda vänner och släktingar. Dessa bjudningar som började vid tretiden voro anord- nade med smörgåsar och mjölk, kaffe och kakor, när de ätit dansades kring granen jullekar och sedan klipptes all grannlåten ned på en bricka varefter de äldre gjorde i ordning påsar med nötter karameller och kex, det som inte dugde att äta (glitter flaggor, bomull, ljushållare bilder m.m. gömdes i en påse till nästa år, sist tog alla barnen ett tag i granen och släpade den ut på sophögen och så var julen slut. Till julgransröstning böjds ej barn som gått och läst eller yngre än att de kunde reda sig själva. Till de minsta hemma sändes med smakepåsar lika de själva fått.
Julafton
"Svinahösen", svinhuvudet, stod på bordet över hela julen, över nyår. Det var kluvet o i ordning, men det skulle ligga så det såg alldeles naturligt ut. Likaså skulle en brödkorg o en drickakanna stå framme hela tiden. Bröd skulle sedan ligga från jul till våren, o då skulle kreaturen äta av det för att få "kälk i benen." På julafton tvätta sig alla i fa- miljen i samma vatten, o detta fick inte slås ut sedan, för kom någon död i familjen hem under natten, så skulle den få tvätta sig också i detta. / Julhalm tog de in, det minns jag, julafton skulle den tas in o läggas på o ligga över juledan åtminstone. Hemma hade vi ingen, men hos min mormor låg de i den över julnatten, o de sa', att änglar kunde komma o ligga i den också. Men jag vet inte om, att de tog halmen till något särskilt sedan.
Troll
Min mormor o en till hörde hur det sopa på bergen här (vid Vaberget), o det var trollen som sopa o gjorde fint. Till Vaberget, ett ställe här, kom en trollgumma o låna dricka till jul, sen lämna hon igen karet o sa': "Bränn upp stävum smi upp jolum, blir dä inget ont i ***Bôļum!" Allmänheten skulle ej få veta, att hon lånat dricka. Jag såg en stor oxe en gång i Larsafallet här. Det var på vintern, jag såg den på kvällen i månljus. Den var vit o svart, fläskig, jag mötte den i / en korsväg. Och inte rörde den sig. Det var en flicka här i när- heten, som inte var riktig. Och modern sa' själv, att hon lagt henne ute i skogen, när hon var odöpter, så de trodde ju nästan, att trollen "förbytt" henne. Hon kunde inte tala, inte gå, o inte hörde hon just något.
Lucia
Då skulle alltid matmora upp och fägna allihop. Då skulle kreaturen ha lussebete. Folket skulle ha brännvin och smörgås och fläsk och sånt där. Och så skulle di "tynga lite" på lussebeten. Då släckte di och gick och la sig och kun- de sova till mitt på dan. Lussegubben den kom om mor- ron. Den skulle ha ljus i huvet. Det var ett fruntimmer. Hon spökte ut sig på många sorters vis. Hon gick om- kring och bjöd. Det var bara på en del ställen. Det var en som var ute i krig och så hade di vunnit seger och då var Lucia uppe och bjudde på förplägning, och därför firar di Lusse. Lussemorgon skulle di åt logen och tröska. Slakten, det blev alltid i slaktmånan (oktober) Så nära jul som lusse skulle di inte förrätta såna sysslor. (Di som var förmögna skulle slakta en oxe och en sex, sju får, så di hade för hela året)
Vattenväsen
Vi skulle alltid kasta en liten brödbete i vattnet, när vi skulle gå i sjön och bada. Det var för att inte troll eller spöken skulle göra oss något ont. En gång, när jag var sju eller åtta år, var jag och min syster och badade i Käringe sjö. Då såg vi två stycken frun- timmer, som först satt på kanten vid ån, men se'n gick de ut på sjön och kom emot oss. De var klädda som vanliga fruntimmer, men de hade korta kjolar; jag minns jag såg de- ras långa ben. Och den ena höll upp ett rött huvud i ena näven och den andra ett grönt. Vi trodde de kom och ville ta oss, så vi sprang hem nakna. Det var sjörån. De hade sett dem där förut; därför kallade de den sjön för Käringe sjö. Näcken eller strömkarn var i samme sjön. Han satt och spela vid lusse och tummesmäss och om jul.