Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gast
Små barn som var mördade kallades för ”gast”. Härborta i en bäck hördes två gastar skrika. Borta vid Håsätra skrek ”gasten”. Det gick inte att få tyst på honom förrän någon tog mod till sig och talade till honom. ”Gasten” kunde inte tala först.
Troll
På Ullerva backe bodde en torparfamilj, och inne i backen bodde det troll, de hade in- get otalt med varandra, så de hade inte ont av grannskapet. Ett år hade torparen fått en så okristeligt stor skörd, så han såg sig ingen levande råd att kunna bärga den, för han hade bara en halvstor stut och regnet hängde i lufta En kväll när han satt vid backakanten, sade han till en granne "att ja skulle ge min stut till den, som i natt ville bärga min säd," för det såg ut att dra sig tillsammans till regn. När han sagt det hörde han hur det mumlade i luften "Natta är min å säa blir din otta är din å stuten är min" Detta fäste sig inte torparen vid, utan gick och / Kajsa Svensson Leksberg Troll 2 lade sig. När han om morgonen kom ut, så var var- enda nek inne i ladan, men stuten han var borta. Han ville inte missta stuten, för han hade inget menat med sitt yttrande, så han gick till en kloker gubbe, som lärde honom, "att han skulle tre torsdags- nätter å rad gå å ställa sig i stutens spilta å ropa hans namn, så skulle stuten komma tillbaka. Detta gjorde torparn och när han ropat tredje torsdagsnatten, så råmade stuten nere på Mariestads- vägen.
Bergatroll
Bergatroll, de va de rädda för och det var därför de inte slöckte i spisen och så var det noga med att de hadde vat- ten inne jämt. Hade de det så ordnat, kunde inte bergatrollen byta barn med dem. Om det inte var vatten och eld inne kom bergatrol- len och bytte till sig en unge och lämnade en annan i stället och den blev aldrig nöjd utan bara skrek "Me- ra mat, mera mat." De, som hade bergtroll i närheten fick hålla noga reda på sina "pinaler", för de var svåra att springa och låna och fick de inte låna, så stal de. De var bara träsaker de ville låna, för de va säkra smeder, så något järnredskap lånade de aldrig. Om de bara hade ett aldrig så litet kors insytt i / Kajsa Svensson Leksberg Bergtoll 2 Anna Greta Johansson eller inskuret i redskapen, så var det lögn att trollen rådde på det, om det så stod ute natt och dag. Det var bake och bryggetyg de ville låna, fick de det så bar de hem det igen och bjudde på bakebrö eller tunne- kanna. Den som var nog dum att låna ut bake och brygg- stugan åt dem han fick sedan aldrig någon kraft mer varken i bröd eller dricka.
Tomtar
Det fanns bönder som höll särskilda källartomtar, de hade till uppgift, att dra dit go dricka, som grannar brygde. Om en sådan bonde bara brygde på enebär, så nog hade han det starkaste drickat i trakten, för hans tom- tar drog musten ur andras dricka och slog på hans enelank. Det var satans tjänare sådana tomtar, för hur myc- ket de drog till huset, så blev det ingen välsignelse med rikedomen ens i andra led. Det vet jag, för jag har känt bönder som haft tomtar och alla deras barn dog fattiga. Mor talade om att när hon tjänte på Ek och de hade sina skördekalas där, så var ladugårdspigerna måna om att få litet av var sort på en tallrik, denna ställde de under logen till tomtarna, då var de säkra på att djuren skulle bli omskötta och att alla skulle tri- / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Tomtar 2 vas bra i ladugården. Om en ladugårdspiga fick se en främmande tomte smyga omkring, skulle hon ingenting säga utan bara lägga hän- derna i kors över bröstet. Då kunde han inget stjäla utan måste ge sig iväg
Spiritus
Det var en präst på Kinnekulle, som hade otur när han sökte ett pastorat, för när han prova så bara sta- kade det sig för honom och sjunga kunde han dåligt. Han sökte gång på gång men blev aldrig antagen. Då for han till ett annat gäll, där de inte kände ho- nom och skaffade sig en spiritus. När så pastoratet i Holmestad 1) blev ledigt, så sökte han och fick det, för folk sade, att sådana gåvor att tala och sjunga hade de aldrig hört förr. Men det fanns de som visste var gåvorna kommit ifrån, men de sade inget, för de ville inte stöta sig med prästen. 1) Götene.
Spökeri
Det var en präst som skulle rida och predika och när han red ööver Ullervabro satt det en lång rad med mossiga gubbar utmed stranden. En av dem frågade prästen "Tror pastorn att vi bli saliga snart"? Jag kan inte säga det, nu men en annan söndag skall i få besked, för jag skall se efter i de gamla böckerna". Nästa söndag så satt de där igen och på deras fråga, så sade prästen, "Gud har satt er i berg och djupa dalar och där sko- len i sitta till domens stora dagar." De hade la blett skötna i krig. Om det var ett spöke på vägen, som inte hunnit till kyrkogården, så blev det stående där det stod tills solen gick ner och blev inte fri förrän solen gått ner. Gick man på ett sådant spöke, blev man krammad så man blev blå och en sådan människa led sedan / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Spöke 2. av andtäppa i hela sitt liv Det var en person som försvann i min barndom, de kunde ej finna honom, men så såg de en stor svart fogel slå ner i ett träd och skratta som en människa. De gick dit när han flugit sin väg och där fann de den försvunne hän- gande. I några stenrös som låg ovan Leksbergs kyrka spökade det också, för där kunde det om nätterna rassla och dåna och de hörde hur stenarna susade mot kyrkan, men de fann aldrig några.
Läkekonst
Det var en stor och ihålig ek; om den ställde sig en på var sida och drog det sjuka barnet tvärs igenom tre gånger, sen drog de av linnet och slängde det och en slant in i eken. Dit kom folk långa vägar ifrån, så det var rent utsletet runt eken. Det var en gubbe som gick ikring i bygden och då han kom till ett ställe där de hade klena och bleka barn, så frågade han om han fick ge dem en tugga, fick han det så blev i regel barna bra efteråt. Om någon kvinna fick en svår blodsjukdom eller ett missfall skulle hon ta på sig mannens brudgum- ma skjorta och ligga i den så blev hon fort bra. En brud- gummaskjorta fick aldrig tvättas för då kom mannen att få en sådan död, att man inte behövde använda skjortan på honom. / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Läkekonst 2 Om de slakta en kalv och någon närvarande var mörkrädd, skulle han bita över en hinna som låg och ryckte då gick rädslan bort. Den som hade sår som inte ville läkna, skulle skaffa sig ett halvbränt altarljus och smälta över såret, när taljkaka lossna då va såret läkt. Vårtor. Den som har vårtor han fick bästa boten förr, om han när det hade regnat gick till en sten vid Ullerva bro med hålor i, här skulle han tvätta sina vårtor och när sedan vattnet i hålorna avdunstat då var även vårtor- na borta. Ett annat sätt att bota vårtor var, att när de ringde för någon död, fatta om vårtan och säga "Som du ruttnar i mull, skall du ruttna i hull." Det var ett farligt sätt för om den döde var arg på den som ville bli av med vårtorna, då ruttnade det på honom från vårtan och till tredje leden. Den som hade älvablästern, skulle ställa sig framför en blåsbälg och så skulle smeden pusta / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Läkekonst 3 på honom nio gånger med bäljen. Detta skulle upp- repas tre gånger å rad om torsdagkvällar efter solens ned- gång, då gick de vita fläckarna bort Om man klippte naglarna på fötterna på en död och hade i strumporna, då fick man aldrig nageltrång. För storsteget i ögat var ett botemedel som var bra och det var att ta loss ett stolsben och ansols vrida det runt framför ögat och sedan sätta dit benet igen på sin plats. När jag frågade Kajsa varför det skulle ske mot- sols så sade hon "dä ä därifrån hjälpa sko kom- ma, när en ska ha med den dålie att göra".
Svartkonst
Det var en käring i Holmestad, som var så säker, att om det kom en ko på vägen och käringen behövde mjölk så stannade hon kon och hon kunde inte ta ett steg förrän käringen dragit ur henne varenda mjölka- skvätt. Och allt detta gjorde käringen hemma i sin stuga. Min mormor som var född samma år di skjöt kun- gen berättade för oss om en sten som legat i en äng in- till Ullerva bro, den stenen hade 18 smörjhål, men vart hål var för en särskild sjuke, så smörjade de fel, så fick de den sjuken som hålet var för. Det bodde i närheten en gammal gumma, som de kallade "Smörja mari", hon ordinerade vad de skulle smör- ja och vilket hål de skulle använda för att de skulle bli bra. Men mormor sa, att den som tog offrena, det var / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Svartkonst 2 allt Smörja Mari det. Nu har den ängen varit uppodlad i åtminstone 75 år, men den var före den tiden lekeplats för ungdomen om sommaren. Det var en präst i Ullerva, som tog rotemännen till hjälp och brände upp stugan och körde gumman ur sock- nen. Om någon fått en ovän i kärlek och ville den illa, skulle man försöka att få ett av hans eller hennes klädesplagg och gå til en gubbe på Torsö. Om man kunde få honom att förgöra antagonisten, då tog han klädesplagget och så fick man begära vad straff han skulle ha. Livet kunde man inte ta, men ett öga, eller hörseln, eller synen, eller förmågan att kunna älska. Gubben tog plagget och gick till en björk och medan han läste så tog han en bit av plagget och pluggade in i björken. Resten av plagget brän- de han upp, för hade ägaren fått igen det, så hade mak- ten över honom varit bruten. Det var en bonde i Holmestad, som hade en häst, vilken han var mycket stollt över. Det var den bästa / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Svartkonst 3 travaren i Vadsbo. Han var en gång i Mariestad och kom där i slagsmål med en annan bonde, den andre fick stryk men lovade att hämnas. När sen bonden skulle resa hem, så mötte han en främmad karl i stallet i staden men tänkte inte på något. När han sen for hem gick allt bra tills han kom till socknegränsen, där sjönk hästen ihop och flyttade sig sedan så långsamt och uselt som den sämste slakthäst. Då förstod han att ovännen lejt någon som förgjort hästen åt honom.
Naturföremål
På Lekebacken i Götene stod i min barndom en gammal ihålig ek. Till den eken gick ungdomen och slängde in ett mynt i ihåligheten knackade, tre gånger, tre knackningar var gång, och så frågade de, hur länge de skulle be- höva gå ogifta, så många år som de skulle gå, så mån- ga knäppningar hördes. Det var precis samma sak om de ville ha reda på hur många barn de skulle få.
Farsoter
Moster talade om att de nös och så stupade de, De var inte sjuka, utan som de stod så började de nysa och så ramlade de omkull. Det var därför de skulle säga till varandra "Gud hjälpe dig", för människan kunde inget göra. Moster talade också om att de grävde ner levande djur. Moster berättade, att när kolera gick så skulle de gräva ner en levande tös, och så gav de henne en smörgås, när de sänkt ner henne i grava så sa hon "i häver jol på mi smörgås". Hon va så där en 12, 13 år sa moster. Kolera stanna, men det var ju inte gott att säga om det var för det.
Kungar
Carl XI var på Marieholm och då det ljuste i ett rum som ingen var i, bad han drängen gå och släcka. Drängen tordes inte och då gick kungen själv. När han öppnade dörren, blev han förskräckt, för där stod långa rader med stupstockar, med skarprättare och svärd färdiga att bara hugga. "Gu hjälpe mej, när ska dä här ske", frågade Kungen? "Ja, inte i di ti och inte den and- res men sen" - så blev det mörkt.
Domare och rättsväsen
De satte dem inte i fängelse i åratal förr, utan det var några dar på vatten och brö eller och vissa par spö. Far min (Kajsas) fick spö två gånger vid Mariestad för han inte kunde låta bli boddrängarna när han var i staden
Handtverkare (Flåtten)
När en häst skulle slaktas fick han inte lig- ga i hemjorden utan flåtten fick dra iväg med honom långt ut i utmarkerna och där flå honom. Skinnet skulle bönderna ha tillbaks. Han var så illa sedd, att när han skulle göra en förrättning så visste han att han icke fick mat, utan att han hade trätallrik och sked med sig.